Är det vad jag har? Många av symtomen stämmer in men jag tror att det är en känsla av osäkerhet som smugit sig in hos mig.
Bloggen håller på att upphöra och det nya närmar sig med stormsteg och nu kommer prestationsångesten fram. Nerverna. Skallen. Stålhandsken. Grenen. Alla dom där sakerna som gör att jag inte är mer än en högst medioker spelare av den sport jag älskar så mycket.
Är inte ute efter att fiska beröm eller uppmuntran utan sitter just nu bara och kontemplerar och det gör jag bäst genom att skriva. Det var så bloggen kom till från första början.
Har jag berättat varför jag började blogga? För en del i person men aldrig här på bloggen tror jag, nåja om någon hört historien så får ni nu höra den igen.
Jag har alltid haft ett stort intresse för pingis och alltid hållt mig a´jour med vad som händer inom pingisen såväl i elitserien som internationellt men det har gått lite i perioder då intresset ibland varit stort och ibland mer passivt. Intresset har dock alltid funnits där och jag har alltid ”hängt med” vad som händer men aldrig bakom kulisserna.
I början av 2000-talet så slutade jag mer eller mindre att spela pingis själv. Jag tränade väldigt sporadiskt och tävlade nästan aldrig men spelade i seriesammahang i det lag som nu är Östermalms BTK och som då låg i gamla fiv IV där vi vann och gick upp till Div III (nuvarande div 2). Jag hade bytt klubb från IK Bele till Norrtulls Sk därför at Jocke Öhman var en god vän och ville ha hjälp där med styrelsearbetet och det tyckte jag lät spännande och roligt.
Norrtull var då en klubb med cirka 60 medlemmar och spelade i gamla div II efter att ha fått in lite duktiga spelare som hjälpte laget uppåt från forna sorgetider då föreningen härjade som värst i gamla div IV. Jocke som flyttat till Stockholm från Småland via Linköping hade börjat bygga upp klubben på egen hand då den vid det tillfället var noll och ingenting. Efter ett år så gick jag in som orförande och Joachim tog över kassörsrollen där han med silkesvantar och hårt arbete varit klubbens starke man under många år. Men nu ska jag komma tillbaka till historien om bloggen och dess uppkomst.
2006 så bestämde jag mig för att inte spela pingis alls om jag inte hade tränat då jag var så otroligt besviken på hur fullkomligt värdelös jag var just då. Jag klarade ett år utan att spela alls men helt plötsligt kom lusten att spela tillbaka och hösten 2007 så började jag att träna igen, inte så mycket och inte så ofta men relativt regelbundet och dessutom med ambitionen att faktiskt tävla lite grann och så blev även fallet.
Dom som känner mig som förr eller har haft oturen att möta mig genom åren vet att jag inte har det bästa humöret när jag spelar vilket jag beklagar, jag har inte ett psyke för pingis. Men som en effekt av att jag började träna igen så kom irritationen tillbaka till mig gällande allt från mitt eget spel men också gällande saker runt om kring mig gällande pingisen i allmänhet men svensk pingis i synnerhet. Jag behövde kanalisera min ilska och bloggen kom till liv.
Namnet Pingis-Anger Management har ovan fått sin förklaring och även uppkomsten men jag hade aldrig trott att någon annan än min närmsta krets skulle komma att läsa den, ack så fel jag hade. Jag märkte helt plötsligt att besökarantalaet ökade och att det vida översteg min närmsta krets inom pingisen under hösten 2007 så växte bloggen lavinartat och har så gjort sedan dess till vad den är idag.
Så kortfattat så har mitt eget spel och mina egna tankar om saker som behöver förbättras i kombination med avsaknaden av pingissnack på gräsrotsnivå i Sverige varit grunden till att bloggen kom till liv. Era kommentarer och ert läsande har sedan fyllt tomrummet i sfären ”svensk pingis” där jag tillhandahållit texter och inlägg i massor.
Bloggen har ”tvingat” mig att hålla mig påläst och underrättad om vad som händer inom svensk pingis och det har fått till följd att jag lärt känna många fina människor runt om i pingissverige som jag aldrig hade fått chansen att träffa eller lära känna annars. DET är min belöning och det har varit väl värt det dom många och ibland långa timmarna jag spenderat framför datorn.
Frågor på det?
Etiketter: Allmänt
