Arkiv för kategori ‘Externa Kolumnister’

Underkategorier

Bundesliga med Max och Anders

tisdag, 3 januari, 2012

Nedan följer tankar, tabell och matchskillnader från Tyska ligan. Det är jag och Sportchef Anders Johansson som tycker till om dom olika lagen. Anders gör detta i egenskap av privatperson och hans åsikter är precis som mina personliga och har ingenting med våra yrken att göra, hur skulle det se ut om jag i mitt yrke kommenterade pingisligor..

tyskaligan 20120101 

Saarbrucken:

saarbrucken

Steger 11-2
Monteiro 11-1
Tokic 8-2

Anders:
Tre relativt känsliga spelare, för att vara riktigt bra, som verkar fungera mycket starkt tillsammans! Steger/ Tokic visade ju redan i Frickenhausen att de trivs tillsammans, och jag tror vi skall glömma Monteiros världsranking just nu, han har inte BARA skrikit, utan spelat toppingis hela året! Steger och Monteiro tillhörde topp 6/7 i Europa hela hösten och Tokic 3a på EM, guldchans!!

Max:
Har dominerat kraftigt i den tyska ligan där dom vunnit allt och man leder klart. Ser dom dock inte som ett vinnarlag av hela kalaset då man saknar den där vassa ettan. Jämnheten är deras styrka och ser man individuellt så har alla spelarna haft en toppensäsong. Utmanar om guldet men jag tror inte att dom vinner. 

Fulda/Maberzell:

fulda

Wang Xi 16-2
Svensson 7-7
Waldner 4-7
Meng 0-1

Anders:
Svenskklubben i Europa, med en fantastisk Wang Xi fram till december. Robban hade toppform stor del av hösten , fick ut lite rättvisa resultat sista 2 månaderna, efter att ha haft lite omställningsproblem efter stenhårt läger i kina, och en del detaljändringar! JO påstår att han INTE är bättre än förra året, men vinner fler matcher!  Wangs vikande form i Dec oroar en del, men klar playoff chans!

Max:
Wang är tillsammans med Boll ligans bästa spelare och med Svensson och Waldner är man svårslagna. En slutspelskandidat och ett topplag i mina ögon men svårt för dom att vinna. Med rätt lottning kanske men troligen inte. Kan vara Waldners sista säsong i ligan och med sina 4-7 för han en bra säsong tre av förlusterna kommer dessutom i skilje där han lett matcherna med 2-0, 2-0 och 2-1. Han kan fortfarande. Om Robban skulle höja sig en liten nivå till så är dom på allvar en guldkandidat.

Dusseldorf:

dusseldorf

Boll 8-1
Süss 0-1
Baum 9-4
Jakab 3-7
Heister 0-2

Anders:
Borta ur CL, så lita på att Preuss kommer att förklara i sina krissittningar att bara Guld räknas i ligan! Blir inte helt lätt få igång Suss efter skada, han behöver vara fysiskt topp för att duga. Baum är väl 2a i Europa? Så han har en växel till om han taggar upp! Normalt vinner dom igen, men Jakab duger inte för vinst( var farligare som 17 åring) , och kommer Suss igång denna säsong???

Max:
Skadedrabbade som aldrig förr. Boll, Süss och Baum har alla varit skadade eller sjuka under längre perioder. Med ett skadefrittlag och nu utan CL så kommer man att utmana om segern. Problemet är jag inte tror på Baum i lagsammanhang och med Süss skadad så är jag inte övertygad. Boll är dock en vinstmaskin, mannen är ett unikum när det gäller vinststatistik i lagsammanhang.

Hanau:

hanau

Li Yang 6-10
Filus 4-7
Franziska 1-1
Mengel 9-4

Anders:
Kan inte påstå jag är helt överraskad att Hanau är 4a, däremot måste man lyfta på hatten för Mengels resultat. Han bör ge hopp åt alla som VILL något med sin pingis, då jag anser honom ganska klasslös? Filus har en växel till, var toppbra förra våren, och om kinesen klarar jämn kvot hem finns slutspelschans! Hanau är ”smutsigaste” laget att möta, med Hampl som gör ”allt för vinst” och en sammantaget hög energinivå! Franziska på bänken, han var bättre än Mengel redan för 2 år sedan, enligt sin tränare!!

Max:
Mengel är med i laget vilket inte ökar sympatierna för dom. Filus är en duktig spelare mot rätt spelare och Franziska har kapacitet som vi vet. Kinesen är okänd för mig men han har inte övertygat alls resultatmässigt på mig, mot bättre spelare torskar han allt. Mengel har överlevererat och man kommer nog att tappa under säsongen. Inget slutspel.

Frickenhausen:

frickenhausen

Matsudiara 8-9
Kosowski 7-6
Wosik 4-5
Nagy 0-1

Anders:
”storKENTA” Matsudeira startade i 6ans växel, nu verkar” dopingen ” gått ut, men då både Kosowski och Wosik gör det gediget, så kommer de att kunna fortsätta överraska! Respekt får man långsamt ha för Kosowski, som tog sig till Dusseldorf som bortrationalliserad polack, och kämpade sig in i Bundesliga, med enkla medel! Torben håller, ser det ut som, hans talang är ju stor så om han har hygglig koll på sitt liv kan han leverera! Extra plus är coachen, som är duktig!!!

Max:
Kenji började med sex raka vinster och spelade internationellt bättre än någonsin men sedan har han fallit tillbaka i förra årets lägre standard och med den standarden är han högst medioker. Kosowski och Wosik är inga toppspelare längre och man hamnar nog på en plats mellan 6-8. Inget lag jag tycker är så himla spännande även om Wosik har fin känsla och det ofta blir bra matcher när han spelar.

Ochsenhausen:

ochsenhausen

Apolonia 11-8
Gacina 6-7
Skachkov 5-7
Pitchford 0-2
 
Anders:
Ny tränare och 3 nya spelare, inte helt lätt, men är det det som är problemet? Jag tror inte det, snarare då sammansättningen!! Alla 3 ”ordinarie” är väl bäst i medvind?? Apolonia såg tokstark ut resultatmässigt i Okt/ Nov, men föll ihop helt strax innan jul!  Gacina har väl aldrig imponerat när han SKALL vinna, och Skatchkov är inte van vid hård regelbunden press, och press, det kan chefen skapa i Oxen!! Kasta in Pitchford? , se till att han ”gasar”. På EM var han varm i lagtävlingen, med segrar mot Sammen och Smirnov bl.a, då kanske Apolonia kopplar av och ”slår ur underläge igen”?? Gacina och Skatchkov har säkert redan fått reda på att de får sparken, så det kanske underlätter! Kapacitet finns för Play Off och mer, MEN????

Max:
Apolonia som jag vurmat för så länge är inte samma spelare just nu, han är bra men inte strålande. Ochsenhausen saknat en etta och en ledare. Unga och talangfulla spelare som alla haft fina perioder men som är alldeles för ojämna. Prickar dom alla tre formen är dom ett hot mot alla lag men om skallarna inte är med dom så klarar dom ingenting. Gacina har man sett som en klasspelare för två år sedan men sedan ingenting. Skachkov har höjt sig internationellt sedan han kom till Ochsenhausen men i lag övertygar han inte.

 Grenzau:

grenzau

Li Hu 6-7
Fejer-Konnerth 6-8
Pavelka 2-8
Dodean 0-1

Anders:
Måste vara ärlig och säga, att det här kan jag inte tro på! Li Hu mest överrankad  av alla , och Pavelka verkar bara iskall! Att Fejer Konnert skall hålla i fanan känns ett par år för sent för.  Som 7/8 i tyska laget känns han lite vilse i sin personliga satsning!!! Jag tror Grenzau blir näst sist och ryker ut, om 2 lag går upp!

Max:
Inget vinnarlag direkt. Snarare en nedflyttningskandidat. Ingen etta av klass och en usel trea leder sällan någonstans. 7-9:e plats  är rimligt. Pavelka såg seg ut för 4 år sedan och nu är han inte direkt smidigare. ZFK är en skön avslappnad kille men ingen man håller i handen när det blåser.

 Werder Bremen:

werder bremen

Crisan 6-9
Achanta 4-6
Lundquist 5-7

Anders:
Startade katastofalt, andra halvan var bra! Bara Jens duger som etta! Att det är så visade han bl.annat under hösten för oss under ENL med ansvarstaganda på hög nivå! Hade Bremen ”vågat” ställa Jens konstant 1a, och låtit Kamal och framförallt Crisan ha mindre ryggsäck att bära tror jag på bra PlayOff chans! Med Crisan i laget och romänsk tränare är den lösningen inte trolig, därför tror jag på 6 till 8e plats!!

Max:
Har underpresterat. Tycker att dom har ett lag för slutspelet men med Crisan i annat slag än förr om åren så är det tufft. Jens har inte lyckas så bra denna säsong i ligan och egentligen inte Achanta heller. Laget är en slutspelskandidat på pappret men inte resultatmässigt halvvägs in i säsongen. Crisan har aldrig varit en ledare och inte ens när han var som bäst så kändes han som en vinnare, känns som en orolig spelare och sådana vinner sällan titlar på den här nivån. Achanta är hyfsat anonym men en god spelare och med rätt omgivning skulle han säkert kunna blomma ut lite till, han har fina kvaliteter. 

 Pluderhausen:

Pluderhausen26_5_09

Leung 6-5
Karakasevic 6-6
Keinath 1-8
Floritz 1-3

Anders:
Enligt mina uppgifter har Leung spelat klart, måste vara i Hong Kong för OS förberedelser, finns bara en placering möjlig för detta gäng, 10a och UT!!! Keinart/ Floritz skall helt enkelt inte funka i europas jämnaste toppliga! Karas kan således få sin chans att ”äntligen” lämna Pluder, kan nog vara på tiden även om han gjort som han velat i Remstal!!! Deras allt i allo U. Engele är en kanongubbe, så han tycker vi synd om , annars- naja!!!!!

Max:
Lämnar Leung så flyger man. Karakasevic lyckades ta brons på EM i singel vilket inte speglar hans matchkapacitet över en säsong då han är för ojämn för sådana resultat över tid, hans känsla i vänsterhanden är dock sensationell. Keintah är reultatmässigt i ligan den sämsta spelaren även om han egentligen håller högre standard. Floritz är inte mogen för spel på denna nivå, inte som en nyckelspelare i alla fall. Jag har varit sur på Plüderhausen sedan dom flyttade en match mot Fulda som jag då missade och det efter att ha betalt flygbiljett, skönt att dom åker nu. Dom gör Ängby och Markaryd sällskap med att komma sist i sin serie.

 Herne:

herne

Kishikawa 3-2
Kim 5-4
Korbel 3-7
Heilscher 4-8
Bottroff 1-2

Anders:
Bestämmer själv utgången! Kishikawa har spelat 3 matcher, 3 segrar. Korbel har bara surat hela hösten, och Hielscher hr kämpat med formen. MEN, om Kishi spelar hela hemvägen, Korbel visar Kishikawa den respekt han förtjänar och Hielscher håller November, Decemberformen, för då var han bra, då sticker jag ut hakan och säger PLAY OFF!!!!! Kishi är en av de behagligaste spelare jag tränat, helt enkelt TOPP att ha i ett lag, men släpper verkligen Japparna kishi hela våren????

Max:
Trodde inte på Kishikawa i Düsseldorf eller i Ochsenhausen men nu tycker jag att japanen verkar ha fått lite bättre fart på sina resultat och i jämförelse med många andra i ligan så borde Kishikawa kunna vara ett ankare vilket han inte är, än. Korbel höll på vinna en plats på mina osköna lista efter allt sitt gnäll, en allmänt trist lirare dom senare åren framme vid borden, framstår inte alltid så men sån är han. Hielscher får bröderna Råsberg att framstå som snabba i serveförberedelserna och sånt måste man ju någonstans uppskatta. Bör undvika någon av dom två bottenplatserna i ligan.

Sammanfattning:

Anders:
Sammantaget! Som jag skrev europas jämnaste Toppliga, men BÄSTA???? Faktum är att med bara obesegrade Saarbrucken kvar I CL ( 3 franska lag), och med 2 segrar för PGs Chartres mot Saarbucken i CL, ser det väl ut som Frankrike är bäst just nu???? De yngre franskmännen stärker ju UPP franska ligan, vilket tyskarna inte klarar just nu, de måste KÖPA in!!!! Tendens , eller faktum, vi får se!!

Max:
Från att ha varit bästa och jämnaste ligan är jag tveksam i dagsläget. Förr om åren hade ligan dom absolut bästa spelarna från europa och en del bra asiater, den enda ligan som konkurrerade med tyska ligan var den svenska ligan men det var ett tag sedan. Dom bästa icke-tyska européerna har valt andra ligor och vi ser Ovtcharov, Samsonov, Maze mfl spelar i tyska ligan och det känns inte direkt som om man fyller på underifrån med talangfulla unga spelare. Ergo så har man varken dom bästa spelarna och inte ens dom unga lovande. Ligan är dock väldigt jämn och håller absolut jämnast kvalitet men Frankrike har en bättre topp för att inte tala om Ryssland som har europas två bästa lag som jag ser det. Ser man på det tyska ligasystemet så är det nog inget snack om att dom är såväl bredast och mest kompetenta. Vill inte säga att dom inte är den bästa ligan men faktum är att toppen i Frankrike och Ryssland är vassare i år och speciellt då Boll inte kunnat dra sitt Düsseldorf-lass på samma sätt denna säsong.

Etiketter:
Postat i Blogg, Externa Kolumnister, Ledaren, Reportage, Tränaren | 10 kommentarer »

Gästblogg från div 2 NSS, gästblogg

fredag, 30 september, 2011

Ännu en krönika, ännu en räv. Jag välkomnar er alla att höra av er till mig med era rapporter.

*

Eftersom att jag vet att det nationella behovet av information från Norrlands sydligaste tvåa är skriande, kommer här några förhoppningsvis väl valda delar, spekulationer och kommentarer. Stort tack till Upplands Ekeby för ett bra arrangerat sammandrag.

Först en tråkig självupplevd erfarenhet, alla nördar med självaktning har nog uppmärksammat att denna serie endast har 7 lag i tabellen och inte det normala antalet 8. Tråkigt för serien som därmed kommer halta ända till Malta höll jag på att säga, dessutom finns det många bra div 3-lag som kunde fått ett wild card. Nu tror jag i o f sig att förbundet behöver sådär 7-8 månaders framförhållning för att ordna en sådan sak med de dominoeffekter det medför. Det var Upplands Väsby som bara inte dök upp och eftersom Österåker Oysters hade Väsby i första matchen var fågelholksfejsen många i laget när klockan började närma sig 10. Lagledaren hade inte hört något, arrangören hade inte hört något. Svagt, klantigt, arrogant och förtjänar definitivt en uthängning på detta sätt. Att undertecknad dessutom slutade med alkoholen på en fartig 50-årsskiva kl 11 för att jämna ut underläget med 4 timmars sömn gör inte vreden mindre. Den sovmorgonen hade vi gärna tagit, åtminstone jag. Varsågod Upplands-Ekeby, det var som att plocka godis från ett litet barn på eftermiddagen ☺

Österåker är (ännu) ingen tunnelbanestation. Däremot har skärgårdskommunen flera stationer på den anrika Roslagsbanan. Ett färdmedel somliga kallar tåg, andra ett smalspårigt museiföremål. Vi lämnar denna diskussion och går till väsentligheterna.

Favorittippade på förhand var Vireberg, som hamnade i denna Upplands-/Västmanlandsserie. Det finns även för förbundet en gräns för hur många gnagarlag man kan putta in i en nationell bordtennisserie. Nykomlingen Österåker med den gamle Solnaiten Per-Erik Eriksson som bestämde sig för att varva ned i tvåan med laget där han bor. Västerås med rutinerade rävarna Lasse Ericsson, Håkan Svensson, Dan Lagerlöf och seriens kanske bäste spelare, Anders Eriksson. Upplands-Ekeby som närmast prenumererat på en plats i denna tvåa ett antal år. Stratos med en kvintett ungdomar/unga som definitivt aspirerar på en framskjuten placering. Sunnersta som jag inte visste så mycket om. Rimbo med veteraner som Ola Andersson och Jonas Häggqvist.

Vireberg ångar på med sin jämna och rutinerade kvintett spelare och har ännu inte varit hotad i någon match. Mest imponerande är överkörningen av ungdomarna i Stratos med 8-1. Då var det jämnare i Österåker Oysters match mot Stratos som slutade 8-5 i Ostronens favör. En riktig laginsats där framförallt det äldsta gardet gick in och visade att gammal visst kan vara äldst, även vid pingisbordet. Största besvikelsen so far är Västerås som jag på förhand hade tippat som ett topp 3-lag. Vissa skadeproblem och betydligt sämre prestation än väntat från några spelare. Men, jag är säker på att Gurkorna kommer igen och klättrar uppåt i tabellen. Kom ihåg att det är en lång väg kvar. Att seriens bäste spelare, Anders Eriksson, ensam tagit 12 av lagets totalt 23 matcher skvallrar en del om att det finns mer att ge. Rimbo krigade furiöst och tog 2 poäng mot Sunnersta och 1 mot Västerås. Sunnersta ännu poänglöst, men varningsflagg hissad, ett
jämnt lag som kan överraska.

Mitt tips: Vireberg och Österåker gör upp om seriesegern, Stratos fidus till en andraplats. Sunnersta och Rimbo kommer att kriga om att slippa den enda nedflyttningsplatsen. Upplands-Ekeby safe i mitten tillsammans med Västerås.

Etiketter:
Postat i Blogg, Externa Kolumnister, Profilen | 9 kommentarer »

Islandstorget Ice Bears, gästblogg

måndag, 26 september, 2011

Efter att ha bombarderats med insändare, frågor och tjat så kommer här en sammanfattning av Islandstorget Ice Bears öden och äventyr i div.2 ÖSN.

Varför Islandstorget? Islandstorget är en tunnelbanestation och ett ”informellt område” i Bromma (Stockholm) http://sv.wikipedia.org/wiki/Islandstorget . I Stockholm så har man en tradition att döpa farmarklubbar efter tunnelbanestationer längs med tunnelbanelinjen (t.ex. Solna-Huvudsta, osv.). Det här ledde länge till förvirring ute i landet, eftersom det inte finns någon tunnelbana där så rådde en stor osäkerhet kring om man fick bilda farmarklubbar. Förbundet tillsatte en snabbutredning och efter en lika smidig hantering som datarankingen så var frågan utredd 30 år senare.

Varför Ice Bears? Varför inte?

Många frågar vad som är skillnaden mellan div.1 och div.2. Svaret på den frågan är enkel: Sammandragen spelas i Stockholm. Spelarna är i princip samma spelare och har samma geografiska spridning över landet. Skillnaden är att de har tagit sitt förnuft till fånga och representerar Stockholmsklubbar, istället för att representera sin moderklubb i någon mindre stad ute i landet.

Hursomhelst så var det första sammandraget uppdelat och spelades på två olika arenor. I Södertälje så spelade Södertälje, Innerstan, Solna och Huvudsta. I den anrika Vällingbyhallen så spelade Back, Stockholms-Posten, Stocksund och Ice Bears.

Truppen hade föryngrats markant jämfört med förra året. Ut med rutin och entusiasm (Bröderna Lars och Per Mattsson) och in med rutin och entusiasm (Andreas Larsson och Jens Aspengren). Tillsammans med en bred stomme som är ung och lovande (Vincent Koch-Laurentii, Eric Ericson och Elias Ranefur) så såg det mycket ljust ut. Jonas Stener hade lånats ut till Råcksta Tigers.

Ett tufft derby mot Back inledde säsongen. Backs trupp kan sammanfattas i ett ord: Rutin. Ett blandat urval av deffar och offar som har spelat seriepingis långt innan Internet fanns. Hur skulle då Ice Bears klara sig mot det? Väldigt bra visade det sig. Larsson var i en glimrande form hela helgen och tog komfortabelt tre singlar utan setförlust. Matchförluster var relativt jämnt utspridda på resten av laget (Jens, Vincent och en dubbel). En stabil 8-3 vinst och en mycket bra start på säsongen.

Efter en undermålig Gyros-lunch i Vällingby Centrum så var vi i alla fall redo för att ta oss an nästa lag, Stocksund. I Stocksund finns seriens mest rutinerade spelare, Nostalgi-Nosse Safai. Han visade att gammal är äldst och var med två singelvinster Stocksunds mest tongivande spelare i helgen. Som tur är så lyckade Larsson/Aspengren vända underläge 6-10 i skilje mot Safai/Salwén, annars så hade Nosse gått rent. Resten av matchen präglades av stark Ice Bears – dominans och ännu en 8-3 seger lades till räkningen.

I övrigt kan konstateras:

• Ice Bears är i ensam serieledning
• Det vore sjukt roligt att se ett möte mellan Perham Safai (Huvudsta) och Nosrat Safai (Stocksund)
• Publiktillströmningen var inte riktigt vad vi räknat med
• Vi saknar fortfarande sponsorer
• Ni som har läst det här och tänker ”Vafan, det heter ju Polar Bear, inte Ice Bear” och tänkt skriva det i kommentarsfältet: Skaffa er ett liv
• Solna och Huvudsta ser farliga ut
• Innerstan borde ha mer att ge
• Stockholms-Posten har problem med utdelningen
• Larsson förlorade bara ett set på fem singelmatcher

/En erfaren räv

Etiketter:
Postat i Blogg, Externa Kolumnister, Profilen | 13 kommentarer »

Pernilla Andersson svarar på frågor

fredag, 10 juni, 2011

Här följer en ograverad och oredigerad intervju via mail med Pernilla Andersson. Hoppas att ni uppskattar att Pernilla som är vår förbundskapten för damlandslaget har tagit sig tid att svara utförligt på era frågor kring svensk dampingis. Jag uppskattar det i alla fall väldigt mycket.

*

Hur ska vi bli en toppnation i europa?
För att bli en toppnation i Europa måste vi inom svensk dampingis långsiktigt bygga upp en struktur som gör att vi får fler tjejer att börja spela pingis och också får fler av dem att vilja satsa på pingisen. Vi behöver skapa optimala träningsmöjligheter för våra största talanger från tidig ålder och upp till seniorålder. En viktig del är också att få dem att se möjligheter, våga satsa och sätta höga mål. Detta bör i sin tur generera en ökad konkurrens och förhoppningsvis göra att fler väljer att satsa på pingisen längre.
För de som är i landslaget idag krävs fortsatt tuff träning med kvalitet och ett långsiktigt tänk för att ytterligare närma sig europatoppen. Fysiken är en del som samtliga kan förbättra.

Vad är vår främsta utmaning i den strävan?
Jag tror att den kanske största utmaningen ligger i just detta att skapa optimala träningsmöjligheter. Här tror jag att vi måste jobba mot en mer centraliserad verksamhet, både på herr- och damsidan, där våra bästa spelare har möjlighet att träna mer med varandra. Även våra bästa juniorer skulle ha mycket att vinna på att träna mer tillsammans. En snabb omvärldsanalys visar tydligt att de länder som haft framgångar under senare år har en centraliserad verksamhet för sina bästa spelare. Som en del i den här utmaningen ligger också att vi som jobbar för svensk pingis bästa, inom alla olika nivåer, måste kunna samarbeta på ett bra sätt, och därigenom ge spelarna de bästa förutsättningarna för utveckling.

Vad har vi för unika möjligheter?
I Sverige finns en god tradition och mycket pingiskunskap. Vi har också ett relativt väl fungerande tävlings- och seriesystem och en bra tillgång till hallar.

Hur ser din planering ut för detta?
Min plan för landslagsverksamheten under nästa säsong är att fortsätta skapa bra träningsmöjligheter för våra minikadetter inom ramen för tjejsatsningen. Att liksom i år genomföra fler samlingar med våra bästa ungdomsspelare, för att öka kvaliteten i deras träning. För de bästa damseniorspelarna kombinera lägerverksamhet med individuella lösningar med internationell sparring. Målet är också att jobba med internationellt utbyte i träningen och att komma ut och tävla internationellt så mycket som budgeten tillåter.

Hur ser morgondagens landslag ut?
Oj, svårt att säga, det beror till stora delar på vem som har talangen, tålamodet och viljan att träna hårt över tid.

Vilka spelstilar tror du kommer att dominera svensk och europeisk pingis de nästkommande åren?
I europeisk dampingis idag finns det relativt många defensivspelare. Det var även en defensivspelare, Victoria Pavlovich, som vann EM senast. Så defensivspelare och traditionella kontringsspelare med bra bh tror jag att vi fortsatt kommer att få se mycket av i europeisk dampingis. I svensk dampingis tror jag att vi även i fortsättningen kommer att se en del kreativa spelare med bra serve och första attack. Även någon defensivspelare och spelare med en stark bh-sida som vapen kommer förmodligen att synas i sverigetoppen.

Vad måste vi i Sverige främst förbättra?
Om jag gör en generalisering måste vi i ett internationellt perspektiv främst förbättra returspel, första försvar och säkerhet. Också är det viktigt att ha en så pass bra bh sida att man inte kan bli låst där alltför lätt. Vi ligger relativt bra till när det gäller spel i egen serve och första attack. En annan styrka är att vi har en bra variation i spelet och kan spela i olika riktningar, vilket jag tror på att utveckla vidare. Fysiken är också en del som vi behöver vara noggranna med, framförallt för att undvika skador och klara av tuff träning och långa turneringar.

Sammanfatta din pingisfilosofi i tre ord:
Ingenting är omöjligt!

Vilka kriterier gäller för att komma med i seniorlandslaget?
Nummer ett är att spelarna söker utveckling och är beredda att satsa det som krävs för att kunna vara med och konkurrera internationellt. Det är en sak att säga att man vill satsa och en annan sak att visa att man kan genomföra det. Det krävs naturligtvis också att det finns en viss potential att utvecklas vidare och att spelarna gör resultat på hemmaplan.

Vad tycker du om Marie Olsson, vill du se henne i landslaget?
Marie Olsson är i nuläget en av de bästa damspelarna i Sverige. Hon vet också att hon är välkommen om hon vill, och kan, göra en satsning på att spela i landslaget igen.

Hur ligger Sverige till jämfört med toppnationerna i Europa när det gäller antalet tjejer som spelar pingis?
Det har jag inga exakta siffror på, men jämfört med de stora pingisnationerna i Europa är det definitivt färre tjejer som spelar i Sverige.

Vad tycker du bör göras för att få fart på tjejpingisen i sverige?
Se ovan.

Finns det några svenska tjejer idag som har talang och tränar tillräckligt mycket för att ha chans på EM-guld inom 5 år?
Ja, chansen finns alltid. Men de flesta behöver öka sin träningsdos för att kunna vara med och konkurrera om ett EM-guld.

Vad/vilken kompetens tillför Annika Orsvall och Zhang Fang i ditt team?
Annika och Fang bidrar med god kompetens inom olika områden, och framförallt ett stort engagemang för tjejerna de jobbar med.

Vilka krav ställer du på dig själv och dina medarbetare?
På mig själv ställer jag kravet att alltid göra mitt bästa. Min ambition är att vara professionell och engagerad som tränare, och även försöka hålla mig uppdaterad med ny kunskap.

Är det en lagom stor trupp i landslaget idag?
Damlandslaget skulle må bra av en större konkurrens om platserna. Här tror jag det är viktigt att vara noga med kravställning på spelarna för att inte nivån i landslaget ska sjunka på sikt.

Hur skall tjejer motiveras att lägga sina liv på pingisen?
Genom att få dem att se möjligheten att uppleva några, eller ganska många, utvecklande och upplevelserika år med pingisen. Att se det som en förmån att kunna leva på sin idrott, vilket faktiskt är möjligt för dem som når en viss nivå. Naturligtvis underlättas detta val att satsa på pingisen om vi kan skapa bättre förutsättningar för tjejerna att satsa vidare exempelvis efter gymnasiet. Här kan vi gemensamt jobba mot att spelarna ska ha en högre nivå något tidigare, och klubbarna har en viktig roll i att skapa ekonomiska förutsättningar för tjejerna.

Är ”material” framtiden eller en genväg till kortsiktiga resultat i unga år?
Jag tror på att först utveckla en bra teknik utan att använda ”material”. Om spelaren har grunderna kan man utifrån dennes förutsättningar prova med material.

Vilken är din inställning till att satsa brett eller smalt på toppen?
Med de resurser som finns idag ser jag inget alternativ till att satsa relativt smalt. Det beror också till stor del på vilka spelare det handlar om och vad som är brett eller smalt…

Är du ute på besök i några klubbar?
Ja, men det har blivit för sällan under de senaste två säsongerna. Målet är att åka ut till fler klubbar under kommande säsong.

Pratar du med några klubbtränare?
Jag har en, som jag tycker, ganska bra kontakt med dem som är klubbtränare för spelarna i junior- och seniorlandslaget. I övrigt pratar jag med klubbtränare på tävlingar eller vid behov. De tränare som är intresserade är också välkomna att kontakta mig om det är något.

Diskuterar du någonsin vad som krävs med de som ej platsar idag, så de vet om detta och kan försöka nå dit?
Vid en uttagning diskuteras vad som krävs för att bli uttagen nästa gång, med de som legat precis på gränsen för att bli uttagna denna gång.

Hur många nya tjejer får chansen i landslaget på internationella tävlingar?
De som visar att de vill vara med och konkurrera internationellt har alla möjligheter att få chansen.

Söker du aktivt nya talanger?
I och med tjejsatsningen får vi inom SBTF koll på tjejerna ganska tidigt.

Hur många tävlingar och seriematcher följer du i Sverige per säsong?
Olika från år till år, men tillräckligt många för att ha koll på landslagsaktuella spelare, och så många som det går att få in i livspusslet.

Vad är dina idéer som kan utveckla tjejpingisen i Sverige till att bli bättre än förut?
Se ovan.

Är du för konkurrens i landslaget?
Ja.

Hur kan du agera för att vara en bra ledare och förebild för de som är i landslaget och de som vill dit?
Jag kan vara positiv, engagerad, visa att jag tror på spelarna, stötta dem i med- och motgång, vara ärlig i min kritik och i vad jag tror krävs för att utvecklas.

Tack för ordet och trevlig sommar!

Mvh /Pernilla

Etiketter:
Postat i Blogg, Externa Kolumnister, Ledaren, Reportage | 25 kommentarer »

Intervju med Mattias ”Mandel” Karlsson

tisdag, 22 mars, 2011

Idag så genomförde jag en intervju med Mattias Karlsson.

Jag var tränare i Vasa Real och Mattias kom förbi slutet av träningen, hans flickvän är tränare för oss i Norrtull och hennes träning startade ungefär samtidigt som min träning slutade. Jag hade berättat för gruppen att Mattias skulle komma och en av killarna i gruppen startade genast att imitera Mattias sätt att ossa på ett mycket likt sätt, jag skrattade gott och fick honom att lova att visa Mattias och mot 10kr lovade han det. När nu väl Mattias kom så slog dock blygheten till och imitationen uteblev men jag ska se till att filma den vid tillfälle. Lite off topic?

Mattias och jag gick och satte oss på ett närliggande café och Mattias beställdein en latte och en muffin. Mattias berättar att han håller på att lära sig att dricka kaffe. Han håller på att bli vuxen säger han.

Vi drar igång med lite frågor under cirka en timmes tid. Intervju är väldigt avslappnad och lugn då vi känner varandra ganska bra och alltid haft bra snack. Mattias har bland annat läst bloggen sedan den startade och det är ju här på bloggen som hans smeknamn ”Mandel” uppkom.

”Tur att det inte var något som jag ogillade i alla fall och det är ganska skönt att slippa MK som många kallade mig”

Angående bloggen så kom vi in på ”Sveriges Pingispersonlighet 2010″ som Mattias blev framröstad som.

Det var väldigt roligt att bli framröstad som det då det var pingisfolk som röstade fram mig.

Röstade du själv?

Ja.

Röstade du på dig själv?

Det är klart att jag gjorde. Det är ett givet ja på den. Det erkänner jag direkt (säger Mattias och skrattar).

Röstfiskade du?

Nej, inte den här gången. Men när jag var yngre och var med i en omröstning så brukade jag göra det.

Nu till lite läsarfrågor: Är du skadefri nu?

Ja, nu är jag helt skadefri. Jag hade problem med foten förrut och en överansträngning i knät men nu är jag helt skadefri.

Det finns en del som säger att du är skadad så mycket för att du är dåligt tränad, finns det någon sanning i det?

Nej, jag var skadad för att jag hade lite oflyt. Samtidigt är det svårt att hålla igång träningen med alla resor.Jag har till exempel inte varit i Köping på fyra veckor.

Så det är ingen sanning i att du tränar dåligt?

Nej, det kanske var lite av en imagegrej förrut. Att man inte ville berätta hur mycket man tränade för att verka cool för att man ändå var så bra.

Kommer du ihåg att jag för två år sedan frågade om du tränade serve?

Ja, det kommer jag ihåg.

Kommer du ihåg att du knappt tränade serve då?

Ja.

Hur mycket serve tränar du nu?

Bara på läger. Jag tränar mest på att hitta träffen på serven för att få den lägre och bättre. Dessutom tränar jag en hel del på långa servar för att få det öppna spelet.

Du vill inte att dom skickar ner den i forehand på dig efter serven?

Precis, det är många som bara föser ner den i forehand och då har jag inte så mycket att jobba med. det var som när jag mötte Primorac, ju mer matchen led desto mer la han ner den i forehand på mig då han märkte att jag hade svårt att slå hårt från det hörnet.

Men du, du spelade inte så dåligt i första set (11-0!!)?

Nej, det var helt sjukt. Jag satte allt. Eftersom han inte slår så hårt och jag var så aggresiv så kunde jag dra igenom honom överallt och hela tiden. Men desto mer matchen led desto bättre blev han. Han läste mig bättre och bättre. Han var riktigt taggad i slutet och ossade stenhårt på varje boll (Mattias säger detta med en blick som tyder på viss stolthet att en sådan stor spelare som Primorac ossar mot honom). Han blev bättre och jag blev mer och mer passiv. Han var bra.

Vad behöver du förbättra för att närma dig världseliten?

Förstadraget och då främst från forehand, det är inte många poäng jag vinner på förstadraget. Måste bli bättre att dra hårt på förstabollen så att folk inte bara lägger den där, dom måste vara rädda för min forehand så att jag får backhand-backhand spelet, då är jag rätt trygg. Jag slog Primorac i det spelet som ett exempel. I det spelet trivs jag bäst.

Du spelar ju med kortnabb på forehand. Känner du att spelare har svårare för dig första gången dom möter dig?

Ja, till viss del i alla fall dom som inte vet hur jag spelar. Nu hoppas jag dock att folk känner till mig. Det är inte en lika stor fördel nu som förr.

Har asiaterna lättare för din spelstil än europeerna då dom oftare spelar mot kortnabb?

Nja, jag möter inte asiater så ofta så jag vet inte.

Men som nu iPolen i dubbel?

Ja då hade jag en fördel. Så fort jag drog in en forehand så loopade dom skruv mot Robbans backhand och där han sjukt bra på att kliva runt och dra in bollen så där hade vi en klar fördel.

När du slog Li Ahmet då?

Då var det för att jag spelade strålande. Nästa gång var han helt grym och det var för att jag förlorade. Han var bra och jag var inte riktigt igång. Han är ju 40 placeringar bättre än jag på världsrankingen och har en ruggig kapacitet när han får allt att fungera. Han är tydligen bara 90:a. Det är sjukt..

När började du med kortnabb och varför?

Det var efter SM i Kalmar (2005?). Jag slog Kristian Karlsson i kvartsfinal efter att ha börjat blöda näsblod mitt i matchen. Efter det vann inte Kristian en boll till (Mattias ledde 2-1, 8-5). I semifinalen mötte jag Mattias Översjö och hade matchboll 11-10 i skilje men förlorade och var helt förstörd efteråt. Jag grinade och tog ut allt på min pappa, skrek och höll låda. Då kom Hans Thalin fram till mig och sa ”När vi kommer hem så ska du spela dubbelsoft” Han tänkte att jag precis som Susanna Wigow skulle lira dubbelnabb men jag vägrade då jag skulle bli för svag och utan vapen som kille utan en backsideplatta. Sen kom sommaren och då åkte kortnabbet fram. Två månader senare vann jag Topp-16 och på den vägen är det.

Tränade du mycket med din pappa som liten?

Jag tränade bara med honom. Jag började spela som 4-åring och spelade bara med pappa tills jag var 7. Det lustiga är att jag vägrade spela backhand förrän jag var 9 år (Mattias garvar åt minnet). Jag ville spela forehand på allt. Lite annorlunda nu.

Vilka tränare har haft störst påverkan på din utveckling?

Från början var det Hans Thalin och Marcus Sjöberg i Lyckeby och nu på senare år Sören Ahlén. Även Lindh och Von Scheele har hjälpt till en hel del i landslaget.

Hur mycket tränar du en normal vecka när du inte reser?

7-8 pass pingis ungefär. Mindre när jag reser.

Vilken detalj försöker du förbättra i spelet just nu?

Just att dra in den förstabollen hårt.

Har du någon spelidé som du försöker leva efter?

Det beror helt på vem man möter. Jag spelar gärna backhand men jag vinner gärna på taktik och spelar dåligt än att jag spelar bra och förlorar. Viktigast är att man vinner inte hur man vinner.

Ok. En tuff fråga. Du torskade mot Översjö i Safir, en halvtaskig japan (född 1996) i HS i Safir, du torskade mot Kristian Karlsson på SM och mot Översjö igen dessutom förlorade du två gånger om mot Hampus Söderlund i Sm-slutspelet. Jag har inte sett dig torska så många gånger sammanlagt mot yngre spelare på flera år. Vad hände?

Det var nog mitt livs första svacka. Jag har inte förlorat så många matcher mot jämnåriga sedan 05-06. Inte att dom andra är dåliga bara att jag var svagare än vad jag brukar.

Vad beror det på?

Jag har rest för mycket och inte kunnat träna ordentligt tror jag. Tur att jag inte mötte Harald Andersson också för då hade jag nog förlorat där med (säger Mattias och skrattar). Men så fort jag kom till Polen så släppte allt och nu är jag tillbaka.

Men det var inget med pressen av att vinna då?

Jo kanske lite. Jag ville oerhört gärna vinna då jag vunnit SM i min ålder eller äldre fyra år i rad. Jag ville oerhört gärna prestera. Men så får man möta Översjö tio minuter efter att jag har förlorat mot Kristian i HS och Översjö spelade sitt livs pingis så det var inget att säga om.

U20 Sm borde inte spelas samtidigt som senior-SM?

Håller med fullständigt. Det hamnar helt i skymundan och man brur sig tyvärr inte riktigt som det är nu.

Kvartsfinalerna för Warta då. Var pressen jobbig där? Hade du vunnit över Hampus så hade ni ju gått till semifinal.

Jag vet men det var ju ännu värre för honom och han är yngre. Jag visste at vi ändå hade chansen om jag förlorade medan för dom var det så gott som kört så han hade ännu mer press på oss. I det första mötet så var jag usel och Hampus spelade OK men i den tredje matchen så spelade jag bra men Hampus spelade strålande och vann välförtjänt.

Du har ju blivit känd för din vinnarskalle. Du tar ofta upp underlägen och vinner många jämna set. Hur har du fått den egenskapen?

Jag vet inte. Men jag har alltid försökt att ta en poäng i taget. Poängen vid 1-1 är lika viktig som den vid 9-9 so what om man förlorar en poäng då är det bara att ta nästa. Om man tänker så så försöker man vinna istället för att hoppas att den andra ska missa. Jag har lärt mig att ta en boll i taget och även om det är en klyscha så måste man våga vinna. Som nu i Polen, när det stod 3-3 så viisste jag att vi skulle vinna och från 4-7 så missade jag knappt en boll, satte varenda forehand.

Det är som Peter Blomquist alltid sa. ”Måste vinna”. Han sa det alltid till mig och oss andra. ”Måste vinna”. Inför finalen i Polen så fick jag ett sms från honom och det enda det stod i det sms:et var ”Måste”

Du har varit bra i finaler som junior på Pro touren?

Ja, jag har spelat tre finaler som junior och vunnit alla tre och nu denna då. Förlust i finalen som u21 tidigare denna säsong dock men jag brukar vara bra i finaler.

Någon tung förlust då?

Ja, Em-finalen första året för juniorer mot Frankrike. Kristian kunde inte vara med och vi spelade en grymt spännande match som vi förlorade så knappt. Jag hade nyligen inför detta spöat Le Breton rejält (14 bollar på fyra set) men så lägger man nu, det är helt sjukt. Jag var helt knäckt efteråt. Så synd att vi inte fick spela med bästa lag. Året efter förlorade vi igen men då var ju inte jag med. Så synd då vi var bättre än fransmännen.

Men fransmännen har vunnit dom tre senaster åren som juniorer?

Vi var bättre än dom i alla fall, vi spelade ju aldrig ens med bästa lag. Den franska coachen kom fram och sa hur otroligt han tyckte det var att vi var så bra som kom från ett så litet land som inte ens har ett träningscenter.

Vill du ha ett center?

Absolut. Det skulle vara jättebra tror jag. Svårt att lösa kanske men visst vore det grymt bra.

Vad har hänt med Le Breton förresten, har han tappat formen helt eller?

Han är slut som Tran sa efter Finland. Nejdå. Men han är väl inte samma slag som han var plus att alla dom andra fransmännen gått fram så mycket och det kanske har påverkat honom.

Vem är bäst av 90-talisterna i europa då?

Flera som är bra. Gauzy har en grym touch och känsla för bollen, han är bra. Annars är ju Shibaev bra, svårpspelad för dom flesta.

Tregler,Sirucek, Kosiba och Drinkhall då?

Tregler är bra men lätt att låsa. Drinkhall är bra men inte som förr. Sirucek har jag sett för lite men hans backhandsida är grym, hans tjeckflipp är galen. Kosiba gjorde ett grymt VM men så bra är han inte, han är inte 70-80 i världen.

Appropå Shibaev så slog du honom nyligen?

Ja, jag slog honom i Polen i oktober det var skönt.

Andra spelare som kan hota kineserna då?

Koreanerna är grymma med en hel skock spelare som är bra Lee Sang Su är bara en av många han är väldigt trevlig utanför hagen också.

Ja, han är grym som han spelade mot Jens i semifinalen?

Ja, det var galet han satte allt och han hade alla typer av slag. I finalen mot Shibaev så ledde han med 2-0 och stort i tredje när Shibaev kom ikapp, då tog han TO och direkt efter det så essade han Shibaev raka vägen. Sedan så essade han honom direkt i nästa servegame med sin första serve, snacka om att knäcka någon. Sjukt bra att göra det i en Pro Tour final. Han är bra, rikigt bra.

Men man ska inte glömma japanerna (Mattias går igång och pratar på om den unga världseliten) Mizutani är inte gammal och Kenta Matsudiara har visat vad han går för dessutom kommer deras unga spelare också.

Korea och Japan kan hota Kina. Och Sverige.

Menar du att Sverige är europas främsta hopp?

Ja, ge oss några år bara så ska det nog bli bra. Vi har en bra kull nu.

VM-truppen presenterades idag. Grattis till platsen. Debutant. Hur känns det då?

Det känns såklart jättekul och jag tycker att det är helt rätt trupp som Lindh har tagit ut. det är vi fem (Persson, Lundqvist, Gerell, Svensson och Karlsson) som spelat bäst och som är högst rankade.

Det har varit lite olika spelare som blivit uttagna dom senaste mästerskapen, hur har det känts?

Det är svårt då det är jämnt mellan så många spelare. Men nu är det ganska klart. Jag är ändå cirka 150 placeringar före nästa svensk och internationellt har jag spelat bäst. Jens är ju i fin form han med och likaså PG och Robban sen så är ju Jörgen Jörgen.

Jag hoppas ju att mina framgångar ska sporra dom andra. Vi hjälper ju varandra. det är som jag och Kristian. Vi har alltid sporrat varandra och har haft bra hjälp av varandra genom många års tävlande tillsammans. Sådant tror jag är viktigt och att jag kanske kan få fler av dom svenska att ta för sig ännu mer. Det tror jag att dommoch vi kan göra, tillsammans. Harald har ju till exempel gjort bra resultat nu och höjt sig rejält.

Om man tänker lite framtid då. På kort sikt. Var spelar du nästa säsong. Ryktena säger Halmstad, kommer du och Kristian kampera ihop nästa säsong?

(Mattias ler) Det kommer att komma ut i media på torsdag (vi fattar alla vad det betyder, eller hur).

På längre sikt då?

Nästa säsong spelar jag 100% då jag är klar i skolan. Nu blir det heltidssatning. Totalt fokus på att bli så bra jag bara kan bli i pingis. Det är nu jag måste satsa. Dom närmaste 10 åren kmmer pingisen att min fokus.

Du funderar inte på en utbildning samtidigt som du spelar pingis för at ha något att falla tillbaka på efter karriären?

Jag tänker inte så. Just nu finns det inget annat för mig. det är är det jag ska göra och helt satsa på. 100% inget annat existerar. Om jag skulle få en långtidsskade eller annat så får jag ta det då, jag har i alla fall en gymnasiutbildning med mig i bagaget.

I samband med detta kommer Julia (Mattias flickvän) in på cafét och vi rundar av med lite kallprat om allt möjligt. Mattias visar stolt för Julia att han minsann druckit kaffe. Mattias börjar bli vuxen nu och dessutom etablera sig som seniorspelare och landslagsnivå på allvar.

Med dessa ord vill jag tacka Mattias för intervjun och önska honom ett stort lycka till på VM!

Etiketter:
Postat i Blogg, Elitspelaren, Reportage, Ungdomsspelaren | 11 kommentarer »

Från div 5 till Pingisligan på bara 6 år, gästblogg

fredag, 18 februari, 2011

Det hela startade med att Morris Larsson skulle åka till Sporthallen med sin son Kevin. Kevin ville spela tennis, det var en lördag. Just då var Krister Edvardsson i hallen, så Morris och Krister började prata om träningstider i bordtennis. Morris ville börja träna pingis igen för att hålla formen.
Sen träffades de båda varje vecka, det ena gav det andra, så när Heinz Nordahl ville avgå som ordförande, blev Morris invald istället. Det var 2006, och det första Morris sa när han hade blivit ordförande var att nu ska vi sätta Markaryd på pingiskartan! Många ögonbryn höjdes den gången, men nu är Markaryd i allra högsta grad på pingiskartan!

Säsongen 2005-2006 blev Markaryd 6a i division 5. Samma år gjordes seriesystemet om, så att Elitserien delades på två och Superettan bildades. Det året hamnade MBTK i div 4 till slut.

Säsongen 2006-2007 blev det kval mot Varberg BTK och där vann Markaryds BTK med 8-1 och blev ett div 3-lag.

2007-2008 värvades tre polacker till klubben, men det var minst två för mycket! Redan efter en match slutade en av spelarna och flyttade över till en annan klubb. Mitt i säsongen försvann de övriga två polackerna. Just då ledde MBTK serien, och som tur var kom Steffen Agesen från Danmark och Jimmie Karlsson flyttade hem till Markaryd igen, så MBTK kunde vinna serien det året också! Serien var så jämn att Markaryd måste vinna med 8-4 mot BTK Falco från Falkenberg för att vinna serien, och killarna vann faktiskt med 8-4 och hamnade därmed i div 2!

I div 2 fortsatte Jimmie Karlsson spela och Rickard Magnason från Island och Philip Löfgren kom från BTK Ajax i Borrby, och Huang Zhe Jun från Shanghai kom till Markaryd via Danmark. Nicolas Emmerling, som studerade i Danmark, ursprungligen från Frankfurt i Tyskland, spelade också i Markaryd. Det var internationellt minsann! Det året vann MBTK alla matcher utom två, som blev oavgjorda , och vann därmed serien.

Det året Markaryd kom in i div 1, hamnade man i västra serien och fick betydligt längre resor till matcherna. Svenska Bordtennisförbundet hade lagt om serietillhörigheterna, så det blev minst sagt konstigt. Markaryd fick åka till Göteborg och till flera klubbar i Bohuslän, men det hindrade dem inte från att vinna alla matcher utom en. I Hunnebostrand fick de nämligen boka in på ett vandrarhem, där andra gäster slogs med kniv och skadade varann mitt i natten. Polisen kom och ingen fick sova. Klubbmedlemmarna fick byta övernattningsställe kl 4 på natten och ingen fick sova ordentligt, så den sista matchen blev en förlorad match.

Den säsongen fick MBTK kvala upp till Superettan mot Kristianstad. Lördagen 17 april kl 13.55 skrevs historia i Sparbankshallen i Markaryd, då Rasmus Klein-Døssing slog in matchboll för 8-6 till Markaryd mot Kristianstad BTK. I laget ingick också Istvan Moldovan, Thomas Ramstrand, Robert Eriksson och Jimmie Karlsson.

I Superettan spelade Chen Zhong Ya och Jia Ming från Kina, Morten Hyrup-Rasmussen och Christoffer Petersén från Danmark, Espen Rönneberg från Norge, Peter Grezcula från Falkenberg, och Anton Åkesson och Arvid Sunesson bördiga från Markaryd. Under flera år hade klubben bett Arvid Sunesson att komma hem till moderklubben i Markaryd och spela, och han sa att när ni kommer in i Superettan kommer jag hem. När Markaryd gick upp i Superettan var valet lätt för Arvid, det gällde att föra Markaryd till Pingisligan. Arvid var en av de ungdomar, som vann Svenska Mästerskapen för lag p13 2003. I det laget ingick också Jimmie Karlsson och Milivoj Kocic.

I Superettan vann MBTK varje match, men en liten miss mot BTK Linné finns i protokollet, där Markaryd vann med 6-0, men BTK Linné protesterade och vann därmed med 0-6. Chen Zhong Ya, som deltog i spelet, var tyvärr ej uppsatt på rankinglistan.

Den 13 febr blev Markaryd klara för spel i högsta divisionen, Pingisligan. Detta är faktiskt redan klart, fastän två omgångar av serien är kvar, mot Ängby och Norrtull.

Därmed har MBTK skrivit idrottshistoria. Inget lag har såvitt vi vet tagit sig från div 5 till Pingisligan på bara 6 år. Nu skrivs ny historia och vad det blir återstår att se.

Först och främst behöver MBTK generösa sponsorer. Det kostar att ligga på topp!

Etiketter: ,
Postat i Blogg, Externa Kolumnister, Ledaren, Reportage | 12 kommentarer »

Gästblogg om Tävlingsprogram

onsdag, 11 augusti, 2010

Jag heter Magnus Kindblom och är spelare, tävlingsansvarig, sparring mm i Särö IK. I våras bestämde vi oss för att vi äntligen skulle ordna en egen tävling, Särö-smashen. Hall
bokades och datum spikades: 18 december 2010.

Jag ville att vi skulle ha en ny tävlingsform som jag kallar för Twostrikes, eller lite torrare: ”Dubbeleliminering med upprepad lottning”. Om någon vill veta mer om Twostrikes
är det bara att fråga.

Hur som helst. Ska man ordna en tävling behöver man TT Coordinator (låt oss kalla det TTC). Jag frågade utvecklaren ifall man på något sätt kunde plugga in sin egen spelform
i TTC. Svaret jag fick tolkar jag som att det inte är helt enkelt. Ett TTC med Twostrikes till december kändes ganska avlägset. Det rimliga i det läget hade varit att gå till min klubb och säga att vi får köra pool och cup
som alla andra.

Gjorde jag det rimliga? Nej, jag gör sällan det. Jag tänkte att jag snickrar ihop något enkelt som hjälpligt tar oss igenom tävlingen.

Några månader senare sitter jag fortfarande och snickrar…

Det dåliga är att det tog mycket längre tid än jag trodde. Det bra är att programmet nu kan göra en hel del, och kanske på sikt kan bli ett alternativ till TTC. Viktor Pavlenkos paket libtour
(se http://libtour.sourceforge.net) som jag använder som en komponent i programmet är dessutom flexibelt och kan ganska lätt anpassas till olika sporter och turneringsformer. Jag har en son som tävlar i
BMX-cykling, kanske gör jag ett försök att ordna en BMX-tävling med programmet.

Det finns förstås en gräns för hur mycket av min fritid jag kan lägga på detta. Om programmetska bli fullfjädrat, lättanvänt, dokumenterat etc
behöver en av två saker hända:

1. Fler personer bidrar med sin tid. Detta kan vara i form av programmering, testning, affärsutveckling, marknadsföring etc.

2. Någon bidrar med pengar. Enligt ttcoordinator.com är det idag 234 klubbar i Norden som lägger 1100:- var per år på licensen för TTC.

Anledningen till att jag bad Max lägga upp den här texten på bloggen är att jag vill starta en dialog med de som är intresserade.

Lite saker som TTC har och som mitt program f.n. saknar:
- Poolspel (jag har f.n. cupspel och Twostrikes)
- Dubbelklasser
- Resultatredovisning till SBTF
- Inmatning av klubbar/spelare/seedade inne i programmet.
Jag skriver in sådant i en textfil f.n.
- Modul för dataranking (det ryktas om att en sådan
finns eller är under utveckling)
- Dokumentation
- Ett namn :) Namnförslag?
- Samt en himla massa annat som 7-set-matcher, snakelottning,
generering av ett stort antal dokument (lottningar, listor,
anmälningar per klubb, statistik mm).
- En hemsida. Kommer så småningom.
- Utskrift av matchprotokoll mm. Kommer väldigt snart.

Lite saker som mitt program har som TTC saknar:
- Öppen källkod (C++ och Scheme)! En rörelse som har en intresserad
community med många eldsjälar och lite pengar ska ha öppna, utbyggbara
program, så är det bara enligt mitt sätt att se det.
- Enkelt att lägga in nya spelformer
- Spelformen Twostrikes (uppenbarligen ;)
- Elektronisk anslagstavla, dvs stöd för omedelbar visning

av omgångar/resultat på projektor

- Administration av domare, bord etc. Programmet väntar med att
skriva ut ett matchprotokoll tills alla dess resurser finns
tillgängliga (bord, domare och spelare).

Börja diskutera i kommentarsfältet så får vi se vart det leder. Passa på att klaga på saker som saknas i TTC eller som inte fungerar som du vill. Ju tidigare i utvecklingen
av det nya programmet sådant kommer upp, desto lättare blir det att göra saker och ting bra.

Spåna om hur utvecklingen kan finansieras. Med öppen källkod är det lurigt att ta betalt för själva programmet, eftersom licensen tillåter vem som helst att sprida programmet. Däremot
finns det andra sätt att finansiera det, t.ex. ta betalt för utvecklingsarbete, dokumentation, support, installationshjälp, reklam, bidrag, stipendier, gåvor etc.

mvh Magnus Kindblom

Etiketter:
Postat i Externa Kolumnister, Ledaren, Material & Träning, Övrigt | 17 kommentarer »

Pingisproffs utomlands som ung spelare

fredag, 19 februari, 2010

Jag kan ju börja med att presentera mig själv. Jag heter Mats Sandell, 21-årig djurgårdare, och spelar för tillfället för TSG Steinheim i den 3:e högsta serien i Tyskland. Det känns faktiskt lite konstigt att skriva då jag i hela min karriär har spelat för Spårvägens BTK.

Det hela började i plugget där det spelades frenetiskt på varenda rast och undertecknad var helt okej trots att det bara lirades backhand över hela bordet. Sen en dag damp det ner en lapp på skolbänken som frågade om jag var sugen på att börja spela pingis i Spårvägens BTK. Då var jag 8 år och på den vägen är det.

Jag har hunnit med att spela i kadett- och juniorlandslaget till och från, men det blev bara ett ungdoms-EM, och det under en säsong där jag inte var med på ett enda läger fram till 6-nationers och Polska Öppna som gick precis innan UEM.

Den tävlingen som jag är mest nöjd med hittills är nog förra årets U20-SM i Helsingborg där jag gick till semi och förlorade mot Törna. Det som saknas är väl någon större seger och det är väl en del av anledningen till att jag inte lirat mer i landslaget skulle jag tro.

Den enda avstickaren hittills, förutom nuvarande säsong, som jag hunnit med är året som jag tillbringade där det jämt blåser motvind. Det blåser, hur du än går, hur många gånger du än byter riktning, alltid motvind. Stället är även känt som Köping. Där jag gick samhällsprogrammet på Ullvigymnasiet bland bönder och Volvo-tekniker. Där trivdes jag inte alls och det var till råga på det lite struligt utanför pingisen. Redan i slutet av november hade jag bestämt mig för att jag ville flytta hem. Så här i efterhand var det ändå ett nyttigt år då jag lärde mig mycket om mig själv men samtidigt var det nog också det tuffaste jag upplevt då jag under det sista halvåret bara ville hem och det syntes både i träningshallen och i plugget.

Tillbaka hemma i Spåret så började det hända grejer, det satsades på att gå upp i elitserien och nya spelare skulle komma och köra riktigt hårt. Ett klart lyft mot hur det såg ut när jag lämnade för Köping. Vi klarade av att gå upp i Superettan via ett kval mot Häggenås som nog är en av dom sjukare matcherna jag har upplevt. Vi låg under med 7-4 eller något sånt trots att dom saknade sin 1:a, Andy Pereira, som hade åkt hem för året. Matts Quiding hade en hel drös matchbollar som inkluderade ett högt upplägg framme vid nät på våran inlånade japan Joji Yamazaki. Det hela slutade med att det blev 7-7 och vi gick vidare på bättre setkvot har jag för mig. Sen skulle Häggenås upp mot vårat andralag för att fortsätta att kvala mot Superettan. Det kan inte ha varit så roligt efter matchen mot oss.

Superettan klarades av första året med Sheng Xia, Robin Morin, Daniel Fynsk, Ludvig Hedlund och jag själv. En relativt enkel serieseger tycker jag.

Första matchen i Elitserien på bra många år för Spåret bjöd på en fullsmockad SL-hall och när det vankades inspringning så höll jag på kuta rakt in och riva barriärerna eftersom att det var becksvart i hallen och strålkastarna var rätt starka. Jag såg ingenting i stort sett men lyckades undvika dom i sista sekunden när även dom blev upplysta. Matcherna för min del i Elitserien kan väl räknas på ena handens fingrar skulle jag tro och jag har mest hållit till i Superettan här hemma. Det var något som jag inte var så sugen på ett år till och dessutom lirar pengarna där nere i en helt annan liga än här hemma.

Därför hamnade jag i TSG Steinheim inför den här säsongen efter att dom hade fått nys på mig genom Fabbe Åkerström som lirade där förra säsongen.
Jag kan efter halva säsongen konstatera att det är en helt annan grej än den skyddade verkstaden som det är hemma i Sverige. Det var även något som jag snackade med Äpplet med om inför säsongen då han varnade mig lite för det. Lite koll hade jag på det sen innan så jag trodde att det var lugnt.

Men det var lite tuffare än vad jag trodde ändå, men det är bara bra och precis vad jag behöver känns det som. Jag har förlorat för mycket för att jag ska vara nöjd hittills, men det har varit nyttigt och jag har tycker att jag har blivit en smartare och klart bättre spelare. Samtidigt har skoltyskan fått sig ett rejält uppsving så det är en rejäl bonus.

I laget så är det en rumän, 2 ungrare, en tysk, en kille som är tysk men härstammar från Iran och jag så det är ett internationellt lag kan man lugnt säga. Grymt roliga grabbar och trots att inte alla är därifrån eller är där hela tiden så kommer vi riktigt bra överens och har alltid grymt roligt.

Vi har en del folk på matcherna, tidningen skriver alltid hur det har gått och radio har velat göra intervjuer och som mest är det runt 200 pers på matcherna men det vanligaste är runt 100. Rätt stora kontraster mot hur det ser ut hemma.

Vi spelar alltså med 6 man i laget. 3 dubblar till att börja med, sen 2 singlar var och i händelse av att matchen inte har blivit oavgjord så spelas en avgörande dubbel. Matcherna kan med andra ord bli galet långa och det gäller att vara väl förberedd. Man får även vara beredd på motståndare som inte tvekar en sekund att ta till alla medel för att få en ur balans. Så under året hittills så har jag fått stå på mig lite, något som även det har varit nyttigt. Med dom här förutsättningarna är det inte sällan det blir hatmatcher vilket gör att undertecknad tycker att det blir lite roligare. Men stämningen efter är alltid helt lugn oavsett hur matcherna har sett ut och lagen käkar i stort sett alltid middag tillsammans efter.

En nackdel med det är ju att man “försvinner” lite på hemmaplan då alla helger som det har varit några av dom större tävlingarna så har det varit seriespel i Tyskland. Så är det även under Safir och SM-helgen.

Det som har varit oväntat tufft har varit alla resor fram och tillbaka till matcherna, trots att jag har stannat där nere i perioder. Men det är klart, det underlättar ju om man lyckas flyga hela vägen i ett streck… Men det är en helt annan historia.

Allt som allt trivs jag väldigt bra där nere och blir väl omhändertagen och det ser även ut i dagsläget som att jag stannar där nere och kanske flyttar ner helt.

Avslutningsvis vill jag tacka Max för en skön sida även om den gamla bloggen föll mig mer i smaken och även önska samtliga hockeylag välkomna till Hovet för en lektion i slutspelshockey.

Mvh
Matte

Postat i Elitspelaren, Externa Kolumnister, Ungdomsspelaren | 4 kommentarer »

Varför älskar jag den här sporten?

torsdag, 11 februari, 2010

Han var en usel pingislirare men höjde sig många klasser då han började använda Neubauers långnabb.
Har han allvarligt kul när han spelar sådär? Ärligt talat får jag hellre stryk och drar några sköna vinnare än spelar som han.

Jag har hört dem förut. En del av min vardag som pingisspelare genom åren.
Jag älskar pingis som få andra och tror nog jag genomlidigt fler pass i hallen än de flesta. Dessutom skall tilläggas med många års dåliga resultat och högst långsamma framsteg. Jag är idag 37 år gammal och kan nog egentligen bara hävda att jag varit hyfsat framgångsrik inom bordtennisen de sista 10 åren.

Jag har skitkul när jag spelar och försöker att utveckla mitt spel hela tiden. Problemet är dock att det är så himla tråkigt att få stryk på träningarna när man testar lite nytt och blir häcklad vid förlust!

Känslan att vinna har alltid varit stark för mig och har det krävts att gå egna vägar för framgång så har jag gjort det. Jag upphör aldrig att inspireras av motståndare som i ren frustration får raseriutbrott eller helt enkelt ger upp. Även om skrik, sparkar och uppgivet kroppsspråk kan vara jobbigt att möta så föredrar jag nog ändå dessa reaktioner från motståndaren kontra att han eller hon börjar löjla sig och uppträda respektlöst. Det måste slås fast att det krävs ett stort mått envishet och psykisk styrka för att spela på detta ”tråkiga” sätt som jag gör. De flesta behärskar idag att spela mot långnabb så pass mycket att utan variation från nabbspelarens sida så lär sig motståndaren ”trallen” och behärskar den rätt snart obehindrat. Till en början spelade jag nog själv ganska enkelt och enformigt men genom åren tycker jag mig ha utvecklat ovanliga vinklar och korta blockeringar även mot hård offensiv. Jag upptäckte faktiskt på Liseberg för några år sedan att mina säregna pingisteknik passade perfekt när man skulle slå ner små grodor med en hammare. Jag använde samma teknik och fick nästan dubbelt så många poäng som alla de övriga vilket förbryllade dem och jag fick spela en gång till för att bevisa och med identiskt resultat.
Ja herregud vad man gnetat vid bordet genom åren. Att jag inte gett upp är egentligen otroligt när jag reflekterar över det. Jag tror faktiskt att om jag lagt ned motsvarande träningstid och nötande de senaste 15 åren med ett ”vanligt” gummi på backhand så skulle jag spela på ungefär samma nivå som jag gör idag. Faktiskt är jag nog så envis.

För att få en helhetsbild måste man nog i mitt fall ha lite mer kött på benen. Som junior var jag definitivt ingen stjärna, men detta kan nog delvis tillskrivas det faktum att bordtennisen faktiskt inte var min första sport förrän vid 25 års ålder. Som junior testade jag de flesta bollsporterna innan jag i 16 årsåldern valde att satsa på handbollen. Jag var egentligen inte jättebra på något i handbollen utan mera bra på det mesta och kunde spela på de flesta platser samt hade en grym inställning, vilket tränarna applåderade. Jag var detta år med i Dalalaget och sista uttagningen till juniorlandslaget och gjorde debut i seniorernas a-lag i div.2 i lilla Avesta. Pingisen var förvisso kul om än inte så framgångsrik och det är ju inte precis lätt att kombinera två ”vintersporter” så jag spelade den mest på skoj.
Efter senare utlandsstudier och stundande vuxenliv insåg jag så småningom att handbollen var för tuff både vad gällde mentalitet och träning, så jag valde istället att fokusera mer på pingisen.

Första förbättringen spelmässigt blev när jag insåg som senior att jag var för skruvblind med för kassa servereturer för att spela med vanligt gummi på backhand. Jag testade olika kortnabb till en början men valde ganska snart långnabb och till en början Phantom med minimal svamptjocklek. Plötsligt var jag mycket säkrare och kunde mycket mera vara med och fightas i bollduellerna.

Nästa kliv kom när jag började tävla utomsocknes mot spelare som inte kunde mig utan och innan. Nu märktes att jag faktiskt kunde slå spelare mina lagkamrater inte mäktade med och mitt självförtroende stärktes enormt. Jag började träna 3-4 ggr i veckan och det är den träningsdos jag hållt i mer eller mindre de senaste 10 åren, exklusive tävlingar.

I slutet på 90-talet började jag spela med Tibhar Grass utan svamp på backhand och min spelstandard höjde sig ytterligare något snäpp. Fortfarande var problemet att jag inte fick utdelning på mitt annorlunda spel på träning då de i laget inte hade några större bekymmer med mig och detta gjorde då det svårt för tränaren och lagledaren i a-laget att motivera min plats i laget. Dessutom fanns det de i laget som inte riktigt kunde acceptera det faktumet att jag var på deras spelnivå bara för att jag vann t.ex klass 1 i Urnanträffen mot yngre idiotiskt spelande ungdomar .

Droppen för min del var när ett nyförvärv i klubben vägrade spela i en a-lagsmatch om jag också gjorde det då han tyckte jag var för dålig. Dessutom ”hintade” min tränare vid ett närliggande tillfälle att jag var klubbens bästa tränare och nog borde överväga om jag kanske hade ”en större möjlig framgångsrik framtid som tränare”. Detta fungerade som den grymmaste tändvätska jag upplevt. Jag gav mig fan på att visa alla tvivlarna att jag visst kunde hävda mig även som spelare. Jag tyckte förvisso att det var jätteroligt att vara tränare åt klubbens bästa juniorer och upplevde ledarutbildningen Steg 1 och 2 som väldigt intressant och givande då jag alltid trivts med att lära ut och arbeta med barn, ungdomar och på senare tid även vuxna. Likväl ville jag ju testa mina egna gränser i första hand.

Det stora spelmässiga klivet togs när jag valde att flytta till Göteborg runt millennieskiftet. Jobbet var största anledningen till flytten, men visst hoppades jag kunna utvecklas än mer i bordtennisen i en kanske standardmässigt tuffare omgivning, dock med positivare respons från omgivningen.

Första året blev helt bortkastat och jag blev nog bara sämre. Andra året hörde spelare och bekanta av sig från lilla klubben Lerum att de ville att jag spelade för dem. Jag kände direkt att det var den omställningen jag behövde. Jag testade Hallmarks nya långnabb och började tävla en hel del med lagkompisarna som likaledes ville åka runt. Jag kvalificerade mig för stora SM och gick upp till elit. Först nu kom Neubauers gummin till min vetskap och i takt med att jag lärde mig spela med dessa så upplevde jag också att tron på mig själv nu var betydligt större. Så jäkla kul. Serielaget vann division efter division och till sist var vi uppe i div.1 där vi kom tvåa och fick kvala till superettan. Vi hade ingen större chans där i sista steget mot varken Norrtull eller Enig, men när jag slog Göran Wranå i det senare laget och folk kom fram och kollade på mitt racket och undrade hur i h-e jag kunde spela på den här nivån så framgångsrikt så riktigt knöt jag näven i fickan och mindes råden på 90-talet om att satsa på tränarkarriären i stället.

Jag har fortsatt spela på denna rätt höga nationella nivån sedan dess och lyckats kvalificera mig för stora SM nu 9 år i rad. Veteran SM guldet i Herrdubbel 30 ihop med Anders Karlsson värmde också något väldeliga och jag kan inte sticka under stolen med att någon tår fälldes under handduken den eftermiddagen.
En säsong i Skånska Höganäs blev det också och resultatmässigt var den kanske t.o.m mitt framgångsrikaste år med endast ett fåtal förlorade singelmatcher i div.1 Södra samt fina tävlingsresultat.

Nu är jag sedan något år tillbaks i Götet och tanken var väl initialt att jag skulle få något annat i min tillvaro att ”satsa” mera på, men ödet ville inte likadant, så nu är jag tillbaks med gammal frenesi i gamet.
Till en dels förtret, en dels lycka. Visst har jag förbättrat mig speciellt i forehand spelet samt servar. Visst tror jag nog att jag är en av de envisare och mera taktiska spelarna på min nivå.
DOCK sticker jag inte under stolen med att en del kan få mig att se ut mer eller mindre som en nybörjare. Det är något jag får leva med. En del har lärt sig spelet tack vare träning mot sådant spel. En del har helt enkelt bara den mentala skallen att de kan ställa om och behärska det obehindrat. Sådana matcher är inte roliga, men jag accepterar dessa förluster och berömmer motståndaren, kanske inte alltid i samband med handskakning men med lite distans till det hela skyller jag aldrig ifrån mig sådana gånger.
De roliga matcherna är dock fortfarande de i övervikt. Även om jag inte alltid vinner dessa matcher är det alltid lika inspirerande att möta en i mina ögon mycket bättre spelare och känna att jag faktiskt är med och kan störa, kanske t.o.m vinna ibland. Idrott går ju för de allra flesta ut på att vinna och för mig personligen har jag alltid fått kämpa för att kunna hänga med, oavsett idrotten. Dum vore jag väl därför om jag bad om ursäkt för mina vinster inom pingisen bara för att dessa inte är stylistiskt vackra eller följer det vanligaste mönstret för hur spelet ska ”se ut”.

Det är väl det som är tjusningen med vår älskade sport funderar jag. Att spela tennis på motsvarande nivå som jag själv och möta t.ex en topp 100 spelare i världen skulle ju vara genant och man vore ju bingolotto-vinnare om man ens fick till en vinnande serveretur. Att vinna ett endaste ynka game är en utopi om motståndaren verkligen kämpar. Glöm det. Att ens vinna ett tvåsiffrigt antal bollar sammanlagt i en match hävdar jag skulle vara en fantastisk bedrift.
I pingisen upplever jag att det inte är lika ofantligt avstånd till toppen. Att vinna en liknande match mot en topp 100 spelare är det självfallet inte tals om. Fast inte blir du på långt när nollad. Du kommer t.o.m säkert att känna vid något tillfälle att du faktiskt är med. Kanske vinner du några poäng i följd och anar en setvinst. En kantboll, kixträff eller nätrullare och du lyckas. Marginalerna är små i vår älskade sport och möjligheterna att hävda sig utan att ha alla de där slagen eller den där otroliga fysiken är faktiskt ganska stor.

Glöm inte det alla ni pingisälskare där ute och träna på !

Kanske får jag vid något tillfälle utrymme att roa er med lite anekdoter vad jag fått höra verbalt från frustrerade motståndare. Finns material för att kunna skriva en bok snart känns det som.

Mvh. Classe Wallgren.

Postat i Elitspelaren, Externa Kolumnister | 23 kommentarer »

Spelstilar

fredag, 22 januari, 2010

Marcus Sjöberg heter jag och jag har älskat och lirat pingis i över 20 år, nu är jag så lyckligt lottad att jag kan leva på att vara tränare i denna underbara sport, vilket jag är mycket tacksam för. Jag jobbar heltid i Frej/frej växjö och på vårat pingisgymnasium ihop med 2 st väldigt duktiga medarbetare, Ronnie Svensson och hans Thalin.

Just Hans Thalin, var den första tränare som fick min fulla respekt när jag som spelare var på ett svenska läger för många år sen, en otrolig energi och glädje fanns(och finns) i hans ledarskap. Thalin och jag kom sen att jobba ihop som tränare i Lyckeby btk under 5 år med hyfsade resultat (ca 40 SM medaljer) och det var där jag lärde mig mycket och skaffade min tränarfilosofi och tekniktänk.

Jag tycker att det viktigaste som tränare på elitnivå är att kunna plocka fram det bästa ur varje spelare oavsett, ålder, kön eller standard. Då är det framför allt spelstilen, tekniken och materialet jag tänker på. Det finns ju oehört många olika sätt att bli duktig på, gäller bara att leda in spelarna på rätt spår och skapa en bra träningsmiljö.

Åren i Lyckeby visa på flera bra exempel:

Fabian ”cykelhjälmen” Åkerström, var duktig med skruv och väldigt duktig på att lyssna som ung men spela vädigt ofarligt och utan vapen, han fick bli deff först med långnabb men sedan utformades dagens spelstil med tiden.

Sussanna Wigow: Träningsvillig och bra b-h men väldigt ofarlig f-h, där alla motståndare spelade, däremot så hade Sanna en väldigt kraftfull smash, så vi satte på ett soft på f-h och lät henne smasha/kontra istället för loopa.

Mattias ”mandel” Karlsson: Bra försvar och säker b-h men väldigt ”tjock” bollträff med f-h och ganska kraftlöst men även han en tung smash, så även han fick spela med soft.

Dessa 3 spelare blev sedan svenska mästare och även duktiga seniorspelare, självklart mestadels, på egen träningsvilja och målmedvetenhet men är säker på att rätt spelstil och material hjälpte dem på vägen.

Här i Växjö har jag inte så många materialspelare men ”tänket” är precis samma när jag jobbar med spelare i Frej Växjö, alla ska hitta sin optimala spelidé, teknik och spelstil, för alla spelare ska nå sitt absoluta max.

Tror också en otroligt viktig sak är att (speciellt i yngre åldrar) orka stå och nöta samma sak dag ut och dag in och att man då som tränare måste vara oerhört aktiv
och positiv i hallen då detta ibland kan vara tungt för spelarna.
Många tränare och spelare skyndar på för mycket med snabba rack, loop med b-h, f-h innan grunderna och en fin teknik i kontring och försvar finns.

Jag tycker det är väldigt viktigt som tränare att inte föra över sin egen spelstil, som man hade som spelare, på sina egna lirare utan att som jag skrev innan, utveckla varje individ utefter deras förutsättningar.

Jag själv hade som ung spelare, väldigt svårt att lyssna och ta in hjälp från olika tränare och hade en resultatfixering som var otroligt hämmande för min egen utveckling.  Dessa två saker är självklart såna saker som jag försöker prata mycket om och jobba bort från mina spelare, då jag anser att detta är ett vanligt problem.

Men den stora svårigheten som tränare är nog inte att jobba bort sina egna svagheter hos sina spelare, för det gör man naturligt, utan att inte föra över sin egen spelstil och styrka hos sina spelare, jag tycker inte man ska se på spelstilen vilken tränare spelaren har.

Jag börja tänka på detta för ett antal år sedan och här kommer ett par ex (dessa är inte extrema men kul om alla vet vilka de är):

FBTK killar årgång 85-89, alla (nästan) f-h jobbare, tränare Stellan Bengtsson
SUIF tjejer årgång 87-89 , alla (nästan) mycket fin b-h, lite rolig f-h, tränare Peter Andersson
LBTK tjejer och killar 88-92, mycket material, tränare Hans Thalin

Nu ska jag ärligt säga att detta är mina egna tankar och funderingar och det finns väldigt lite underlag, vet inte ens om Stellan och Peter var ansvariga för dessa spelare men det känns som så.

Detta tror jag verkligen inte var negativt för alla spelare, många passade det i flera fall utmärkt men när jag såg en spelare som Erik Åhman springa f-h över hela bordet så tyckte jag det var konstigt och jag tror Erik, som jag inte känner så väl men verkar makalöst ambitiöst, skulle vara en klart bättre spelare idag än superettanklass.

Som sagt tog jag med Stellan, Peter och Hans för att de var i stora klubbar och många vet hur de lirade som aktiva, jag hyser stor respekt till dem, både som spelare och ledare och vem vet, hade jag också varit spelare på hyfsad nivå, typ världsmästare, så hade nog också försökt föra över en del av min spelstil på mina adepter.

Ber om ursäkt att min svenska är långtifrån världsklass.

Vill också tacka Max för ett lysande jobb!

mvh Marcus Sjöberg

Postat i Externa Kolumnister, Tränaren | 43 kommentarer »

« Äldre poster
Blogg listad på Bloggtoppen.se