Snabb som få, kanske bara överträffad av Chen Qi och Xu Xin.

Otrolig backhand som kanske bara överträffas av Wang Hao.

Slagkombinationer som kan få en tornado att kännas ut som en vindbris.

Oavsett vilket slag någon annan kan göra bättre så är det numera absolut självklart att ingen annan i världen får dessa bitar att fungera bättre tillsammans. Zhang Jike hade ingen ätt lottning och han spelade fyra riktigt högkvalificerade matcher i rad och faktiskt inte riktigt hotad någon gång trots magnifika motståndare.

I åttendelsfinal ställdes han mot Joo Se Hyuk och jag var osäker på om Jike skulle vara bra mot deff han har ju lite backhandfattning och ingen jätteklubba till forehand äevn om han är fruktansvärt snabb och slagsäker med sin forehand och backhand. Jke bevisade dock direkt att han kan spela bra mot deff och hans start var strålande och man trodde att första set skulle vinnas enkelt men Joo hade inte gett tappt utan slet sig tillbaka och föll med 9-11 efter 3-9 underläge, Jike fick självförtroende av detta och kunde vinna med 4-0 efter mycket underhållande spel. Tror dock att det var mer Jikes strålande form än hans förmåga mot deff som ledde till seger.

Kvartsfinal mot Wang Liqin och där skulle Zhang Jike bevisa att han kunde hantera en formstark veteran med superbackhand och dunderforehand. Underläge 1-2 hindrade inte den flyfotades kanonad av forhands och backhands och Wang Liqin med 4 VM-finaler i singel i bagaget fick ge sig. Jag tippade inför kvartsfinalen att Jikes attackpingis över bordet skulle bli avgörande och ack så rätt jag fick. Jike brukar vara rätt så bra mot andra kineser och detta var ett bevis på detta. En härlig match.

Semifinal mot Timo Boll. Förvånansvärt många kineser på plats som jublade för sin landsman medan resten av publiken nog till stora delar höll på Timo. Första set till Timo efter nervöst spel av Jike men det var bara en tillfällig svacka för sedan bjöd Jike upp till en dans där Timo såg ut att ha två vänsterfötter i storlek 53. Vad än Timo bjöd på så hade Jike ett svar och i dom fyra sista seten fick boll mestadels hämta bollen nere i hagen efter att Jike skickat iväg ännu ett otagbart slag, med fördel från backhandhörnet diagonalt ut mot Timos tomma forehandhörn. 3-1 i set, 9-5 och Jike blockar för första gången i matchen och förlorar poängen och direkt TO för att stävja detta brott mot protokollet. 9-6 blev 10-7 som blev 10-9 innan spiken i kistan kundes slås in.

Final mot Wang Hao, världsetta och regerande världsmästare.

Jike syntes inför matchen med svårigheter att andas på grund av nervositet. Han bokstavligen skakade och hade grava problem att kontrollera sin egen kropp. Dom första bollarna i finalen visade även prov på detta när ett gäng enkla missar och en mängd turbollar höll Wang Hao kvar i setet, första servereturen var så darrig att man trodde att det var ett jordskalv på gång och hans första serve var lika mycket i nät som Gerd Müller bombade in dom i nät. Wang Hao var inte bättre i början men han hade varje tänkbar marginal med sig och han hade bättre nerver dock så kändes Jike direkt starkare då han mästrade Wang Hao med sin backhand.

Bägge spelarna sökte backhandspelet och inte minst i returspelet där bägge två ville tjeck-flippa över bordet. Jike hade dock det perfekta motvapnet mot detta. Kort felskruv i forehand som verkligen blir kort är svårt att returnera bra för pennfattare (och det såg vi Hampus Nordberg göra mot Chen Kian i Pingisligan förra året när Hampus vann två gånger om), ofta blir returen lite hög eller lite hög och då högg Jike direkt.

Spelet fortsatte och Jike gick fram till 2-0 i set och först då kunde Wang Hao börja mosa in lite poäng och reducerade ledningen till 1-2. Jike var sedan starkare i fjärde set men trots TO lyckades han inte förvalta sitt överläge, Wang Hao kunde kvittera till 2-2 och då kändes det som om den mer rutinerade Wang Hao skulle kunna ta det.

Jike fortsatte dock att pressa Wang Hao över bordet och bort från bordet och kunde vinna femte set ganska klart. Jike startade sedan sjätte set bäst och varje poäng var som en liten matchboll i glädjeyttringar. Jike var överallt på en och samma gång och trots att Wang Hao försökte ossa igång och jobba sig in i matchen så var Jike den bättre och snart var han framme vid 9-5 när Wang Hao bränner server vilket ger Jike fem matchbollar. Det blev dock mycket dramatiskt, Wang Hao helt oberörd av situationens allvar kapade poäng på poäng av Jikes ledning och snart var det efter ett ton dramatik 10-10. Nästa boll var en stenhård backhand av Jike som gav honom en sjätte matchboll vilket även den räddades av Wang Hao. Strax efter det så fick Wang Hao en setboll och vid ett skiljeset var det bergsäkert att han skulle vinna det visste ALLA i hallen och framförallt spelarna vid bordet. Jike räddade dock denna och skaffade han sig en sjunde matchboll vilket han till sist och mycket välförtjänt kunde förvalta.

12-10, 11-8, 6-11, 9-11, 11-5, 14-12

Segerscenerna var legendariska. Jike rev sönder tröjan. Studsade omkring i hagen som en galning innan han rusade ut hur hagen för att tacka sin personliga coach Xiao Zhang. Härliga scener och när den” civilklädda” dansgruppen drog igång till hög musik medan Jike tågade ut ur hallen med en kinesisk äldre man dansandes av glädje i sina tafatta men ackså härliga försök att följa dansgruppen koreografi. Sa jag underbara scener? Om inte så var det underbara scener!

VM slut och en ny världsmästare är krönt. Zhang Jike från Kina är 2011 års världsmästare i herrsingel.

Etiketter: VM 2011

Detta inlägg postades måndag, 16 maj, 2011 kl 23:34 i Blogg. Du kan lämna en kommentar.