Externa Kolumnister

Arkiv för kategori ‘Externa Kolumnister’

Underkategorier

Kebne 50 år

onsdag, 13 januari, 2010

Här kommer en liten text från norra Sverige om hur Kebnekaise firade 50 årsjubileum:

Kebnejubileum
Kebnekaise BTK Sveriges bästa bordtennisklubb norr om Söderhamn de senaste 50 åren har fyllt just 50 år. Eller är vi framgångsrikast? Jag vet inte säkert, men en kandidat till det är vi nog, med elitseriespel på damsidan och snudd på avancemang till elitserien på herrsidan säsongen 1983-84 och en massa år i näst högsta serien på meritlistan. Fortfarande hävdar sig Kebnes a-lag rätt bra, med en femteplats i division 1 för närvarande, trots att spelarnas ålder – Mats Lindmark m fl är ju nästan lika gamla som Kebne… Mats som spelat Elitseriepingis i Bele vilket även Kebnefostrade Håkan Söderholm gjort i Köping.

Vi firade 28 december med lite jippon där bl a Kebnefostrade elittjejen Matilda Holmgren och sambon Johan Sondell utmanade våra ungdomar. Volgers minnescup en handicap-turnering spelades för minst 30:e gången och vanns av Niklas Rova. Volgers minnescup (tidigare Kebnecupen) är en hyllning till Volger Asplund som var en av Kebnes grundare, spelare, tränare och eldsjälar fram till han somnade in för gott i bowlinghallen. ”Volgers bollprov” vet alla spelare över 30 år i Kiruna vad det är.

Middag
Jubileumsmiddagen (alkoholfri enligt klubbens policy, till vissas förtret…) förgylldes med frågesport med frågor som ”vilka Kebnespelare vann Lag-DM 1985?”. Tal hölls av Kebnes största ledare Janne Englund som var ordförande i 20 år och tävlingsledare för Kebnerundan i 30 år (samt pappa till duktiga spelarna Roger, Johan och Anna). Malte Åslund 85 år (!) som hjälpte till vid starten av Kebne 1959 berättade om hur han var med och drog igång bordtennis i Kiruna i slutet på 30-talet – vilket sedan dog ut under andra världskriget. Två racketar och två hela (!) bollar från den tiden visades upp. Racketarna var små, utan gummin och liksom ”hokade”!! Malte berättade att det var för att bollen inte skulle sticka iväg uppåt när man slog. Senare började de använda ”galoschlagargummin” på racketarna – vem behövde Shriver då??

Nåväl nu har Kebne fyllt 50 och satsar framåt på att sakta men säkert bli lika bra som förr!

/Anders Nordström – nybliven ordförande i Kebne

Etiketter: Gästblogg
Postat i Ledaren | 2 kommentarer »

Det är en lång väg till toppen

söndag, 27 december, 2009

Det är jag som är Simon Arvidsson och jag ska skriva lite om min väg till den pingisspelare jag är idag och vad jag tycker är viktigt inom pingisen. Jag har märkt att många tror att jag är från Karlstad eftersom jag spelat där så många år, men jag kommer faktiskt från Sunne, ett samhälle sju mil norr om Karlstad.

Det var aldrig självklart att det var pingis som jag skulle satsa på eftersom jag höll på med en massa sporter, men efter att pappa köpt pingisbord och vi fått lysrör installerat i källaren blev det pingis för hela slanten. Som rubriken säger så är det en lång väg till toppen, och det har jag och mina föräldrar fått erfara. Jag fick ganska snart åka runt hela Värmland för att hitta träningspartners eftersom Sunne inte hade något att erbjuda, och detta innebar ju en massa resande för mina föräldrar. Så något som är viktigt är att välja rätt föräldrar =). Men trots allt slit har det varit absolut värt det, för jag har fått uppleva väldigt mycket roliga saker redan.

Min modersklubb Lys IK i Sunne var där jag började spela. Efter det spelade jag en säsong för en liten klubb, Munkfors BTK, men så småningom blev det självklart att åka till Karlstad som hade den bästa träningen i Värmland. Det blev mycket resande fram och tillbaka, och jag hade inte möjlighet att träna mer än tre pass/vecka. Men där hade jag ändå turen att ha en tränare som alltid ställde upp; Mikael Stålbro. Det är roligt att han faktiskt är tränare för mig nu också, i Falkenberg.

Jag kanske inte är den med mest talang, men jag har gått in för pingisen till 100 % och fightingen har alltid funnits där. Efter att ha harvat på ”Värmlandstouren” ett tag blev det fler och fler tävlingar längre bort i Sverige, och det gick ganska skapligt och jag kom till kvartsfinal i en del tävlingar. Men det stora lyftet kom när jag fick flytta till Köping och ha bl.a. Linus Mernsten som coach i ettan (han flyttade till Luxemburg i tvåan). Ökad träningsdos från tre pass/vecka till sju träningar/vecka gjorde mycket, men också att ha Linus där som gav massor av tips var oerhört viktigt för mig. Detta tror jag till viss del saknas i Sverige; att ha ledare som ser till varje individ, inte bara till gruppen, och inte är rädda att säga till när något blir fel för spelaren. Pingis är ju en så komplex sport, så det är omöjligt för spelarna att ha full koll, utan man behöver mycket hjälp från tränare.

Pingisgymnasiet i Köping har även varit bra för mig genom att jag har fått massor av erfarenhet genom att få åka på utomlandstävlingar och på träningsresor till Kina som jag är väldigt tacksam för. Men efter fyra bra år i Köping har jag nu flyttat till Falkenberg för miljöombyte, och det har jag sett som oerhört positivt. Jag har fått ett nytt lyft; jag tror största skillnaden är att jag inte bara tränar mycket, utan också tränar mer effektivt. Jag har lärt mig att pressa mig och inte bara vara nöjd med att vinna, utan att även tänka på vad man kunde ha gjort bättre.

Det här, och mycket annat har jag fått som tips från Peter Karlsson, som tänker ganska lika som Linus. Det är oslagbart att ha en som Peter i träningshallen som varit så bra och som gått en lång väg till toppen, som jag också hoppas på att göra. Hela vår träningsgrupp i Falkenberg har mått bra av detta, och vi har sporrat varandra så att vi alla fått ett lyft tycker jag. Det är bra tryck i träningshallen hela tiden.

Det bästa jag gjort i resultatväg hittills är mitt SM-guld i P-15 som jag gjorde när jag gick ettan i Köping. Jag har även blivit trea i ett par WJC-tävlingar, och den här säsongen har jag vunnit mot några bra spelare som t ex Finn Tugwell och Huang Hou Yu och har en rätt bra kvot på förstabordet i Superettan. Men det gäller hela tiden att tänka framåt och inte vara för nöjd, för det finns alltid nya mål att sikta på. Det kommer jag att göra i alla fall!

/Simon

Postat i Externa Kolumnister, Ungdomsspelaren | 25 kommentarer »

Coach Addes tränarfilosofi

torsdag, 17 december, 2009

Tränarfilosofi och tips

Sin egen tränarfilosofi är ju ständigt i sin utveckling och jag lär mig nya saker varje dag. Det mesta handlar väl om att framför allt ha en tydlig sådan. Idag så är det extra svårt att ha en tydlig filosofi eftersom alla dessa ändringar inte har satt sig riktigt utan man får gå mycket på känsla vad man själv känner är bäst. Detta kan ju också ses som en bra start att verkligen testa nya grejer. Tränarfilosofin kan ju göras hur stort som helst. Vi spelar en ganska komplex sport som innefattar stora bitar teknik, fysik och mentala bitar. Där av så måste vi ju träna extremt mycket för att kunna få med alla dessa bitar. Men jag gör det lätt för mig själv denna första gång och pratar enbart teknik i denna artikel.

Teknik i pingis är ju också den fantastik stor och det finns ju inget rätt eller fel vad gäller spelidé så jag koncentrera mig på dem stora grunderna som är bra att kunna även om du spelar med kort, långnabb, backside eller chicken wing style. Jag tar upp 3 stora saker som jag tycker är dem största att kunna innan man går vidare.

Jag själv tycker att skruv och placering är fruktansvärt viktigt att lära sig i ung ålder. Ju tidigare man lär sig att både göra egen och ta emot andras skruvar gör att man kan börja sätta mycket bollar på bordet. På detta sätt så lär sig spelarna att förflytta sig med bra balans. Även att skilja på forehandsfötter och backhandsfötter är viktiga grunder att kunna. Framför allt för att skapa en forehand som inte är beroende på att man tar bollen på exakt samma ställe varje gång. Om man lär sig att attackera på dem tre punkterna tidigt, högsta och lägsta punkten i bollbanan så kommer motståndaren ha mycket svårare att stressa oss i deras försvar.

Just detta tycker jag att vi i svensk pingis har tappat lite eftersom alla våra spelare har lärt sig backhandsspelet tidigt och förlitat sig på detta alldeles för mycket. Detta har kommit av att många tänker backhand när det kommer till spelet i mitten. Spelar igen roll vad för typ av spel det kommer i mitten är vi svenskar oftast där med ett backhandsslag och fastnar på lite för raka och parallella fötter som gör att vi blir stressade när bollen spelas i forehand. Missförstå mig inte… Jag tycker verkligen inte vi ska gå tillbaka till extrema forehandsspelare som drar forehands på allt, det går för fort i dagens pingis för att kunna hänga med. Men om man ska få styrka och balans i sina förflyttningar måste forehand vara första alternativet i mitten.

En annan sak med för parallella fötter i sin forehand är att när man kommer med mycket fart ut i sitt forehandshörn så är det mycket svårare att stanna med balansen i mitten än om man kommer ut med forehandsfötter ordentligt.

Tredje grejen med forehandsspelet och för parallella fötter är att kraften i slaget ska komma igenom att man har en vridning i bål. Den här vridningen blir för liten för att hjälpa till med skruv och fart så man måste ta i med sin arm istället. Detta gör att över en lång tidsperiod så är skaderisken stor, plus att när det kommer till fart så ska man försöka skapa den med lite kraft och bra tajming istället för med arm kraft. För att behålla kontrollen i slaget. Denna rörelse med att spelhandens ben går bak lite är också bra i försvarsspel. I försvars spelet behöver den inte gå bak lika mycket men tillräckligt för att man ska kunna ligga med balansen framåt genom hela blocken och göra så att kroppen inte är i vägen för den. Om du tycker dina blockar är för höga så är parallella fötter oftast svaret. Detta gör också att du inte har olika rörelsemönster i attack och försvars och kan vänd på steken lite lättare när tillfälle ges.

Om högsta, lägsta och tidig bollträff är viktig i forehand så är det lika viktigt i backhandspelet att kunna Loopa, trycka och gå överbollen i sitt attackspel. När jag ser på ungdomarna i Sverige tycker jag många bara spelar en typ av slag på övningarna. Oftast är det backhandloopen som man använder sig av. Oftast funkar det okey att göra detta på regelbundna övningar men det brukar komma missar för mycket i oregelbundna eftersom det är svårare att bedöma vart bollen kommer och loopen är ett slag som man behöver mycket tid för att göra.

Ett tips är att börja med att gå över bollen i början och trycka till den vid tidsnöd och höga blockar, och vänta med att loopa tills du i övningen kommer en bit bak. På detta sätt tränar du mera slag du kan använda på match och du kommer säkert att märka att du kommer längre i övningen innan du missar. Med detta sätt tränar du ditt djupledsspel i backhand, framför allt när du kommer bak och måste loopa försöker att avancera framåt till bordet igen. En till fördel med detta är att du lär dig vilken position du ska ha vid attackspelet tidigt i bollarna när båda är framme vi bordet och fightas om att ta kontroll över bordet. Du kommer också lära dig att spela backhand när du är på väg tillbaka i planen istället för att vara rädd och gå på defensiven. Tänk bara på att försöka att backa med balansen framåt. Vikten ska vara på främre delen av fötterna även när man rör sig bakåt.

Om du lär dig dessa tre varianter kan man på ett varierat sätt vända från försvar till attack på backhandsidan. På forehandsidan vänder man ju nästa alltid med en loop men på backhand sidan är det svårt att träna in en kontrollerbar tillbakaloop eftersom den tar plats och det är svårare att sätta fart på bollen ifrån den sidan. Då kan man vinna många poäng på variation istället för bara med fart. Men som sagt på forehandsidan vänd med loop eftersom den blir så hård att den kommer att vara effektiv.

Serve och servereturer: Detta är en djungel som det tvistas mycket om hur man ska hantera. Det enda jag kan rekommendera är att i just detta moment så tycker jag att ni ska tänka oerhört mycket på vad ni tycker passar er. I servereturer och servar brukar jag dela upp spelarna i kategorierna passiva och aktiva. Alltså ska ni låsa motståndaren så att ni kommer till egen attack först eftersom ni inte hänger med bra i det öppna spelet. Då måste nu vara extremet bra att attackera på halvlånga servar och returer och lära er att hela tiden försöka att låsa kort med långa returer enbart som variation.

Eller kan ni försöka att variera servar och returer för att med det få ett öppet spel med en halvdålig attack och kunna vända därifrån. Detta sätt passar den som är bra på att vända försvar till attack. I och med att ni blir tvungna att använda mera typer av slag så måste ni även vara bra på att läsa vad motståndaren gör för skruv i sin serve. Något som jag tycker alla kadetter och neråt i Sverige måste bli bättre på är att även här söka forehand i returerna så att man blir bättre på att röra sig direkt till bollen och kunna vara med och dra på alla halv och långa servar bättre. När det gäller serve så finns det bara ett sätt att få en bra serve och det är att titta på hur äldre servar och gå ner och nöta sina varianter så att du får så mycket skruv som möjligt plus att du kan lägga serven vart du önskar vid varje servetillfälle. Något som är underskattat i svensk pingis är dem långa servarna som kan vara ett utmärkt sätt att bryta av matchtempot och få en gratis poäng. Tänk bara på att när ni servar långt så måste ni ha en tanke efter serven vad ni vill göra så att ni inte bara slänger i väg en lång serve och sen blir passiv i bollen.

Ja det var lite om min träningsfilosofi. Det sista jag kan säga är att ingen har kommit till sin fulla potential utan att träna mycket och på ett effektivt sätt. Men kom ihåg att tänka långsiktigt och försöka hitta glädje i det mesta så blir man inte lika butter när man är inne i en liten tuff period. Alla utvecklas i sin takt och bara för att det inte går som du vill just nu så har man alltid chansen att komma ifatt och förbi bara du tror och tycker det är roligt att försöka bli bättre i din pingis. Allt kommer inte på en gång utan man blir säkrare och säkrare ju mera man tränar. Och en boll bättre i taget.

Med vänlig hälsning Coach Adde

Postat i Externa Kolumnister, Tränaren | 20 kommentarer »

Pingis 4 life

onsdag, 16 december, 2009

Varför blev man ledare?

Idrott en drog som är större än själva livet. Var någonstans annars i livet får man chansen att helt få konkreta bevis på hur och vad man lyckats med. För mig har alltid idrotten gått före det mesta. Spelar egentligen ingen roll vad jag hittar på så vill jag alltid försöka att vara störst, bäst och vackrast. Inget går upp över ruset som kommer när man klarat sitt eller lagets målsättning.

Har fått berättat av min kära mor att min första kontakt med bollen var just en pingisboll som tillsammans med en tesked. Min egen Pingiskarriär har gett mig många fina minnen och jag har fått träffa otroligt många sköna personer genom åren. Men det tog slut ganska så snabbt när jag av skador och lite motivationsbrist insåg att jag inte skulle kunna konkurrera på seniornivå på samma sätt som jag gjort på ungdomsnivå. Under denna tid gick jag på pingisgymnasiet i Söderhamn och för att få betyg i specialidrott C var jag
tvungen att börja träna en ungdomsgrupp 1-2 gånger i veckan sista året på skolan.

Det var då jag fick upp ögonen för en annan del av idrotten. Istället för att få ett rus av mina egna prestationer så fick jag det av att mina elever lärde sig nya slag och hade roligt tack vare mig. Snöbollen började rulla ordentligt när jag flyttade tillbaka till Stockholm och började hjälpa min gamla klubb Spårvägen en gång i veckan.

En gång vart snabbt två, tre sen helt plötsligt var det en halvtidstjänst och nu är det mitt heltidsjobb. Pingisen är åter nummer ett i livet och inget kommer i mellan mig och min idrott. Samma små del mål och olika prestationer ger mig styrka och motivation som när jag själv spelade. Bara att det nu är Spåretlirarna som ger mig dem. Spelar ingen roll om det är våra A-lag eller nybörjare som gör det, så ger det mig det där magiska ruset.

Man vart biten som liten av allt det roliga som idrottslivet hade att erbjuda. Alla läger, resor, tävlingar, träningar och utmaningar som skapar ett fantastiskt kamratskap och jag får chansen att fortsätta att njuta av dessa härliga saker i mitt vuxna liv sysselsättning. Slå till den lilla vita saken och sen sätta av i jakt efter den. Fantastiskt kul när jag var 3 och är det roligaste jag vet fortfarande.

Kärleken till bollsporten var funnen och kommer nog att följa mig så länge jag lever.

Med vänliga hälsningar Coach Adde

Postat i Externa Kolumnister, Tränaren | 3 kommentarer »

Idrottsledare- Något man är född till?

söndag, 6 december, 2009

Idrottsledare – något man är född som?

Att vara idrottsledare är som messmör, antingen avskyr man det eller älskar man det. För det finns inte mycket där emellan hävdar jag.

Titta dig runt i pingissverige och du märker att det är samma ledare som år efter år är på samma sammankomster och samma tävlingar. Nästan alla jobbar ideellt och man undrar då vad det är som gör att dem lägger ned denna ofantliga tid och kraft på någonting som inte direkt ger dem någon egen konkret publicitet eller belöning.

Det är lätt att glömma betydelsen av vad ideella ledare åstadkommer. Det är istället duktiga spelare eller lag som får den största uppmärksamheten i media och övriga forum. Men utan ledarnas insatser hade det inte funnits några klubbar eller förbund. Dock är ledarna sällan ute efter den personliga vinningen eller publiciteten, utan lyckan består i regel av klubbens framgångar i form av serieuppflyttningar, individuella prestationer hos klubbkamrater, lyckad breddsatsning och en fungerande organisation under utveckling. Dvs ett kvitto på att det man kämpar för och lägger ned tid och kraft på får ett positivt utfall.

Är då idrottsledare något man bara blir eller född till?

Svaren varierar nog, men personligen startade jag min första idrottsklubb som 9-åring. Det var en kvartersklubb som vi döpte till Långholmens BK utifrån kvarterets namn. Vi var 8-10 grabbar som hade fotboll, bandy och fri idrott som idrotter och vi tryckte upp tröjor och byggde en fotbollsplan på grönområdet utanför vår tomt. Intresset spred sig till andra kvarter och vi var totalt 4 olika kvarterslag inom något år som spelade vänskapsmatcher mot varann. Verksamheten höll i sig några år tills man började på högstadiet i Vimmerby.
Då hade jag hållit på med pingis i källaren några år och intresset ökade ytterligare när man kunde köra pingis på rasterna. Fick då nys om att det fanns en pingisklubb i Vimmerby i vilken jag genast började i. Det blev ju en del pendlande mellan Södra Vi och Vimmerby och i och med att jag fick med mig ett 10-tal andra Södra Vi killar till klubben kände jag att jag lika väl kunde starta en egen klubb på hemmaplan.

Så när jag var 15 år kontaktade jag Södra Vi IF som då hade idrotterna fotboll, skidor och fri idrott som sektioner, och frågade om jag fick starta en bordtennissektion inom föreningen.
Det blev ett positivt gensvar och jag fick förtroendet att bilda sektionen samt söka medlemskap i Smålands Bordtennisförbund. Då jag var den äldste i skaran som dessutom var den ende som hade någorlunda administrativa talanger så var det jag som drev rubbet. Ordförande, sekreterare, kassör och tränare.
Det var otroligt lärorikt och utvecklande och enda problemet var när vi hade bortamatcher och var beroende av chaufför.

Det kom fram en del talanger efter ett tag och den främste var TTEX-Tommy som vid 8-årsålder spelade med oss andra som var bra mycket äldre. Tommy var som bäst rankad 10 i Småland på pojkar 13-rankingen har jag för mig.

Som 19-åring flyttade jag till Linköping för att plugga på Universitetet och då tog Tommys pappa Inge över min roll. Inge är fortfarande den som driver klubben och har lyckats fantastiskt väl. Varje år i oktober åker jag ner till Vimmerbyspelen och betraktar alla duktiga Södra Vi ungdomar som är frekventa på Smålandsrankingen.
Under universitetstiden blev det inte så mycket pingis, men jag hann dock med att driva en pingissektion inom Linköpings Studenters IF. Det var väl ingen större insats man gjorde men det räckte för att hålla mitt stora intresse vid liv.

1997 flyttade jag till Stockholm då jag efter examen fick jobb på SACO som utredningssekreterare. Det dröjde ungefär ett halvår innan jag i november samma år gick med i Norrtulls SK. Jag fick till en början spela med gubbarna i Matteusskolan, men tjatade mig efter en kort in på den ordinarie seniorträningen i Brygghuset. Ganska snabbt blev jag tillfrågad att ta över en styrelseledamotplats från den avgående Steffo Törnqvist (Jajamen, TV-Steffo var med i Norrtull).
Och sen dess har jag varit verksam inom NSK och fått vara med om en fantastisk resa som bara blir ROLIGARE OCH ROLIGARE OCH ROLIGARE!
Så nog är i alla fall jag näst intill född som idrottsledare. Åtminstone känns det lite som mitt kall…
//Joachim Öhman

Postat i Externa Kolumnister, Ledaren | 12 kommentarer »

Från MiniSvanen till Prag!

torsdag, 3 december, 2009

Jag har blivit ombedd att skriva något och jag tänkte berätta om mina pingisresor som startade med småturneringar runt om i Västergötland och Bohuslän/Dal.

Under en del turneringar i början av sonens pingiskarriär var jag inte bara med som förälder utan även som ”coach” och ledare. Mina meriter som coach är få, om ens några, men mitt allra värsta minne är Ungdoms SM i Östersund, där sonen spelade mot Kristoffer Greczula. Falkenbergaren vann matchen och sonen var alldeles förtvivlad efter att ha tappat en ganska klar ledning, det var då jag bestämde mig att aldrig mer sitta som coach, för mina pingiskunskaper är alldeles för dåliga. Ett betydligt trevligare minne, om än i en mycket mindre tävling, var när både sonen och dottern vann varsin klass i Svanesund (Minisvanen) och de som förstapris fick varsin tallrik. Sonen fällde då en mycket mycket rolig kommentar: Hit åker vi varje år så att vi får mattallrikar till hela familjen….

I de lite mindre lokala tävlingarna kändes det som om vi var nästan först i hallen på morgonen samt nästan sist att lämna den på kvällen så familjen hade inga större fritidsproblem på helgerna. Under dessa år träffade man på alla sorters människor och helgerna var en stor begivenhet för oss alla och ibland tänker jag tillbaka på vissa tävlingar och händelser som verkligen förgyllde tillvaron.

Efter dessa år med lokala tävlingar började det talas om större tävlingar utomlands och jag bestämde mig tillsammans med dåvarande tränare för att åka till Wladislawovo i Polen för att live se min första internationella tävling. Vi fick en ”billig” biljett på färjan Karlskrona – Gydinia men vi hade inget boende bokat. Väl på färjan började vi fråga personalen ombord angående boende på orten och det skulle enligt dem inte vara några som helst problem att ordna på plats då alla i den lilla byn skulle stå och vänta på oss. När färjan väl hade lagt till i Polen blev det ”svarttaxi” från färjelägret till spelorten och denna taxifärd startade med en omkörning av en lastbil på fel sida, så det var bara att plocka upp whiskey´n ur ryggsäcken och ta en klunk för nerverna. Framme i Wladislawowo var det lygens att få tag i något boende, men tillslut stod det en äldre dam, modell större, och borstade ingången och hennes dotter kunde ordna boende för 30:- natten!! När spelet väl började i Polen var det ossningar och skrik så jag undrade verkligen vad det var frågan om, medresenären var dock van vid utomlandstävlingar och sa lugnt ”såhär är det på dessa tävlingar”. Kvällarna avslutades i Polen på en grill där vi hade ”stamgästbord”. En häftig upplevelse var denna tävling och på båten hem fick jag besked om att sonen var uttagen till Ungdoms EM i Prag!

Sommaren 2005 bar det av till Prag med bil, frugan hade bokat hotell, hotellet låg mitt inne i centrum ganska nära två nattklubbar så jag var glad att inte jag bokat detta. Det började med att vi packade ur bilen (massor av packning) och när vi kom ner för tredje gången stod det 4 killar runt bilen, jag hade glömt låsa bilen men vi kom i grevens tid, annars hade min plånbok med VISA kort och en hel del pengar varit väck. Veckan avslutades med att medresenärens ryggsäck stals på hotellet och städerskan är starkt misstänkt, men bevis saknas. Under detta första UEM försökte vi se det mesta av all pingis. Det starkaste minnet från detta mästerskap var när Sveriges juniorer spelade lagmatch och Ramstrand servade sönder en nervvrak motståndare. Tyvärr åkte HJ ut i kvarten. Sonen lyckades bäst i mixed och gick faktiskt till kvartsfinal där de svenske var ganska chanslösa mot ett par från Ryssland. Ovtcharov vann juniorklassen.

Sommaren 2006 var det Sarajevo som gällde, familjen, tränaren och två föräldrar från Borås begav sig med bil mot Sarajevo. Denna gång hade vi turen att bo helt gratis, då en fotbollsspelare i min klubb hade hus i Sarajevo. Väl framme i Sarajevo möttes vi upp på en stor parkering och därefter begav vi oss mot huset, efter cirka 500 meter gjorde pappan till fotbollsspelaren en tvärnit mitt på ett torg och vi undrade vad som var på G. En kort stund senare kom pappan ut med 2 stycken bautameloner, en under var arm. Ytterligare bilfärd på cirka 300 meter senare var vi framme vid huset, ett hus som på utsidan inte såg alltför frackt ut, men på insidan var det enormt, vi bodde under denna vistelse i ett lyxhus! En trerätters middag väntade oss och tro inte att vi fick hjälpa till med något, mor och dotter skötte markservicen och pappan såg till att vi karlar hade dryck för 1,5 vecka. Senare under veckan anlände ytterligare en Boråsare och ett sanslöst EM startade. I bilen till Sarajevo hade vi en tävling, den gick ut på att tippa antal medaljer och de flesta i bilen tippade 3 st, själv var jag optimist och tippade 7 st….. Lagtävlingen startade och denna gång var fokuset mer inriktat på de båda pojkklasserna. I pojkkadettklassen ansåg jag att det fanns stora möjligheter till medalj och klara chanser till guld, mina medresenärer var dock tveksamma och tränaren tyckte att det fanns minst 6 lag som var bättre. Det började tungt med en förlust mot Tyskland men efter det var det idel segrar av grabbarna och till slut stod de högst upp på prispallen med medalj, pokal och framförallt, Sveriges nationalsång!! En obeskrivlig känsla som jag ALDRIG kommer att glömma. Efter prisutdelningen var det segerbankett för oss supportrar på fin restaurang och därefter fortsatt firande hemma i lyxhuset och dess balkong. Kvällen avslutade jag med att fråga personen som hade sagt att det fanns 6 lag som var bättre än Sverige om han vänligen kunde räkna upp dessa! Det svenska HJ laget gjorde också mycket bra ifrån sig och höll sånär på att kvalificera sig till JVM, tyvärr räckte det dock inte ända fram utan man föll i en kvartsfinal med minsta möjliga marginal. Efter fridagen var det dags för övriga klasser att börja och vi trodde nog lite tillsammans att det skulle bli svårt att prestera alltför mycket efter denna inledning, men ack vad vi bedrog oss. Guld i kadettmixed och silver i samma klass, brons i pojkkadettdubbel och flickkadettsingel och silver i pojkkadettsingel och jag trodde inte att det var sant, men det var faktiskt det!! By the way, Freitas vann juniorsingeln.

2007 var det sedan bilfärd till Bratislava som gällde, dock var boendet inte i närheten av föregående år av naturliga skäl, största minnet av denna tävling var den enorma hetta som rådde med temperatur över 35 grader hela tiden. 3 medaljer till Sverige, alla i pojkkadettklassen och sonen var i kvartsfinal i dubbel och åttondel i mixed vilket jag såg som en klart godkänd insats som förstaårsjunior. Paykhov vann juniorsingeln.

2008 blev det flyg till Rom för transport med tåg till spelorten Terni. Vår vän från Indien, tillika tränare i denna ort hade fixat ett kanonboende till ett bra pris i ett hus där vi belägrade hela husets undervåning. Tyvärr var sonen halvskadad inför denna turnering och till slut hindrade detta honom för att delta i singel. Däremot gjorde de svenska HJ en kanoninsats och framförallt minns man kvartsfinalen mot storfavoriterna England. Svenskarna vann till slut med 3-2 efter en gastkramning av det värre slaget. I och med vinsten i kvarten var man också garanterade plats i kommande JVM. Killarna nöjde sig dock inte med en semifinalplats utan gick till final där man till sist föll med absolut minsta möjliga marginal och fy f-n vad vi led med killarna! Medaljer blev det återigen på pojkkadettsidan och sånär fick vi en Europamästare, men engelsmannen Evans vann till sist. Även på juniorsidan vann England, Paul Drinkhall blev mästare och segersången Rule Brittania ljöd högt över arenan. Bästa minnet från detta EM, överlägset när HJ slog Inglaterra i kvarten och svensksupportrarna (med mig själv i spetsen) höll på att riva hela hallen i Terni!!

2009 blev troligen mitt sista Ungdoms EM och vad passade då bättre än att detta gick i Prag. Denna gång bokade frugan åter hotell, dock ej på samma ställe som 2005! Återigen var det flyg som gällde, har kajkat runt i Europa tillräckligt med bilen för att se på pingis. På förhand oerhört stora förhoppningar, men dessa fick sig en knäpp på näsan då skada stoppade en svensk spelare. Men allteftersom turneringen gick fick man guldvittring! Trots tufft motstånd i kvarten lyckades Sverige vinna denna tuffa match, detta sedan en Spårvägare räddat hotat nederlag till vinst. I semifinalen mot Tyskland gjorde de svenske en heroisk insats och vid detta tillfälle slogs det sidladdningsrekord (Över 6000sidladdningar just den dagen, reds anmärkning) på den bästa av alla bloggar!

Helt färdig efter vinsten mot Tyskland hade vi revansch att kräva på de grodätande franmännen, men även denna gång gick Le Bleu segrande ur striden och ytterligare ett lagsilver hade bärgats. Det blev dock en makalös avslutning på alla dessa år i UEM genom att sonen och Boråskompisen lyckades bli Europamästare i dubbel, en fantastisk avslutning på en fantastisk karriär under dessa Ungdoms EM. Att återigen få uppleva medalj, pokal och Du gamla Du fria, det finns faktiskt inte ord för vad familjen fått uppleva under dessa mästerskap och det är faktiskt så att när jag tänker på detta nu och skriver detta så kommer det en tår ur ögat. Det blev ytterligare medaljer på detta EM och jag lider mest med tjejen som sonen tog mixedguld ihop med i Sarajevo då hon höll på att nå finalen trots ett underläge med 0-3 i set i semin. Juniormästare blev storskrällen Robinot.

Jag har även hunnit med ett par Europa Top 10 för juniorer (Sheffield och Rotterdam), senior EM i Stuttgart, 2 st Junior VM (Kairo och Madrid) samt ytterligare några utlandstävlingar. På junior VM i Madrid hade jag förmånen att få se när Sverige sånär slagit ut Japan i kvartsfinalen och om det är något jag saknar så är det att killarna skall få en VM medalj och jag hoppas den kommer i Colombia om några veckor, oavsett om jag är där eller inte.

Jag vill tacka alla spelare och ledare i landslaget för allt Ni gjort för oss supportrar under dessa år, jag vill tacka ALLA sonens tränare, med ett extra tack till medresenär Anders Karlsson och givetvis en BAMSEKRAM till Kristian som gjort all detta möjligt!

Ha det så bra ute i pingisSverige hälsar:
Svennis Jr eller pappa eller:
Ronny Karlsson

Postat i Externa Kolumnister, Ledaren | 5 kommentarer »

fredag, 27 november, 2009

Här kommer det inte vara jag själv som håller låda utan istället olika typer av personligheter inom pingisen.

Tanken är att det kommer att vara minst ett nytt gästinlägg i veckan under denna kategori och att det kommer att vara olika personer som skriver inläggen från kategorierna: Elitspelaren, Ledaren, Profilen, Tränaren, Ungdomsspelaren.

Det kommer sedan att vara någon form av rullande schema vilket innebär att olika vyer på svensk pingis kommer att presenteras från andra ögon än mina och det gör förhoppningsvis sidan än mer läsvärd och mångfacetterad.

Om någon känner sig manad att bidra med en text så är det bara att höra av sig alla (nåja, inte riktigt) är välkomna!

Postat i Externa Kolumnister | Inga kommentarer »