Jag har inte skrivit om Spårvägens match mot Halmstad av flera anledningar men nu är det dags.

Spårvägens hemmamatcher har de senaste åren succesivt blivit bättre och bättre arrangerade men denna match var ”arrangemanget från helvetet”. Det var på allvar det sämsta jag någonsin sett i sådana här sammanhang.

Musiken hackade och man spelade introt till pingisligan typ 10 gånger i rad. När spelarna skulle springa in blev ett komplett fiasko då speakern inte hade en aning om vad han sysslade med, till sist fick publiken klappa i gång och på så sätt får in spelarna.

Därefter ägde en usel presentation rum av spelarna i bägge lag och domarna. Fredrik Håkansson blev presenterad som världsmästare från 2002 (åfan) och jan var den enda i de två lagen som fick en närmare presentation, speakern glömde sedan bort att vad huvuddomaren hette mitt i presentationen. Ett arrangemang inte ens värdigt div 6 och detta är Pingisligan där vi i publiken faktiskt betalar för att komma in och se någon form av arrangemang. För i helve vad trött jag blir på sånt här, det är inte svårt alls.

Nu kanske en del tycker att det är spelet som är det viktigaste och det håller jag med om men om vi ska locka ny publik och sponsorer så kan man inte bjuda på sådana här tillställningar, det håller inte. Usch. Det är med visst svårmod som jag skriver detta då jag vet att det är ideela krafter som ligger bakom arrangemanget och att det är svårt att ordna sådant här när man kommer direkt från jobbet och så vidare. Men det är ingen ursäkt utan endast en förklaring. Skärpning Spårvägen, ni är en av Sveriges största klubbar, dags att visa sig som en sådan även inom detta område också!

Om nu spelet var det viktigaste så skulle jag verkligen kunna klaga för den första match i lagmatchen var den sämsta matchen jag sett i någon av de två högsta serierna någonsin och jag har sett en hel del kan jag lova. Till och med en av de sämsta matcherna jag någonsin sett, punkt. He Haijin gjorde en sådan blek insats att Iniesta hade sett solbränd ut brevid. Gamle Wang Jian Feng spelade förvisso smart och taktiskt men så mycket behövde han inte göra då Hajens första attack allt som oftades kom i huvudhöjd. 11-2, 11-3 och med det bröts en trend då Halmstad mot motståndarnas ettor hade den fasansfulla statistiken 0-16 innan denna match. Lednig för Halmstad med 0-1

Nästa match blev bättre men saknade ändå viss nerv då publiken i hallen betedde sig som om de var på en likvaka, jag vet inte om det var för att spelet var dåligt i den första matchen eller arrangemanget eller om det var chocken av hajslakten men det var tystare än i graven denna kvälli Brännkyrkahallen. Lille-Wang vann och han tog även att ossa för första gången denna säsong och passande nog gjorde han det på en rejäl kantboll. 0-2 till Halmstad.

Tredje matchen mellan två gamla antagonister som genom åren måste ha mött varanndra hur många gånger som helst. Håkansson mot Zöögling. Håkansson började bäst och vann det första setet enkelt för att sedan förlora det andra lika enkelt. I skiljeset så hade Håkansson greppet men Zöögling gick ikap och förbi och skaffade sig matchbollar och här går nog historierna i sär om vad som hände. Hallandsposten skriver ”Men med kyla och mod plockade han då fram sitt bästa spel och vände till 12–10″. Som jag såg det så hade Håkansson en kix in på kanten vid 9-10 och vid 10-10 en kixträff till in och båda spelarna ansåg sig vara den spelare som var värd att vinna men det var Fredrik Håkansson som till sist segrade med 12-10 i skiljeset. 0-3 till Halmstad.

Chansen till storseger för Halmstad fanns då Lille-Wang skaffade sig matchbollar i andra set men efter en reflexräddning av Hajen så blev det skilje och där var Hajen den starkare av de två. Lille-Wang verkar helt ha tappat vinnarskallen från förra säsongen. 1-3 med ledning för Halmstad.

Dubbelmatchen var inte speciellt spännande den heller och spårvägens samspelta par med Zöögling/Appelgren mosade Wang Jian Feng/Håkansson enkelt i två raka. Slutresultat 2-3.

På det hela taget den tråkigaste lagmatchen mellan två riktiga lag jag någonsin har sett då jag räknar bort matchen mot Ärtemark förra säsongen. Fördelen är att allt och då menar jag allt kan bara bli bättre!

Etiketter: Anger management, Elitserien 2009/2010

Detta inlägg postades fredag, 4 december, 2009 kl 23:04 i Blogg. Du kan lämna en kommentar.