Arrangemanget var bra ordnat och det var först under söndagen som det blev vissa förseningar vilket i och för sig inte gjorde mig något då dötiden blev kortare mellan matcherna. Ett bra arrangemang som dock troligen genererade ett underskott. Förhoppningsvis kan man ordna SOC i framtiden och lika regelbundet som förr men man måste få koll på ekonomin. Jag hade mycket trevligt och var imponerad över vilken fin organisation Stockholms bordtennisförbund hade byggt upp inför denna tävling.
*
Ma Lin som åkte ut tidigt i turneringen spenderade nästan sju timmar i träningshallen (i a-hallen) tränandes med sina landsmän (både kvinnor och män). Han slet på och jobbade stenhårt samtidigt som han pushade sina landsmän och instruerade dom. Vem vågar betta emot att han efter karriären finns med i landslagsorganisationen för Kina? Ett föredöme och något som våra svenska spelare kan lära av.
*
0 spelare hade svarta strumpor men en hade blå. Kan ni gissa vem?
*
Svenskinsatserna var inte strålande men jag fick fortfarande känslan av att något är lite på gång, det yngre gardet är med bra mot världsspelare då och då.
*
Hade gärna sett dom unga svenskarna i träningshallen sju timmar under söndagen.
*
Steffen Mengel är ett kräk. Han spottade tre gånger mot Tang Peng. Han var osportslig som få under hela den matchen och inte alls trevlig i sin vinstmatch mot Törnkvist heller. När han tackade Tang Peng för matchen så försökte han nästan rycka loss armen, svin.
*
Det var bara en coach som coachade i kostym under hela tävlingen. Hade inte J-O kunnat göra det på EM så hade man sluppit snacket om vilket bordtennismärke man har på tröjan.
*
Wang Haos backhandtryck mot Ma Long var kanske turneringens sjukaste poäng, så jävla hård.
*
Ricardo Walther var galet bra och jag fattar inte hur han blivit så bra, han har totalt smugit under radarn. 8-2 har han i andra bundesliga för sitt Julich på dess förstabord.
*
Jag gillade stämningen i hallen. Det var nästan fullt från och med fredag och framåt. Med någon svensk lite längre fram hade det bivit lapp på luckan.
*
Japanerna är många, duktiga och spelar fruktansvärt skönt. Yoshimura, Muramatsu, Niwa, Kenta, Kenji och Jun är mina favoriter men sedan följer det ju ett gäng klasspelare till som Takakiwa, Yoshida, Kishikawa, Chan, Kasahara och Ueda dessutom har dom sedan nya på väg som Sakai, Miuchi och Morizono. Underbara japaner.
*
Vi behöver SOC varje år.
*
Vi behöver en SOC-organisation som kan sköta organisationen löpande under flera år på olika orter.
*
Damerna kunde kanske fira sina vinster lite mer. Är det inte kul att vinna, inte konstigt att halva hallen går när det är damomgångar. Inga känslor och ingen nerv trots enormt hög klass många gånger.
*
Jag saknar redan SOC.
Etiketter: SOC 2011
Det var du som satt med kostym eller hur? =)Tang Peng verkade dock inte heller vara helt sportslig heller! Var det Freitas som hade blåa strumpor? Förövrigt var det ett roligt SOC som man hoppas ska finnas varje år!
(Anmäl kommentar)
Dom var inte så speciellt sportsliga någon av dom men som jag tolkade det var det mer Tang Peng som reagerade på Mengel än tvärtom.
Självklart var det jag i kostym, det är det enda sättet att klä sig.
(Anmäl kommentar)
Tang Peng var cool. Tycker det e kul när en spelare med små medel lyckas få sin motståndare i total mental obalans och samtidigt själv behålla lugnet. Att han vann matchen gör det hela ännu roligare. Mer mind fuck, det gör sporten roligare…
(Anmäl kommentar)
Max,
kul att du ocksa gillar ”Ric the trick” Walther! Det är verkligen en otroligt skön spelare som far bordtennis att se coolt och attraktivt ut.
Han spelade faktiskt en grym säsong pa Jülichs förstabord redan förra aret och de blev mästare (men tackade nej till uppstigning med motiveringen att de unga spelarna – alltsa främst Walther – inte var redo för Bundesliga än, och hade som klart mal att i stället ta sig upp denna säsong, vilket inte är sa lätt som planerat), sa det som nu är nytt är att han vinner ocksa pa Protour/U21-niveau mot riktigt bra spelare.
En av anledningarna kan vara att detta är hans första säsong som proffs.
Jag hoppas att han snabbt kan komma upp i rankingen, men det är ju tyvärr inte sa lätt att fa mycket stöd i Tyskland när konkurransen är som den aktuellt är.
(Anmäl kommentar)
Ang. Ma Lin: Han verkar helt enkelt tycka pingis är kul även om han inte verkade så tävlingsmotiverad den här helgen. Så sent som i juni slog han både Wang Hao och Ma Long i samma tävling (semi- och final i VW China Open). Kankse lägger han av snart om han inte får vara med i OS så det var synd att man inte fick se mer av honom. Personligen håller jag nog honom som 00-talets bäste pingisspelare. Han har alla titlar, inte minst OS guldet i Peking var nog ganska eftertraktat av toppspelarna i Kina. Han har varit rankad top 5 så länge jag minns. Att han dessutom håller racket ’som en kines’ måste ju också vara ett plus.
(Anmäl kommentar)
Några tankar från SOC.
Riktigt bra ordnat! En fröjd med information, speaker, etc.
Var Wang Hao – Wang Liqin en läggmatch? Det såg otroligt sömnigt ut.
Att Zhang Jike var skadad kunde alla se, men varför bröt han inte bara? En riktig pina att se matchen.
Att Sverige går åt fel håll är väldigt tydligt. När juniorer slår landslaget till höger och vänster måste något göras. Det kanske inte är så konstigt om man tänker på att våra spelar möter bra asiater någon gång per år. Resten av året står dom i någon hall i landet och spelar med en eller två liknande spelare. Ta efter Kina och låt landslaget träna med varandra. Låt elitserieklubbarna åka runt till varandra och spela en vecka i taget. Åk på läger till asien tre månader varje sommar. Gör något!
(Anmäl kommentar)
Kan hända att soc ”tappar” status om man kör det varje år och blir svårt att följa upp detta startfällt år efter år… Men varannat eller liknande känns rimligt…. Utsökta reflektioner annars..
(Anmäl kommentar)
Den svensk som imponerade mest var Jens Lundqvist, som kämpade och sluggade sig tbx i sin match mot Koki Niwa.Det var nog bara han själv som trodde att han kunde vinna där.
I övrigt var det fasligt vad överlägsen Ma Long var. Tror inte ens taktikmästaren
Wang Liquin hade bjudit så mycket bättre motstånd i en final.
Generöst att Liu Gouliang och Kong Linghui behöll träningsoverallerna på, annars
hade det väl varit helkinesiskt från kvarten.
(Anmäl kommentar)