Är absolut inte någon expert på damernas elitserie men här kommer en kort reflektion över den södra serien som jag följer med visst intresse.
Det som först slår en är hur ojämn serien är; efter 8 omgångar har serieledaren Råå 15 p och 47-7 i matchskillnad, alltså under en tappad enskild match/lagmatch i snitt. Dänningelanda ligger tvåa, även de har 15 p, 47-10 i matchskillnad.
I botten finns Lyckeby som har 0 p och 13-48 i matchskillnad. Av de senaste 16 matcherna i serien har 11 slutat 6-0 eller 6-1.
Några exempel Dänningelanda-Falkenberg, serietvåan på 15 p mot seriefemman slutar 6-0, Dänningelanda tappar tre set i hela lagmatchen! Samma sak när Dänningelanda möter seriefyran Långemåla, 6-0, tre tappade set på hela lagmatchen. Då ligger ändå Långemåla på 8 p.
Ofta vinner unga lovande tjejer i till exempel Dänningelanda på andrabordet med 3-0 och med få tappade bollar.
Vad gör vi då åt detta? Ja, det är tappert av Lyckeby att släppa fram sina mycket lovande 15-åringar och några av dem kommer nog att bli bra om de fortsätter och lär sig att inte bara möta med sin bh-långnabb hela tiden.
Men om vi skall få fram fler duktiga damer i svensk pingis måste serien krympas på antal lag och bilda en elitserie. Det kan ske om tjejerna får bättre ekonomiska villkor än de har idag. Då kanske fler kan satsa lite mer på pingisen och inte måste flytta iväg utomlands om de vill bli riktigt bra.
Etiketter: Elitserien, Gästblogg
