Att få höra en sådan rutinerad ledare är alltid intressant och så var det även att lyssna till friidrottens Ulf Karlsson och hans syn på balnd annat ledarskap.

Ulf berättade att drog sig tillbaka från den aktiva tränarrollen när han kände att han inte hade energi nog att engegera sig i utövarna på daglig basis. Det tyckte Ulf skulle vara orättvis mot dom som satsar att han inte satsar lika mycket själv. Bra sagt och tänkvärt. Ulf nämnde att han tycker att ledare ska ha DAGLIG kontakt med sina adepter för annars gör han inte sitt jobb. Han ska stämma av hur dom mår och vad dom känner.

Det blev sedan en genomgång kring vad en talang är och vad som varit viktigast för idrottare att lyckas enligt dom själva. Bland annat så har höjdhopparen Stefan Holm sagt följande:

”Min största talang var att jag var så träningsflitig och disciplinerad att jag klarade av att genomföra all träning”

I en undersökning av svenska idrottare på allra högsta nivå som lyckas ta medalj på mästerskap som VM eller OS så fick utövarna själva lista det dom trodde var det som fört dom ditt dom var idag och vad som var grunden för deras framgång. Här ser ni topp-12 listan på vad som dessa personer som lyckats verkligen tyckte:

1. Envis-Tjurskallig
2. Målmedveten
3. Tävlingsmänniska
4. Träningsvilja
5. Optimisk-Positivt tänkande
6. God självkänsla
7. Psykisk stark
8. Ödmjukhet
9. Social kompetens
10. Talang
11. Tålamod
12. Engagemang

Intressant att ”Talang” i meningen av att ha lätt för något från början inte kom på högre plats än 10:e plats. Sen ska man väl villigt konstatera att många av dom första egenskaperna egentligen kanske går hand i hand med varandra.

***

Som ledare så sa han att han inte tycker att man ska försöka tvinga utövare som vill sluta att fortsätta. Anledningen till detta var att han tyckte att man ska satsa på dom som sälva vill satsa. Nu avsåg han elitsatsande utövare ska tilläggas och att han då ansåg att dom inte går att övertyga helt och hållet om dom fattat ett sådant stort beslut. Det är upp till utövaren att vilja själv man kan inte som ledare tvinga någon att satsa för då blir det aldrig bra.

Vi kom sedan in på miljö för att tävla och idrotta och att bra förutsättningar var föga förvånande viktigt i Ulfs ögon. Bra utrustning, skickliga tränare, engagerade ledare, bra service för utövarna, bra stämning och så vidare var saker han nämnde som framgångsfaktorer.

Gällande att lära oss av varandra över gränserna tyckte han också var viktigt och sa i samma mening att vi inom svensk idrott generellt är väldigt dåliga på det och attd et är nog ett måste för idrotten i Sverige i allmänhet att förbättra.

Sedan blev det ett ganska djupt kapitel om fys och vad som är viktigt att träna som pingisspelare som han uppfattar det och det var väl inte så himla mycket nytt under solen när det gäller den biten även om man insåg hur bra och duktig han själv var på att förstå kroppen och hur man kopplar fys mot rörelsemönster och övrningar i pingishagen. Detta blir svårt att återge men det kändes absolut som bra tankar om hur man ska träna för att exempelvis slippa skador och så vidare. En sak som fastande hos mig lite extra var människans inlärningsförmåga kring reaktionssnabbhet. Ulf berättade att fram till 13-14 års ålder så kan vi träna upp reaktionsförmågan men sedan är det kört, vi kan inte bli bättre. För en pingisspelare så är ju reaktionsförmågan inte helt oviktig om man säger som så. Vidare så förklarade Ulf att vi blir inte snabbare på att reagera men när vi växer upp och blir starkare så blir musklerna snabbare på att utföra det hjärnan säger att man ska göra vilket i sig gör att vi får en snabbare effekt på rörelserna.

Ulf berättade sedan om vad han tycker att man ska göra för at få utövare att växa och bli starkare som individer. Ett ord han då använde var trygghet och för att skapa det så behövde man få dom att må bra och det gör man genom att:

• Få utövaren att känna delaktighet
• Känna sig betydelsefull
• Ge dom sitt eget utrymme
• Ge dom positiv support

När Ulf tog över friidrottslandslaget så skapade han sitt eget team med specialister och ledare doch då byggde dom utifrån sina unika egenskaper upp ett väldigt starkt team som Ulf i detalj gick igenom vilka punkter han hade genomfört:

• Alla är teamet- utövare och ledare
• Bygga urstarka relationer mellan alla ledare och utövare för att ge varandra och tillsammans höjsa sig
• Ömsesidigt förtroende- Lita på varandra
• Skapa djup kunskap om varandra även på det privata planet. Kunskap hjälper till att skapa förtroende och hjälper vid coachning och träning
• Öppenhet- Tvingade fram att alla skulle acceptera och ge varandra kritik. En massa hårda ord sades ibland men också löste man en massa saker och ledarna kunde lära sog något av sina brister.
• Kommunikation- Inte sitta och trycka på något utan istället adressera problem eller annat som man tänker på
• Inse att alla är olika men att alla är lika mycket värda

Här hade jag gärna sett att man inom svensk pingis på alla nivåer blir bättre.

***

Avslutningvis så berättade Ulf vad som kännetecknade en mästare. En mästare hatar att förlora men inser också att idrott är oförutsägbart. Ser varje förlust som en unik inspiration till att vinna nästa gång. Lär sig att förhålla sig på et tpositivt sätt det som man själv inte kan påverka. Avslutnings(floskeln) blev:

Den som ger sig segrar aldrig – Den som segrar ger aldrig. Uttrycket härstammar från det på engelska mer slagkraftiga: Quitters never win and winner never quit.

***

En bra föreläsning som lärde mig en del och som fungerade som viss inspiriation även om det ibland blev lite väl insnöat och att det tog en stund innan han fick upp tempot på föredraget.

Etiketter: Konvent 10

Detta inlägg postades måndag, 22 november, 2010 kl 9:58 i Blogg, Reportage. Du kan lämna en kommentar.