Som de flesta av er vet så gick Alexander Ritchey bort för en kort tid sedan. Hans begravningsceremoni ägde rum i torsdags och samma dag fick jag hem en avi om att hans bok fanns att hämta på ”posten”.
Jag hämtade ut hans bok ”Välkommen till helvetet” igår vid lunch och har nu sträckläst den. Den är gripande, sorglig och öppenhjärtlig och har man överseende med de språkliga bristerna och rena missarna av korrekturläsaren vilket man bör så är boken väldigt bra.
Det krävs nog att man har haft någon form av relation till Alexander för att få ut något av boken eller att man har någon erfaranhet av någon med drogproblem. Alexander har ett öppet sätt att resonera och berätta om sitt missbruk och sina problem men också om sina glädjeämnen. Det framkommer tydligt vilken glad och energisk människa han var, jag kommer på mig själv att sitta leendes och njuta av de små orden som bildar spännande och roliga meningar men ännu fler gånger får jag lägga ifrån mig boken och kontemplera över hans kämpande för att bli drogfri när man nu sitter här med facit i hand, drogerna vann.
I slutet av boken så känner Alexander sig felbehandlad och utsatt och resonemanget håller inte för mig, han är tyvärr enögd och hans klagande känns inte helt adekvat, det är motsägelsefullt då han samtidigt beklagar sig över hur blir behandlad samtidigt berättar hur illa däran han är. Symptomatisk för missbrukare.
Jag är ingen bokrecensent men jag kan utifrån det jag sagt ovan i alla fall rekommendera denna bok till den som som tvekar om de ska läsa den eller inte. För mig så gav den en bredare bild av Alexander och inte bara den bild som jag har hört bli berättad för mig om honom av andra, det här är Alexanders historia.
Ni kan beställa boken på http://www.publiceringssteget.se/
Med ett visst mått av melankoli så lägger jag nu ifrån mig boken och önskar hjärtligt och innerligt att Alexander Ritchey får vila i frid.
Etiketter: Allmänt
