Min skalle är ibland som en nirtoglycerindunk i händerna på en spasmisk ridande huligan. Alltså väldigt nära att explodera.
De flesta gångerna är jag lugn men sen så kommer den där matchen då det brister. Oftast är det att jag själv underpresterar med mina mått mätt. ibland så är det något som utlöser det i form av en turboll eller en motståndare som fuskar med serven eller dylikt.
Ikväll var det en kombination. Min egen prestation var helt ok fram till kvartsfinalen men där brast det i skallen och det är tur att inte fler såg mitt beteende för det var allt annat än något man vill ska visas på vernissage och det samma gäller för mitt spel.
Måste skriva mera här på bloggen så att min ilska vid bordet kan kanaliseras ut i etern och försvinna bort. Jag avskyr mig själv vid pingisbordet och ännu mer att jag klagar så mycket på mig själv efteråt.
Men jag kan inte inbilla mig själv att det bara är ett spel eller att det viktigaste är att ha kul.
Vinner jag inte så är jag på ett jävla humör precis som nu. Så pingisfolk håll i hatten för nu ska den ut och rulla,
Etiketter: Anger management
