Michael Sandsjö har inför JVM genomfört en intervju med Hampus Söderlund och hans tankar om sin pingisframtid. Ni läser den nedan i sin helhet och jag hoppas att ni gillar initiativet. Ni får detta att suga på tills min intervju med Jörgen är genomförd och utarbetat. Tack Michael för ditt strålande bidrag.

*

Med förre storspelaren Peter Karlsson i spetsen har han något av en stab av experter till sin hjälp för att ta sig mot den yttersta toppen. Men den största motorn – den sitter i den egna 78 kilo lätta kroppen. Men frågan är: kan 16-årige Hampus Söderlund leva upp till den svenska pingisfamiljens minst sagt högt ställda förväntningar?
– Jag har aldrig träffat på en spelare jag känt att jag inte kan slå. Nu har jag inte mött någon högre rankad än Adrian Crisan, men trots att jag förlorade med 4–0 mot honom var jag med. Spelar jag riktigt bra har jag chans mot alla.

Han säger det utan tvekan i rösten.
Som att han inte räds någon, Hampus Söderlund.
Ungdomlig iver eller rent av barnslig naivitet?
Ja, kanske.

Men så ger den kraftfulle Boråssonen sin syn på vad han tror krävs för att faktiskt komma att ha där att göra, där bland de största stjärnorna och ganska snart känns den låga åldern mest som en siffra.
– Jag vill ge mig själv den här chansen jag fått. Allt, liksom. Jag tycker jag har spelet, miljön och de rätta människorna omkring mig. Men det är inte nu jag ska vara som bäst. På OS i Rio 2016 ska jag vara med. Nu är det alla dagar i träningshallen som räknas och de försöker jag verkligen ta hand om, säger Hampus Söderlund, på tillfälligt besök hemma hos föräldrarna i Borås.
Det är dagen före avresan till den slovakiska huvudstaden Bratislava och Junior-VM.
Säsongens höjdpunkt, alla gånger.

Om allt stämmer hoppas Hampus, blott seedad 27:a i singel, kunna gå en bra bit. När det här skrivs har han redan vunnit sina två matcher i gruppen.
Efter ett tungt UEM och Ungdoms-OS valde Hampus, tillsammans med Peter Karlsson, samt förbundskaptenerna Erik Lindh och Thomas von Scheele, att dra ned på främst det internationella tävlandet. För att låta kroppen och huvudet komma ifatt.
– Det blev för mycket där ett tag. Jag hade en otroligt tuff sommar och jag var tvungen att återhämta mig. Kanske att jag hade behövt någon tävling utomlands före JVM, men annars känns det som att det var rätt att göra såhär, säger Hampus Söderlund.

Vad hoppas du på i Bratislava?
– Jag vill bara få ut det jag kan. Är jag bra kan jag gå väldigt långt. Det vet jag. Men det är klart: mycket hänger på lottningen, även om jag inte fruktar någon spelare.
Asiaterna är förstås storfavoriter.
I Europa leder Frankrike och Tyskland utvecklingen.
– Jag tror inte vi måste ”bo” i till exempel Kina för att komma ifatt. Kunskapen finns i Sverige, men vi måste träna mycket mer. Många tränar säkert helt okej, men frågar du mig måste vi helt enkelt vara mycket mer i hallen. Sedan vet ju de flesta att förutsättningarna i länder som Kina, Frankrike och Tyskland ser annorlunda ut. Där bor och tränar de allra bästa tillsammans.

Rig:et i Köping?
– Tycker jag inte är bra. För det första för att pingisen är förlagd efter skolan och inte tvärtom och för att det är alldeles för dåliga seniorer där. För egen del har jag mycket bättre förutsättningar i Falkenberg.

Berätta om dem.
– Vi har en jättebra träningsgrupp, med ligalaget som grund och ITTF-spelare (varav egyptiern Omar Assar kommit till Falkenberg den vägen), som Peter Karlsson fixat dit, som regelbundna gäster. Sedan är ju Pär Gerell där, plus en del special, som att köra låda med Guo Kai. Han är grym på det.

Hur ser samarbetet med Peter Karlsson ut?
– Han är min mentor och ett stort stöd. En person jag ser upp till, både i och utanför hallen. Han är väldigt noga i allt han gör och är jättebra på tekniska detaljer.

Vad säger han till dig?
– Det kan vara allt ifrån hur jag kan röra mig smartare till hur jag kan skära av vinklar och hur jag kan returnera bättre. Små tips, men också större saker, som fysen. Men den har jag förbättrat, även om den inte varit dåligt tidigare.

Okej?
– Ja, jag har blivit mer slimmad i kroppen. Vid den här tiden förra året vägde jag 82 kilo. Nu, 78. Jag kör fys både på morgonen, efter passen och på kvällen.

Om vi stannar kvar lite vid dig som spelare. Vad har du för bild av dig själv? Många hävdar att du ”bara” spelar med kraft.
– Det stämmer väl till viss del. Jag försöker vara aggressiv och jobba mycket forehand. Men samtidigt värdera bollen. Det går inte att komma riktigt långt bara på kraft. Jag tänker mycket på variationen och känner mig ganska allround. De som mött mig brukar säga att jag har bra skruv i serven och att jag är tung att möta. Returerna jobbar jag mycket med. Ibland blir jag för stel där, istället för att vänta längre och ha fler alternativ.
Nämnda asiater och de bästa européerna tycker Hampus behärskar det mesta.
Att de tuffaste har mer action i spelet. Det händer mer. De är starkare och de kommer oftare rätt till bollen.
Den mentala biten är en annan viktig byggsten i jakten på de bästa.
För att komma ordentligt förberedd till match jobbar Hampus hårt med tankarna, både på träningen och utanför.
Av idrottspsykologen Lars-Erik Sandler har Hampus (och också Mattias och Kristian Karlsson) gått igenom sex ”mentala brev”, som alla ska bidra till större medvetenhet kring livet som pingisproffs.
– Det handlar om allt ifrån självbilder till hur man kan förbereda sig inför träning och tävling. Jag tränar mentalt hela tiden. Bland annat jobbar jag på andningen.

Hur?
– Jag har ganska hög anspänning när jag går in till en match. Genom att bli bättre på att styra andningen kan jag själv bestämma hur jag ska känna mig i kroppen. Samma sak gäller tankarna. Får jag negativa tankar ska jag själv kunna avbryta dem och tänka annorlunda.

Ditt stön är rätt…omtalat?
– Haha. Ja.

Vad handlar det om?
– Det har bara blivit så. Jag har testat att inte stöna, men då tappar jag både timing och kraft. I Kina tränar man förresten på sådana saker. Där har de liksom människor som verkligen har kunskap i en sådan detalj. Hur som helst är det min stil. Min grej.

Du flyttade hemifrån efter nian och spelar nu bara pingis. Hur tycker du det är?
– Det går bra. Jag hyr in mig hos en familj i Falkenberg och jag äter lunch med laget på Grand Hotel. Ibland lagar jag något eget. Tvättar? Ja. Det tar ju lite tid, men det fungerar bra. Att jag inte går i skolan tänker jag inte så mycket på. Men jag har tillräckligt bra betyg för att kunna plugga vidare, om jag skulle vilja det, senare.

Men nu är det alltså pingisen som gäller.
Förutom stödet i Falkenberg tillhör Hampus Sveriges Olympiska Kommittés topp- och talangprogram.
Därifrån får han inte minst ekonomisk hjälp.
– Det handlar om allt ifrån att kunna åka på tävlingar till att få hjälp med rehab om jag skadar mig och sådant. Det känns bra att ha den möjligheten.

Hampus Söderlund om…

Sju andra spelares egenskaper han gärna skulle vilja ha:

1. Jan-Ove Waldners spelförståelse.
2. Zhang Jikes backhand: ”Han är otroligt bra från alla distanser. Han spelar ”fort” och han är grym från bakplan”
3. Ma Lins forehand på halvlånga bollar. ”Hans drag över bordet är det ju typ ingen som tar”.
4. Ryu Seung Mins fotarbete. ”Okej, kanske för fem år sedan, men då var han otroligt snabb”.
5. Vladimir Samsonovs försvar.
6. Timo Bolls skruvloop. ”Han är väldigt bra på att dra lågt plus att han har bra längd. De som mött honom säger att han har grym piff i förstaöppningen”.
7. Jörgen Perssons returer.

… Intresset att titta på pingis
– Jag har en massa band på gamla lirade och så tittar jag mycket på Youtube. Jag försöker helt enkelt se vad de gör och när jag hittar något jag gillar, lära mig det.

…sin insats i årets pingisliga
– Jag har 3-3 i kvot, men det är inget jag stirrar mig blind på. Det är så jämnt i serien att man kan slå de flesta, men också förlora mot många.

…varför det blev pingis över huvud taget
– Jag kommer från en riktig pingisfamilj och efter att Borås arrangerat SM var jag fast.

…att förlora
– Det är klart att det bränner till precis när jag torskar. Men oftast känner jag att jag direkt vill ha en ny chans. Jag är ganska bra på att omvandla förluster till något positivt. De ger mig ju en möjlighet att bli bättre.

…mardrömsmotståndare i sin egen ålder
– Jag tänker inte så, men om jag måste välja någon jag har haft svårt för blir det belgaren Vanrossome. Han loopar mycket utan skruv och drar mycket krokar. Även om man känner sig mycket bättre än honom blir det ofta stentufft”.

Etiketter: Gästblogg

Detta inlägg postades torsdag, 9 december, 2010 kl 7:17 i Blogg, Reportage. Du kan lämna en kommentar.