Ett tag kändes det som om det skulle blie 5-0 till Spåret för att i nästa stund lukta 2-3.
Ha Haijin började med att vinna mot Hampus Söderlund som jag inte trodde skulle få chansen i denna match, Översjö fick stå åt sidan denna gång. 2-0 till Hajen efter två jämna set där det fina spelet lös med sin frånvaro, ingen direkt publikmatch. Appropå publiksiffror så påstås det att det var 80 personer på plats och såg matchen, tveksamt om det var så många, klockan sju räknade jag till 45personer och sen kom det en del till men knappast 35 personer. Nåja. 1-0 till spåret.
Nästa match var riktigt rolig. Jag trodde på förhand att Mrkvicka skulle kunna spela ut Appelgren med sin säkerhet men det blev precis tvärtom. Appelgren har i två säsonger lovat att kommer vinna mot mrkvicka om de möts och oj så rätt han fick denna gång. Man såg redan efter 2-3 bollar att Mrkvicka inte hade någonting på Appelgren. Äpplet jobbade och slet från halvdistans och segersiffrorna 11-4 11-7 var inte alls missvisande och om dom var det så var det till Appelgrens nackdel då han nu var helt överlägsen Mrkvicka. 2-0 till Spåret.
När sedan Zöögling hade lekstuga med Shimoyama i första set så kändes det som om en 5-0 seger var på väg men japanen ville annorlunda och lyckades avsluta det andra setet på bra sätt och vinna flera poäng på raken för setvinst. I skilje så följdes spelarna åt och det blev knallhårt och japanen undvek den ena svåra situationen efter den andra och stod till sist som segrare över en mycket besviken Zögge. 2-1 till Spåret.
Dags för He Haijin mot Mrkvicka och det var en match som Spårvägens kines inte ville förlora. 11-5 i första set och full kontroll men ett par fina bollar av Mrkvicka i andra set fick den formstarke kinesen att vackla mentalt och setvinsten skrevs till 12-10 för tjecken och det var därmed utjämnat, 1-1 i set. Skiljeset fortsatte att vara jämnt ävén om Hajen kändes starkare och bättre rakt igenom. Till sist kunde Hajen slå in matchbollen till 11-8 och gav publiken ett glädjevrål att minnas. 3-1 till Spårvägen.
Dubbelmatch och efter att ha sett singelspelet så kändes det som om Spårvägen skulle vinna även denna men så blev inte fallet. Bra och smart spel av Översjö -han fick hoppa in i dubbeln- bäddade för många poäng och när Äpplet inte kunde serva tillräckligt kort och bra så blev Zögge stressad till misstag. En enkel seger för Mariedal. 3-2 till Spårvägen.
En match med vissa höjdpunkter som jag verkligen tar med mig.
Äpplets loop mot loop spel i matchen mot Mrkvicka.
Mrkvickas försvarspel med backhandtrycket raka vägen som utvalt slag från mig.
Översjös halvrull när Äpplet tjuvade runt lite för tidigt.
Zööglings otaliga undanläggningar på japanen, ner djupt i hans forehand så att han vid ett tillfälle såg ut att bryta benen och ryggen samtidigt.
tycker dock att det är trist att Adde Hedlund måste sköta allt under dessa arrangemang. Adde hade hand om rapporteringen, ljuset, spotlighten, musiken, han var där först och han gick sist. En jätteinsats som inte kan fortsätta i all evighet, eldsjälarna behöver avlastning annars dör dom glöm inte det ni i Spårvägens styrelse.
Etiketter: Elitserien 2009/2010
tycker inte att adde direkt är den största eldsjälen i spåret, kanske när det gäller elitserien men definitivt inte när det handlar om de yngre spelarna.
(Anmäl kommentar)
utan Adde och Svesse inget Spårvägen.
(Anmäl kommentar)
adde är visst bäst
(Anmäl kommentar)
Svesse är spårets eldsjäl eftersom han brinner lika mycket för de yngsta som för elitspelarna.
En annan eldsjäl i spåret är Robert Svanberg
(Anmäl kommentar)