Varför blev man ledare?
Idrott en drog som är större än själva livet. Var någonstans annars i livet får man chansen att helt få konkreta bevis på hur och vad man lyckats med. För mig har alltid idrotten gått före det mesta. Spelar egentligen ingen roll vad jag hittar på så vill jag alltid försöka att vara störst, bäst och vackrast. Inget går upp över ruset som kommer när man klarat sitt eller lagets målsättning.
Har fått berättat av min kära mor att min första kontakt med bollen var just en pingisboll som tillsammans med en tesked. Min egen Pingiskarriär har gett mig många fina minnen och jag har fått träffa otroligt många sköna personer genom åren. Men det tog slut ganska så snabbt när jag av skador och lite motivationsbrist insåg att jag inte skulle kunna konkurrera på seniornivå på samma sätt som jag gjort på ungdomsnivå. Under denna tid gick jag på pingisgymnasiet i Söderhamn och för att få betyg i specialidrott C var jag
tvungen att börja träna en ungdomsgrupp 1-2 gånger i veckan sista året på skolan.
Det var då jag fick upp ögonen för en annan del av idrotten. Istället för att få ett rus av mina egna prestationer så fick jag det av att mina elever lärde sig nya slag och hade roligt tack vare mig. Snöbollen började rulla ordentligt när jag flyttade tillbaka till Stockholm och började hjälpa min gamla klubb Spårvägen en gång i veckan.
En gång vart snabbt två, tre sen helt plötsligt var det en halvtidstjänst och nu är det mitt heltidsjobb. Pingisen är åter nummer ett i livet och inget kommer i mellan mig och min idrott. Samma små del mål och olika prestationer ger mig styrka och motivation som när jag själv spelade. Bara att det nu är Spåretlirarna som ger mig dem. Spelar ingen roll om det är våra A-lag eller nybörjare som gör det, så ger det mig det där magiska ruset.
Man vart biten som liten av allt det roliga som idrottslivet hade att erbjuda. Alla läger, resor, tävlingar, träningar och utmaningar som skapar ett fantastiskt kamratskap och jag får chansen att fortsätta att njuta av dessa härliga saker i mitt vuxna liv sysselsättning. Slå till den lilla vita saken och sen sätta av i jakt efter den. Fantastiskt kul när jag var 3 och är det roligaste jag vet fortfarande.
Kärleken till bollsporten var funnen och kommer nog att följa mig så länge jag lever.
Med vänliga hälsningar Coach Adde
Hej Coach Adde. Väldigt trevligt att läsa om ditt engagemang för pingis och ungdomar. Hoppas verkligen att du och alla andra ledare förstår hur betydelsefullt ert arbete är. Må din låga brinna länge för pingisen. Tack.
(Anmäl kommentar)
Känner igen mig i allt de Adde säger. Varför man brinner för det man gör.Det är lika roligt fast man passerat 50.
(Anmäl kommentar)
Och som tur är har VI fått äran att ha dig som tränare!
(Anmäl kommentar)