Arkiv för kategori ‘Ledaren’

Bundesliga med Max och Anders

tisdag, 3 januari, 2012

Nedan följer tankar, tabell och matchskillnader från Tyska ligan. Det är jag och Sportchef Anders Johansson som tycker till om dom olika lagen. Anders gör detta i egenskap av privatperson och hans åsikter är precis som mina personliga och har ingenting med våra yrken att göra, hur skulle det se ut om jag i mitt yrke kommenterade pingisligor..

tyskaligan 20120101 

Saarbrucken:

saarbrucken

Steger 11-2
Monteiro 11-1
Tokic 8-2

Anders:
Tre relativt känsliga spelare, för att vara riktigt bra, som verkar fungera mycket starkt tillsammans! Steger/ Tokic visade ju redan i Frickenhausen att de trivs tillsammans, och jag tror vi skall glömma Monteiros världsranking just nu, han har inte BARA skrikit, utan spelat toppingis hela året! Steger och Monteiro tillhörde topp 6/7 i Europa hela hösten och Tokic 3a på EM, guldchans!!

Max:
Har dominerat kraftigt i den tyska ligan där dom vunnit allt och man leder klart. Ser dom dock inte som ett vinnarlag av hela kalaset då man saknar den där vassa ettan. Jämnheten är deras styrka och ser man individuellt så har alla spelarna haft en toppensäsong. Utmanar om guldet men jag tror inte att dom vinner. 

Fulda/Maberzell:

fulda

Wang Xi 16-2
Svensson 7-7
Waldner 4-7
Meng 0-1

Anders:
Svenskklubben i Europa, med en fantastisk Wang Xi fram till december. Robban hade toppform stor del av hösten , fick ut lite rättvisa resultat sista 2 månaderna, efter att ha haft lite omställningsproblem efter stenhårt läger i kina, och en del detaljändringar! JO påstår att han INTE är bättre än förra året, men vinner fler matcher!  Wangs vikande form i Dec oroar en del, men klar playoff chans!

Max:
Wang är tillsammans med Boll ligans bästa spelare och med Svensson och Waldner är man svårslagna. En slutspelskandidat och ett topplag i mina ögon men svårt för dom att vinna. Med rätt lottning kanske men troligen inte. Kan vara Waldners sista säsong i ligan och med sina 4-7 för han en bra säsong tre av förlusterna kommer dessutom i skilje där han lett matcherna med 2-0, 2-0 och 2-1. Han kan fortfarande. Om Robban skulle höja sig en liten nivå till så är dom på allvar en guldkandidat.

Dusseldorf:

dusseldorf

Boll 8-1
Süss 0-1
Baum 9-4
Jakab 3-7
Heister 0-2

Anders:
Borta ur CL, så lita på att Preuss kommer att förklara i sina krissittningar att bara Guld räknas i ligan! Blir inte helt lätt få igång Suss efter skada, han behöver vara fysiskt topp för att duga. Baum är väl 2a i Europa? Så han har en växel till om han taggar upp! Normalt vinner dom igen, men Jakab duger inte för vinst( var farligare som 17 åring) , och kommer Suss igång denna säsong???

Max:
Skadedrabbade som aldrig förr. Boll, Süss och Baum har alla varit skadade eller sjuka under längre perioder. Med ett skadefrittlag och nu utan CL så kommer man att utmana om segern. Problemet är jag inte tror på Baum i lagsammanhang och med Süss skadad så är jag inte övertygad. Boll är dock en vinstmaskin, mannen är ett unikum när det gäller vinststatistik i lagsammanhang.

Hanau:

hanau

Li Yang 6-10
Filus 4-7
Franziska 1-1
Mengel 9-4

Anders:
Kan inte påstå jag är helt överraskad att Hanau är 4a, däremot måste man lyfta på hatten för Mengels resultat. Han bör ge hopp åt alla som VILL något med sin pingis, då jag anser honom ganska klasslös? Filus har en växel till, var toppbra förra våren, och om kinesen klarar jämn kvot hem finns slutspelschans! Hanau är ”smutsigaste” laget att möta, med Hampl som gör ”allt för vinst” och en sammantaget hög energinivå! Franziska på bänken, han var bättre än Mengel redan för 2 år sedan, enligt sin tränare!!

Max:
Mengel är med i laget vilket inte ökar sympatierna för dom. Filus är en duktig spelare mot rätt spelare och Franziska har kapacitet som vi vet. Kinesen är okänd för mig men han har inte övertygat alls resultatmässigt på mig, mot bättre spelare torskar han allt. Mengel har överlevererat och man kommer nog att tappa under säsongen. Inget slutspel.

Frickenhausen:

frickenhausen

Matsudiara 8-9
Kosowski 7-6
Wosik 4-5
Nagy 0-1

Anders:
”storKENTA” Matsudeira startade i 6ans växel, nu verkar” dopingen ” gått ut, men då både Kosowski och Wosik gör det gediget, så kommer de att kunna fortsätta överraska! Respekt får man långsamt ha för Kosowski, som tog sig till Dusseldorf som bortrationalliserad polack, och kämpade sig in i Bundesliga, med enkla medel! Torben håller, ser det ut som, hans talang är ju stor så om han har hygglig koll på sitt liv kan han leverera! Extra plus är coachen, som är duktig!!!

Max:
Kenji började med sex raka vinster och spelade internationellt bättre än någonsin men sedan har han fallit tillbaka i förra årets lägre standard och med den standarden är han högst medioker. Kosowski och Wosik är inga toppspelare längre och man hamnar nog på en plats mellan 6-8. Inget lag jag tycker är så himla spännande även om Wosik har fin känsla och det ofta blir bra matcher när han spelar.

Ochsenhausen:

ochsenhausen

Apolonia 11-8
Gacina 6-7
Skachkov 5-7
Pitchford 0-2
 
Anders:
Ny tränare och 3 nya spelare, inte helt lätt, men är det det som är problemet? Jag tror inte det, snarare då sammansättningen!! Alla 3 ”ordinarie” är väl bäst i medvind?? Apolonia såg tokstark ut resultatmässigt i Okt/ Nov, men föll ihop helt strax innan jul!  Gacina har väl aldrig imponerat när han SKALL vinna, och Skatchkov är inte van vid hård regelbunden press, och press, det kan chefen skapa i Oxen!! Kasta in Pitchford? , se till att han ”gasar”. På EM var han varm i lagtävlingen, med segrar mot Sammen och Smirnov bl.a, då kanske Apolonia kopplar av och ”slår ur underläge igen”?? Gacina och Skatchkov har säkert redan fått reda på att de får sparken, så det kanske underlätter! Kapacitet finns för Play Off och mer, MEN????

Max:
Apolonia som jag vurmat för så länge är inte samma spelare just nu, han är bra men inte strålande. Ochsenhausen saknat en etta och en ledare. Unga och talangfulla spelare som alla haft fina perioder men som är alldeles för ojämna. Prickar dom alla tre formen är dom ett hot mot alla lag men om skallarna inte är med dom så klarar dom ingenting. Gacina har man sett som en klasspelare för två år sedan men sedan ingenting. Skachkov har höjt sig internationellt sedan han kom till Ochsenhausen men i lag övertygar han inte.

 Grenzau:

grenzau

Li Hu 6-7
Fejer-Konnerth 6-8
Pavelka 2-8
Dodean 0-1

Anders:
Måste vara ärlig och säga, att det här kan jag inte tro på! Li Hu mest överrankad  av alla , och Pavelka verkar bara iskall! Att Fejer Konnert skall hålla i fanan känns ett par år för sent för.  Som 7/8 i tyska laget känns han lite vilse i sin personliga satsning!!! Jag tror Grenzau blir näst sist och ryker ut, om 2 lag går upp!

Max:
Inget vinnarlag direkt. Snarare en nedflyttningskandidat. Ingen etta av klass och en usel trea leder sällan någonstans. 7-9:e plats  är rimligt. Pavelka såg seg ut för 4 år sedan och nu är han inte direkt smidigare. ZFK är en skön avslappnad kille men ingen man håller i handen när det blåser.

 Werder Bremen:

werder bremen

Crisan 6-9
Achanta 4-6
Lundquist 5-7

Anders:
Startade katastofalt, andra halvan var bra! Bara Jens duger som etta! Att det är så visade han bl.annat under hösten för oss under ENL med ansvarstaganda på hög nivå! Hade Bremen ”vågat” ställa Jens konstant 1a, och låtit Kamal och framförallt Crisan ha mindre ryggsäck att bära tror jag på bra PlayOff chans! Med Crisan i laget och romänsk tränare är den lösningen inte trolig, därför tror jag på 6 till 8e plats!!

Max:
Har underpresterat. Tycker att dom har ett lag för slutspelet men med Crisan i annat slag än förr om åren så är det tufft. Jens har inte lyckas så bra denna säsong i ligan och egentligen inte Achanta heller. Laget är en slutspelskandidat på pappret men inte resultatmässigt halvvägs in i säsongen. Crisan har aldrig varit en ledare och inte ens när han var som bäst så kändes han som en vinnare, känns som en orolig spelare och sådana vinner sällan titlar på den här nivån. Achanta är hyfsat anonym men en god spelare och med rätt omgivning skulle han säkert kunna blomma ut lite till, han har fina kvaliteter. 

 Pluderhausen:

Pluderhausen26_5_09

Leung 6-5
Karakasevic 6-6
Keinath 1-8
Floritz 1-3

Anders:
Enligt mina uppgifter har Leung spelat klart, måste vara i Hong Kong för OS förberedelser, finns bara en placering möjlig för detta gäng, 10a och UT!!! Keinart/ Floritz skall helt enkelt inte funka i europas jämnaste toppliga! Karas kan således få sin chans att ”äntligen” lämna Pluder, kan nog vara på tiden även om han gjort som han velat i Remstal!!! Deras allt i allo U. Engele är en kanongubbe, så han tycker vi synd om , annars- naja!!!!!

Max:
Lämnar Leung så flyger man. Karakasevic lyckades ta brons på EM i singel vilket inte speglar hans matchkapacitet över en säsong då han är för ojämn för sådana resultat över tid, hans känsla i vänsterhanden är dock sensationell. Keintah är reultatmässigt i ligan den sämsta spelaren även om han egentligen håller högre standard. Floritz är inte mogen för spel på denna nivå, inte som en nyckelspelare i alla fall. Jag har varit sur på Plüderhausen sedan dom flyttade en match mot Fulda som jag då missade och det efter att ha betalt flygbiljett, skönt att dom åker nu. Dom gör Ängby och Markaryd sällskap med att komma sist i sin serie.

 Herne:

herne

Kishikawa 3-2
Kim 5-4
Korbel 3-7
Heilscher 4-8
Bottroff 1-2

Anders:
Bestämmer själv utgången! Kishikawa har spelat 3 matcher, 3 segrar. Korbel har bara surat hela hösten, och Hielscher hr kämpat med formen. MEN, om Kishi spelar hela hemvägen, Korbel visar Kishikawa den respekt han förtjänar och Hielscher håller November, Decemberformen, för då var han bra, då sticker jag ut hakan och säger PLAY OFF!!!!! Kishi är en av de behagligaste spelare jag tränat, helt enkelt TOPP att ha i ett lag, men släpper verkligen Japparna kishi hela våren????

Max:
Trodde inte på Kishikawa i Düsseldorf eller i Ochsenhausen men nu tycker jag att japanen verkar ha fått lite bättre fart på sina resultat och i jämförelse med många andra i ligan så borde Kishikawa kunna vara ett ankare vilket han inte är, än. Korbel höll på vinna en plats på mina osköna lista efter allt sitt gnäll, en allmänt trist lirare dom senare åren framme vid borden, framstår inte alltid så men sån är han. Hielscher får bröderna Råsberg att framstå som snabba i serveförberedelserna och sånt måste man ju någonstans uppskatta. Bör undvika någon av dom två bottenplatserna i ligan.

Sammanfattning:

Anders:
Sammantaget! Som jag skrev europas jämnaste Toppliga, men BÄSTA???? Faktum är att med bara obesegrade Saarbrucken kvar I CL ( 3 franska lag), och med 2 segrar för PGs Chartres mot Saarbucken i CL, ser det väl ut som Frankrike är bäst just nu???? De yngre franskmännen stärker ju UPP franska ligan, vilket tyskarna inte klarar just nu, de måste KÖPA in!!!! Tendens , eller faktum, vi får se!!

Max:
Från att ha varit bästa och jämnaste ligan är jag tveksam i dagsläget. Förr om åren hade ligan dom absolut bästa spelarna från europa och en del bra asiater, den enda ligan som konkurrerade med tyska ligan var den svenska ligan men det var ett tag sedan. Dom bästa icke-tyska européerna har valt andra ligor och vi ser Ovtcharov, Samsonov, Maze mfl spelar i tyska ligan och det känns inte direkt som om man fyller på underifrån med talangfulla unga spelare. Ergo så har man varken dom bästa spelarna och inte ens dom unga lovande. Ligan är dock väldigt jämn och håller absolut jämnast kvalitet men Frankrike har en bättre topp för att inte tala om Ryssland som har europas två bästa lag som jag ser det. Ser man på det tyska ligasystemet så är det nog inget snack om att dom är såväl bredast och mest kompetenta. Vill inte säga att dom inte är den bästa ligan men faktum är att toppen i Frankrike och Ryssland är vassare i år och speciellt då Boll inte kunnat dra sitt Düsseldorf-lass på samma sätt denna säsong.

Pernilla Andersson svarar på frågor

fredag, 10 juni, 2011

Här följer en ograverad och oredigerad intervju via mail med Pernilla Andersson. Hoppas att ni uppskattar att Pernilla som är vår förbundskapten för damlandslaget har tagit sig tid att svara utförligt på era frågor kring svensk dampingis. Jag uppskattar det i alla fall väldigt mycket.

*

Hur ska vi bli en toppnation i europa?
För att bli en toppnation i Europa måste vi inom svensk dampingis långsiktigt bygga upp en struktur som gör att vi får fler tjejer att börja spela pingis och också får fler av dem att vilja satsa på pingisen. Vi behöver skapa optimala träningsmöjligheter för våra största talanger från tidig ålder och upp till seniorålder. En viktig del är också att få dem att se möjligheter, våga satsa och sätta höga mål. Detta bör i sin tur generera en ökad konkurrens och förhoppningsvis göra att fler väljer att satsa på pingisen längre.
För de som är i landslaget idag krävs fortsatt tuff träning med kvalitet och ett långsiktigt tänk för att ytterligare närma sig europatoppen. Fysiken är en del som samtliga kan förbättra.

Vad är vår främsta utmaning i den strävan?
Jag tror att den kanske största utmaningen ligger i just detta att skapa optimala träningsmöjligheter. Här tror jag att vi måste jobba mot en mer centraliserad verksamhet, både på herr- och damsidan, där våra bästa spelare har möjlighet att träna mer med varandra. Även våra bästa juniorer skulle ha mycket att vinna på att träna mer tillsammans. En snabb omvärldsanalys visar tydligt att de länder som haft framgångar under senare år har en centraliserad verksamhet för sina bästa spelare. Som en del i den här utmaningen ligger också att vi som jobbar för svensk pingis bästa, inom alla olika nivåer, måste kunna samarbeta på ett bra sätt, och därigenom ge spelarna de bästa förutsättningarna för utveckling.

Vad har vi för unika möjligheter?
I Sverige finns en god tradition och mycket pingiskunskap. Vi har också ett relativt väl fungerande tävlings- och seriesystem och en bra tillgång till hallar.

Hur ser din planering ut för detta?
Min plan för landslagsverksamheten under nästa säsong är att fortsätta skapa bra träningsmöjligheter för våra minikadetter inom ramen för tjejsatsningen. Att liksom i år genomföra fler samlingar med våra bästa ungdomsspelare, för att öka kvaliteten i deras träning. För de bästa damseniorspelarna kombinera lägerverksamhet med individuella lösningar med internationell sparring. Målet är också att jobba med internationellt utbyte i träningen och att komma ut och tävla internationellt så mycket som budgeten tillåter.

Hur ser morgondagens landslag ut?
Oj, svårt att säga, det beror till stora delar på vem som har talangen, tålamodet och viljan att träna hårt över tid.

Vilka spelstilar tror du kommer att dominera svensk och europeisk pingis de nästkommande åren?
I europeisk dampingis idag finns det relativt många defensivspelare. Det var även en defensivspelare, Victoria Pavlovich, som vann EM senast. Så defensivspelare och traditionella kontringsspelare med bra bh tror jag att vi fortsatt kommer att få se mycket av i europeisk dampingis. I svensk dampingis tror jag att vi även i fortsättningen kommer att se en del kreativa spelare med bra serve och första attack. Även någon defensivspelare och spelare med en stark bh-sida som vapen kommer förmodligen att synas i sverigetoppen.

Vad måste vi i Sverige främst förbättra?
Om jag gör en generalisering måste vi i ett internationellt perspektiv främst förbättra returspel, första försvar och säkerhet. Också är det viktigt att ha en så pass bra bh sida att man inte kan bli låst där alltför lätt. Vi ligger relativt bra till när det gäller spel i egen serve och första attack. En annan styrka är att vi har en bra variation i spelet och kan spela i olika riktningar, vilket jag tror på att utveckla vidare. Fysiken är också en del som vi behöver vara noggranna med, framförallt för att undvika skador och klara av tuff träning och långa turneringar.

Sammanfatta din pingisfilosofi i tre ord:
Ingenting är omöjligt!

Vilka kriterier gäller för att komma med i seniorlandslaget?
Nummer ett är att spelarna söker utveckling och är beredda att satsa det som krävs för att kunna vara med och konkurrera internationellt. Det är en sak att säga att man vill satsa och en annan sak att visa att man kan genomföra det. Det krävs naturligtvis också att det finns en viss potential att utvecklas vidare och att spelarna gör resultat på hemmaplan.

Vad tycker du om Marie Olsson, vill du se henne i landslaget?
Marie Olsson är i nuläget en av de bästa damspelarna i Sverige. Hon vet också att hon är välkommen om hon vill, och kan, göra en satsning på att spela i landslaget igen.

Hur ligger Sverige till jämfört med toppnationerna i Europa när det gäller antalet tjejer som spelar pingis?
Det har jag inga exakta siffror på, men jämfört med de stora pingisnationerna i Europa är det definitivt färre tjejer som spelar i Sverige.

Vad tycker du bör göras för att få fart på tjejpingisen i sverige?
Se ovan.

Finns det några svenska tjejer idag som har talang och tränar tillräckligt mycket för att ha chans på EM-guld inom 5 år?
Ja, chansen finns alltid. Men de flesta behöver öka sin träningsdos för att kunna vara med och konkurrera om ett EM-guld.

Vad/vilken kompetens tillför Annika Orsvall och Zhang Fang i ditt team?
Annika och Fang bidrar med god kompetens inom olika områden, och framförallt ett stort engagemang för tjejerna de jobbar med.

Vilka krav ställer du på dig själv och dina medarbetare?
På mig själv ställer jag kravet att alltid göra mitt bästa. Min ambition är att vara professionell och engagerad som tränare, och även försöka hålla mig uppdaterad med ny kunskap.

Är det en lagom stor trupp i landslaget idag?
Damlandslaget skulle må bra av en större konkurrens om platserna. Här tror jag det är viktigt att vara noga med kravställning på spelarna för att inte nivån i landslaget ska sjunka på sikt.

Hur skall tjejer motiveras att lägga sina liv på pingisen?
Genom att få dem att se möjligheten att uppleva några, eller ganska många, utvecklande och upplevelserika år med pingisen. Att se det som en förmån att kunna leva på sin idrott, vilket faktiskt är möjligt för dem som når en viss nivå. Naturligtvis underlättas detta val att satsa på pingisen om vi kan skapa bättre förutsättningar för tjejerna att satsa vidare exempelvis efter gymnasiet. Här kan vi gemensamt jobba mot att spelarna ska ha en högre nivå något tidigare, och klubbarna har en viktig roll i att skapa ekonomiska förutsättningar för tjejerna.

Är ”material” framtiden eller en genväg till kortsiktiga resultat i unga år?
Jag tror på att först utveckla en bra teknik utan att använda ”material”. Om spelaren har grunderna kan man utifrån dennes förutsättningar prova med material.

Vilken är din inställning till att satsa brett eller smalt på toppen?
Med de resurser som finns idag ser jag inget alternativ till att satsa relativt smalt. Det beror också till stor del på vilka spelare det handlar om och vad som är brett eller smalt…

Är du ute på besök i några klubbar?
Ja, men det har blivit för sällan under de senaste två säsongerna. Målet är att åka ut till fler klubbar under kommande säsong.

Pratar du med några klubbtränare?
Jag har en, som jag tycker, ganska bra kontakt med dem som är klubbtränare för spelarna i junior- och seniorlandslaget. I övrigt pratar jag med klubbtränare på tävlingar eller vid behov. De tränare som är intresserade är också välkomna att kontakta mig om det är något.

Diskuterar du någonsin vad som krävs med de som ej platsar idag, så de vet om detta och kan försöka nå dit?
Vid en uttagning diskuteras vad som krävs för att bli uttagen nästa gång, med de som legat precis på gränsen för att bli uttagna denna gång.

Hur många nya tjejer får chansen i landslaget på internationella tävlingar?
De som visar att de vill vara med och konkurrera internationellt har alla möjligheter att få chansen.

Söker du aktivt nya talanger?
I och med tjejsatsningen får vi inom SBTF koll på tjejerna ganska tidigt.

Hur många tävlingar och seriematcher följer du i Sverige per säsong?
Olika från år till år, men tillräckligt många för att ha koll på landslagsaktuella spelare, och så många som det går att få in i livspusslet.

Vad är dina idéer som kan utveckla tjejpingisen i Sverige till att bli bättre än förut?
Se ovan.

Är du för konkurrens i landslaget?
Ja.

Hur kan du agera för att vara en bra ledare och förebild för de som är i landslaget och de som vill dit?
Jag kan vara positiv, engagerad, visa att jag tror på spelarna, stötta dem i med- och motgång, vara ärlig i min kritik och i vad jag tror krävs för att utvecklas.

Tack för ordet och trevlig sommar!

Mvh /Pernilla

Från div 5 till Pingisligan på bara 6 år, gästblogg

fredag, 18 februari, 2011

Det hela startade med att Morris Larsson skulle åka till Sporthallen med sin son Kevin. Kevin ville spela tennis, det var en lördag. Just då var Krister Edvardsson i hallen, så Morris och Krister började prata om träningstider i bordtennis. Morris ville börja träna pingis igen för att hålla formen.
Sen träffades de båda varje vecka, det ena gav det andra, så när Heinz Nordahl ville avgå som ordförande, blev Morris invald istället. Det var 2006, och det första Morris sa när han hade blivit ordförande var att nu ska vi sätta Markaryd på pingiskartan! Många ögonbryn höjdes den gången, men nu är Markaryd i allra högsta grad på pingiskartan!

Säsongen 2005-2006 blev Markaryd 6a i division 5. Samma år gjordes seriesystemet om, så att Elitserien delades på två och Superettan bildades. Det året hamnade MBTK i div 4 till slut.

Säsongen 2006-2007 blev det kval mot Varberg BTK och där vann Markaryds BTK med 8-1 och blev ett div 3-lag.

2007-2008 värvades tre polacker till klubben, men det var minst två för mycket! Redan efter en match slutade en av spelarna och flyttade över till en annan klubb. Mitt i säsongen försvann de övriga två polackerna. Just då ledde MBTK serien, och som tur var kom Steffen Agesen från Danmark och Jimmie Karlsson flyttade hem till Markaryd igen, så MBTK kunde vinna serien det året också! Serien var så jämn att Markaryd måste vinna med 8-4 mot BTK Falco från Falkenberg för att vinna serien, och killarna vann faktiskt med 8-4 och hamnade därmed i div 2!

I div 2 fortsatte Jimmie Karlsson spela och Rickard Magnason från Island och Philip Löfgren kom från BTK Ajax i Borrby, och Huang Zhe Jun från Shanghai kom till Markaryd via Danmark. Nicolas Emmerling, som studerade i Danmark, ursprungligen från Frankfurt i Tyskland, spelade också i Markaryd. Det var internationellt minsann! Det året vann MBTK alla matcher utom två, som blev oavgjorda , och vann därmed serien.

Det året Markaryd kom in i div 1, hamnade man i västra serien och fick betydligt längre resor till matcherna. Svenska Bordtennisförbundet hade lagt om serietillhörigheterna, så det blev minst sagt konstigt. Markaryd fick åka till Göteborg och till flera klubbar i Bohuslän, men det hindrade dem inte från att vinna alla matcher utom en. I Hunnebostrand fick de nämligen boka in på ett vandrarhem, där andra gäster slogs med kniv och skadade varann mitt i natten. Polisen kom och ingen fick sova. Klubbmedlemmarna fick byta övernattningsställe kl 4 på natten och ingen fick sova ordentligt, så den sista matchen blev en förlorad match.

Den säsongen fick MBTK kvala upp till Superettan mot Kristianstad. Lördagen 17 april kl 13.55 skrevs historia i Sparbankshallen i Markaryd, då Rasmus Klein-Døssing slog in matchboll för 8-6 till Markaryd mot Kristianstad BTK. I laget ingick också Istvan Moldovan, Thomas Ramstrand, Robert Eriksson och Jimmie Karlsson.

I Superettan spelade Chen Zhong Ya och Jia Ming från Kina, Morten Hyrup-Rasmussen och Christoffer Petersén från Danmark, Espen Rönneberg från Norge, Peter Grezcula från Falkenberg, och Anton Åkesson och Arvid Sunesson bördiga från Markaryd. Under flera år hade klubben bett Arvid Sunesson att komma hem till moderklubben i Markaryd och spela, och han sa att när ni kommer in i Superettan kommer jag hem. När Markaryd gick upp i Superettan var valet lätt för Arvid, det gällde att föra Markaryd till Pingisligan. Arvid var en av de ungdomar, som vann Svenska Mästerskapen för lag p13 2003. I det laget ingick också Jimmie Karlsson och Milivoj Kocic.

I Superettan vann MBTK varje match, men en liten miss mot BTK Linné finns i protokollet, där Markaryd vann med 6-0, men BTK Linné protesterade och vann därmed med 0-6. Chen Zhong Ya, som deltog i spelet, var tyvärr ej uppsatt på rankinglistan.

Den 13 febr blev Markaryd klara för spel i högsta divisionen, Pingisligan. Detta är faktiskt redan klart, fastän två omgångar av serien är kvar, mot Ängby och Norrtull.

Därmed har MBTK skrivit idrottshistoria. Inget lag har såvitt vi vet tagit sig från div 5 till Pingisligan på bara 6 år. Nu skrivs ny historia och vad det blir återstår att se.

Först och främst behöver MBTK generösa sponsorer. Det kostar att ligga på topp!

Gästblogg om Tävlingsprogram

onsdag, 11 augusti, 2010

Jag heter Magnus Kindblom och är spelare, tävlingsansvarig, sparring mm i Särö IK. I våras bestämde vi oss för att vi äntligen skulle ordna en egen tävling, Särö-smashen. Hall
bokades och datum spikades: 18 december 2010.

Jag ville att vi skulle ha en ny tävlingsform som jag kallar för Twostrikes, eller lite torrare: ”Dubbeleliminering med upprepad lottning”. Om någon vill veta mer om Twostrikes
är det bara att fråga.

Hur som helst. Ska man ordna en tävling behöver man TT Coordinator (låt oss kalla det TTC). Jag frågade utvecklaren ifall man på något sätt kunde plugga in sin egen spelform
i TTC. Svaret jag fick tolkar jag som att det inte är helt enkelt. Ett TTC med Twostrikes till december kändes ganska avlägset. Det rimliga i det läget hade varit att gå till min klubb och säga att vi får köra pool och cup
som alla andra.

Gjorde jag det rimliga? Nej, jag gör sällan det. Jag tänkte att jag snickrar ihop något enkelt som hjälpligt tar oss igenom tävlingen.

Några månader senare sitter jag fortfarande och snickrar…

Det dåliga är att det tog mycket längre tid än jag trodde. Det bra är att programmet nu kan göra en hel del, och kanske på sikt kan bli ett alternativ till TTC. Viktor Pavlenkos paket libtour
(se http://libtour.sourceforge.net) som jag använder som en komponent i programmet är dessutom flexibelt och kan ganska lätt anpassas till olika sporter och turneringsformer. Jag har en son som tävlar i
BMX-cykling, kanske gör jag ett försök att ordna en BMX-tävling med programmet.

Det finns förstås en gräns för hur mycket av min fritid jag kan lägga på detta. Om programmetska bli fullfjädrat, lättanvänt, dokumenterat etc
behöver en av två saker hända:

1. Fler personer bidrar med sin tid. Detta kan vara i form av programmering, testning, affärsutveckling, marknadsföring etc.

2. Någon bidrar med pengar. Enligt ttcoordinator.com är det idag 234 klubbar i Norden som lägger 1100:- var per år på licensen för TTC.

Anledningen till att jag bad Max lägga upp den här texten på bloggen är att jag vill starta en dialog med de som är intresserade.

Lite saker som TTC har och som mitt program f.n. saknar:
- Poolspel (jag har f.n. cupspel och Twostrikes)
- Dubbelklasser
- Resultatredovisning till SBTF
- Inmatning av klubbar/spelare/seedade inne i programmet.
Jag skriver in sådant i en textfil f.n.
- Modul för dataranking (det ryktas om att en sådan
finns eller är under utveckling)
- Dokumentation
- Ett namn :) Namnförslag?
- Samt en himla massa annat som 7-set-matcher, snakelottning,
generering av ett stort antal dokument (lottningar, listor,
anmälningar per klubb, statistik mm).
- En hemsida. Kommer så småningom.
- Utskrift av matchprotokoll mm. Kommer väldigt snart.

Lite saker som mitt program har som TTC saknar:
- Öppen källkod (C++ och Scheme)! En rörelse som har en intresserad
community med många eldsjälar och lite pengar ska ha öppna, utbyggbara
program, så är det bara enligt mitt sätt att se det.
- Enkelt att lägga in nya spelformer
- Spelformen Twostrikes (uppenbarligen ;)
- Elektronisk anslagstavla, dvs stöd för omedelbar visning

av omgångar/resultat på projektor

- Administration av domare, bord etc. Programmet väntar med att
skriva ut ett matchprotokoll tills alla dess resurser finns
tillgängliga (bord, domare och spelare).

Börja diskutera i kommentarsfältet så får vi se vart det leder. Passa på att klaga på saker som saknas i TTC eller som inte fungerar som du vill. Ju tidigare i utvecklingen
av det nya programmet sådant kommer upp, desto lättare blir det att göra saker och ting bra.

Spåna om hur utvecklingen kan finansieras. Med öppen källkod är det lurigt att ta betalt för själva programmet, eftersom licensen tillåter vem som helst att sprida programmet. Däremot
finns det andra sätt att finansiera det, t.ex. ta betalt för utvecklingsarbete, dokumentation, support, installationshjälp, reklam, bidrag, stipendier, gåvor etc.

mvh Magnus Kindblom

Kebne 50 år

onsdag, 13 januari, 2010

Här kommer en liten text från norra Sverige om hur Kebnekaise firade 50 årsjubileum:

Kebnejubileum
Kebnekaise BTK Sveriges bästa bordtennisklubb norr om Söderhamn de senaste 50 åren har fyllt just 50 år. Eller är vi framgångsrikast? Jag vet inte säkert, men en kandidat till det är vi nog, med elitseriespel på damsidan och snudd på avancemang till elitserien på herrsidan säsongen 1983-84 och en massa år i näst högsta serien på meritlistan. Fortfarande hävdar sig Kebnes a-lag rätt bra, med en femteplats i division 1 för närvarande, trots att spelarnas ålder – Mats Lindmark m fl är ju nästan lika gamla som Kebne… Mats som spelat Elitseriepingis i Bele vilket även Kebnefostrade Håkan Söderholm gjort i Köping.

Vi firade 28 december med lite jippon där bl a Kebnefostrade elittjejen Matilda Holmgren och sambon Johan Sondell utmanade våra ungdomar. Volgers minnescup en handicap-turnering spelades för minst 30:e gången och vanns av Niklas Rova. Volgers minnescup (tidigare Kebnecupen) är en hyllning till Volger Asplund som var en av Kebnes grundare, spelare, tränare och eldsjälar fram till han somnade in för gott i bowlinghallen. ”Volgers bollprov” vet alla spelare över 30 år i Kiruna vad det är.

Middag
Jubileumsmiddagen (alkoholfri enligt klubbens policy, till vissas förtret…) förgylldes med frågesport med frågor som ”vilka Kebnespelare vann Lag-DM 1985?”. Tal hölls av Kebnes största ledare Janne Englund som var ordförande i 20 år och tävlingsledare för Kebnerundan i 30 år (samt pappa till duktiga spelarna Roger, Johan och Anna). Malte Åslund 85 år (!) som hjälpte till vid starten av Kebne 1959 berättade om hur han var med och drog igång bordtennis i Kiruna i slutet på 30-talet – vilket sedan dog ut under andra världskriget. Två racketar och två hela (!) bollar från den tiden visades upp.  Racketarna var små, utan gummin och liksom ”hokade”!! Malte berättade att det var för att bollen inte skulle sticka iväg uppåt när man slog. Senare började de använda ”galoschlagargummin” på racketarna – vem behövde Shriver då??

Nåväl nu har Kebne fyllt 50 och satsar framåt på att sakta men säkert bli lika bra som förr!

/Anders Nordström – nybliven ordförande i Kebne

Idrottsledare- Något man är född till?

söndag, 6 december, 2009

Idrottsledare – något man är född som?

Att vara idrottsledare är som messmör, antingen avskyr man det eller älskar man det. För det finns inte mycket där emellan hävdar jag.

Titta dig runt i pingissverige och du märker att det är samma ledare som år efter år är på samma sammankomster och samma tävlingar. Nästan alla jobbar ideellt och man undrar då vad det är som gör att dem lägger ned denna ofantliga tid och kraft på någonting som inte direkt ger dem någon egen konkret publicitet eller belöning.

Det är lätt att glömma betydelsen av vad ideella ledare åstadkommer. Det är istället duktiga spelare eller lag som får den största uppmärksamheten i media och övriga forum. Men utan ledarnas insatser hade det inte funnits några klubbar eller förbund. Dock är ledarna sällan ute efter den personliga vinningen eller publiciteten, utan lyckan består i regel av klubbens framgångar i form av serieuppflyttningar, individuella prestationer hos klubbkamrater, lyckad breddsatsning och en fungerande organisation under utveckling. Dvs ett kvitto på att det man kämpar för och lägger ned tid och kraft på får ett positivt utfall.

Är då idrottsledare något man bara blir eller född till?

Svaren varierar nog, men personligen startade jag min första idrottsklubb som 9-åring. Det var en kvartersklubb som vi döpte till Långholmens BK utifrån kvarterets namn. Vi var 8-10 grabbar som hade fotboll, bandy och fri idrott som idrotter och vi tryckte upp tröjor och byggde en fotbollsplan på grönområdet utanför vår tomt. Intresset spred sig till andra kvarter och vi var totalt 4 olika kvarterslag inom något år som spelade vänskapsmatcher mot varann. Verksamheten höll i sig några år tills man började på högstadiet i Vimmerby.
Då hade jag hållit på med pingis i källaren några år och intresset ökade ytterligare när man kunde köra pingis på rasterna. Fick då nys om att det fanns en pingisklubb i Vimmerby i vilken jag genast började i. Det blev ju en del pendlande mellan Södra Vi och Vimmerby och i och med att jag fick med mig ett 10-tal andra Södra Vi killar till klubben kände jag att jag lika väl kunde starta en egen klubb på hemmaplan.

Så när jag var 15 år kontaktade jag Södra Vi IF som då hade idrotterna fotboll, skidor och fri idrott som sektioner, och frågade om jag fick starta en bordtennissektion inom föreningen.
Det blev ett positivt gensvar och jag fick förtroendet att bilda sektionen samt söka medlemskap i Smålands Bordtennisförbund. Då jag var den äldste i skaran som dessutom var den ende som hade någorlunda administrativa talanger så var det jag som drev rubbet. Ordförande, sekreterare, kassör och tränare.
Det var otroligt lärorikt och utvecklande och enda problemet var när vi hade bortamatcher och var beroende av chaufför.

Det kom fram en del talanger efter ett tag och den främste var TTEX-Tommy som vid 8-årsålder spelade med oss andra som var bra mycket äldre. Tommy var som bäst rankad 10 i Småland på pojkar 13-rankingen har jag för mig.

Som 19-åring flyttade jag till Linköping för att plugga på Universitetet och då tog Tommys pappa Inge över min roll. Inge är fortfarande den som driver klubben och har lyckats fantastiskt väl. Varje år i oktober åker jag ner till Vimmerbyspelen och betraktar alla duktiga Södra Vi ungdomar som är frekventa på Smålandsrankingen.
Under universitetstiden blev det inte så mycket pingis, men jag hann dock med att driva en pingissektion inom Linköpings Studenters IF. Det var väl ingen större insats man gjorde men det räckte för att hålla mitt stora intresse vid liv.

1997 flyttade jag till Stockholm då jag efter examen fick jobb på SACO som utredningssekreterare. Det dröjde ungefär ett halvår innan jag i november samma år gick med i Norrtulls SK. Jag fick till en början spela med gubbarna i Matteusskolan, men tjatade mig efter en kort in på den ordinarie seniorträningen i Brygghuset. Ganska snabbt blev jag tillfrågad att ta över en styrelseledamotplats från den avgående Steffo Törnqvist (Jajamen, TV-Steffo var med i Norrtull).
Och sen dess har jag varit verksam inom NSK och fått vara med om en fantastisk resa som bara blir ROLIGARE OCH ROLIGARE OCH ROLIGARE!
Så nog är i alla fall jag näst intill född som idrottsledare. Åtminstone känns det lite som mitt kall…
//Joachim Öhman

Från MiniSvanen till Prag!

torsdag, 3 december, 2009

Jag har blivit ombedd att skriva något och jag tänkte berätta om mina pingisresor som startade med småturneringar runt om i Västergötland och Bohuslän/Dal.

Under en del turneringar i början av sonens pingiskarriär var jag inte bara med som förälder utan även som ”coach” och ledare. Mina meriter som coach är få, om ens några, men mitt allra värsta minne är Ungdoms SM i Östersund, där sonen spelade mot Kristoffer Greczula. Falkenbergaren vann matchen och sonen var alldeles förtvivlad efter att ha tappat en ganska klar ledning, det var då jag bestämde mig att aldrig mer sitta som coach, för mina pingiskunskaper är alldeles för dåliga. Ett betydligt trevligare minne, om än i en mycket mindre tävling, var när både sonen och dottern vann varsin klass i Svanesund (Minisvanen) och de som förstapris fick varsin tallrik. Sonen fällde då en mycket mycket rolig kommentar: Hit åker vi varje år så att vi får mattallrikar till hela familjen….

I de lite mindre lokala tävlingarna kändes det som om vi var nästan först i hallen på morgonen samt nästan sist att lämna den på kvällen så familjen hade inga större fritidsproblem på helgerna. Under dessa år träffade man på alla sorters människor och helgerna var en stor begivenhet för oss alla och ibland tänker jag tillbaka på vissa tävlingar och händelser som verkligen förgyllde tillvaron.

Efter dessa år med lokala tävlingar började det talas om större tävlingar utomlands och jag bestämde mig tillsammans med dåvarande tränare för att åka till Wladislawovo i Polen för att live se min första internationella tävling. Vi fick en ”billig” biljett på färjan Karlskrona – Gydinia men vi hade inget boende bokat. Väl på färjan började vi fråga personalen ombord angående boende på orten och det skulle enligt dem inte vara några som helst problem att ordna på plats då alla i den lilla byn skulle stå och vänta på oss. När färjan väl hade lagt till i Polen blev det ”svarttaxi” från färjelägret till spelorten och denna taxifärd startade med en omkörning av en lastbil på fel sida, så det var bara att plocka upp whiskey´n ur ryggsäcken och ta en klunk för nerverna. Framme i Wladislawowo var det lygens att få tag i något boende, men tillslut stod det en äldre dam, modell större, och borstade ingången och hennes dotter kunde ordna boende för 30:- natten!! När spelet väl började i Polen var det ossningar och skrik så jag undrade verkligen vad det var frågan om, medresenären var dock van vid utomlandstävlingar och sa lugnt ”såhär är det på dessa tävlingar”. Kvällarna avslutades i Polen på en grill där vi hade ”stamgästbord”. En häftig upplevelse var denna tävling och på båten hem fick jag besked om att sonen var uttagen till Ungdoms EM i Prag!

Sommaren 2005 bar det av till Prag med bil, frugan hade bokat hotell, hotellet låg mitt inne i centrum ganska nära två nattklubbar så jag var glad att inte jag bokat detta. Det började med att vi packade ur bilen (massor av packning) och när vi kom ner för tredje gången stod det 4 killar runt bilen, jag hade glömt låsa bilen men vi kom i grevens tid, annars hade min plånbok med VISA kort och en hel del pengar varit väck. Veckan avslutades med att medresenärens ryggsäck stals på hotellet och städerskan är starkt misstänkt, men bevis saknas. Under detta första UEM försökte vi se det mesta av all pingis. Det starkaste minnet från detta mästerskap var när Sveriges juniorer spelade lagmatch och Ramstrand servade sönder en nervvrak motståndare. Tyvärr åkte HJ ut i kvarten. Sonen lyckades bäst i mixed och gick faktiskt till kvartsfinal där de svenske var ganska chanslösa mot ett par från Ryssland. Ovtcharov vann juniorklassen.

Sommaren 2006 var det Sarajevo som gällde, familjen, tränaren och två föräldrar från Borås begav sig med bil mot Sarajevo. Denna gång hade vi turen att bo helt gratis, då en fotbollsspelare i min klubb hade hus i Sarajevo. Väl framme i Sarajevo möttes vi upp på en stor parkering och därefter begav vi oss mot huset, efter cirka 500 meter gjorde pappan till fotbollsspelaren en tvärnit mitt på ett torg och vi undrade vad som var på G. En kort stund senare kom pappan ut med 2 stycken bautameloner, en under var arm. Ytterligare bilfärd på cirka 300 meter senare var vi framme vid huset, ett hus som på utsidan inte såg alltför frackt ut, men på insidan var det enormt, vi bodde under denna vistelse i ett lyxhus! En trerätters middag väntade oss och tro inte att vi fick hjälpa till med något, mor och dotter skötte markservicen och pappan såg till att vi karlar hade dryck för 1,5 vecka. Senare under veckan anlände ytterligare en Boråsare och ett sanslöst EM startade. I bilen till Sarajevo hade vi en tävling, den gick ut på att tippa antal medaljer och de flesta i bilen tippade 3 st, själv var jag optimist och tippade 7 st….. Lagtävlingen startade och denna gång var fokuset mer inriktat på de båda pojkklasserna. I pojkkadettklassen ansåg jag att det fanns stora möjligheter till medalj och klara chanser till guld, mina medresenärer var dock tveksamma och tränaren tyckte att det fanns minst 6 lag som var bättre. Det började tungt med en förlust mot Tyskland men efter det var det idel segrar av grabbarna och till slut stod de högst upp på prispallen med medalj, pokal och framförallt, Sveriges nationalsång!! En obeskrivlig känsla som jag ALDRIG kommer att glömma. Efter prisutdelningen var det segerbankett för oss supportrar på fin restaurang och därefter fortsatt firande hemma i lyxhuset och dess balkong. Kvällen avslutade jag med att fråga personen som hade sagt att det fanns 6 lag som var bättre än Sverige om han vänligen kunde räkna upp dessa! Det svenska HJ laget gjorde också mycket bra ifrån sig och höll sånär på att kvalificera sig till JVM, tyvärr räckte det dock inte ända fram utan man föll i en kvartsfinal med minsta möjliga marginal. Efter fridagen var det dags för övriga klasser att börja och vi trodde nog lite tillsammans att det skulle bli svårt att prestera alltför mycket efter denna inledning, men ack vad vi bedrog oss. Guld i kadettmixed och silver i samma klass, brons i pojkkadettdubbel och flickkadettsingel och silver i pojkkadettsingel och jag trodde inte att det var sant, men det var faktiskt det!! By the way, Freitas vann juniorsingeln.

2007 var det sedan bilfärd till Bratislava som gällde, dock var boendet inte i närheten av föregående år av naturliga skäl, största minnet av denna tävling var den enorma hetta som rådde med temperatur över 35 grader hela tiden. 3 medaljer till Sverige, alla i pojkkadettklassen och sonen var i kvartsfinal i dubbel och åttondel i mixed vilket jag såg som en klart godkänd insats som förstaårsjunior. Paykhov vann juniorsingeln.

2008 blev det flyg till Rom för transport med tåg till spelorten Terni. Vår vän från Indien, tillika tränare i denna ort hade fixat ett kanonboende till ett bra pris i ett hus där vi belägrade hela husets undervåning. Tyvärr var sonen halvskadad inför denna turnering och till slut hindrade detta honom för att delta i singel. Däremot gjorde de svenska HJ en kanoninsats och framförallt minns man kvartsfinalen mot storfavoriterna England. Svenskarna vann till slut med 3-2 efter en gastkramning av det värre slaget. I och med vinsten i kvarten var man också garanterade plats i kommande JVM. Killarna nöjde sig dock inte med en semifinalplats utan gick till final där man till sist föll med absolut minsta möjliga marginal och fy f-n vad vi led med killarna! Medaljer blev det återigen på pojkkadettsidan och sånär fick vi en Europamästare, men engelsmannen Evans vann till sist. Även på juniorsidan vann England, Paul Drinkhall blev mästare och segersången Rule Brittania ljöd högt över arenan. Bästa minnet från detta EM, överlägset när HJ slog Inglaterra i kvarten och svensksupportrarna (med mig själv i spetsen) höll på att riva hela hallen i Terni!!

2009 blev troligen mitt sista Ungdoms EM och vad passade då bättre än att detta gick i Prag. Denna gång bokade frugan åter hotell, dock ej på samma ställe som 2005! Återigen var det flyg som gällde, har kajkat runt i Europa tillräckligt med bilen för att se på pingis. På förhand oerhört stora förhoppningar, men dessa fick sig en knäpp på näsan då skada stoppade en svensk spelare. Men allteftersom turneringen gick fick man guldvittring! Trots tufft motstånd i kvarten lyckades Sverige vinna denna tuffa match, detta sedan en Spårvägare räddat hotat nederlag till vinst. I semifinalen mot Tyskland gjorde de svenske en heroisk insats och vid detta tillfälle slogs det sidladdningsrekord (Över 6000sidladdningar just den dagen, reds anmärkning) på den bästa av alla bloggar!

Helt färdig efter vinsten mot Tyskland hade vi revansch att kräva på de grodätande franmännen, men även denna gång gick Le Bleu segrande ur striden och ytterligare ett lagsilver hade bärgats. Det blev dock en makalös avslutning på alla dessa år i UEM genom att sonen och Boråskompisen lyckades bli Europamästare i dubbel, en fantastisk avslutning på en fantastisk karriär under dessa Ungdoms EM. Att återigen få uppleva medalj, pokal och Du gamla Du fria, det finns faktiskt inte ord för vad familjen fått uppleva under dessa mästerskap och det är faktiskt så att när jag tänker på detta nu och skriver detta så kommer det en tår ur ögat. Det blev ytterligare medaljer på detta EM och jag lider mest med tjejen som sonen tog mixedguld ihop med i Sarajevo då hon höll på att nå finalen trots ett underläge med 0-3 i set i semin. Juniormästare blev storskrällen Robinot.

Jag har även hunnit med ett par Europa Top 10 för juniorer (Sheffield och Rotterdam), senior EM i Stuttgart, 2 st Junior VM (Kairo och Madrid) samt ytterligare några utlandstävlingar. På junior VM i Madrid hade jag förmånen att få se när Sverige sånär slagit ut Japan i kvartsfinalen och om det är något jag saknar så är det att killarna skall få en VM medalj och jag hoppas den kommer i Colombia om några veckor, oavsett om jag är där eller inte.

Jag vill tacka alla spelare och ledare i landslaget för allt Ni gjort för oss supportrar under dessa år, jag vill tacka ALLA sonens tränare, med ett extra tack till medresenär Anders Karlsson och givetvis en BAMSEKRAM till Kristian som gjort all detta möjligt!

Ha det så bra ute i pingisSverige hälsar:
Svennis Jr eller pappa eller:
Ronny Karlsson

Blogg listad på Bloggtoppen.se