Ska i några delar försöka beskriva en pingisresa till paradiset för en nörd som jag själv.
På onsdagskvällen bestämdes det att jag skulle till Energis Masters i Saarbrücken. på fredagen. Mikael Appelgren hade bjudit med mig till denna tävling och jag kunde inte ordna till detta förrän i sista sekunden. Gud vad jag inte ångrar mig!
Fredagen började på Arlanda Express och en snabb tur ut till Arlanda för att ta flyget till Frankfurt. Först ett stopp för frukost. Jag, J-O och Äpplet börjar dagen med att totalt såga PSV och deras värvning av Toivonen för nästan femtio miljoner för att snabbt konstatera att Eguren och Petter Andersson var rena fyndlirarna och att de reades bort. Oron för Hammarbys nästa säsong var och är påtaglig.
På planet så började vi prata om deras lottning och J-O undrade hur bra Ma Long är just nu. Han vet att han är bra men HUR bra. Min åsikt som jag snabbt förmedlade var att han är bäst just nu, bättre än alla de andra kineserna. Diskussionen fortsatte och frågan var om vem som hade bäst chans: J-O mot Ma Long eller Äpplet mot Ovtcharov. Vi var eniga om att Äpplet hade bättre chans.
Desto mer vi pratade så blev däremot oddsen bättre och bättre. J-O resonerade som så att OM han fick en bra start OCH Ma Long grenade lite på serven OCH att Jannes ben var igång så kanske han kunde vinna. Äpplet tänkte spela långt ner i backhand på den unge tysken och sedan bara mosa ut honom i andra hörnet. Enkelt på en flygplansstol på väg till Frankfurt.
Väl på plats i Frankfurt så väntade det två bilar från Donic för att hämta upp oss. Österrikes landslagsman Chen Weixing mötte även han upp och fick direkt en massa gliringar från de två svenska toppspelarna.
Bilresan gick snabbt och bra och efter en lunch med tillhörande öl för mig så var det dags att fota för Donics katalog. J-O, Äpplet och Jörgen på plats och dessutom Patrick Baum, Adrian Crisan och Dimitrij Ovtcharov hela Donic-stallet alltså.
Jörgen hade kommit kvällen innan efter att ha spelat Tournaments of Champions i Kina i helgen och det märktes snabbt att de var svenskarna som hade mest rutin och de höll låda med de andra. Ovtcharov var den som snackade mest av de yngre och han verkade orolig på riktigt för sin match mot Appelgren. Jag försäkrade honom om att Äpplet spelar pingis sex dagar i veckan och snittar cirka 8-10 pass. Oron växte och Ovtcharov konstaterade kallt:
”I will lose for sure.”
Efter fotograferingen så bar det av till hallen där det tränades och byggdes friskt. Tävlingen skulle spelas på två bord med tre läktare runt borden. Fyra grupper med tre spelare i varje, gruppsegraren till semifinal.
J-O och Äpplet spelade bara en kvart medan Ovtcharov och Baum dunkade på som aldrig förr. Jörgen spelade med Crisan och bägge två vägrade att missa.
Kommentarerna från de svenska spelarna ven runt huvudena på de andra spelarna hela tiden och respekten för våra svenska superlirare var ytterst påtaglig. De här tre herrarna är sjukt stora i detta pingisgalna land. Alla tre har i många år spelat i tyska ligan och de har i evigheter spelat med DONIC snacka om att de är populära
Efter den korta träningen var det gemensam middag för alla spelare och alla som hade hand om turneringen och så var det jag. En katt bland hermeliner. Den enda som saknades var MA Long som inte kommit med flyget ännu.
Jag avslutade kvällen med ett långt och mycket intressant samtal med Anders Johansson som är tränare i Ochsenhausen. Samtalet berörde inställning, förutsättningar, svenska bordtennisförbundet, svenska och utländska spelare, CL, tyska ligan, målsättningar och mycket mera.
Sen var det dags för bingen och ladda batterierna för ännu en dag i pingisparadiset. Del två av denna berättelse senare.
