Det är jag som är Simon Arvidsson och jag ska skriva lite om min väg till den pingisspelare jag är idag och vad jag tycker är viktigt inom pingisen. Jag har märkt att många tror att jag är från Karlstad eftersom jag spelat där så många år, men jag kommer faktiskt från Sunne, ett samhälle sju mil norr om Karlstad.
Det var aldrig självklart att det var pingis som jag skulle satsa på eftersom jag höll på med en massa sporter, men efter att pappa köpt pingisbord och vi fått lysrör installerat i källaren blev det pingis för hela slanten. Som rubriken säger så är det en lång väg till toppen, och det har jag och mina föräldrar fått erfara. Jag fick ganska snart åka runt hela Värmland för att hitta träningspartners eftersom Sunne inte hade något att erbjuda, och detta innebar ju en massa resande för mina föräldrar. Så något som är viktigt är att välja rätt föräldrar =). Men trots allt slit har det varit absolut värt det, för jag har fått uppleva väldigt mycket roliga saker redan.
Min modersklubb Lys IK i Sunne var där jag började spela. Efter det spelade jag en säsong för en liten klubb, Munkfors BTK, men så småningom blev det självklart att åka till Karlstad som hade den bästa träningen i Värmland. Det blev mycket resande fram och tillbaka, och jag hade inte möjlighet att träna mer än tre pass/vecka. Men där hade jag ändå turen att ha en tränare som alltid ställde upp; Mikael Stålbro. Det är roligt att han faktiskt är tränare för mig nu också, i Falkenberg.
Jag kanske inte är den med mest talang, men jag har gått in för pingisen till 100 % och fightingen har alltid funnits där. Efter att ha harvat på ”Värmlandstouren” ett tag blev det fler och fler tävlingar längre bort i Sverige, och det gick ganska skapligt och jag kom till kvartsfinal i en del tävlingar. Men det stora lyftet kom när jag fick flytta till Köping och ha bl.a. Linus Mernsten som coach i ettan (han flyttade till Luxemburg i tvåan). Ökad träningsdos från tre pass/vecka till sju träningar/vecka gjorde mycket, men också att ha Linus där som gav massor av tips var oerhört viktigt för mig. Detta tror jag till viss del saknas i Sverige; att ha ledare som ser till varje individ, inte bara till gruppen, och inte är rädda att säga till när något blir fel för spelaren. Pingis är ju en så komplex sport, så det är omöjligt för spelarna att ha full koll, utan man behöver mycket hjälp från tränare.
Pingisgymnasiet i Köping har även varit bra för mig genom att jag har fått massor av erfarenhet genom att få åka på utomlandstävlingar och på träningsresor till Kina som jag är väldigt tacksam för. Men efter fyra bra år i Köping har jag nu flyttat till Falkenberg för miljöombyte, och det har jag sett som oerhört positivt. Jag har fått ett nytt lyft; jag tror största skillnaden är att jag inte bara tränar mycket, utan också tränar mer effektivt. Jag har lärt mig att pressa mig och inte bara vara nöjd med att vinna, utan att även tänka på vad man kunde ha gjort bättre.
Det här, och mycket annat har jag fått som tips från Peter Karlsson, som tänker ganska lika som Linus. Det är oslagbart att ha en som Peter i träningshallen som varit så bra och som gått en lång väg till toppen, som jag också hoppas på att göra. Hela vår träningsgrupp i Falkenberg har mått bra av detta, och vi har sporrat varandra så att vi alla fått ett lyft tycker jag. Det är bra tryck i träningshallen hela tiden.
Det bästa jag gjort i resultatväg hittills är mitt SM-guld i P-15 som jag gjorde när jag gick ettan i Köping. Jag har även blivit trea i ett par WJC-tävlingar, och den här säsongen har jag vunnit mot några bra spelare som t ex Finn Tugwell och Huang Hou Yu och har en rätt bra kvot på förstabordet i Superettan. Men det gäller hela tiden att tänka framåt och inte vara för nöjd, för det finns alltid nya mål att sikta på. Det kommer jag att göra i alla fall!
/Simon
go sille!
(Anmäl kommentar)
Helt rätt Simon. Du har fattat poängen med din flytt från Köping. Peter K vet vad som gäller. Fortsätt din satsning i Falkenberg och försök få dit fler spelare som vill satsa fullt ut. En bra träningsmiljö skapar vinnare. Kanske inte direkt men på lång sikt. Köping kan ta hand om tjejerna/damerna. Killarna bör flytta därifrån omgående.
Gott Nytt år.
(Anmäl kommentar)
Intressant! Kul när någon går den långa vägen och får kämpa för att komma nånstans.
(Anmäl kommentar)
Hej Anders. Du tycker att killarna skulle flytta från Köping. Titta på vilka killar som gått i Köping och hur duktiga många blivit istället för att bara skriva skit om Köping. Alla träningsställen är positivt för svensk pingis. Jag tittade på de som spelar i herrlandslaget idag och ett flertal har passerat Köping. Människor som dig tycker jag bara är negativt för vår idrott, istället för att vända en nedåtgående trend snackar vi skit om varandra och pissar in vårt eget revir.
Om jag förstår rätt så var Simon ytterst nära att slå Sondell på SM förra året i semi, hade Köping då varit kungar? Simon har under många år kämpat för att bli bättre och jag hoppas för svensk pingis att han kommer utvecklas massor i Falkenberg.
Sedan nästa sak jag undrar över. Om det är dåligt för killarna skiter du då i hur det går för tjejerna? Eller är det bra för tjejerna? Köping har aldrig försökt att vara ett senior ställe för killar vad jag vet. Det enda jag ser är att det kommer en massa som spelat där förut och idag ingår i landslagstruppen vilket borde tyda på en bra grundutbildning tycker jag.
En sak jag reagerade över i Simons text är att han om jag förstod honom rätt tror att en tränare kan göra honom bra. Jag tror att en bra spelare lär sig att hitta saker själv och upptäcka spelet. En tränare är enligt mig en som leder inte en som talar om vad som är rätt.
(Anmäl kommentar)
jag tycker som mattias om tränarens roll,det ser man på kinas toppspelare dom är inte styrda heller.och om köpings leverans av toppspelare i landslaget kan diskuteras,om du inte menar cubaner och columbianer
(Anmäl kommentar)
Bra Mattias, i det mesta du skriver!
Men jag ser inte att Simon skrev att tränarna gör spelaren bra. Han skrev ju att spelarna inte själva har full koll och därför behöver hjälp från tränarna. Ett bra exempel tycker jag är att det är sällan som spelaren struntar i coachen i samband med time out utan lyssnar på honom för att få input utifrån.
Undrar varför han inte kom med på landslagslägret i början av nästa år med betydligt bättre spelkvot än andra som kom med.
(Anmäl kommentar)
Jag hoppas att det inte är Mattias Bergkvist som skriver. Då är det illa i Köping
(Anmäl kommentar)
Herregud vad tror du tränare på toppnivå gör???
Allt handlar om att spara tid, därför är en vass tränare otroligt viktigt i unga år för att inte förlora värdefull tid. Dessutom precis som Simon skrev se till INDIVIDEN…inte till grupp. Självklart är det spelaren som hittar ideer och upptäcker saker som passar SPELAREN.
Tränare som slänger ut bollen och dricker kaffe har vi tillräckligt av i Sverige.
Många av dessa tränare är tyvärr med av andra anledningar än att hjälpa till att få en spelare att lyckas fullt ut med sin satsning.
Är du en sådan Mattias????
(Anmäl kommentar)
Jag håller inte alls med Mattias i vad han skriver om tränarens roll. Självklart kan en tränare göra en spelare bra genom att föra över kunskap, erfarenhet och entusiasm och därmed hjälpa spelaren att få en fin utveckling. Slöseri med tid att låta spelaren själv hitta på hur han skall spela och därmed försöka uppfinna hjulet om och om igen. Otroligt viktigt att tidigt lära sig grundteknik och sedan nöta in slagen mot bra sparring under tusentals timmar. Eftersom det är så få spelare i Sverige som verkligen satsar bör man rikta in sig individuellt på dessa personer med bästa tänkbar kompetens så att de kan få en så bra utveckling som möjligt. Skulle man ta en slumpvis grupp som tränar med världens främsta tränare och en slumpvis grupp med talanger som själva får hitta sitt spel tror jag att den förstnämda gruppen kommer vara överlägsen. Det finns en anledning till att kompetenta tränare är välavlönade i olika idrotter, varför skulle bordtennis vara ett undantag? Det är dags att sluta flumma inom svensk bordtennis om vi skall producera framgångsrika bordtennisspelare. Ett problem inom svensk bordtennis är att vi har så få kunniga tränare kvar i Sverige, då man utomlands har förstånd att uppskatta kompetenta tränare. Satsar man inget, vinner man inget…
(Anmäl kommentar)
Kul att det blev lite diskussioner! Jag har pratat mycket med Mattias om detta, och vi har olika uppfattningar om det här. Jag tycker inte heller att man ska ha en tränare som säger åt en hur man SKA göra, men jag tror att det är otroligt viktig att man får många TIPS som är anpassade till just den individen. Bra exempel där av Fredrik om de två träningsgrupperna, där jag också tror att den träningsgruppen som får mycket hjälp av tränare kommer bli mycket bättre.
(Anmäl kommentar)
Enligt mig.
Tränarna är grymt viktiga men det finns inte ett facit för hur en enskild spelare ska bli bra.
En tränare ska vara är vägledare och en ge spelarna rätt verktyg för at bli bra men sedan är det ALLTID upp till spelaren själv. Men visst spelar tränaren en mycket viktig roll i spelarna utveckling. Det kan gälla taktik, teknik, fys men också att pusha spelarna och även ibland stötta dom.
Ett enkelt sätt för svenska spelare att börja utmana internationellt igen är att träna mer och då menar jag mycket mer. Min uppfattning är att det tränas alldeles för lite och att satsningarna börjar för sent.
Spelarna måste dock ges möjlighet till detta på ett bättre sätt. Idag så satsas det lite här och lite där vilket blir varken hackat eller malet.
Jag är en stark förespråkare för ett pingiscenter för junior, u21 och seniorer med möjligheten att utbilda sig till profissionella pingisspelare. Idag har vi flera orter med bra (borås, falken, eslöv, köping söderhamn, stockholm, halmstad) träningsmöjligheter men ingen som är outstanding, det behövs.
(Anmäl kommentar)
Det måste vara förbannat jobbigt att bli en världspelare i pingis. Hänsynslös träning i många år innan man ens kan vara nära att rubba en kines, tysk, korean eller någon annan som ligger långt före oss. Hur många är beredda att göra det jobbet som krävs när man kan göra så mycket annat i livet istället?
(Anmäl kommentar)
Det måste vara förbannat roligt att bli en världsspelare i pingis. Berikande träning i många år tills man krossar kineser, tyskar, koreaner eller andra som för tillfället ligger före oss. Vem är inte beredd att göra jobbet som krävs när alternativet är så tomt.
(Anmäl kommentar)
Jag tror precis som Mattias att en spelare skall utbildas för att klara sig själv. Det innebär inte att man låter spelaren att driva vind för våg utan att man utbildar spelaren för att klara sig i tuffa situationer. Jag tror att många tränare idag håller sina spelare i handen allt för länge och då kommer de inte klara av att vinna tuffa matcher lika bra som de kunde ha gjort. Detta är istället för att tala om hela tiden vad spelaren skall göra tekniskt sätt ett mycket bättre sätt att jobba på som tränare, det är i alla fall min uppfattning. Det är inte tekniskt sätt vi skall ta upp mot Kineserna utan spelförståelse och att vara bättre på att spelarna kan vinna. Självklart skall man jobba för att få en bättre teknik och den är individuell men det finns så mycket mer än att bara jobba med det och att lägga alltför stor vikt vid det.
(Anmäl kommentar)
Vem har sagt att tränare bara jobbar med teknik??
En duktig tränare jobbar inom alla fem områdena: Taktik, teknik,fysik,mentalt samt socialt.
Verkar vara väldigt få som egentligen vet vad en duktig tränare gör.
OCH självklart måste man ha en komplett teknik för att slå kineserna…detta är en grundförutsättning….men vår kreativitet och spelförståelse är givetvis det som gör att vi fortfarande har chansen.
Men många okunniga och lata tränare gömmer sig bakom floskler som fantasi och kreativitet istället för att jobba i hallen varje dag.
(Anmäl kommentar)
Anonym 16,43 vad ær en komplett teknik? JO? eller Peter Karlsson? Eller Ekan? Eller Æpplet? Enligt mig ær det viktigt att jobba mot att ta bort begrænsningar i spelet. Sedan om det ser ut som en kines eller en dålig Engelsman struntar jag i bara det har sitt syfte.
(Anmäl kommentar)
Ja komplett teknik….du kan ha starka och mindre starka sidor.Givetvis handlar det om att få spelet dit man vill.
Stämmer att de gamla svenskarna inte hade komplett teknik…det var andra tider då. Hur det ser ut är totalt ointressant.
Varför jämföra med en gammal generation? Varför inte jämföra med dagens världselit?
Kanske dags att leva i nuet…
(Anmäl kommentar)
J-O och Jörgen hade/har i princip komplett teknik enligt mig.
Det finns spelare idag i världseliten som har brister i sin teknik och inte spelar så stilrent som så många teknikfreaks vill framställa.
Ovtcharov och hans servar kombinerat med backhand över hela bordet.
Mizutani som hamnar på halvdistans allt som oftast.
Schlager som har en ganska stel arm.
Teknik är långt ifrån allt enligt mig. Träningsmängd är oerhört viktigt i en så komplex och snabb sport som pingis.
(Anmäl kommentar)
Sedan vidare om man som jag tycker att Ex träningsmängd är viktigt och inställningen på träningen. Hur skall man få spelarna motiverade till att orka redan från tidig ålder och sedan hela vägen upp till seniorer? Enligt mig kommer det innefrån spelaren och då måste tränarna se till att denna glöd inte slocknar, det är det viktigaste tycker jag. Sedan är teknik viktigt men som stod tidigare så skall det komma från spelaren inte från en tränare som tror sig kunna allt. Min mening är att det finns massor av sådanna tränare precis som det Scheele skrev om. Vi har fastnat i något konstigt tänk där vissa tror att man måste göra på ett visst sätt. Det finns massor av vägar att bli bra jag tror på individens egna kraft. En bra tränare ser till att den växer inte att den styrs bara för att tränaren vill att det skall se ut på ett visst sätt tycker jag.
(Anmäl kommentar)
Flum flum flum… Bästa sättet att få spelare motiverade vid tidig ålder och vilja att träna mycket är att ha tillgång till kompetenta och engagerade tränare som med sin samlade kunskap ser till att spelarna får så snabb utveckling på så kort tid som möjligt. Ju mer kunskap man har destå större förutsättningar finns för nytänkande. Inom de flesta verksamheter är kunskap och ambition nyckeln till framgång. Kineserna har både kunskap och ambition och vi får sitta och titta på tills vi kommer ikapp med kunskaperna. Att tro att en enskild individ skall hitta de vises sten för att slå kineserna är bara naivt.
(Anmäl kommentar)
Hej det är ju det jag menar är kompetenta tränare. Tränare som förstår detta tror jag kommit en bit. När spelaren vill förbättra då är det läge att gå in inte innan.
(Anmäl kommentar)
Ja men toppspelarna e kineser.
JO vann ett vm utan att kunna loopa bh.
Mizutani ej i yttersta toppen.
Dima brister i system och teknik.
Schlager kan spela alla slag i alla olika riktningar precis som JO och JP.
Att kunna spela alla slag i alla riktningar med olika skruv och fart e ju bra teknik.
(Anmäl kommentar)
Du ser du sitter och sågar några av världens bästa spelare. Skall vi lira som kineserna? Om du letar fel kan du leta och hitta på alla spelare, du hittade på JO kanske världens bästa genom tiderna. Vad var han bra på då? Enligt mig på spelförståelse och hur man får motståndaren förvirrad. Vi fastnade i att man skall spela efter en speciell mall som tränarna bestämde. Titta på de som kom fram innan 91orna. Många likadant och att man skall göra så på just den bollen.
(Anmäl kommentar)
J-O kan loopa backhand sen att det med den lilla bollen var lättare att trycka till bollen är en annan sak. Men visst JO har brister i sitt backhandloop spel.
Min poäng var att du kan bli världselit trots brister i ren och skär teknik.
Mizutani är ranakad 12 i världen och femma av icke-kineserna och spöar faktisk ibland de bästa kineserna.
Dima har också slagit kineserna trots sina brister.
Schlager spelar inte stilrent men kan slå slagen i alla riktningar. Kolla Gardos som blivit en bra spelare trots att han var ganska medelmåttig länge, träning 6timmar om dagen gör att han är rankad 34 i världen vilket är mer än vad tex våra svenska spelare gör.
(Anmäl kommentar)
Efter att sett Geräll två gånger mot Boll och även andra landslagsspelare vid olika tillfällen så verkar det som den svenska bordtennisen har blivit ängslig. Tror knappast att vi har färre potentiellt bra spelare. Hade vi bara haft Waldner så kunde det vara kört och lättare att analysera, men det finns ju även Persson, Appelgren, Lindh, Bengtsson, Karlsson, Johansson, Tickan som kom ur matcherna efter att höjt sig. När vi oftast idag i kritiska matcher får kommentarerna; jag kom inte upp till min nivå.
Tränarteknik och mängd i all ära, men något annat fattas.
(Anmäl kommentar)