I semifinalen så besegrade Kina Japan med 3-0 och trion för Kina som gjorde det var:
- Ma Lin
- Ma Long
- Zhang Jike
Ett lag som jag inte skulle hålla som det bästa. Jag hade hellre sett Xu Xin i laget för såväl Ma Lin som Zhang Jike men coach Liu Guoliang ville annorlunda och vem kan klaga på honom efter att Yoshida, Mizutani och Kishikawa bara fått tre set tillsammans på tre matcher. Kina till final.
*
Tyskland mot Korea var som jag ansåg det den moraliska silvermatchen och det skulle visa sig vara mycket korrekt längre fram.
Tyskland tog ledningen via Boll mot RSM och 3-0 i en halvtät match där Boll visade prov på en bestämdhet och koncentration få bemästrar. När sedan Ovtcharov kunde vinna med 3-2 mot Oh Sang Eun så var finalplatsen nära.
Joo se Hyuk krossade dock Süss med 3-0 och reducerade ledningen till 1-2 men det hjälpte föga då Timo Boll krossade Oh med 3-0 och släppte endast 18 bollar på den förre (?!) världsstjärnan.
3-1 till Tyskland och final mot Kina.
*
Finalmatchen blev oerhört tät och mycket sevärd efter en långsam start. Tyskland ställde upp med sitt lag precis som hade ställt upp det i semifinalen och det var ju allt annat än oväntat men att Kina skulle fortsätta med samma laguppställning förvånade mer på mig.
Ma Lin som knappt kom med i laget får förtroendet av sin förbundskapten och som han förvaltade det förtroendet. Ma Lin kanske inte är den som är vassast internt mellan kineserna men han förlorar nästan aldrig mot en europé som dom yngre kineserna faktiskt gör halvofta.
Första matchen ut Timo Bol mot Ma Long och matchen var seg i två set men när vann det tredje setet med 12-10 och sprang hem det andra med 11-5 så höjdes pulsen och kvaliteten på spelet hädanefter var det toppingis från bägge spelare men främst från tysken som oväntat vann matchen via 11-7 i skilje. 1-0 till Tyskland!
I nästa match sp klev olympiske mästaren Ma Lin in i hagen mot Dima Ovtcharov och med sig hade han 4-0 i inbördes möte mot den unge tysken samt en hel massa mer erfarenhet, Ma Lin debuterade för Kina på VM i Manchester 1997 och har sedan dess fler titlar än dom flesta.
Ma Lin visade med fina returer och sina låga uppkast att serve och retur är viktigt genom att låsa Ovtcharov helt stundtals. Att Ma Lin dessutom såg snabb och säker gjorde det inte lättare för hans motståndare. Man kunde redan från början bara genom att se Ma Lins uppspärrade ögon att han tänkte ta med Ovtcharov på en lärorik uppfärd i hans resa mot förlust. 3-0 till Ma Lin och 1-1 i lagmatchen.
Nyckelmatch får man väl trots den uppenbara klyschan kalla den tredje matchen mellan Süss och Zhang Jike.
Süss började strålande och vann det första setet klart och gick fram till ledning med 7-3 och 9-5 i det andra setet men Zhang Jike hade inte gett tappt och sex raka poäng i rad utan timeout från Tyskland senare så hade Zhang kvitterat. Istället för 2-0 och jätteläge så stod det nu 1-1 och en öppen affär. Zhang Jike spelade bättre och bättre och vann matchen med 3-1 och gav så Kina ledningen med 2-1. En match Süss skulle, borde ha vunnit men inte vann och där försvann guldet.
Zhang Jike från ITTFs hemsida
Timo Boll mot Ma Lin. Vilken match!
Ma Lin började i ett furiöst tempo och spelade underbar pingis men Boll bara sliter på och dunkar in ett par underbara backhands diagonalt utom räckhåll för den snabbe Ma Lin. Efter ett flertal räddade setbollar så stod Timo Boll som segrare och kanske en till skräll på gång?
Ma Lin spelade dock forehand över hel bordet och mosade in sina forehands mot fickan eller backhandsidan på Boll efter bra returspel. En taktisk triumf och tre set senare hade Ma Lin vunnit matchen åt Kina som med det fortfarande inte har förlorat en VM-final sedan 2000 mot Sverige Kuala Lumpur.
Guldet till Kina efter en mycket väl genomförd turnering. Det som jag tycker är intressant att se är att det faktiskt ser ut att kunna besegra Kina. tyskland var inte sååååå långt borta denna gång.
