Imorgon så äger min viktigaste match för året rum då jag inte kan få möta JÖ annat än på träning.
Norrtulls SK möter Stocksund och där spelar Björn Oppenheimer, min föredetta lagkamrat från Solna tiden. Han fick jämnt stryk på den tiden men numera så har vi alltid roliga och jämna matcher på träning. Men jag känner att jag har ett psykologiskt övertag på honom. Jag tror att han är mer nervös än jag. Han ber mig att inte skriva om matchen. Han ber mig med sin snällaste stämma om att vi bara ska ha ett trevligt möte. Han skakar.
Vi har nu ordbataljat i två dagar om detta möte och Björn tror att han vinner med 3-1 efter att jag tagit första set. Pyttsan som man säger nere i Kävlinge. Jag vinner. Jag är redo. Jag är laddad. Jag har vita strumpor och matckläder det har inte han.
Prestigematchen med stort jävla P.
Jag kommer att berätta för Björn om hur vi ställer upp laget så att han inte gömmer sig bakom uppställningsursäkten.
Hur det gick får ni spänt vänta på till imorgon kväll. Förresten så när jag ändå sitter här och haussar mig själv så ska jag spöa Sankan också.
Etiketter: Allmänt
