*

Ja, ungefär så hade väl rubrikerna sett ut om det mediala drevet varit några dimensioner större än det faktiska läget kring den Norska Elitserien är. Nu är det inte värst mycket medialt drev kring oss, och lika bra är väl det.

Jesper Parnevik sa en gång efter en mislyckad golfrunda att det var synd att förstöra en så fin promenad med att spela golf. Ungefär så kände vi också efter en fin tripp till Bergen där vi i alla fall firade vår förlust mot Laksevåg, som om det vore ett OS guld vi erövrat från kineserna. Långsinta är vi inte heller då vi delade denna trevliga afton med våra konkurrenter. Otroligt fin stad Bergen. Har ni varit där? Mellan sju berg ligger denna mysiga stad i storleksordningen som Malmö och med många mysiga restauranger och pubar. Märker ni att jag pratar om allt annat än just pingis? Det är medvetet och uttänkt.

Vi slickade våra sår, det gick en vecka till och vi hade sedan tre matcher på tre dagar med start på fredagen mot Fokus, Modum på lördagen och slutligen Heddal på söndagen. Fokus var på förhand än match med goda chanser och lite av en måstematch för att inte bli avskalade i botten. Men förutom vår fixstjärna Jimmy Ojakangas så presterar vi andra inte speciellt bra. Inte alls. Det känns inget kul att skriva dessa texter längre. Förudmjukande på nått vis. Engelbertssen känner sig orolig och är rädd att det inte kommer vara någon klubb som vill ha honom efter Lörenskogs gästbloggande. Jag förstår honom. Helgen resulterade i ytterligare noll poäng.

Vi mår dåligt.

Så vi pratar inte mer om det. Jag tänkte istället prata lite om de andra lagen.

B72 tog för första gången den här säsongen in svensk förstärkning i form av Mattias Översjö. Det gav Oslogänget fart under vingarna och bäddade för seger i både matchen mot Sarpsborg och Heddal. Översjö är verkligen en frisk fläkt i serien. Bjuder på spektakulära bollar, tempramentsfylld karisma och en magisk backhand. Jag tror vi behöver sånt i bordtennisvärlden. Mer uttryck, mer av allt. Engagemang. Förstår ni vad jag menar?

Modum blir livsfarliga i år med Jon Persson i spetsen och leder rättvist serien. Det märks att Jon är tillbaka på allvar efter sina stora skadeproblem med ryggen. Dessutom tycker jag att han under denna perioden förbättrat både sitt försvar och sin serve. Får han chansen på allvar i landslaget igen tror jag han är redo för att slå sig in bland de 100 bästa i världen inom ett år eller två.

Heddal har värvat yrvädret från småland, Andreas Törnkvist. Törna har inte övertygat såhär långt men har alltid sevärda matcher. Bonnalaget ligger sexa i tabellen och ska de bli slutspel för Heddal behöver Törnas arteleri bli lite mer träffsäkert framöver. Vi vet vad han kan. Inte sant?

Eiker är gänget som överraskat mest på mig med sin tredjeplats i serien och då framförallt Peter Hedram med sina 8-1 i kvot med stenhårt motstånd. Jag förstår inte riktigt hur det går till. Visst, det kommer något spektakulärt slag bakom ryggen, någon flipp som man inte trodde var uppfunnen och han missar sällan från bakplan.  Kort sagt. Han är duktig och så. Men 8-1? Det ska väl inte vara möjligt mot det här motståndet? Imponerad.

Nu väntar ett skönt juluppehåll innan serien drar igång igen i slutet av januari. Vi i United Lörenskog slickar såren med en måbra resa som startar på juldagen i New York och sedan vidare till den karibiska pärlan Cabarete. Förhoppningsvis är det rätta medicinen för att ta oss an sista halvdelen av serien. Då har vi även ett nyförvärv att presentera. Vet ni vilket?

 Tills dess.

 God jul och gott nytt år!

 för er statistiknördar hittar ni allt på www.bordtennis.no och klicka er vidare till seriespel)

Saarbrucken:

Steger 11-2
Monteiro 11-1
Tokic 8-2

Anders:
Tre relativt känsliga spelare, för att vara riktigt bra, som verkar fungera mycket starkt tillsammans! Steger/ Tokic visade ju redan i Frickenhausen att de trivs tillsammans, och jag tror vi skall glömma Monteiros världsranking just nu, han har inte BARA skrikit, utan spelat toppingis hela året! Steger och Monteiro tillhörde topp 6/7 i Europa hela hösten och Tokic 3a på EM, guldchans!!

Max:
Har dominerat kraftigt i den tyska ligan där dom vunnit allt och man leder klart. Ser dom dock inte som ett vinnarlag av hela kalaset då man saknar den där vassa ettan. Jämnheten är deras styrka och ser man individuellt så har alla spelarna haft en toppensäsong. Utmanar om guldet men jag tror inte att dom vinner. 

Fulda/Maberzell:

Wang Xi 16-2
Svensson 7-7
Waldner 4-7
Meng 0-1

Anders:
Svenskklubben i Europa, med en fantastisk Wang Xi fram till december. Robban hade toppform stor del av hösten , fick ut lite rättvisa resultat sista 2 månaderna, efter att ha haft lite omställningsproblem efter stenhårt läger i kina, och en del detaljändringar! JO påstår att han INTE är bättre än förra året, men vinner fler matcher!  Wangs vikande form i Dec oroar en del, men klar playoff chans!

Max:
Wang är tillsammans med Boll ligans bästa spelare och med Svensson och Waldner är man svårslagna. En slutspelskandidat och ett topplag i mina ögon men svårt för dom att vinna. Med rätt lottning kanske men troligen inte. Kan vara Waldners sista säsong i ligan och med sina 4-7 för han en bra säsong tre av förlusterna kommer dessutom i skilje där han lett matcherna med 2-0, 2-0 och 2-1. Han kan fortfarande. Om Robban skulle höja sig en liten nivå till så är dom på allvar en guldkandidat.

Dusseldorf:

Boll 8-1
Süss 0-1
Baum 9-4
Jakab 3-7
Heister 0-2

Anders:
Borta ur CL, så lita på att Preuss kommer att förklara i sina krissittningar att bara Guld räknas i ligan! Blir inte helt lätt få igång Suss efter skada, han behöver vara fysiskt topp för att duga. Baum är väl 2a i Europa? Så han har en växel till om han taggar upp! Normalt vinner dom igen, men Jakab duger inte för vinst( var farligare som 17 åring) , och kommer Suss igång denna säsong???

Max:
Skadedrabbade som aldrig förr. Boll, Süss och Baum har alla varit skadade eller sjuka under längre perioder. Med ett skadefrittlag och nu utan CL så kommer man att utmana om segern. Problemet är jag inte tror på Baum i lagsammanhang och med Süss skadad så är jag inte övertygad. Boll är dock en vinstmaskin, mannen är ett unikum när det gäller vinststatistik i lagsammanhang.

Hanau:

Li Yang 6-10
Filus 4-7
Franziska 1-1
Mengel 9-4

Anders:
Kan inte påstå jag är helt överraskad att Hanau är 4a, däremot måste man lyfta på hatten för Mengels resultat. Han bör ge hopp åt alla som VILL något med sin pingis, då jag anser honom ganska klasslös? Filus har en växel till, var toppbra förra våren, och om kinesen klarar jämn kvot hem finns slutspelschans! Hanau är ”smutsigaste” laget att möta, med Hampl som gör ”allt för vinst” och en sammantaget hög energinivå! Franziska på bänken, han var bättre än Mengel redan för 2 år sedan, enligt sin tränare!!

Max:
Mengel är med i laget vilket inte ökar sympatierna för dom. Filus är en duktig spelare mot rätt spelare och Franziska har kapacitet som vi vet. Kinesen är okänd för mig men han har inte övertygat alls resultatmässigt på mig, mot bättre spelare torskar han allt. Mengel har överlevererat och man kommer nog att tappa under säsongen. Inget slutspel.

Frickenhausen:

Matsudiara 8-9
Kosowski 7-6
Wosik 4-5
Nagy 0-1

Anders:
”storKENTA” Matsudeira startade i 6ans växel, nu verkar” dopingen ” gått ut, men då både Kosowski och Wosik gör det gediget, så kommer de att kunna fortsätta överraska! Respekt får man långsamt ha för Kosowski, som tog sig till Dusseldorf som bortrationalliserad polack, och kämpade sig in i Bundesliga, med enkla medel! Torben håller, ser det ut som, hans talang är ju stor så om han har hygglig koll på sitt liv kan han leverera! Extra plus är coachen, som är duktig!!!

Max:
Kenji började med sex raka vinster och spelade internationellt bättre än någonsin men sedan har han fallit tillbaka i förra årets lägre standard och med den standarden är han högst medioker. Kosowski och Wosik är inga toppspelare längre och man hamnar nog på en plats mellan 6-8. Inget lag jag tycker är så himla spännande även om Wosik har fin känsla och det ofta blir bra matcher när han spelar.

Ochsenhausen:

Apolonia 11-8
Gacina 6-7
Skachkov 5-7
Pitchford 0-2
 
Anders:
Ny tränare och 3 nya spelare, inte helt lätt, men är det det som är problemet? Jag tror inte det, snarare då sammansättningen!! Alla 3 ”ordinarie” är väl bäst i medvind?? Apolonia såg tokstark ut resultatmässigt i Okt/ Nov, men föll ihop helt strax innan jul!  Gacina har väl aldrig imponerat när han SKALL vinna, och Skatchkov är inte van vid hård regelbunden press, och press, det kan chefen skapa i Oxen!! Kasta in Pitchford? , se till att han ”gasar”. På EM var han varm i lagtävlingen, med segrar mot Sammen och Smirnov bl.a, då kanske Apolonia kopplar av och ”slår ur underläge igen”?? Gacina och Skatchkov har säkert redan fått reda på att de får sparken, så det kanske underlätter! Kapacitet finns för Play Off och mer, MEN????

Max:
Apolonia som jag vurmat för så länge är inte samma spelare just nu, han är bra men inte strålande. Ochsenhausen saknat en etta och en ledare. Unga och talangfulla spelare som alla haft fina perioder men som är alldeles för ojämna. Prickar dom alla tre formen är dom ett hot mot alla lag men om skallarna inte är med dom så klarar dom ingenting. Gacina har man sett som en klasspelare för två år sedan men sedan ingenting. Skachkov har höjt sig internationellt sedan han kom till Ochsenhausen men i lag övertygar han inte.

 Grenzau:

Li Hu 6-7
Fejer-Konnerth 6-8
Pavelka 2-8
Dodean 0-1

Anders:
Måste vara ärlig och säga, att det här kan jag inte tro på! Li Hu mest överrankad  av alla , och Pavelka verkar bara iskall! Att Fejer Konnert skall hålla i fanan känns ett par år för sent för.  Som 7/8 i tyska laget känns han lite vilse i sin personliga satsning!!! Jag tror Grenzau blir näst sist och ryker ut, om 2 lag går upp!

Max:
Inget vinnarlag direkt. Snarare en nedflyttningskandidat. Ingen etta av klass och en usel trea leder sällan någonstans. 7-9:e plats  är rimligt. Pavelka såg seg ut för 4 år sedan och nu är han inte direkt smidigare. ZFK är en skön avslappnad kille men ingen man håller i handen när det blåser.

 Werder Bremen:

Crisan 6-9
Achanta 4-6
Lundquist 5-7

Anders:
Startade katastofalt, andra halvan var bra! Bara Jens duger som etta! Att det är så visade han bl.annat under hösten för oss under ENL med ansvarstaganda på hög nivå! Hade Bremen ”vågat” ställa Jens konstant 1a, och låtit Kamal och framförallt Crisan ha mindre ryggsäck att bära tror jag på bra PlayOff chans! Med Crisan i laget och romänsk tränare är den lösningen inte trolig, därför tror jag på 6 till 8e plats!!

Max:
Har underpresterat. Tycker att dom har ett lag för slutspelet men med Crisan i annat slag än förr om åren så är det tufft. Jens har inte lyckas så bra denna säsong i ligan och egentligen inte Achanta heller. Laget är en slutspelskandidat på pappret men inte resultatmässigt halvvägs in i säsongen. Crisan har aldrig varit en ledare och inte ens när han var som bäst så kändes han som en vinnare, känns som en orolig spelare och sådana vinner sällan titlar på den här nivån. Achanta är hyfsat anonym men en god spelare och med rätt omgivning skulle han säkert kunna blomma ut lite till, han har fina kvaliteter. 

 Pluderhausen:

Leung 6-5
Karakasevic 6-6
Keinath 1-8
Floritz 1-3

Anders:
Enligt mina uppgifter har Leung spelat klart, måste vara i Hong Kong för OS förberedelser, finns bara en placering möjlig för detta gäng, 10a och UT!!! Keinart/ Floritz skall helt enkelt inte funka i europas jämnaste toppliga! Karas kan således få sin chans att ”äntligen” lämna Pluder, kan nog vara på tiden även om han gjort som han velat i Remstal!!! Deras allt i allo U. Engele är en kanongubbe, så han tycker vi synd om , annars- naja!!!!!

Max:
Lämnar Leung så flyger man. Karakasevic lyckades ta brons på EM i singel vilket inte speglar hans matchkapacitet över en säsong då han är för ojämn för sådana resultat över tid, hans känsla i vänsterhanden är dock sensationell. Keintah är reultatmässigt i ligan den sämsta spelaren även om han egentligen håller högre standard. Floritz är inte mogen för spel på denna nivå, inte som en nyckelspelare i alla fall. Jag har varit sur på Plüderhausen sedan dom flyttade en match mot Fulda som jag då missade och det efter att ha betalt flygbiljett, skönt att dom åker nu. Dom gör Ängby och Markaryd sällskap med att komma sist i sin serie.

 Herne:

Kishikawa 3-2
Kim 5-4
Korbel 3-7
Heilscher 4-8
Bottroff 1-2

Anders:
Bestämmer själv utgången! Kishikawa har spelat 3 matcher, 3 segrar. Korbel har bara surat hela hösten, och Hielscher hr kämpat med formen. MEN, om Kishi spelar hela hemvägen, Korbel visar Kishikawa den respekt han förtjänar och Hielscher håller November, Decemberformen, för då var han bra, då sticker jag ut hakan och säger PLAY OFF!!!!! Kishi är en av de behagligaste spelare jag tränat, helt enkelt TOPP att ha i ett lag, men släpper verkligen Japparna kishi hela våren????

Max:
Trodde inte på Kishikawa i Düsseldorf eller i Ochsenhausen men nu tycker jag att japanen verkar ha fått lite bättre fart på sina resultat och i jämförelse med många andra i ligan så borde Kishikawa kunna vara ett ankare vilket han inte är, än. Korbel höll på vinna en plats på mina osköna lista efter allt sitt gnäll, en allmänt trist lirare dom senare åren framme vid borden, framstår inte alltid så men sån är han. Hielscher får bröderna Råsberg att framstå som snabba i serveförberedelserna och sånt måste man ju någonstans uppskatta. Bör undvika någon av dom två bottenplatserna i ligan.

Sammanfattning:

Anders:
Sammantaget! Som jag skrev europas jämnaste Toppliga, men BÄSTA???? Faktum är att med bara obesegrade Saarbrucken kvar I CL ( 3 franska lag), och med 2 segrar för PGs Chartres mot Saarbucken i CL, ser det väl ut som Frankrike är bäst just nu???? De yngre franskmännen stärker ju UPP franska ligan, vilket tyskarna inte klarar just nu, de måste KÖPA in!!!! Tendens , eller faktum, vi får se!!

Max:
Från att ha varit bästa och jämnaste ligan är jag tveksam i dagsläget. Förr om åren hade ligan dom absolut bästa spelarna från europa och en del bra asiater, den enda ligan som konkurrerade med tyska ligan var den svenska ligan men det var ett tag sedan. Dom bästa icke-tyska européerna har valt andra ligor och vi ser Ovtcharov, Samsonov, Maze mfl spelar i tyska ligan och det känns inte direkt som om man fyller på underifrån med talangfulla unga spelare. Ergo så har man varken dom bästa spelarna och inte ens dom unga lovande. Ligan är dock väldigt jämn och håller absolut jämnast kvalitet men Frankrike har en bättre topp för att inte tala om Ryssland som har europas två bästa lag som jag ser det. Ser man på det tyska ligasystemet så är det nog inget snack om att dom är såväl bredast och mest kompetenta. Vill inte säga att dom inte är den bästa ligan men faktum är att toppen i Frankrike och Ryssland är vassare i år och speciellt då Boll inte kunnat dra sitt Düsseldorf-lass på samma sätt denna säsong.

Klockan är strax efter tre på torsdag eftermiddag. Jag smiter ut en timma tidigare från kontoret på Finansavisen, ut i vintervädret som tagit hösten i ett hjärngrep, vridigt om och tvingat hösten att resignera. Det går snabbt den här tiden på året. För några veckor sedan syntes glada norrbaggar smuttandes på dyr latte längs med Karl Johans uteserveringar. Nu är Oslos gator kalla och mörka likt en isbjörns rövhål.

Jag hoppar på tunnelbanan vid Smestad. Två stopp senare är jag framme vid Nationaltheatret, där tåg väntar som en timme senare ska ha tagit oss rätt in i skogen till Hokksund och match mot Eiker BTK. Vi är hela laget på tåget. Svensklaget United Lørenskog. Lørenskogs fixstjärna, Jimmy Ojakangas har satt sig fint till rätta, det blir debut för honom ikväll. Den nyblivna truckföraren har kämpat med en krånglande axel inledningsvis i säsongen. Brevid sitter alltid något missnöjde Kristoffer Engelbertssen som är snabb med att informera oss om att han är fruktansvärt trött efter en tung dag på jobbet. Han har även börjat våndas för hur sent han kommer komma hem ikväll och hur trött han kommer vara i morgon när han går till matbutiken för en ny dags jobb med pipande streckkoder. Med på tåget är också lagets andra truckförare, Johan Lundström. Ödmjuka Lunkan har redan petat sig själv till kvällens match. Vi andra är bättre och han är otränad, enligt honom själv. Coach Marcus Ringström trillar in på tåget ett par stopp senare efter en dag på Aker Solution, en bit utanför stan.

Det är fel på värmen i vår vagn. Termostaten har gått bananas. Uppskattninsvis sitter vi och svettas i 60 grader. Det är bara träbritsar som skiljer den här kupen åt från en bastu. Vi klär av oss det som går att klä av sig på en allmän plats utan att väcka anstöt. Vi slår oss själva med granris. Pustar högt. Folk framför oss får lyfta på fötterna för att undgå den svallvåg av svett som uppstått under oss.

Ok, överdrev lite. Men ni förstår poängen.

Eiker har ett bra lag på pappret. Peter Nilsson, Johan Sondell, Peter Hedram, Linus Brännström, Pål Francis Aarås och Vegard Sandberg. Men de två första namnen har de lämnat kvar i Sverige. De möter ju trots allt bara ett gäng med avdankade, emigrerade, svenskar. Vi känner att vi ska ha en bra chans ikväll. Ojakangas är klar för spel, vi har glömt de två inledande förlusterna mot B72 och Sarpsborg.

Spelsystemet är det samma som i Pingisligan. Ettan och tvåan spelar mot ettan och tvåan i det andra laget. Trean spelar mot trean. Koffa startar mot Hedram. Tuff match på förhand. Tuff match i efterhand. Förlust 1-3 och Koffa är missnöjd. Eller som han själv uttryckte det: ”Jag märkte direkt att formen var dålig när jag inte ens vara nära på att sätta mina försök att loopa runt nät”.

Jag tror vi lämnar det citatet okommenterat.

Oja kliver in i hagen för första gången i år. På andra sidan av bordet står Pål Francis Aarås. Efter en handfull med spektakulära bollar tackar Oja för matchen och har via treettvinst kvitterat ställningen till 1-1.

Min tur att äntra hagen. Något fetare än förr om åren. Näst tjockast i serien efter överlägsne Tobias Bergman, Laksevåg. Tobias som för övrigt är obesegrad hittils i årets elitserie från sin tredjeposition.

Hur som helst.

Jag möter Linus Brännström. Jag trivs inte mot den sortens spelstil. Det är obekvämt med hans smashande från korthåriga belägget på forehand. I ärlighetens namn ska vi väl dock tillägga att jag har svårt för alla sorters spelstilar.

Jag leder 8-7 i skilje. Hinner tänka, det här var inte så illa pinkat, förlorar sedan 8-11. Tackar för matchen och går och sätter mig på min plats.

Luften går ur oss. Oja förlorar i tre raka mot Hedram och vi har inlett säsongen med hattrick i förluster. Imorgon väntar match mot Laksevåg i Bergen. Återkommer till det och lite om seriens andra matcher.

/Andreas Ljones

Här är allt på en höft. Här finns inga regler, bara undantag. Folk traskar hem från jobben vid tvådraget, tar på sig sina lusekofter, går på tur och räknar oljepengar likt Von Anka. Men om sanningen ska fram, Amarillo, så älskar vi vårt grannland trots sina brister och fel. Vår kärlek till Norge bekräftas också när vi ser alla de svenskar som återfinns i den norska elitserien. Det här mixat med det bästa Norge har att erbjuda gör att ligan har blivit att räkna med.

Vilka är svenskarna i Norska Elitserien?

Jon Persson, Hampus Norberg, Johan Sondell, Andreas Törnkvist, Jimmy Ojakangas, Magnus Petersson, Mattias Översjö, Peter Nilsson, Anton Åkesson, Roger Andersson, Tobias Bergman, Johan Lundström, Anton Olofsson, Andreas Ljones, Kristoffer Engelbertssen, Linus Brännström och Peter Hedram.

Återfinns gör ocksåtre av de fyra spelare som representerade Norge på EM i Gdansk. Norsk stjärnglans i form av Espen Rønneberg, svorsk blandning i Eric Berner och framtidsförväntningar på unge Eskil Lindholms axlar.

Precis som diskussionen har gått varm i Sverige hurvida mängden utlänningar hämmar utvecklingspotentialen för nationens egna unga talanger har den gått som en löpeld genom Norge. Jag har lyssnat på argument både för och emot och jag ser poänger från båda lägren. Absolut. Men, om vi ska se till fakta så har alltid en stark inhemsk liga varit positivt för en nation. I bordtenniseuropa har det varit Tyskland, Sverige och Frankrike som dominerat herrpingisen under de senaste 20-åren. Likaså har dessa tre ligor varit de främsta. Det finns alltså en korrelation här. Vi kan göra samma liknelse med fotboll. De bästa ligorna återfinns i Spanien, Italien, England och Tyskland. Inte helt överraskande har dessa länder också starka landslag. Samma tendens finns i Hockey, Handboll och en rad andra sporter. Med andra ord är jag övertygad om att den höga nivån i Norge är till gagn och att man hjälper de norska talangerna mer med att erbjuda tuff konkurens än att låta de halka in på ett bananskal i serien utan större kraftansträngning. För att citera vår gamle storspelare Stellan Bengtsson: ”I Elitserien spelar du inte för att träna, där spelar du för att du förtjänar det”.

Nog om det.

Två omgångar av serien har hittils spelats och två omgångar ska avklaras i detta veckoslut. Jag ska ta er med på en resa Norge runt med United Lørenskog. Ikväll väntar match borta mot Eiker och imorgon flyger vi till Bergen för att möta Laksevåg. Till dess. Allt gott!

/Andreas Ljones, United Lørenskog.

Anders är mycket nöjd med att Fredrik Håkansson och Peter Karlsson med så kort notis kunde ställa upp för landslaget som matchcoacher. Anders upplever bägge två som mycket kompetenta personer att leda ett formstarkt svenskt landslag som vi faktiskt ställer på fötterna i detta EM.

Anders har inte det långsiktiga upplägget klart och vill därför inte berätta hur han vill ha det i framtiden. Det som är klart är att han i alla fall vet HUR han vill ha det. Klart är att ser fördelar och ett mer flexibelt upplägg i framtiden där våra landslagsspelare ska få fler och mer kvalitativa träningstimmar i sig vilket är avgörande för deras framtida utveckling.

I denna tävling så kommer inte Anders att vara med i annat än en supporterande roll för Figge och Kalle som är dom som sköter laguttagningar, förberedelser, taktik och coachning fullt ut. Givetvis kommer upplägget att utvärderas för framtiden. Att dessa två skulle vara orutinerade så tycker Anders att det skulle vem som helst ha varit som han tagit fram med undantaf för kanske Ulf Carlsson som inte kunde vara med denna gång. Kring J-O Waldners medverkan så hoppas och tror Anders på en lösning för framtiden men säger att J-Os intresse finns där vilket är mycket positivt.

Anders eget fokus har sedan i somras mest varit på att få den nya organisationen på plats men han har stämt av en hel del med hur det går för dom svenska spelarna och lite extra fokus på 91:orna och Hampus som han spanat in lite extra då dom är på plats i Sverige. Efter EM så kommer Anders att lägga en del tid på hur dom svenska spelarna utomlands har det på klubbnivå men träning fysioterapeuter och annat. Ett bra upplägg verkar det som.

Kortsiktigt så kommer det på SOC att finnas fyra coacher på plats: Peter Andersson, Peter Blomqvist, Fredrik Håkansson och Mårten Stenberg medan det i ENL-finalen kommer att vara en coach och då är det Ulf ”Tickan” Carlsson som kommer att bära huvudansvaret. (Ber om ursäkt om jag inte fick med mig namnen korrekt, det gick rätt snabbt i snacket).

Kring spelarnas resultat den närmaste tiden så tycker Anders att det är bra att andra spelare visar att dom vill in och att det är svårt att slå dom ”nya” i landslaget och att det är flera som vill in och som visar det resultatmässigt. En hård och bra konkurrens. På längre sikt konstaterar Anders att avståndet från Robert Svensson och bakåt är för stort, vi måste ha många fler spelare mellan 100-150 på världsrankingen och att det är fullt möjligt för dom som nu tampas i och strax utanför landslaget.

Gällande damerna så pratade vi en del om det också och där säger han att det är såklart så att det är Matilda som är det största enskilda medaljhoppet. Angående laget så tycker han att det var givet att dom som blev uttagna blev uttagna allihopa utifrån JEMs framgångar för tjejerna där. Dom andra som kanske är starkare rent spelmässigt är inte aktuella då dom faktiskt inte vill själva satsa på landslaget enligt Anders. Att Daniela Moskovits är skadad och inte kan vara med är ju synd men ganska givet att man inte kallar in en ersättare. Damlandslaget har många gånger spelat med tre spelare och det är inte en ovan situation.

Kring chanserna för herrlaget så säger Anders att vi har många chanser på medalj och inte minst i lag där inställningen är att vinna hela kalaset även om det var många år sedan man tog medalj. Anders påpekar dock att inställningen måste vara sådan och att man sedan får utvärdera resultatet. Man kan göra två jättebra matcher mot Tjeckien och Portugal i gruppspelet men förlora det till trots då motståndet är tufft, Portugal har ett ungt vasst lag som när som helst kan gå riktigt långt, bara för att dom inte har gjort det ännu betyder inte att man inte kan göra det denna gång. Inställningen att vinna varje match är dock viktig och Anders tror att man i Europa kommer känna att detta svenska landslag är redo för nya medaljer. I dubbel coh singel så kan många av spelarna gå långt och ingenting är omöjligt. Jens Lundquist är i bra form förlusten mot J-O till trots, Robert Svensson slog Crias i ligan senast, PG har 7-1 i franska ligan och CL denna höst, Jörgen Persson är fucking Jörgen Persson, Mattias och Kristian Karlsson är kanske inte lika starka singelhopp men i dubbel så har dom alla möjligheter (Kommentarerna om spelarnas chanser är mina kommentarer och inte Anders).

Ett nytt spännande mästerskap startar nu och jag ska givetvis följa det så gott jag kan med kommentarer om resultat men också kanske lite korta återkopplingar från dom svenska och kanske danska spelarna på plats.

HEJA SVERIGE!

*

Hur ska vi bli en toppnation i europa?
För att bli en toppnation i Europa måste vi inom svensk dampingis långsiktigt bygga upp en struktur som gör att vi får fler tjejer att börja spela pingis och också får fler av dem att vilja satsa på pingisen. Vi behöver skapa optimala träningsmöjligheter för våra största talanger från tidig ålder och upp till seniorålder. En viktig del är också att få dem att se möjligheter, våga satsa och sätta höga mål. Detta bör i sin tur generera en ökad konkurrens och förhoppningsvis göra att fler väljer att satsa på pingisen längre.
För de som är i landslaget idag krävs fortsatt tuff träning med kvalitet och ett långsiktigt tänk för att ytterligare närma sig europatoppen. Fysiken är en del som samtliga kan förbättra.

Vad är vår främsta utmaning i den strävan?
Jag tror att den kanske största utmaningen ligger i just detta att skapa optimala träningsmöjligheter. Här tror jag att vi måste jobba mot en mer centraliserad verksamhet, både på herr- och damsidan, där våra bästa spelare har möjlighet att träna mer med varandra. Även våra bästa juniorer skulle ha mycket att vinna på att träna mer tillsammans. En snabb omvärldsanalys visar tydligt att de länder som haft framgångar under senare år har en centraliserad verksamhet för sina bästa spelare. Som en del i den här utmaningen ligger också att vi som jobbar för svensk pingis bästa, inom alla olika nivåer, måste kunna samarbeta på ett bra sätt, och därigenom ge spelarna de bästa förutsättningarna för utveckling.

Vad har vi för unika möjligheter?
I Sverige finns en god tradition och mycket pingiskunskap. Vi har också ett relativt väl fungerande tävlings- och seriesystem och en bra tillgång till hallar.

Hur ser din planering ut för detta?
Min plan för landslagsverksamheten under nästa säsong är att fortsätta skapa bra träningsmöjligheter för våra minikadetter inom ramen för tjejsatsningen. Att liksom i år genomföra fler samlingar med våra bästa ungdomsspelare, för att öka kvaliteten i deras träning. För de bästa damseniorspelarna kombinera lägerverksamhet med individuella lösningar med internationell sparring. Målet är också att jobba med internationellt utbyte i träningen och att komma ut och tävla internationellt så mycket som budgeten tillåter.

Hur ser morgondagens landslag ut?
Oj, svårt att säga, det beror till stora delar på vem som har talangen, tålamodet och viljan att träna hårt över tid.

Vilka spelstilar tror du kommer att dominera svensk och europeisk pingis de nästkommande åren?
I europeisk dampingis idag finns det relativt många defensivspelare. Det var även en defensivspelare, Victoria Pavlovich, som vann EM senast. Så defensivspelare och traditionella kontringsspelare med bra bh tror jag att vi fortsatt kommer att få se mycket av i europeisk dampingis. I svensk dampingis tror jag att vi även i fortsättningen kommer att se en del kreativa spelare med bra serve och första attack. Även någon defensivspelare och spelare med en stark bh-sida som vapen kommer förmodligen att synas i sverigetoppen.

Vad måste vi i Sverige främst förbättra?
Om jag gör en generalisering måste vi i ett internationellt perspektiv främst förbättra returspel, första försvar och säkerhet. Också är det viktigt att ha en så pass bra bh sida att man inte kan bli låst där alltför lätt. Vi ligger relativt bra till när det gäller spel i egen serve och första attack. En annan styrka är att vi har en bra variation i spelet och kan spela i olika riktningar, vilket jag tror på att utveckla vidare. Fysiken är också en del som vi behöver vara noggranna med, framförallt för att undvika skador och klara av tuff träning och långa turneringar.

Sammanfatta din pingisfilosofi i tre ord:
Ingenting är omöjligt!

Vilka kriterier gäller för att komma med i seniorlandslaget?
Nummer ett är att spelarna söker utveckling och är beredda att satsa det som krävs för att kunna vara med och konkurrera internationellt. Det är en sak att säga att man vill satsa och en annan sak att visa att man kan genomföra det. Det krävs naturligtvis också att det finns en viss potential att utvecklas vidare och att spelarna gör resultat på hemmaplan.

Vad tycker du om Marie Olsson, vill du se henne i landslaget?
Marie Olsson är i nuläget en av de bästa damspelarna i Sverige. Hon vet också att hon är välkommen om hon vill, och kan, göra en satsning på att spela i landslaget igen.

Hur ligger Sverige till jämfört med toppnationerna i Europa när det gäller antalet tjejer som spelar pingis?
Det har jag inga exakta siffror på, men jämfört med de stora pingisnationerna i Europa är det definitivt färre tjejer som spelar i Sverige.

Vad tycker du bör göras för att få fart på tjejpingisen i sverige?
Se ovan.

Finns det några svenska tjejer idag som har talang och tränar tillräckligt mycket för att ha chans på EM-guld inom 5 år?
Ja, chansen finns alltid. Men de flesta behöver öka sin träningsdos för att kunna vara med och konkurrera om ett EM-guld.

Vad/vilken kompetens tillför Annika Orsvall och Zhang Fang i ditt team?
Annika och Fang bidrar med god kompetens inom olika områden, och framförallt ett stort engagemang för tjejerna de jobbar med.

Vilka krav ställer du på dig själv och dina medarbetare?
På mig själv ställer jag kravet att alltid göra mitt bästa. Min ambition är att vara professionell och engagerad som tränare, och även försöka hålla mig uppdaterad med ny kunskap.

Är det en lagom stor trupp i landslaget idag?
Damlandslaget skulle må bra av en större konkurrens om platserna. Här tror jag det är viktigt att vara noga med kravställning på spelarna för att inte nivån i landslaget ska sjunka på sikt.

Hur skall tjejer motiveras att lägga sina liv på pingisen?
Genom att få dem att se möjligheten att uppleva några, eller ganska många, utvecklande och upplevelserika år med pingisen. Att se det som en förmån att kunna leva på sin idrott, vilket faktiskt är möjligt för dem som når en viss nivå. Naturligtvis underlättas detta val att satsa på pingisen om vi kan skapa bättre förutsättningar för tjejerna att satsa vidare exempelvis efter gymnasiet. Här kan vi gemensamt jobba mot att spelarna ska ha en högre nivå något tidigare, och klubbarna har en viktig roll i att skapa ekonomiska förutsättningar för tjejerna.

Är ”material” framtiden eller en genväg till kortsiktiga resultat i unga år?
Jag tror på att först utveckla en bra teknik utan att använda ”material”. Om spelaren har grunderna kan man utifrån dennes förutsättningar prova med material.

Vilken är din inställning till att satsa brett eller smalt på toppen?
Med de resurser som finns idag ser jag inget alternativ till att satsa relativt smalt. Det beror också till stor del på vilka spelare det handlar om och vad som är brett eller smalt…

Är du ute på besök i några klubbar?
Ja, men det har blivit för sällan under de senaste två säsongerna. Målet är att åka ut till fler klubbar under kommande säsong.

Pratar du med några klubbtränare?
Jag har en, som jag tycker, ganska bra kontakt med dem som är klubbtränare för spelarna i junior- och seniorlandslaget. I övrigt pratar jag med klubbtränare på tävlingar eller vid behov. De tränare som är intresserade är också välkomna att kontakta mig om det är något.

Diskuterar du någonsin vad som krävs med de som ej platsar idag, så de vet om detta och kan försöka nå dit?
Vid en uttagning diskuteras vad som krävs för att bli uttagen nästa gång, med de som legat precis på gränsen för att bli uttagna denna gång.

Hur många nya tjejer får chansen i landslaget på internationella tävlingar?
De som visar att de vill vara med och konkurrera internationellt har alla möjligheter att få chansen.

Söker du aktivt nya talanger?
I och med tjejsatsningen får vi inom SBTF koll på tjejerna ganska tidigt.

Hur många tävlingar och seriematcher följer du i Sverige per säsong?
Olika från år till år, men tillräckligt många för att ha koll på landslagsaktuella spelare, och så många som det går att få in i livspusslet.

Vad är dina idéer som kan utveckla tjejpingisen i Sverige till att bli bättre än förut?
Se ovan.

Är du för konkurrens i landslaget?
Ja.

Hur kan du agera för att vara en bra ledare och förebild för de som är i landslaget och de som vill dit?
Jag kan vara positiv, engagerad, visa att jag tror på spelarna, stötta dem i med- och motgång, vara ärlig i min kritik och i vad jag tror krävs för att utvecklas.

Tack för ordet och trevlig sommar!

Mvh /Pernilla

Till start kom 31 tappra deltagare som kämpade om åtråvärda medaljer i 4 olika ålderskategorier, samt en klass för
olicensierade spelare. Polis-SM är som det låter, ett svenskt mästerskap för anställda inom polismyndigheterna runt om i landet. Kvaliteten på spelare sträcker sig nuförtiden över hela spannet från elitseriespelare, ner till källarnivå. Hela helgen är för mig, och de flesta andra deltagare, en av säsongens höjdpunkter, där det sociala känns minst lika viktigt som själva
spelandet.

Huvudklassen, Herrsingel, kryddades i år av riktigt skrällseger! ”Skrällen” bestod i att enhelt oseedad spelare tog sig hela vägen och vann turneringen! Skrällsegraren heter Mattias Stenberg och spelar i Eslöv. Han blev svensk mästare 2003, men årets seger i Polis-SM borde Mattias ranka väl så högt! Anledningen till att Mattias lyckades förbigå att bli seedad beror
helt enkelt på att det var hans första start i polis-SM, vilket omöjliggjorde en seedning enligt reglementet.

I finalen besegrade Mattias Gotlands stolthet, och den regerande mästaren Håkan
Ahlgren, till vardags spelandes för Vireberg i division 1. 3:e-platsen kneps av undertecknad efter seger mot Håkans klubbkamrat Daniel Mattsson i bronsmatchen.

Håkan lyckades dock knipa en individuell guldmedalj under helgen, nämligen i klassen herrar 40, som på polismästerskaps-språk heter Oldboys! Håkan fick dock ingen enkel resa, utan bjöds på hårt motstånd av Rickard Gartér (Kullen/Höganäs) i finalen.

Som tur var för min alla andra så ställde herr Stenberg inte upp i dubbelklassen. Det gladde undertecknad lite extra, som då i par med Rickard Gartér kunde ta hem guldet efter finalseger mot Ahlgren/Mattsson. För övrigt 4:e raka, men vem håller räkningen?

Kul anekdoter i övrigt då: Erik Wilhelmsson, 76 år från Ljusdal/Hudiksvall, gjorde i år sina 52:a polismästerskap! Han triumferade dubbelt upp i både singel och dubbel i klassen Äldre Veteraner, motsvarande H65. Erik är en helt makalös pingisentusiast, vars spelglädje smittar av sig. Som exempel kan nämnas att under söndagens 2manna-lagtävling ställde Erik (som vanligt) upp i två klasser. Spelare i flera klasser leder (som fler tävlingsledare än jag själv fått erfara) till fördröjningar, och sent på söndag eftermiddag återstod endast en lagmatch, en bronsmatch i Oldboysklassen mellan Göteborg och Eriks lag från Hudiksvall. Göteborgarna var, efter idogt matchande och en trevlig bankett på lördagskvällen, förståeligt nog trötta och kunde tänka sig att hoppa över den sista lagmatchen. Inte Erik. När jag frågade om Erik och hans lagkamrat ville spela bronsmatchen var svaret från Erik självklart: ”Jajjamän, vi är riktigt taggade för den här matchen!”

Vill även passa på att tacka min sambo, kollega R, samt ledare och spelare från min klubb
Lidhults Goif som mangrant ställde upp som funktionärer!

//Daniel Skoogh
Halmstadpolisens IoSF / Lidhults Goif

Jag var tränare i Vasa Real och Mattias kom förbi slutet av träningen, hans flickvän är tränare för oss i Norrtull och hennes träning startade ungefär samtidigt som min träning slutade. Jag hade berättat för gruppen att Mattias skulle komma och en av killarna i gruppen startade genast att imitera Mattias sätt att ossa på ett mycket likt sätt, jag skrattade gott och fick honom att lova att visa Mattias och mot 10kr lovade han det. När nu väl Mattias kom så slog dock blygheten till och imitationen uteblev men jag ska se till att filma den vid tillfälle. Lite off topic?

Mattias och jag gick och satte oss på ett närliggande café och Mattias beställdein en latte och en muffin. Mattias berättar att han håller på att lära sig att dricka kaffe. Han håller på att bli vuxen säger han.

Vi drar igång med lite frågor under cirka en timmes tid. Intervju är väldigt avslappnad och lugn då vi känner varandra ganska bra och alltid haft bra snack. Mattias har bland annat läst bloggen sedan den startade och det är ju här på bloggen som hans smeknamn ”Mandel” uppkom.

”Tur att det inte var något som jag ogillade i alla fall och det är ganska skönt att slippa MK som många kallade mig”

Angående bloggen så kom vi in på ”Sveriges Pingispersonlighet 2010″ som Mattias blev framröstad som.

Det var väldigt roligt att bli framröstad som det då det var pingisfolk som röstade fram mig.

Röstade du själv?

Ja.

Röstade du på dig själv?

Det är klart att jag gjorde. Det är ett givet ja på den. Det erkänner jag direkt (säger Mattias och skrattar).

Röstfiskade du?

Nej, inte den här gången. Men när jag var yngre och var med i en omröstning så brukade jag göra det.

Nu till lite läsarfrågor: Är du skadefri nu?

Ja, nu är jag helt skadefri. Jag hade problem med foten förrut och en överansträngning i knät men nu är jag helt skadefri.

Det finns en del som säger att du är skadad så mycket för att du är dåligt tränad, finns det någon sanning i det?

Nej, jag var skadad för att jag hade lite oflyt. Samtidigt är det svårt att hålla igång träningen med alla resor.Jag har till exempel inte varit i Köping på fyra veckor.

Så det är ingen sanning i att du tränar dåligt?

Nej, det kanske var lite av en imagegrej förrut. Att man inte ville berätta hur mycket man tränade för att verka cool för att man ändå var så bra.

Kommer du ihåg att jag för två år sedan frågade om du tränade serve?

Ja, det kommer jag ihåg.

Kommer du ihåg att du knappt tränade serve då?

Ja.

Hur mycket serve tränar du nu?

Bara på läger. Jag tränar mest på att hitta träffen på serven för att få den lägre och bättre. Dessutom tränar jag en hel del på långa servar för att få det öppna spelet.

Du vill inte att dom skickar ner den i forehand på dig efter serven?

Precis, det är många som bara föser ner den i forehand och då har jag inte så mycket att jobba med. det var som när jag mötte Primorac, ju mer matchen led desto mer la han ner den i forehand på mig då han märkte att jag hade svårt att slå hårt från det hörnet.

Men du, du spelade inte så dåligt i första set (11-0!!)?

Nej, det var helt sjukt. Jag satte allt. Eftersom han inte slår så hårt och jag var så aggresiv så kunde jag dra igenom honom överallt och hela tiden. Men desto mer matchen led desto bättre blev han. Han läste mig bättre och bättre. Han var riktigt taggad i slutet och ossade stenhårt på varje boll (Mattias säger detta med en blick som tyder på viss stolthet att en sådan stor spelare som Primorac ossar mot honom). Han blev bättre och jag blev mer och mer passiv. Han var bra.

Vad behöver du förbättra för att närma dig världseliten?

Förstadraget och då främst från forehand, det är inte många poäng jag vinner på förstadraget. Måste bli bättre att dra hårt på förstabollen så att folk inte bara lägger den där, dom måste vara rädda för min forehand så att jag får backhand-backhand spelet, då är jag rätt trygg. Jag slog Primorac i det spelet som ett exempel. I det spelet trivs jag bäst.

Du spelar ju med kortnabb på forehand. Känner du att spelare har svårare för dig första gången dom möter dig?

Ja, till viss del i alla fall dom som inte vet hur jag spelar. Nu hoppas jag dock att folk känner till mig. Det är inte en lika stor fördel nu som förr.

Har asiaterna lättare för din spelstil än europeerna då dom oftare spelar mot kortnabb?

Nja, jag möter inte asiater så ofta så jag vet inte.

Men som nu iPolen i dubbel?

Ja då hade jag en fördel. Så fort jag drog in en forehand så loopade dom skruv mot Robbans backhand och där han sjukt bra på att kliva runt och dra in bollen så där hade vi en klar fördel.

När du slog Li Ahmet då?

Då var det för att jag spelade strålande. Nästa gång var han helt grym och det var för att jag förlorade. Han var bra och jag var inte riktigt igång. Han är ju 40 placeringar bättre än jag på världsrankingen och har en ruggig kapacitet när han får allt att fungera. Han är tydligen bara 90:a. Det är sjukt..

När började du med kortnabb och varför?

Det var efter SM i Kalmar (2005?). Jag slog Kristian Karlsson i kvartsfinal efter att ha börjat blöda näsblod mitt i matchen. Efter det vann inte Kristian en boll till (Mattias ledde 2-1, 8-5). I semifinalen mötte jag Mattias Översjö och hade matchboll 11-10 i skilje men förlorade och var helt förstörd efteråt. Jag grinade och tog ut allt på min pappa, skrek och höll låda. Då kom Hans Thalin fram till mig och sa ”När vi kommer hem så ska du spela dubbelsoft” Han tänkte att jag precis som Susanna Wigow skulle lira dubbelnabb men jag vägrade då jag skulle bli för svag och utan vapen som kille utan en backsideplatta. Sen kom sommaren och då åkte kortnabbet fram. Två månader senare vann jag Topp-16 och på den vägen är det.

Tränade du mycket med din pappa som liten?

Jag tränade bara med honom. Jag började spela som 4-åring och spelade bara med pappa tills jag var 7. Det lustiga är att jag vägrade spela backhand förrän jag var 9 år (Mattias garvar åt minnet). Jag ville spela forehand på allt. Lite annorlunda nu.

Vilka tränare har haft störst påverkan på din utveckling?

Från början var det Hans Thalin och Marcus Sjöberg i Lyckeby och nu på senare år Sören Ahlén. Även Lindh och Von Scheele har hjälpt till en hel del i landslaget.

Hur mycket tränar du en normal vecka när du inte reser?

7-8 pass pingis ungefär. Mindre när jag reser.

Vilken detalj försöker du förbättra i spelet just nu?

Just att dra in den förstabollen hårt.

Har du någon spelidé som du försöker leva efter?

Det beror helt på vem man möter. Jag spelar gärna backhand men jag vinner gärna på taktik och spelar dåligt än att jag spelar bra och förlorar. Viktigast är att man vinner inte hur man vinner.

Ok. En tuff fråga. Du torskade mot Översjö i Safir, en halvtaskig japan (född 1996) i HS i Safir, du torskade mot Kristian Karlsson på SM och mot Översjö igen dessutom förlorade du två gånger om mot Hampus Söderlund i Sm-slutspelet. Jag har inte sett dig torska så många gånger sammanlagt mot yngre spelare på flera år. Vad hände?

Det var nog mitt livs första svacka. Jag har inte förlorat så många matcher mot jämnåriga sedan 05-06. Inte att dom andra är dåliga bara att jag var svagare än vad jag brukar.

Vad beror det på?

Jag har rest för mycket och inte kunnat träna ordentligt tror jag. Tur att jag inte mötte Harald Andersson också för då hade jag nog förlorat där med (säger Mattias och skrattar). Men så fort jag kom till Polen så släppte allt och nu är jag tillbaka.

Men det var inget med pressen av att vinna då?

Jo kanske lite. Jag ville oerhört gärna vinna då jag vunnit SM i min ålder eller äldre fyra år i rad. Jag ville oerhört gärna prestera. Men så får man möta Översjö tio minuter efter att jag har förlorat mot Kristian i HS och Översjö spelade sitt livs pingis så det var inget att säga om.

U20 Sm borde inte spelas samtidigt som senior-SM?

Håller med fullständigt. Det hamnar helt i skymundan och man brur sig tyvärr inte riktigt som det är nu.

Kvartsfinalerna för Warta då. Var pressen jobbig där? Hade du vunnit över Hampus så hade ni ju gått till semifinal.

Jag vet men det var ju ännu värre för honom och han är yngre. Jag visste at vi ändå hade chansen om jag förlorade medan för dom var det så gott som kört så han hade ännu mer press på oss. I det första mötet så var jag usel och Hampus spelade OK men i den tredje matchen så spelade jag bra men Hampus spelade strålande och vann välförtjänt.

Du har ju blivit känd för din vinnarskalle. Du tar ofta upp underlägen och vinner många jämna set. Hur har du fått den egenskapen?

Jag vet inte. Men jag har alltid försökt att ta en poäng i taget. Poängen vid 1-1 är lika viktig som den vid 9-9 so what om man förlorar en poäng då är det bara att ta nästa. Om man tänker så så försöker man vinna istället för att hoppas att den andra ska missa. Jag har lärt mig att ta en boll i taget och även om det är en klyscha så måste man våga vinna. Som nu i Polen, när det stod 3-3 så viisste jag att vi skulle vinna och från 4-7 så missade jag knappt en boll, satte varenda forehand.

Det är som Peter Blomquist alltid sa. ”Måste vinna”. Han sa det alltid till mig och oss andra. ”Måste vinna”. Inför finalen i Polen så fick jag ett sms från honom och det enda det stod i det sms:et var ”Måste”

Du har varit bra i finaler som junior på Pro touren?

Ja, jag har spelat tre finaler som junior och vunnit alla tre och nu denna då. Förlust i finalen som u21 tidigare denna säsong dock men jag brukar vara bra i finaler.

Någon tung förlust då?

Ja, Em-finalen första året för juniorer mot Frankrike. Kristian kunde inte vara med och vi spelade en grymt spännande match som vi förlorade så knappt. Jag hade nyligen inför detta spöat Le Breton rejält (14 bollar på fyra set) men så lägger man nu, det är helt sjukt. Jag var helt knäckt efteråt. Så synd att vi inte fick spela med bästa lag. Året efter förlorade vi igen men då var ju inte jag med. Så synd då vi var bättre än fransmännen.

Men fransmännen har vunnit dom tre senaster åren som juniorer?

Vi var bättre än dom i alla fall, vi spelade ju aldrig ens med bästa lag. Den franska coachen kom fram och sa hur otroligt han tyckte det var att vi var så bra som kom från ett så litet land som inte ens har ett träningscenter.

Vill du ha ett center?

Absolut. Det skulle vara jättebra tror jag. Svårt att lösa kanske men visst vore det grymt bra.

Vad har hänt med Le Breton förresten, har han tappat formen helt eller?

Han är slut som Tran sa efter Finland. Nejdå. Men han är väl inte samma slag som han var plus att alla dom andra fransmännen gått fram så mycket och det kanske har påverkat honom.

Vem är bäst av 90-talisterna i europa då?

Flera som är bra. Gauzy har en grym touch och känsla för bollen, han är bra. Annars är ju Shibaev bra, svårpspelad för dom flesta.

Tregler,Sirucek, Kosiba och Drinkhall då?

Tregler är bra men lätt att låsa. Drinkhall är bra men inte som förr. Sirucek har jag sett för lite men hans backhandsida är grym, hans tjeckflipp är galen. Kosiba gjorde ett grymt VM men så bra är han inte, han är inte 70-80 i världen.

Appropå Shibaev så slog du honom nyligen?

Ja, jag slog honom i Polen i oktober det var skönt.

Andra spelare som kan hota kineserna då?

Koreanerna är grymma med en hel skock spelare som är bra Lee Sang Su är bara en av många han är väldigt trevlig utanför hagen också.

Ja, han är grym som han spelade mot Jens i semifinalen?

Ja, det var galet han satte allt och han hade alla typer av slag. I finalen mot Shibaev så ledde han med 2-0 och stort i tredje när Shibaev kom ikapp, då tog han TO och direkt efter det så essade han Shibaev raka vägen. Sedan så essade han honom direkt i nästa servegame med sin första serve, snacka om att knäcka någon. Sjukt bra att göra det i en Pro Tour final. Han är bra, rikigt bra.

Men man ska inte glömma japanerna (Mattias går igång och pratar på om den unga världseliten) Mizutani är inte gammal och Kenta Matsudiara har visat vad han går för dessutom kommer deras unga spelare också.

Korea och Japan kan hota Kina. Och Sverige.

Menar du att Sverige är europas främsta hopp?

Ja, ge oss några år bara så ska det nog bli bra. Vi har en bra kull nu.

VM-truppen presenterades idag. Grattis till platsen. Debutant. Hur känns det då?

Det känns såklart jättekul och jag tycker att det är helt rätt trupp som Lindh har tagit ut. det är vi fem (Persson, Lundqvist, Gerell, Svensson och Karlsson) som spelat bäst och som är högst rankade.

Det har varit lite olika spelare som blivit uttagna dom senaste mästerskapen, hur har det känts?

Det är svårt då det är jämnt mellan så många spelare. Men nu är det ganska klart. Jag är ändå cirka 150 placeringar före nästa svensk och internationellt har jag spelat bäst. Jens är ju i fin form han med och likaså PG och Robban sen så är ju Jörgen Jörgen.

Jag hoppas ju att mina framgångar ska sporra dom andra. Vi hjälper ju varandra. det är som jag och Kristian. Vi har alltid sporrat varandra och har haft bra hjälp av varandra genom många års tävlande tillsammans. Sådant tror jag är viktigt och att jag kanske kan få fler av dom svenska att ta för sig ännu mer. Det tror jag att dommoch vi kan göra, tillsammans. Harald har ju till exempel gjort bra resultat nu och höjt sig rejält.

Om man tänker lite framtid då. På kort sikt. Var spelar du nästa säsong. Ryktena säger Halmstad, kommer du och Kristian kampera ihop nästa säsong?

(Mattias ler) Det kommer att komma ut i media på torsdag (vi fattar alla vad det betyder, eller hur).

På längre sikt då?

Nästa säsong spelar jag 100% då jag är klar i skolan. Nu blir det heltidssatning. Totalt fokus på att bli så bra jag bara kan bli i pingis. Det är nu jag måste satsa. Dom närmaste 10 åren kmmer pingisen att min fokus.

Du funderar inte på en utbildning samtidigt som du spelar pingis för at ha något att falla tillbaka på efter karriären?

Jag tänker inte så. Just nu finns det inget annat för mig. det är är det jag ska göra och helt satsa på. 100% inget annat existerar. Om jag skulle få en långtidsskade eller annat så får jag ta det då, jag har i alla fall en gymnasiutbildning med mig i bagaget.

I samband med detta kommer Julia (Mattias flickvän) in på cafét och vi rundar av med lite kallprat om allt möjligt. Mattias visar stolt för Julia att han minsann druckit kaffe. Mattias börjar bli vuxen nu och dessutom etablera sig som seniorspelare och landslagsnivå på allvar.

Med dessa ord vill jag tacka Mattias för intervjun och önska honom ett stort lycka till på VM!

Säsongen 2005-2006 blev Markaryd 6a i division 5. Samma år gjordes seriesystemet om, så att Elitserien delades på två och Superettan bildades. Det året hamnade MBTK i div 4 till slut.

Säsongen 2006-2007 blev det kval mot Varberg BTK och där vann Markaryds BTK med 8-1 och blev ett div 3-lag.

2007-2008 värvades tre polacker till klubben, men det var minst två för mycket! Redan efter en match slutade en av spelarna och flyttade över till en annan klubb. Mitt i säsongen försvann de övriga två polackerna. Just då ledde MBTK serien, och som tur var kom Steffen Agesen från Danmark och Jimmie Karlsson flyttade hem till Markaryd igen, så MBTK kunde vinna serien det året också! Serien var så jämn att Markaryd måste vinna med 8-4 mot BTK Falco från Falkenberg för att vinna serien, och killarna vann faktiskt med 8-4 och hamnade därmed i div 2!

I div 2 fortsatte Jimmie Karlsson spela och Rickard Magnason från Island och Philip Löfgren kom från BTK Ajax i Borrby, och Huang Zhe Jun från Shanghai kom till Markaryd via Danmark. Nicolas Emmerling, som studerade i Danmark, ursprungligen från Frankfurt i Tyskland, spelade också i Markaryd. Det var internationellt minsann! Det året vann MBTK alla matcher utom två, som blev oavgjorda , och vann därmed serien.

Det året Markaryd kom in i div 1, hamnade man i västra serien och fick betydligt längre resor till matcherna. Svenska Bordtennisförbundet hade lagt om serietillhörigheterna, så det blev minst sagt konstigt. Markaryd fick åka till Göteborg och till flera klubbar i Bohuslän, men det hindrade dem inte från att vinna alla matcher utom en. I Hunnebostrand fick de nämligen boka in på ett vandrarhem, där andra gäster slogs med kniv och skadade varann mitt i natten. Polisen kom och ingen fick sova. Klubbmedlemmarna fick byta övernattningsställe kl 4 på natten och ingen fick sova ordentligt, så den sista matchen blev en förlorad match.

Den säsongen fick MBTK kvala upp till Superettan mot Kristianstad. Lördagen 17 april kl 13.55 skrevs historia i Sparbankshallen i Markaryd, då Rasmus Klein-Døssing slog in matchboll för 8-6 till Markaryd mot Kristianstad BTK. I laget ingick också Istvan Moldovan, Thomas Ramstrand, Robert Eriksson och Jimmie Karlsson.

I Superettan spelade Chen Zhong Ya och Jia Ming från Kina, Morten Hyrup-Rasmussen och Christoffer Petersén från Danmark, Espen Rönneberg från Norge, Peter Grezcula från Falkenberg, och Anton Åkesson och Arvid Sunesson bördiga från Markaryd. Under flera år hade klubben bett Arvid Sunesson att komma hem till moderklubben i Markaryd och spela, och han sa att när ni kommer in i Superettan kommer jag hem. När Markaryd gick upp i Superettan var valet lätt för Arvid, det gällde att föra Markaryd till Pingisligan. Arvid var en av de ungdomar, som vann Svenska Mästerskapen för lag p13 2003. I det laget ingick också Jimmie Karlsson och Milivoj Kocic.

I Superettan vann MBTK varje match, men en liten miss mot BTK Linné finns i protokollet, där Markaryd vann med 6-0, men BTK Linné protesterade och vann därmed med 0-6. Chen Zhong Ya, som deltog i spelet, var tyvärr ej uppsatt på rankinglistan.

Den 13 febr blev Markaryd klara för spel i högsta divisionen, Pingisligan. Detta är faktiskt redan klart, fastän två omgångar av serien är kvar, mot Ängby och Norrtull.

Därmed har MBTK skrivit idrottshistoria. Inget lag har såvitt vi vet tagit sig från div 5 till Pingisligan på bara 6 år. Nu skrivs ny historia och vad det blir återstår att se.

Först och främst behöver MBTK generösa sponsorer. Det kostar att ligga på topp!