Hämta den ursprungliga bilagan
Oj, den tackar vi för Jens ”kaka”,
Det finns en hel del som man skulle kunna ta upp, vissa är mer eller mindre rumsrena, några är klassiker… så som tågresan hem från Stockholm efter att ha spelat SOJC (swedish open junior championchip) när Anders Persson (numera Schiöler) som då var moraliskt stöd till sin bror Niklas (precis som Johan Lindh var till Ekan på den tiden), hade druckit en kopp kaffe och när den kvinnliga värden på tåget med Söderslang kom förbi och Anders beställde, ”ja vel ha en tee…, på västgötska.
Eller efter att vi gått upp i elitserien med Gröstorp och en vilt främmande person slänger 1000:- i min näve och säger gör något kul ikväll. Vi tog han på orden och ordnade en Whisky provning på hotellet på kvällen. Vi får in 4 st glas var på varsin träbricka gjord i kinesisk ädelträ. Kyparen pratar om de olika sorterna, rökningsgrad osv. En lång man i laget går fram till sina glas, tar det första glaset o sveper detta, sedan det andra, tredje o fjärde. Vi andra bara står och tittar, sedan säger han till kyparen, vilken va den goe?
Eller när Jens K och Anders Persson står 10 cm från varandras huvuden och bara vrålar ut sin frustration på varandra i en match mellan Gröstorp –Jönköping.
Men den historian som jag tänker berätta om utspelar sig i början på 80 talet, och håller samma tema som Jens ”kakas”, hot…
Vi var på träningsläger på Cypern. Vi hade haft en fin vecka med fysträning och väldigt mycket tennisspel på kvällarna.
Sista kvällen var fritt så jag och ”lilja” (Åke Liljegren), drog på Disco i Ayia Napa. Vi bodde en bra bit ifrån därifrån så vi tog en taxi dit och gick in på några olika discon under kvällen. Ni som känner ”lilja” vet att han kan vara lite hetsig under sin lugna yta, men vi hade i alla fall en riktigt trevlig kväll utan några som helst incidenter.
Hur som helst skulle vi flyga hem vid nio tiden på morgonen därpå så vi såg ingen anledning att åka hem och lägga oss utan vi var ute till småtimmarna och sedan var planen att gå ner till huvudgatan och ta en taxi hem och sedan direkt till flyget.
När vi kände att det var dags att börja bege sig hemåt, så började vi traska ner till huvudgatan, där ser vi ett gäng killar ca 12 -15 st som hoppar på biltak, krossar rutor med baseball trä osv. Dumma som vi var börja vi skrika på dem att sluta och att bara idioter som håller på med sånt.
Till vår stora förvåning så sluta de omgående. Kaxiga fortsatte vi nerför backen, mycket imponerade av oss själva, efter ett litet tag så började det glida upp några bilar bakom oss, och vi förstod genast att nu ligger vi nog ganska risigt till. Vi börja smida planer, vi springer åt olika håll så tar de bara en i alla fall osv. Men sen säger ”lilja”, de var inte så många vi tar fajten, du kastar dig in i förarsätet så tar jag baksätet, släng ut chauffören o dra fort som satan.
Sen insåg vi att det inte var lönt för det var tre bilar som gled sakta bakom oss. Den första bilen kom sedan upp jämsides med oss, nu började man känna sig riktigt knäsvag, vi låtsades som ingenting utan fortsatte gå o småprata lite konstgjort, då skriker en från bilen, hey you, vi titta åt sidan och såg att de satt 3 st med baseboll trä i bilen, alla slog dessa sakta, sakta i händerna, vi fortsatte att gå lite snabbare men bilarna gled upp på trottoaren intill oss och stängde våran gångväg, då tappar ”lilja” helt sitt humör.
Han stannar upp går fram till första bilen, sliter upp dörren och skriker på både svenska o engelska till grabbarna, de bara sitter kvar i bilen och såg ut som ett gäng guldfiskar.
Till slut får en av dessa Cyprioter en möjlighet att öppna munnen, han frågar var vi kom ifrån, ”lilja” svara snabbt Gothenburg, ahha IFK Gothenburg säger chauffören i första bilen.
Alla börjar snacka, gothenburg good team, very good team.
Cyprioterna hoppade ur sina bilar, vi stanna ett tag och snackade, hade häftiga diskussioner om fotboll, vi följer sedan med dem till beachen som har värdens party. Alla baseballs trän lades i bagageluckorna och vi hade en riktigt fortsatt trevlig kväll med dessa grabbar och deras vänner på stranden,
Hur det slutade?
En av bilarna körde oss hem de ca 6 milen till vårat hotell och jag har fortfarande kvar en vimpel från fotbollslaget, AEP Paphos. Tänk vad idrotten förbrödrar trots allt!!!
Om vi kom med planet eller ej, förtäljer inte denna historia, men vi var nog inte de mest populära spelarna, och lite extra exercis blev det allt.
Jag sänder denna anekdot vidare till:
Sveriges förnärvarande ”hetaste” elitserietränare för tillfället:
Pelle i Warta
Etiketter: Anekdot-stafetten
