Spårvägen tog emot Söderhamn i en match som var viktig i kampen om placeringar inför slutspelet. I deras förra möte så blev det dramatisk och matchen slutade oavgjort 4-4.
Jag trodde att det kunde bli lika jämnt denna gång då de flesta matcherna kändes ganska öppna. Så rätt jag fick.
Söderhamn hade publikstöd med sig hemifrån som stödde sitt lag med trumma och trumpet. Det förgyllde helt klart och i väldigt osvensk anda. Stödet var precis lagom partiskt och man applåderade så där lagom mycket på kantbollar och nätrullare, härligt med lite fart ochh fläkt och ett kul initiativ av den unga klacken till det unga Söderhamnslaget.
Spåret gjorde ett försök att skapa lite extra stämning och det är precis vad jag har hoppats på. Tyvärr så kom det lite på skam då ljudnivån på musiken överröstade speakern. Jag tycker det är bra att man försöker och att man bör fortsätta med detta. Om man inte kan köra strålkastare och musik till varje match så kan man i alla fall presentera motståndare och hemmalag för publiken. Bra initiativ.
Nu hyllar jag på för fullt och jag tänker fortsätta hyllningen av denna lagmatch då var väldigt spännande och känsloladdad.
Jag vet inte om det bara är mot Spåret men Söderhamnspelarna är superladdade och ossar allihopa redan från start och matcherna blir med det väldigt intensiva. Man kan känna irritaionen hos motståndarna och även ryckas med i det svallande känslospelet. Precis som jag vill att det ska vara. Lite känslor och drag är vad vi behöver.
Nu till matcherna.
John Wall vände underläge 1-2 och 2-6 till seger i skilje och bägge coacherna var oerhört passiva med sina timeouter. Jag kommer att återkomma om hur timeouts används och inte används i ett annat inlägg.
Samtidigt på bord ett så vann He Haijin ännu en gång med två bollar i skilje över Sun Jian. Hajen har börjat spela mycket klokare på sistone och drar inte allt vad han kan på exakt varje boll. Serven har dessutom bättre placering och han visar gång efter annan upp en vinnarskalle.
2-0 till Spåret och två matcher som de i det senaste mötet vann. Zöögling mot Persson och Appelgren mot Nordberg. Denna gång vill det sig annorlunda och söderhamnsspelarna fick revansch. Bägge visade prov på fint spel och en enorm vilja att vinna. Jon Persson tog med detta sin första vinst över Zöögling efter fem raka förluster och jag tror att Nordberg i alla fall förlorat minst tre gånger i rad mot Appelgren.
Paus 2-2
He Haijin spelade riktigt bra i andra set mot Persson men slarvade enorm och tappade 9-4 till 9-11 och var då i underläge med 2-0 och jag trodde då att segern var klar för Persson men Hajen ville annorlunda och han drog ifrån direkt i tredje och efter lite slarv i mitten så vann han enkelt setet. Utjämning med vinst i fjärde och dags för skilje där Persson tog ledningen men samtidigt lyckades tända en extrem fighting vilja hos spårvägens kines efter att ha tokossat på en nätrullare. Hajens arm var ständigt uppe i luften efter detta med ett tillhörande OSS. 11-8 till Hajen och 3-2 till spåret.
Sun Jian slaktade Zögge i första set och drog ifrån i början av andra till 3-0 men sen kom Zögge igång och vände på setet till vinst. I tredje tog Zögge ledningen med 10-8 och tappade den första setbollen till 10-9 och tog då timeout, HELT RÄTT! Zögge funderade på vilken serve han skulle ta och tog sedan sidaunder som han fått utdelning på tidigare och det fick han igen. 2-1 ledning som han sedan förvaltade till seger i fjärde set.
4-2 till spåret.
Wall kom aldrig in i matchen mot Nordberg och förlorade i raka set. Nordberg var den säkrare och han rörde sig bättre. En klar och mycket rättvis seger och egentligen inget att snacka om.
Värre mellan Appelgren och Sondell som hade en riktig holmgång senast. Unge Sondell dominerade spelet och vann de två första seten. I tredje var Äpplet lite vassare och vann men den glädjen varade inte länge. Sondell tog ledningen med 6-3 i fjärde då Äpplet tog timeout. Poängen ramlade sedan in hos veteranen och snart var setet hans.
Jag var då helt övertygad om att Appelgren skull ordna vinsten till Spårvägen men Sondell ville inte gå med på det. Sondell spelade ut ordentligt och sopade mattan med Appelgren och vann skilje med hela 11-3.
4-4 i lagmatchen och mycket underhållande pingis på många set.
*
Viktig match för bägge lagen när Rekord och Warta möttes.
Med Gao Wei i laget så fick Rekord ner Petersen på andrabordet och det var där segern skrevs. Petersen avgjorde med sina två matchvinster medan de andra i Rekord tog varsinn.
Kristian Karlsson har inte haft någon bra elitseriesäsong och fick storstryk mot Robert Nilsson.
Övrigt att notera var att Monrad slog Jiang med 3-1. Monrad fortsatte sedan med en förlust mot Månsson men verkar nu i danska öppna återfunnit lite grann av sin forna klass då han vunnit bägge sina matcher i kvalet över Pereira och Rogiers.
*
Eslöv vann med 15-0 i set över Mariedal och således då med 5-o i matcher. Jag höjde helt i onödan ett varningens finger för Axelqvist mot Liao. Axel krossade kinesen och släppte endast 17 bollar.
Demolering kallar jag en sådan lagseger.
0-5 seger för Eslöv på bortaplan mot Mariedal
*
Hallandsderbyt slutade oavgjort återigen.
Falkenbergs andrauppställnig är riktigt bra nu när Asmussen vaknat till liv igen och att de sedan har Rydén där gör dem riktigt starka. Att de däremot skulle göra 4-0 på Halmstads andrabord var bättre än vad jag trodde.
Halmstads förstabord var däremot precis så bra som de har varit tidigare under säsongen och vann alla sina matcher.
För den som orkar räkna ihop detta och som dessutom räknar korrekt finner att slutresultatet blev 4-4.
*
Ärtemark förlorade med 1-5 och den enda som bjöd på lite motstånd var Espen Rönneberg som förhoppningsvis kan få spela i en annan klubb till nästa säsong.
8 personer i publiken. Jag undrar varför det inte kommer fler?
Etiketter: Elitserien 2008-2009
