Arkiv för kategori ‘Reportage’

Intervju med Hampus Söderlund inför JVM

torsdag, 9 december, 2010

Michael Sandsjö har inför JVM genomfört en intervju med Hampus Söderlund och hans tankar om sin pingisframtid. Ni läser den nedan i sin helhet och jag hoppas att ni gillar initiativet. Ni får detta att suga på tills min intervju med Jörgen är genomförd och utarbetat. Tack Michael för ditt strålande bidrag.

*

Med förre storspelaren Peter Karlsson i spetsen har han något av en stab av experter till sin hjälp för att ta sig mot den yttersta toppen. Men den största motorn – den sitter i den egna 78 kilo lätta kroppen. Men frågan är: kan 16-årige Hampus Söderlund leva upp till den svenska pingisfamiljens minst sagt högt ställda förväntningar?
– Jag har aldrig träffat på en spelare jag känt att jag inte kan slå. Nu har jag inte mött någon högre rankad än Adrian Crisan, men trots att jag förlorade med 4–0 mot honom var jag med. Spelar jag riktigt bra har jag chans mot alla.

Han säger det utan tvekan i rösten.
Som att han inte räds någon, Hampus Söderlund.
Ungdomlig iver eller rent av barnslig naivitet?
Ja, kanske.

Men så ger den kraftfulle Boråssonen sin syn på vad han tror krävs för att faktiskt komma att ha där att göra, där bland de största stjärnorna och ganska snart känns den låga åldern mest som en siffra.
– Jag vill ge mig själv den här chansen jag fått. Allt, liksom. Jag tycker jag har spelet, miljön och de rätta människorna omkring mig. Men det är inte nu jag ska vara som bäst. På OS i Rio 2016 ska jag vara med. Nu är det alla dagar i träningshallen som räknas och de försöker jag verkligen ta hand om, säger Hampus Söderlund, på tillfälligt besök hemma hos föräldrarna i Borås.
Det är dagen före avresan till den slovakiska huvudstaden Bratislava och Junior-VM.
Säsongens höjdpunkt, alla gånger.

Om allt stämmer hoppas Hampus, blott seedad 27:a i singel, kunna gå en bra bit. När det här skrivs har han redan vunnit sina två matcher i gruppen.
Efter ett tungt UEM och Ungdoms-OS valde Hampus, tillsammans med Peter Karlsson, samt förbundskaptenerna Erik Lindh och Thomas von Scheele, att dra ned på främst det internationella tävlandet. För att låta kroppen och huvudet komma ifatt.
– Det blev för mycket där ett tag. Jag hade en otroligt tuff sommar och jag var tvungen att återhämta mig. Kanske att jag hade behövt någon tävling utomlands före JVM, men annars känns det som att det var rätt att göra såhär, säger Hampus Söderlund.

Vad hoppas du på i Bratislava?
– Jag vill bara få ut det jag kan. Är jag bra kan jag gå väldigt långt. Det vet jag. Men det är klart: mycket hänger på lottningen, även om jag inte fruktar någon spelare.
Asiaterna är förstås storfavoriter.
I Europa leder Frankrike och Tyskland utvecklingen.
– Jag tror inte vi måste ”bo” i till exempel Kina för att komma ifatt. Kunskapen finns i Sverige, men vi måste träna mycket mer. Många tränar säkert helt okej, men frågar du mig måste vi helt enkelt vara mycket mer i hallen. Sedan vet ju de flesta att förutsättningarna i länder som Kina, Frankrike och Tyskland ser annorlunda ut. Där bor och tränar de allra bästa tillsammans.

Rig:et i Köping?
– Tycker jag inte är bra. För det första för att pingisen är förlagd efter skolan och inte tvärtom och för att det är alldeles för dåliga seniorer där. För egen del har jag mycket bättre förutsättningar i Falkenberg.

Berätta om dem.
– Vi har en jättebra träningsgrupp, med ligalaget som grund och ITTF-spelare (varav egyptiern Omar Assar kommit till Falkenberg den vägen), som Peter Karlsson fixat dit, som regelbundna gäster. Sedan är ju Pär Gerell där, plus en del special, som att köra låda med Guo Kai. Han är grym på det.

Hur ser samarbetet med Peter Karlsson ut?
– Han är min mentor och ett stort stöd. En person jag ser upp till, både i och utanför hallen. Han är väldigt noga i allt han gör och är jättebra på tekniska detaljer.

Vad säger han till dig?
– Det kan vara allt ifrån hur jag kan röra mig smartare till hur jag kan skära av vinklar och hur jag kan returnera bättre. Små tips, men också större saker, som fysen. Men den har jag förbättrat, även om den inte varit dåligt tidigare.

Okej?
– Ja, jag har blivit mer slimmad i kroppen. Vid den här tiden förra året vägde jag 82 kilo. Nu, 78. Jag kör fys både på morgonen, efter passen och på kvällen.

Om vi stannar kvar lite vid dig som spelare. Vad har du för bild av dig själv? Många hävdar att du ”bara” spelar med kraft.
– Det stämmer väl till viss del. Jag försöker vara aggressiv och jobba mycket forehand. Men samtidigt värdera bollen. Det går inte att komma riktigt långt bara på kraft. Jag tänker mycket på variationen och känner mig ganska allround. De som mött mig brukar säga att jag har bra skruv i serven och att jag är tung att möta. Returerna jobbar jag mycket med. Ibland blir jag för stel där, istället för att vänta längre och ha fler alternativ.
Nämnda asiater och de bästa européerna tycker Hampus behärskar det mesta.
Att de tuffaste har mer action i spelet. Det händer mer. De är starkare och de kommer oftare rätt till bollen.
Den mentala biten är en annan viktig byggsten i jakten på de bästa.
För att komma ordentligt förberedd till match jobbar Hampus hårt med tankarna, både på träningen och utanför.
Av idrottspsykologen Lars-Erik Sandler har Hampus (och också Mattias och Kristian Karlsson) gått igenom sex ”mentala brev”, som alla ska bidra till större medvetenhet kring livet som pingisproffs.
– Det handlar om allt ifrån självbilder till hur man kan förbereda sig inför träning och tävling. Jag tränar mentalt hela tiden. Bland annat jobbar jag på andningen.

Hur?
– Jag har ganska hög anspänning när jag går in till en match. Genom att bli bättre på att styra andningen kan jag själv bestämma hur jag ska känna mig i kroppen. Samma sak gäller tankarna. Får jag negativa tankar ska jag själv kunna avbryta dem och tänka annorlunda.

Ditt stön är rätt…omtalat?
– Haha. Ja.

Vad handlar det om?
– Det har bara blivit så. Jag har testat att inte stöna, men då tappar jag både timing och kraft. I Kina tränar man förresten på sådana saker. Där har de liksom människor som verkligen har kunskap i en sådan detalj. Hur som helst är det min stil. Min grej.

Du flyttade hemifrån efter nian och spelar nu bara pingis. Hur tycker du det är?
– Det går bra. Jag hyr in mig hos en familj i Falkenberg och jag äter lunch med laget på Grand Hotel. Ibland lagar jag något eget. Tvättar? Ja. Det tar ju lite tid, men det fungerar bra. Att jag inte går i skolan tänker jag inte så mycket på. Men jag har tillräckligt bra betyg för att kunna plugga vidare, om jag skulle vilja det, senare.

Men nu är det alltså pingisen som gäller.
Förutom stödet i Falkenberg tillhör Hampus Sveriges Olympiska Kommittés topp- och talangprogram.
Därifrån får han inte minst ekonomisk hjälp.
– Det handlar om allt ifrån att kunna åka på tävlingar till att få hjälp med rehab om jag skadar mig och sådant. Det känns bra att ha den möjligheten.

Hampus Söderlund om…

Sju andra spelares egenskaper han gärna skulle vilja ha:

1. Jan-Ove Waldners spelförståelse.
2. Zhang Jikes backhand: ”Han är otroligt bra från alla distanser. Han spelar ”fort” och han är grym från bakplan”
3. Ma Lins forehand på halvlånga bollar. ”Hans drag över bordet är det ju typ ingen som tar”.
4. Ryu Seung Mins fotarbete. ”Okej, kanske för fem år sedan, men då var han otroligt snabb”.
5. Vladimir Samsonovs försvar.
6. Timo Bolls skruvloop. ”Han är väldigt bra på att dra lågt plus att han har bra längd. De som mött honom säger att han har grym piff i förstaöppningen”.
7. Jörgen Perssons returer.

… Intresset att titta på pingis
– Jag har en massa band på gamla lirade och så tittar jag mycket på Youtube. Jag försöker helt enkelt se vad de gör och när jag hittar något jag gillar, lära mig det.

…sin insats i årets pingisliga
– Jag har 3-3 i kvot, men det är inget jag stirrar mig blind på. Det är så jämnt i serien att man kan slå de flesta, men också förlora mot många.

…varför det blev pingis över huvud taget
– Jag kommer från en riktig pingisfamilj och efter att Borås arrangerat SM var jag fast.

…att förlora
– Det är klart att det bränner till precis när jag torskar. Men oftast känner jag att jag direkt vill ha en ny chans. Jag är ganska bra på att omvandla förluster till något positivt. De ger mig ju en möjlighet att bli bättre.

…mardrömsmotståndare i sin egen ålder
– Jag tänker inte så, men om jag måste välja någon jag har haft svårt för blir det belgaren Vanrossome. Han loopar mycket utan skruv och drar mycket krokar. Även om man känner sig mycket bättre än honom blir det ofta stentufft”.

Etiketter:
Postat i Blogg, Reportage | 16 kommentarer »

Ulf Karlssons föredrag

måndag, 22 november, 2010

Att få höra en sådan rutinerad ledare är alltid intressant och så var det även att lyssna till friidrottens Ulf Karlsson och hans syn på balnd annat ledarskap.

Ulf berättade att drog sig tillbaka från den aktiva tränarrollen när han kände att han inte hade energi nog att engegera sig i utövarna på daglig basis. Det tyckte Ulf skulle vara orättvis mot dom som satsar att han inte satsar lika mycket själv. Bra sagt och tänkvärt. Ulf nämnde att han tycker att ledare ska ha DAGLIG kontakt med sina adepter för annars gör han inte sitt jobb. Han ska stämma av hur dom mår och vad dom känner.

Det blev sedan en genomgång kring vad en talang är och vad som varit viktigast för idrottare att lyckas enligt dom själva. Bland annat så har höjdhopparen Stefan Holm sagt följande:

”Min största talang var att jag var så träningsflitig och disciplinerad att jag klarade av att genomföra all träning”

I en undersökning av svenska idrottare på allra högsta nivå som lyckas ta medalj på mästerskap som VM eller OS så fick utövarna själva lista det dom trodde var det som fört dom ditt dom var idag och vad som var grunden för deras framgång. Här ser ni topp-12 listan på vad som dessa personer som lyckats verkligen tyckte:

  1. Envis-Tjurskallig
  2. Målmedveten
  3. Tävlingsmänniska
  4. Träningsvilja
  5. Optimisk-Positivt tänkande
  6. God självkänsla
  7. Psykisk stark
  8. Ödmjukhet
  9. Social kompetens
  10. Talang
  11. Tålamod
  12. Engagemang

Intressant att ”Talang” i meningen av att ha lätt för något från början inte kom på högre plats än 10:e plats. Sen ska man väl villigt konstatera att många av dom första egenskaperna egentligen kanske går hand i hand med varandra.

***

Som ledare så sa han att han inte tycker att man ska försöka tvinga utövare som vill sluta att fortsätta. Anledningen till detta var att han tyckte att man ska satsa på dom som sälva vill satsa. Nu avsåg han elitsatsande utövare ska tilläggas och att han då ansåg att dom inte går att övertyga helt och hållet om dom fattat ett sådant stort beslut. Det är upp till utövaren att vilja själv man kan inte som ledare tvinga någon att satsa för då blir det aldrig bra.

Vi kom sedan in på miljö för att tävla och idrotta och att bra förutsättningar var föga förvånande viktigt i Ulfs ögon. Bra utrustning, skickliga tränare, engagerade ledare, bra service för utövarna, bra stämning och så vidare var saker han nämnde som framgångsfaktorer.

Gällande att lära oss av varandra över gränserna tyckte han också var viktigt och sa i samma mening att vi inom svensk idrott generellt är väldigt dåliga på det och attd et är nog ett måste för idrotten i Sverige i allmänhet att förbättra.

Sedan blev det ett ganska djupt kapitel om fys och vad som är viktigt att träna som pingisspelare som han uppfattar det och det var väl inte så himla mycket nytt under solen när det gäller den biten även om man insåg hur bra och duktig han själv var på att förstå kroppen och hur man kopplar fys mot rörelsemönster och övrningar i pingishagen. Detta blir svårt att återge men det kändes absolut som bra tankar om hur man ska träna för att exempelvis slippa skador och så vidare. En sak som fastande hos mig lite extra var människans inlärningsförmåga kring reaktionssnabbhet. Ulf berättade att fram till 13-14 års ålder så kan vi träna upp reaktionsförmågan men sedan är det kört, vi kan inte bli bättre. För en pingisspelare så är ju reaktionsförmågan inte helt oviktig om man säger som så. Vidare så förklarade Ulf att vi blir inte snabbare på att reagera men när vi växer upp och blir starkare så blir musklerna snabbare på att utföra det hjärnan säger att man ska göra vilket i sig gör att vi får en snabbare effekt på rörelserna.

Ulf berättade sedan om vad han tycker att man ska göra för at få utövare att växa och bli starkare som individer. Ett ord han då använde var trygghet och för att skapa det så behövde man få dom att må bra och det gör man genom att:

  • Få utövaren att känna delaktighet
  • Känna sig betydelsefull
  • Ge dom sitt eget utrymme
  • Ge dom positiv support

När Ulf tog över friidrottslandslaget så skapade han sitt eget team med specialister och ledare doch då byggde dom utifrån sina unika egenskaper upp ett väldigt starkt team som Ulf i detalj gick igenom vilka punkter han hade genomfört:

  • Alla är teamet- utövare och ledare
  • Bygga urstarka relationer mellan alla ledare och utövare för att ge varandra och tillsammans höjsa sig
  • Ömsesidigt förtroende- Lita på varandra
  • Skapa djup kunskap om varandra även på det privata planet. Kunskap hjälper till att skapa förtroende och hjälper vid coachning och träning
  • Öppenhet- Tvingade fram att alla skulle acceptera och ge varandra kritik. En massa hårda ord sades ibland men också löste man en massa saker och ledarna kunde lära sog något av sina brister.
  • Kommunikation- Inte sitta och trycka på något utan istället adressera problem eller annat som man tänker på
  • Inse att alla är olika men att alla är lika mycket värda

Här hade jag gärna sett att man inom svensk pingis på alla nivåer blir bättre.

***

Avslutningvis så berättade Ulf vad som kännetecknade en mästare. En mästare hatar att förlora men inser också att idrott är oförutsägbart. Ser varje förlust som en unik inspiration till att vinna nästa gång. Lär sig att förhålla sig på et tpositivt sätt det som man själv inte kan påverka. Avslutnings(floskeln) blev:

Den som ger sig segrar aldrig – Den som segrar ger aldrig. Uttrycket härstammar från det på engelska mer slagkraftiga: Quitters never win and winner never quit.

***

En bra föreläsning som lärde mig en del och som fungerade som viss inspiriation även om det ibland blev lite väl insnöat och att det tog en stund innan han fick upp tempot på föredraget.

Etiketter:
Postat i Blogg, Reportage | 11 kommentarer »

Interview with Waldner, english version

onsdag, 14 april, 2010

My interview with Jan-Ove Waldner begins with his thoughts on some opponents through the years and some general, related points.

Match statistics against:

Kong Linghui: I am definitively up. I lost the first match we played, but after that I won a lot in a row before I lost the final in the World Team Championships in 2000.

Liu Guoliang: 4-5, I think. I lost the five first matches, but won the last four.

Wang Liqin: It is quite even as I played him when he was relatively young. However, I lost the two last encounters in 2004; once before the Olympics and then again during the Olympics.

Ma Lin: I am clearly trailing against Ma Lin. I am not certain how many times we have played, but he has for sure the most wins. But I won in the 2004 Olympics.

Cai Zhenhua: I didn’t play him many times, but we won half of the encounters each. 2-2.

The following match statistics are not part of the interview, but added by me. They are taken from “When the feeling decides”, the Waldner career bio written by Jens Fjellke. The statistics below cover Waldner’s career up to 1997. Unfortunately I do not have updated statistics for the rest of this career.

Waldner’s wins are listed first:

Chen Longcan 7-10

Chen Zhibin 3-2

Guo Yuehua 0-2

Jiang Jialiang 4-8

Ma Wenge 19-5

Teng Yi 23-7

Wang Tao 5-1

Li Gunsang 9-3

Kim Taek Soo 12-11

Yoo Namkyu 9-2

Kim Song Hui 11-4

J-P Gatien 22-11

Andrzei Grubba 41-20

Tibor Klampar 8-1

Zoran Primorac 20-13

Jörg Rosskopf 22-11

J-M Saive 26-21

Which player did you think of as a potential problem before playing him?

Liu Guoliang had a very good serve and was very good allround. For a time I feared him the most, but once I found out how to play Liu, Ma Lin became the toughest opponent.

A few classic penholders have played in Sweden over the years, among others An Shu, Huang Dawei, Chen Jian and Wang Jianfeng. Do you feel anything out of the ordinary when playing them and what do you think of them as players?

I actually don’t have any particular thoughts on any of them. Out of the ones you mentioned, Wang Jianfeng was quite clearly the best.

If you compare the best Europeans with the best Chinese, what do you think is the greatest difference when it comes to:

Technique: The Europeans have better basic stroke technique and are more imaginative, i.e. they have more options for any given ball, but it is difficult to generalise. The Chinese are more robot-like and limit their options for each ball, but they have much better rallying techniques, something they really excel at.

Tactics: The Chinese are much better prepared and are better at applying tactics during matches. They have very competent coaches and trainers. Looking at the Europeans, only the Swedes can compare to the Chinese in this respect.

Training: The Chinese practise so much more than Europeans do from a much younger age. That is the biggest difference. At the very top, all elite players practise extremely hard, but the Chinese begin tough quantity training from an earlier age.

Was there a lower ranked player whom you feared a bit more despite his lower overall ability?

No, nobody in particular.

I’ll rephrase that. Was there was a specific style of play which posed particular problems?

I don’t want to give away too much, but really good backhand players, like Andrey Mazunov, could sometimes cause me more trouble than would be expected considering their level of play.

In 2004 you lost the Olympic semifinal to Ryu Seung Min due to lower quality service returns. Before that match you had beaten players with much better serves than him, Ma Lin and Liu Guoliang, for exaqmple. What was so difficult with Ryu’s serves?

First I’d like to point out that Ma Lin’s serve was not especially good at first.  He used a stabbing serve with the only variations being backspin and no spin, that is all. But to answer your question, I didn’t play Ryu very often and was not familiar enough with serves, so I struggled. Apart from that, we must not forget the supreme form he was in at the time. He hit the ball extremely hard and was moving superfast.

We mentioned Ma Lin; which were his strengths and weaknesses according to you?

His forehand was very, very good, he had phenomenal returns and at the time he was very fast. He is not as fast today, but he is still pretty quick. His main weaknesses are his relative sensitivity to spin and that he is poor against straight attacks.

You are recognised as being very good against defenders. What would happen if you played Joo Se Hyuk today?

If the match was played best of five, I would win. If it was best of seven, Joo would win.

Who is the best defender in the world at the moment?

Wang Xi, my team mate in Fulda. Just check out his stats for this season in the German League. Personally, I have only 50/50 stats on him in practise. Joo Se Hyuk is the second best defender to Wang Xi. 

Which of your opponents have underachieved relative to capacity and talent?

Primmen (Zoran Primorac) comes to mind immediately if you think about those who have not won anything. He really should have won something as good as he was for a while during his career. Andrzej Grubba was also incredibly good, but didn’t win a major title.

If you are thinking of talented underachievers, I think Magnus Molin has squandered a lot of his talent. He could have become very, very good.

Which player is well worth watching according to you?

It was Klampar in the past. He was simply incredible to watch with that forehand and his extraordinary ball contact. Of the current players, I think Kalinikos Kreanga is very entertaining to watch.

I once asked you to list the all-time best players in the world. You gave me this list:

1. Jan-Ove Waldner

2. Kong Linghui

3. Guo Yuehua

4. Wang Liqin

5. Liu Guoliang

Hahaha… Did I really put myself at the top? Doesn’t look good, does it? People will think I am so arrogant.

Yes, you actually did put yourself at the top.

Yes… But it is true though, isn’t it? Haha.

Who would you add to the list in positions 6-10?

Oh, this will be hard. I would probably add the following:

6. Jiang Jialiang

7. Jörgen Persson

8. Wang Hao

After that it becomes too hard to pick and choose.

No Europeans? Jean-Michel Saive? Tibor Klampar? Jean-Phillipe Gatien?

No, none of them. Saive and Klampar did not even win any major titles.

How about some of the older ones?

No. It doesn’t feel right to add Barna, Ogimura or Bergmann. They played too long ago and it was a completely different game back then. You will have to settle for eight players on my list.

All players on your list are not entirely contemporary. None in the top five have won a title after 2001. Why are none of the younger ones on your list?

The younger ones have not achieved enough yet. It is as simple as that.

I will now ask you to design the ultimate player. I have listed a number of strokes and qualities below. Pick the player you think is outstanding for each of these and we will see what we end up with.

Forehand loop, opening: Ma Lin 

Forehand loop, in open play: Wang Liqin

Forehand flick: Damien Eloi, That was a bit unexpected, wasn’t it?

Backhand loop: Rosskopf, particularly against backspin. Otherwise Kreanga.

Backhand flick: Wang Hao, over the table. It was unreal.

Defensive play: Vladimir Samsonov

Footwork: Ryu Seung Min

Ball sense: Mikael Appelgren

Reading the game: Jan-Ove Waldner

Tactics: Jan-Ove Waldner

Serve: Liu Guoliang

Returns: Jörgen Persson

Physique: Christophe Legout

Attitude: Wang Liqin

*

The next part of the interview will deal with equipment and some related questions.

The first question about you is often what equipment you use. So, what rubbers do you use these days?
Coppa JO Gold on forehand and Coppa JO Platin on backhand.

Which blade do you play with?

Right now I use Waldner Senso Carbon.

How important is the equipment for you?

It is naturally very important and I always have good stuff to play with.

Do you try out a lot of blades and rubbers to find the best match for you?
No, not really. I know what I want and I am happy when I have that. Jörgen Persson tries out a lot more equipment than I do, for example.

So you have never been an EJ?
No, never.

Have you changed a lot of equipment since the speedglue ban?
No, not really, but the rubbers themselves have changed a lot. However, I will try out a new faster blade now and I guess that is the closest I am to a change these days. 

What are your thoughts on long pips and anti players? What are their pros and cons?
It is hard to become good with anti as it – per definition – makes it hard to add spin to the ball. Long pips suit defenders very well though. In spite of that it is very hard to become a really good defender these days. It is no longer enough to be good defensively, you will need a very good offensive game as well. That means that to become a really good modern defender, you will have to practise twice as much. If you look at Wang Xi, our defender in the Fulda team, I am sure he would be in the World Top 50 if he played a purely offensive game.

In the 1989 World Team final you played the Chinese team with Chen Longcan, Teng Yi and Jiang Jialiang. Did all the Swedes speedglue at that time?
Yes, we all did.

Did the Chinese as well?

Teng Yi did. Of that I am almost certain. I am less sure about the other two, but I think they did. After all, both Chen Longcan and Jiang Jialiang were traditional penholders.

*

After opponents and equipment related questions we move on to rules and changes to the game.

What do you think about the booster ban?
It is OK.

Is boosting common among the world players?
I don’t know.

These two answers seem to come more from Waldner the Diplomat than Waldner the Private Person, right?
Well, you can put it like that if you want.

How do you feel about the ban of frictionless pimples?

It is wrong to eradicate a style of play in this way. It would have been different had the rubbers still been the same colour on both sides, but as it is now it is just a daft ban.

How have the new rules affected you personally?

No hidden serves:  A small negative change for me, but I think I have adapted pretty well.

40 mm ball: I think it has led to less spin and less entertaining table tennis. More players play with less imagination and more like robots these days.

Sets to 11 instead of 21:  Perfectly fine.

Ban on speedgluing: Speedgluing should have been allowed to continue providing it was harmless. As things stand now, we face problems we didn’t have to deal with previously, such as the disqualifications of Wang Liqin, Adrian Crisan and Petr Korbel.

I’ll cut in here. What is your view on Wang Liqin’s recent disqualification?

It is perfectly fine when someone uses illegal equipment. Everybody knows the rules.

Does this affect your esteem for him?
No, not at all.

Back to rule changes; how did they affect you? Negatively or positively?
I cannot say I was affected more than anyone else, so on balance things stayed pretty much the same.

In what way has the game changed during your career? I am not thinking about rules now, but rather how the actual play has evolved.

The game has become much faster. Also, we see more robot-like players these days and fewer styles of play.

Are these changes caused by equipment or training methods?
They are connected and consequences of each other. When the equipment becomes faster, the players must become faster and stronger. Evolution is inevitable. All you need to do is to look at the way I played in the beginning of the 80’s as opposed to the end of the 80’s. Or compare the play today with that of ten years ago. The differences are quite big and this shows the natural progression when equipment and training methods develop.

What would you like to change in table tennis?
I want more big and serious competitions or better Pro Tour competitions, for example. They have stagnated and not really evolved for a long time. The developments on the web and on TV is a good thing, but it could be even better. The situation in China is better than anywhere else, in this respect.

Let’s have a look at some rule changes. I’ll suggest some and you comment briefly on them.

A larger ball?

Bad.

A higher net?

Bad.

A larger table?

Bad.

I think there has been too many changes recently. Changes make it hard for non-players outside table tennis to follow what is going on. Apart from that, the changes you mentioned above, would carry huge development costs for manufacturers, costs they will have to push onto the players and clubs. Furthermore, I believe the above changes will lead to even less styles of play and more robot-like players.

What are your thoughts on two players per nation in the Olympics and at the Worlds?
It is useless. The very best players should play. If a certain country is the best, then so be it.  Let the others work to catch up instead.

*

A lot of people wonder how Waldner has developed his style of play and his ability to read the game. Some questions also touch on his tactical sense.

I understand that China has meant a lot to you as a player. When did you first visit?
In 1980.

How did this affect you as a player?
Hard work got a whole new meaning to me. I understood what it actually would take of me to become the best player in the world.

How many times have you been to China?
About 100 times.

How big are you in China today?
As big as I ever was. I go quite often so I am as popular as I was during my prime as a player.

Let’s talk about something a little more related to playing technique. What did you think when you served? What was the idea? How did you vary the serve despite using the same movement? How did you notice when an opponent had a hard time with a particular serve?

I try to get a feeling for the opponent before the match. I study him and try to come up with a set of tactics to try out. They are different depending on which player I am up against. I always have defined tactics to follow.

And what do you do when you are up against an unknown or unfamiliar player?
I observe how the opponent moves and how he holds his bat. After that I try out some serves to see his reaction and to find suitable tactics.

Which part of your game have you spent most time developing?
The serve and service return. I have drilled the serve so much and played a lot of matches. I learnt how to return by watching other players and then trying it out myself.

How did you get your fantastic ability to read the game?
When I was a kid I always played games with balls and learnt how they behave and react. Watching a lot of table tennis and other sports also helped. If I have played or seen a player before, I always remember their strengths and weaknesses. I intentionally study opponents to be aware of their abilities before I play them. I leave nothing to chance and it enables me to employ the right tactics.

What was your greatest strength as a player?
My serve and serve variations, my ability to read the game and my tactical skills.

And your greatest weakness?
The flick and my offensive backhand play. Sometimes my return game was a weakness, on other days it was a strength. It was an uneven part of my game.

Which tactics worked best against you?
Let sleeping dogs lie. Calm players playing a strong backhand game.

Were you encouraged to play with “feeling” when you were young, or did that come naturally to you?
No, I taught myself that. The coaches did not influence that part of my game. I played an incredible number of matches which enabled me to try out just about anything and everything. I used to play with the wrong hand, all out offensive, all out defensive and much more.

Some say you practised too little and that you only relied on talent when you were young. What is your view on that?
I played 6-7 hours per day from the age of 14 and practised with the Swedish national team (Ulf Thorsell, Roger Lagerfeldt, Mikael Appelgren) every morning and evening. In between practise sessions I sometimes practised some more on my own. On top of this we can add all tournaments and matches. Whether that is too little or not, I’ll let others decide.

Some have good serves, others less good ones. It is not all down to practise so what is the difference?
The wrist and timing. If you don’t have it naturally, it is hard to develop it. For example, Jörgen Persson has much better backhand serves than I do. He was forced to develop them as his forehand serve was not that good. In the end, different people have different talents.

You often speed up the game in between points when you have the upper hand. Do you do this consciously? If so, why?
It is down to tactics. Players need time to prepare, especially if my serve causes them problems. In a situation like that you want to put more pressure on them by limiting the time they have to think and adjust. In short, the nicest guy doesn’t win. Table tennis is so much about tactics.

*

After this we spent some time discussing Swedish and European table tennis compared to Chinese table tennis – always an interesting and current subject.

How can Europe take the fight to China?
It will be very hard, but focus intensely on talented and promising youths, customise training specifically for them and collaborate between European associations to organise training camps in Europe from the age of 12-14 and upwards.

Is it possible for the European style to gain ground on the Chinese? If so, how?
Yes, by doing what I just proposed. But it is also very important to retain the creativity while pushing development as far as possible.

What could Sweden do to produce better players?
The same things I proposed for Europe, but adjusted to fit Swedish circumstances.

Do any such programs exist today?
No, not today. The situation is better in some European countries, but no one is close to China.

Do you think Sweden will ever become a top nation again?
It is possible. You have to establish good collaborations between Sweden and other European countries and make sure you pick up and develop the talented juniors. The talent is there and table tennis is a classic sport in Sweden.

How would you like to make table tennis bigger outside China?
By organising good tournaments on all levels, getting rid of the remaining basement image and by taking care of the players. ETTU (European Table Tennis Union) must promote the players better, create media profiles and secure much better television deals in Europe.
ETTU must also put the players before the officials. ETTU is simply too poor compared to ITTF. Just look at Europe Top 12. Thanks to ETTU that tournament is completely ruined today. 

Have you ever thought of going to USA to help table tennis forward there?
I have been in contact with SPIN in New York. Susan Sarandon visited Sweden and wants me to come over. It might turn into something, but only if I have time to spare.

What are your thoughts on the standing of table tennis in Sweden and the world right now?
It is good in Asia. It is OK in Germany, but they do not have enough television coverage.  The status of the sport has decreased in both France and Belgium since they lack star players these days. Overall, the status of the sport is not so strong in Europe.

The status is alright in Sweden. These days we have matches on TV every weekend during the season, but that is not enough. We need more clubs and players. We need to expand the foundations of the sport.

*

Another big subject which raises a lot of questions, is that of Waldner’s career.

Which is your biggest success?
The Barcelona Olympics in 1992. I was the only Swede to win gold there and media interest was phenomenal. The Olympics is the ultimate title, the biggest thing you can win and I had prepared for such a long time for that tournament.

What are you most proud of in your table tennis career?
My attitude to the sport. I love table tennis.

Which match was your most fun of all time?
Oh, there are so many. I can’t think of any particular one right now.

Which match was your all-time best? The one where EVERYTHING worked?
It was the quarterfinal and semifinal in New Delhi in 1987 where I played Chen Longcan and Teng Yi. I had been sick in dysentery before the singles and had missed the team final because of that, but these two matches were easily the best I have ever played.

Which was your heaviest loss?
There are so many, haha! But perhaps to Ma Lin in the semifinal in Eindhoven in 1999. I had 2-0 and 16-11 in the third and up until then I had done as I pleased in the match. That was a really heavy loss.

Which was the hardest time of your career?

It was after I injured my foot in 2002. I could not play for such a long time.

Were you ever close to quitting table tennis as a youth?
No, I was too good to quit.
(Waldner says this without hesitation or a hint of a smile. A sign of his determination and will power.)

Did you always want to be the best in the world?
Yes.

(Same thing. Not a hint of a smile.)

What was your main driving force? Winning? Competing? The perfect match?
It was the actual competing. I love to compete and I compete at everything all the time.

How do you motivate yourself these days?
I play so few matches these days that it is no problem to focus. It helps to play in a good and fun team too. Apart from this, I do not practise as much as I used to, but to keep it very simple, it all boils down to my love for this sport.

When will you quit?
I’ll stay one more year in Fulda. After that we’ll see.

Will you play in Pingisligan (the highest Swedish league) before you quit?
Most likely, but at this point in time it is too big a difference. There are too few spectators and the organisation is poor here compared to in Germany.

Do you aspire to be a trainer or coach?
Not yet. But if this happened, I am more likely to become a match coach than a trainer. I prefer the match setting.

What will you do when you quit table tennis as a pro player?
I will continue within table tennis, but I do not know with what exactly. Perhaps as a coach or working for a manufacturer.

Do you regret anything in your career?
No, I am not that kind of person.

How would you rank today on the World Ranking?
Around 50.

Will you ever take part in World Championships for Veterans or similar?
I don’t think so.

You won the Swedish Championships in 2006, but didn’t take part in the Worlds. Why?
I had decided that before the win. My back is too weak these days for the kind of effort a World Championship bid requires. I know what such a bid calls for and I would not have managed that.

Why did you fail to appear at the US Open in 1997?
The organisation was frankly lousy and a lot of players left. I left because I wanted to show that the arrangement was simply too poor. Sometimes you have to do that. I would have liked to play the actual competition though, but it did not turn out like that.

Do you loose more close matches now than before? If so, why?
Yes, I loose more close matches these days. It is consequence of playing less matches. You simply loose mental and physical match fitness. That is the reason I look forward to Safir International and the Swedish Championships. It is good fun to compete.

How hard do table tennis players train compared to other sports? Compare with bowling, where some say you can be good without really hard training.

All sports require hard training. Everybody trains hard, but it is natural that some endurance sports require more time than other sports do. But to answer your question, I’d say that all elite level table tennis players are very, very fit and have always trained very hard.

Being a table tennis player it is very important to be properly fit and in trim to be able to maintain the concentration levels required of table tennis. Naturally, the shape your body is in affects other parts of the game as well.

*

 Let’s cover a few personal questions. I have left out most of the ones not related to table tennis. This interview is about table tennis and not for a tabloid.

Why didn’t you get a driving license?
I was just about to complete it. I had done the driving and was able to drive, but missed the theoretical test. In the end the whole thing sort of fizzled out.

Who is the greatest talent in Sweden right now?
Mikael Appelgren, hahaha… No, that is too tough a question. We have many good ones.

What about Alexander Franzén and his prospects for the future?
He looks very good and it is great that he is competing internationally. It will be good fun to see him play doubles with Jörgen Persson at the Swedish Championships. (The pair eventually reached the semifinals). 

Do you have any obsessions when you play table tennis?
No.

 What makes you nervous when you play?
I don’t think like that. I am positive all the time. If you focus and work on the next point and try to win it, you won’t be nervous.

If you hadn’t played table tennis, what would you have done instead?
I would have played football, tennis or some other sport. Definitively something to do with a ball.

Do you recognise yourself in any international artists or sportsmen? I’m thinking about
Maradona, Roger Federer, Mick Jagger or someone like that. If so, why?
No, not really. All great sportsmen are special in their own way and by that I mean special in a good way.

You are sometimes portrayed as a loner. What do you think about that?
I am and I am not. When you don’t live in a relationship, that is perhaps what happens. I really enjoy people, but at the same time I like to stay in at home after a lot of travel. I really value time with myself. It all depends on how you see things and this is just my way.

How is your restaurant W doing? What is your favourite dish or drink on the menu?
The restaurant is closed at the moment as it is changing owners. We’ll see what happens. Anyhow, the meatballs are my favourite dish and I don’t have a favourite drink really.

Do you know what is going on in table tennis today? Do you watch it on TV, keep track of results, talk to other players or coaches, etc?

I keep a check on it constantly. I talk to the players in the Swedish team and look up results and video clips from the Pro Tour. I follow most of the stuff that is available. I watch TV a lot and discuss table tennis, both with older players who are now coaches and currently active players. I know what is going on.

What do you think of China?  I imagine it is your second homeland. Is that correct?
I like China because table tennis is such a big thing over there. I have spent so much time in China and it is always great to be there.

Would you consider moving there permanently?
No, I am too fond of home.

How big a star are you in China, Germany and Sweden?
In China I am huge, in Germany I am semi-big and in Sweden it is the way it is.

*

Finally, we will deal with a few questions which may serves as tips for players.

How much do you need to practise to become good?

5-6 hours per day, six days a week from the age of 12-14. That means about 30 hours per week.

Which characteristics are important to make it big in table tennis?
A good sense for tactics and a feeling for the ball, good serve and returns, good footwork. If you have all that, then you are off to a good start.

What is good coaching advice during matches? Can coaching really influence the game?
Coaching is enormously important and a good coach is fundamental. Some people can be coached too much so you can not coach everybody the same way. Swedish table tennis is not up to scratch when it comes to this, to really have a feeling for the player. A coach really has to know the player to get a comprehensive picture of him and advice which may work for one player, may not work for another.

The same principle applies to training. You have to know the player properly to realise when you are pushing him or her too hard or not enough.

 Imagine you are a happy forty-plus amateur. Should you practise to become better, to win tournaments or just play to have fun? You have to choose an answer.
In that case you should play to have fun and to get some exercise.

Etiketter:
Postat i Reportage | 7 kommentarer »

Från ett pingisbord på biltaket till EU-toppmöte på 7 år

fredag, 26 mars, 2010

Välkommen på en snabbvisit till Uganda och läs om pingisen som förbättrat livet för 100-tals ungdomar i ett ugandiskt slumkvarter. 
 
”I början av 2003 jagade vissa föräldrar hem sina barn med en bambupinne. Föräldrarna tyckte att pingis var oseriöst, att barnen istället behövdes i hemmet för arbete. Idag kommer samma föräldrar med fler barn, men vi har inte resurser att ta emot alla”, säger tränaren Jude Mutete, 30. 
 
I Sverige har jag mött många olika påståenden, de flesta positiva men även relevanta frågor som t.ex. ”Varför skicka pingisbollar till Afrika när det är mat de behöver?” 
 
Året är 2003, jag har nyss surrat fast ett pingisbord på minibussens tak och vi drar iväg mot staden Mbale i Uganda. I handen bär jag en plastpåse med 10 rack och 40 bollar. Nu ska vi se, vill ungdomarna spela pingis här? Absolut! Därför startade vi 2003 Mbale Tigers Table Tennis Club, idag Östafrikas mest framstående idrottsklubb för ungdomar. 
 
utomhus

 
Pingisklubben Mbale Tigers har gett ungdomarna en alternativ väg ut ur fattigdomen. Fler än 30 spelare har gratis skolgång tack vare stipendium för sin pingis. Prispengar har hjälpt till att bygga färdigt familjers hus, sponsra syskons skolgång och 10 spelare har spelat för landslaget i Australien, Indien och Sverige. Många har deltagit i ca 40 tävlingar i Östafrika. 
 
pingistemplettigers gruppbild
 

 

 

 

 

 

Klubben har sedan 2003 utsetts som ett gott exempel på hur idrott kan hjälpa ungdomar i ett slumområde att växa som människor. Spelarna från Malukhu i Mbale anses enligt FN:s definition som extremt fattiga, och på sex år tog de sig in i Europas absoluta finrum. 2009 presenterades pingisklubben Mbale Tigers på EU-toppmötets European Development Days i Älvsjö. Över 300 personer, inklusive EU:s ordförande Margot Wallström, lyssnade till klubbens framgångar. Allt var direktöversatt till svenska, franska och arabiska. 
 
hadijja

 
Med varsitt rack och en stark vilja har spelarna Amina Kibone och Mango Ronald lyft fram pingisen som en metod för utveckling. Något som många till en början trodde var ett skämt. Samtidigt som jag på allvar började rota i mitt gamla pingisnätverk, som t.ex. idag genom Pingis Anger Management. På flaggan vid tävlingarna i Mbale står det tryckt ”Use the Power of Sports to Fight hiv/aids.” På skylten utanför lokalen ”Developing Youth through Sports.” Även FN utsåg klubben som mest innovativ inom östafrikanskt föreningsliv för ungdomar. 
 

mbale tigers 
 
Året är 2010, jag, Niklas Waldenström, Pontus Persson och Richard Alfvén bär 100 kg idrottsmaterial genom tullen. Bollar, rack, tröjor och skor. Jo, ungdomarna i Uganda var mycket intresserade av pingis. Idag har ca 2000 av dem en möjlighet att spela pingis utan kostnad.  
Som tränare Jude Mutete säger: ”Låt oss fantisera om att vi har en hall med 100 bord så kommer varje träning vara full. Utanför kommer det att stå 100-tals ungdomar och kikar genom fönstren som också vill spela.” 
 
Richard Alfvén är idag i Mbale och skriver sin examensuppsats i Statsvetenskap om pingisens kraft till förändring. Pontus Persson byggde tidigare upp ett internetkafé i klubben, som möjliggjort att klubben själva kan ansöka om pengar, men kanske framförallt, att spelarna får internationella kontakter genom brevvänner.  
 

 Wanale_Mountain_i_Mbale
Niklas Waldenström agerade chefstränare i Mbale Tigers mellan 8-14 februari 2010.  
”Jag trodde att Mbale Tigers hade högst 5-6 talangfulla spelare, inte 30. Vi skulle behöva Tigers tjejer i Norrtull”, säger Niklas som värderar att tjejerna håller en hyfsad god klass även i Sverige. I Varberg 2008 vann Amina Kibone damer klass 3, och förstapriset var ett par Björn Borg-skor.  
 
Spelarna lyssnar noga på vad Niklas har att säga. En tränare som tagit sig utifrån Afrika för att träna just dem ger en idolstatus. ”Jag gillar Niklas sätt att coacha, konkreta riktlinjer och disciplin”, säger tränare Mutete. Just disciplinen är viktig i klubben och det är Judes ledord i träningen. Den ökade disciplinen vid bordet har även förbättrat jobbet hemma och i skolan.  

instruktör

 
I klubben spelas det också fotboll. En fotboll på 40 spelare, och ibland 40 spelare på fyra pingisbord. Pingis- och fotbollstränarna har olika tekniker för att så många som möjligt ska få spela. Ibland får varje spelare slå två bollar och sedan ställa sig sist i den 10-personers långa kön. Självklart har de även gruppindelat i nybörjare, amatörer och mer satsande. Intresset för pingis och fotboll är större än vad klubben materiellt kan erbjuda, därför krävs flexibilitet. De yngsta sparkar boll med fem t-shirtar som knutits ihop. I pingisen delar man på rack och skor, så också på tävling. 
 

träning
 
Gulu i norra Uganda 
Vår resa 2010 startade med en resa till Gulu i norra Uganda. Staden har sedan 1986 varit utsatt för omfattande rebellkonflikter, där många barn blivit föräldralösa eller blivit kidnappade till rebellerna. Under tvång och övergrepp har flertalet fått jobba som barnsoldater. Konflikten har dämpats, men krigsskadorna finns kvar, både de fysiska som mentala. I detta sammanhang anländer vi till Gulu. Målet var att starta upp Gulus första pingisklubb, Gulu Tigers. Vi besökte borgmästaren och lokala politiker och förklarade vårt uppdrag.  
 
Vi skickades vidare till skolan “Laroo Boarding Primary School for War Affected Children.”  
På skolan bor 500 ungdomar och en psykolog. Ganska snabbt hittar vi en aula med plats med 5-6 bord, men vår redan ansträngda ekonomi gör att vi endast skänker ett bord, två rack och bollar. I nästa vecka åker Jude Mutete dit och utbildar fler tränare. Sedan ska skolans elever, som bl.a. läser hantverk, börja göra egna pingisbord. 
 
kateder 
Visst, en pingisboll bryter inte ner krigsminnen, men minnen går att mildra under kortare stunder.  
Ebuku, 16, från Mbale Tigers: 
”Jag fungerar som pappa till mina småsyskon sedan pappa flyttat. Efter skolan bär jag tegelsten för att få ihop till hyra och mat, jag lagar maten och sedan läser jag läxor. Det är skönt att avsluta dagen med pingis. När jag väl spelar tänker jag inte på allt annat som är jobbigt. Pingisen får mig att kämpa vidare” säger Ebuku, storebror till Elietu och Moses Pharao som också spelar pingis. Familjen har tack vare pingisen fått stanna kvar i Mbale. Moses har fått fri skolgång tack vare sin talang och klubben stödjer familjen eftersom pingisbröderna betyder mycket för klubbens utveckling. Ebuku ställer ofta upp ideellt som ledare. Utan pingisen hade Ebuku, Elietu och Moses fått byta ut pingisracket mot varsin potatishacka. Tvingas man ut på landet så gäller jordbruk utan traktor. 
 
serve
 
Innan vi lämnar Uganda har vi ett möte med spelarnas föräldrar i klubben. De har gått ihop och startat ”Mbale Tigers Parents Sacco Group” – som är en mikrokreditsorganisation. På detta sätt kan de hjälpa varandra för mindre inköp som på sikt kan ge större avkastning. Idag har även föräldrarna en naturlig och ekonomisk anknytning till klubben. Majoriteten av föräldrarna tjänar 1-2 dollar/dag, matbristen är inte akut, men svår. 1-2 mål mat för dagen fixas genom små familjejordbruk. Pingisen odlar inte mat, men man bekämpar den utbredda och förrädiska inaktiviteten som får många män i Uganda att ta till alkoholen. Klubben kompletterar också pingisen med utbildning inom hiv/aids-prevention, ledarskap, hälsa och mänskliga rättigheter. 

ParentsSacco 
 
Vi säger adjö till Mbale Tigers, sätter oss på flyget och landar i en snödriva. I ett land där tågen är inställda och SL-trafiken endast fungerar under jord. Det är sådant man får leva med. Vi kan inte göra allt, men med pingisens hjälp kan vi göra mer än vad vi trodde var möjligt.  
 
nattpingis

 
I augusti 2009 fick jag ett sms. Tränaren Jude Mutete undrade när jag skulle besöka Uganda nästa gång.  
”Vet inte, jag jobbar för fullt i klubben (Norrtull) så jag vet inte när jag kommer iväg.”  
”Jo, jag tänker döpa min son efter dig. Till Stefan Mutete. Det blir den enda Stefan i hela Uganda.” 
Det katolska dopet hölls på en veranda i huvudstaden Kampala en lördag i februari 2010. 

dop stefan mutete
 
Youtube-klipp 
http://www.youtube.com/watch?v=QlMF3hqWfbw 
 
 
Information 
Sedan 2003 har 15 svenskar arbetat i Mbale Tigers. Det finns också möjlighet för er som läser detta att ev. 2011 prova på samma sak. I Sverige har vi en arbetsgrupp på 15 personer som ses, bl.a. i Stockholm. 
 
Projektet har fått ekonomiskt stöd från Sida sedan 2005. Tack till Norrtulls SK, Sportex, Yasaka, TTEX och Stockholms Bordtennisförbund för idrottsmaterialet vi tog med oss.  
 
Boken Pingismissionären skrivs nu och är en inspirationsbok om hur pingisen och gemensamma nätverk kan göra en skillnad. 
 
Om du tycker att projektet är intressant har du möjlighet att stödja det genom autogiro (50kr/mån) eller på annat sätt bidra med kunskaper. Du kan även anmäla dig till vårt Nyhetsbrev. E-posta till kansli@norrtullssk.se 
 
Information om den planerade pingisakademin 
Det slutgiltiga målet är att starta upp Afrikas första pingisakademi för ungdomar som parallellt ska bedriva idrott och studier. Som Sveriges idrottsgymnasier. 
 
VISION 
Att starta upp en bordtennisakademi innan 2013 som utan avgift tillhandahåller målgruppen idrott, boende, utbildning, ett ökat internationellt nätverk och ökad anställningsbarhet. Akademin ska också fungera som ett preventivt konfliktcenter, där bl.a. barnsoldater från norra Uganda ska rehabiliteras. 
 
MISSION 
Att stärka det civila samhället genom en lokalt stärkt organisation i fråga om kapacitet och kompetens. Därmed kommer målgruppen i framtiden kunna påverka sin egen livssituation. 
 
MÅLGRUPP 
Totalt 120 ungdomar mellan 6-18 år (plus ungdomar/vuxna som spelar på öppna tider) 
60 ungdomar i Primary School (6-13 år) 
60 ungdomar i Secondary School (14-18 år) 
 
drömmen

Etiketter:
Postat i Blogg, Reportage | 15 kommentarer »

Intervju med Jan-Ove Waldner

söndag, 21 mars, 2010

Jag och J-O hade bestämt träff över en lunch och där skulle min intervju med den störste genomföras. Vi bestämde träff på ett av J-O’s favoritlunchställen där vi är några som håller på Hammarby i fotboll brukar träffas innan matcherna och prata om matcherna och en äta en bit mat, så jag är väl familjär med stället, ägaren är för övrigt kompis med Issa Sener den gamle pingisspelaren, lite kuriosa bara.

Vi träffas på onsdagen innan SM och innan vi drar igång intervjun så snackar vi SM och J-O’s chanser till att vinna. Jag är mycket skeptisk till det men J-O säger på fullaste allvar att han har bestämt sig för att vinna. Jag ifrågasätter hans ork och påminner honom om Safir där han inte var direkt skålhet. Vår nationalikon garvar bara bort det och säger:

”Jag känner att jag är bra nu och det brukar gå bra när jag har den känslan. Jag har ju haft den ett par gånger förr”

Nåja, tänker jag för mig själv. Vi får se hur schemat ser ut och hur han ser ut i spelet när vi väl är igång. Åter till intervjun. Han undrar en del innan om hur många frågor det är och jag är tvungen att erkänna att det är galet många, han bara garvar och vill sätta igång. J-O älskar att snacka pingis det är ett som är säkert.

Intervjun tar ungefär två timmar och jag för anteckningar direkt in i datorn medan J-O hänger över skärmen ivrig att svara på nästa fråga. Vissa av frågorna får honom att skratta rejält och han går igång rejält när vi pratar om sköna spelare och slag som vi allt som oftast snöar in på utan att det har med intervjun att göra.

Intervjun delas upp i ett antal olika områden som jag har valt att kategorisera enligt följande:

  • Motståndare
  • Material och materialfrågor
  • Regelfrågor och förändringar
  • Spelstil och spelsätt
  • Kina jämfört med Europa och Sverige
  • Karriären
  • Personliga frågor
  • Råd

Inom området personliga frågor så har jag endast snuddat vid icke pingis-relaterade ämnen medvetet då detta är en pingisintervju och inget annat.

Dom två timmarna flyger iväg och vi lämnar lunchstället och börjar återigen att prata om SM. Waldner bara garvar åt min tveksamhet kring att han ska vinna och säger att jag kommer att få se i helgen och det kan man väl säga att han hade rätt i, jag förstod först när jag såg hans blick på lördagen att han hade bra chans att vinna hela alltet. Jag ska aldrig mer tvivla på Waldner, aldrig mer.

Här kommer den komplette versionen på svenska. Inget material från denna intervju får användas utan mitt skriftliga tillstånd. Gällande vissa bilder här nedan så har jag lånat dom från ITTF, tack för det kära ITTF.COM

Min intervju med Jan-Ove Waldner började med att vi gick igenom vad han tyckte om motståndarna han stött på genom år och lite allmänt kring detta.

Inbördes möte mot:

Kong Linghui: Klart plus, jag förlorade det första mötet mot honom men därefter vann jag en massa på rad innan jag föll i finalen av lag-VM 2000

Liu Guoliang: 4-5 tror jag. Förlorade de fem första men vann de fyra sista.

Wang Liqin: Ganska jämnt tror jag då jag mötte honom när han var rätt ung. Jag förlorade dock de två sista mötena under 2004 tror jag att det var, en gång innan OS och sedan i OS igen.

Ma Lin: Minusstatistik på honom helt klart, har inte stenkoll på hur många gånger vi möts men han har vunnit klart flest gånger. Fast i OS 2004 så vann jag.

Cai Zhenhua: Mötte inte honom så många gånger men vi vann lika många var, 2-2.

Utanför intervjun så bifogar jag här lite annan inbördes statistik mot lite olika spelare. Statistiken är hämtad från Jens Felkes bok om J-O Waldner, ”När känslan får bestämma”. All statistik nedan är tagen fram till 1997, tyvärr har jag inte en bättre uppdatering.

Waldners siffror först:
Chen Longcan 7-10
Chen Zhibin 3-2
Guo Yuehua 0-2
Jiang Jialiang 4-8
Ma Wenge 19-5
Teng Yi 23-7
Wang Tao 5-1
Li Gunsang 9-3
Kim Taek Soo 12-11
Yoo Namkyu 9-2
Kim Song Hui 11-4
J-P Gatien 22-11
Andrzei Grubba 41-20
Tibor Klampar 8-1
Zoran Primorac 20-13
Jörg Rosskopf 22-11
J-M Saive 26-21

Vilken spelare kunde kunna på förhand skulle innebära ett problem?

Liu Guoliang hade en väldigt bra serve och var allmänt väldigt bra så under en period fruktade jag nog honom mest men sedan kom jag på hur jag skulle spela mot honom och då var Ma Lin en värre motståndare.

Det finns en del kinesiska pennfattningsspelare som spelat i Sverige under åren. T.ex. An Shu, Huang Dawei, Chen Jian och Wang Jianfeng. Har du någon speciell känsla av att spela mot någon av dom och vad tycker du om dom som spelare?

Jag tycker faktiskt inget speciellt om någon av dom. Den som jag tycker var klart bäst av just dom du nämner var Wang Jianfeng.

Om du jämför de bästa européerna med dom bästa kineserna, vad tycker du då är den stora skillnaden gällande:
Teknik:

Européerna har bättre teknik och kan oftast göra mer med bollen men det är svårt att generalisera. Kineserna är mer robotlika och klart bättre teknik i rena slagväxlingar där dom är enormt duktiga.

Taktik:

Kineserna är mycket bättre förberedda och bättre på att tillämpa taktik i matchsituationer. Duktiga coacher och tränare. Av européerna är det bara svenskarna som kan vara i närheten av kineserna.

Träning:

Kineserna tränar mycket mycket mer än vad man gör i Europa redan från tidig ålder. Det är den största skillnaden. På högst elitnivå så tränar alla väldigt mycket men från ung ålder är kineserna tidigare framme med hård mängdträning.

Hade du någon sämre spelare som du fruktade lite extra förhållandevis till hans spelstyrka?

Nej, ingen speciell.

Men om jag istället frågar om det var någon speciell spelstil som du hade särskilt svårt för?

Jag vill ju inte avslöja för mycket men riktigt bra backhandspelare som Andrei Mazunov kunde jag ha lite extra svårt för jämfört med vilken standard som dom höll.

2004 så förlorade du mot Ryu Seung Min i semifinalen av OS mycket beroende på ganska dåligt returspel. Innan dess hade du slagit spelare mycket bättre servar än han som till exempel Ma Lin (samma OS) och Liu Guoliang (tidigare år). Vad var så svårt med Ryu Seung Mins servar?

Först och främst vill jag säga att jag inte tycker att Ma Lin hade så bra serve då. Han hade en hackserve som han varierade med underskruv och oskruv, inget mer. Men nu som svar på frågan så var det nog så att jag mötte RSM ganska sällan och inte var van vid hans servar. Sen ska vi inte glömma i vilken form han var i just då, han slog stenhårt och var hypersnabb.

Nu när vi ändå pratar om Ma Lin. Vad var hans styrkor och svagheter som pingisspelare enligt dig?

Hans forehand var riktigt bra dessutom hade han ett fenomenalt returspel och dessutom väldigt snabb på den tiden inte lika mycket nu även fast han är ganska snabb fortfarande. Hans svagheter var att han var och är ganska skruvkänslig samt att han är dålig mot raka attacker.

Du är ju erkänt bra mot defensivspelare. Hur skulle det gå om du mötte Joo Se Hyuk idag?

Om vi spelade i bästa av fem set så skulle jag vinna men om det var i bäst av sju set skulle Joo vinna.

Vem är världens bästa defensivspelare just nu?

Min lagkamrat i Fulda, Wang Xi. Kolla bara hur han spelat i tyska ligan denna säsong, jag är bara 50/50 mot honom på träning. Sedan är det Joo Se Hyuk som kommer tvåa.

Vem av alla dina motståndare tycker du har underpresterat förhållandevis till kapacitet och talang?

Om man menar rent vilka som inte vunnit något så tänker jag direkt på Primmen (Zoran Primorac), han borde verkligen ha vunnit något stort så bra som han var ett tag. Även Andrzei Grubba var fantastiskt bra utan att vinna någon stor titel. Sedan om man ser rent talangmässigt så tycker jag att Magnus Molin slängt bort mycket av sin talang, han hade kunnat bli riktigt bra.

Vilken spelare tycker du personligen är mest sevärd?

Förr var det Klampar, han var helt enorm att titta på med den forehanden och den där speciella träffen. Idag så tycker jag Kalinikos Kreanga är väldigt underhållande att se spela.

Jag bad dig tidigare att lista vilka världens bästa spelare är genom tiderna och då sa du detta:
1. Jan-Ove Waldner
2. Kong Linghui
3. Guo Yuehua
4. Wang Liqin
5. Liu Guoliang

Haha.. satte jag mig själv som etta? Hur ser det ut egentligen, folk kommer tycka att jag är körd.

Jo, så gjorde du.

Ja, men det är ju rätt faktiskt hahaha.

Vilka skulle du lista om du fortsatte listan från 6-10?

Oj, det blir svårt. Men jag skulle nog sätta följande lista:
6. Jang Jialiang
7. Jörgen Persson
8. Wang Hao

Sen blir det för svårt.

Ingen europé? J-M Saive? Klampar? J-P Gatien?

Nej ingen av dom. Saive och Klamar vann ju inte ens någon stor titel.

Någon av de äldre då?

Nej. Det känns inte bra att ta med Barna, Ogimora eller Bergmann. Det är för länge sedan och en helt annan grej då än nu. Du får nöja dig med åtta spelare.

Men alla du listar är inte helt nutida, ingen av dom fem bästa har vunnit en titel efter 2005. Varför är ingen av de yngre med?

De yngre har inte åstadkommit tillräckligt ännu, så enkelt är det bara.

Nu ska jag be dig att sätta ihop en superspelare. Jag har nedan listat ner en massa slag/egenskaper och du får nu välja vem du tycker är bäst i världen på just detta slag så får vi se vad vi får ihop.

Forehandloop första öppning, Ma Lin

Forehandloop i öppet spel: Wang Liqin

Forehand-flipp: Damien Eloi, det tyckte du var lite oväntat eller hur?

Backhandloop: Rosskopf mot underskruv men Kreanga annars.

Backhand-flipp: Wang Hao över bordet med sin backhand, där är han grym.

Försvarsspel: Vladimir Samsonov

Fotarbete: Ryu Seung Min

Bollkänsla: Mikael Appelgren

Speluppfattning: Jan-Ove Waldner

Taktik: Jan-Ove Waldner

Serve: Liu Guoliang

Returer: Jörgen Persson

Fysik: Christophe Legout

Inställning: Wang Liqin

legout5_Large

Legout, bäst fysik av alla enligt J-O. Killen har typ svart bälte i karate och tränar tydligen helt galet mycket.

*
Här kommer den nästa delen av intervjun som kom att handla om material och olika materialfrågor. Vi kom även in på dom förändringar som ägr rum rent regelmässigt och Waldners tankar kring dom.

Den första frågan många ställer om dig är vad du spelar med för material. Så vad har du för gummiplattor numera?
Coppa JO Gold på forehand och Coppa JO Platin på backhand.

Vilken stomme spelar du med?
Waldner Senso Carbon lirar jag med just nu.

Hur viktigt är materialet du spelar med?
Det är givetvis mycket viktigt och jag har alltid bra grejor att spela med.

Men håller du på att testa många olika stommar och plattor för att hitta det som passar dig bäst?
Nej, inte så mycket i alla fall. Jag vet vad jag vill ha och sedan är det bra med det. Jörgen Persson testar mycket mer än vad jag gör till exempel.

Du har aldrig varit ett materialfreak?
Nej inte alls.

Har du förändrat något med materialet sedan limförbudet?
Nej inte så mycket men plattorna har ju förändrats. Jag ska dock testa en lite snabbare stomme nu och det är väl det närmaste en förändring jag kommer just nu.

Vad spelade du med för material under följande mästerskap?
1989
1992
1997
2000
Det minns jag inte alls faktiskt. Jag är ju ingen materialfreak som sagt.

Vad tycker du om långnabb och antispelare? Vad har de för fördelar respektive nackdelar?
Det är svårt att bli bra med anti, då du per definition får svårt att sätta skruv i bollen. Men långnabb är ju bra för defensivspelare. Men det är svårt att bli riktigt bra att bli bra idag som defensivspelare då du behöver ett väldigt bra attackspel också, det räcker inte med att vara en bra defensivspelare. Det krävs alltså egentligen dubbel träning för att bli bra som deff. Om du tar vår defensivspelare i Fulda Wang Xi så skulle han säkert kunna vara topp-50 i världen som ren offensivspelare.

1989 när ni mötte Kina i finalen så mötte ni Chen Longcan, Teng Yi och Jang Jialiang. Limmade alla ni svenskar om på den tiden?
Ja, det gjorde vi allihopa.

Gjorde kineserna det?
Teng Yi gjorde det, det är jag ganska säker på. Mer osäker på dom andra två men jag tror att dom gjorde det. Chen Longcan och Jiang Jialiang var ju traditionella pennskaftsspelare.

*

Efter att ha gått igenom motståndare och material så kom vi in på regelfrågor och andra förändringar.

Vad tycker du om boosterförbudet?
Det är OK.

Är det många som boostrar i världseliten?
Jag vet inte.

Vid det dom här två svaren så kan man se att det är diplomaten Waldner som svarar och inte privatpersonen och spelaren Waldner som svarar eller hur?
Så kan man kalla det om du vill.

Vad tycker du om förbudet av friktionsfria nabbgummin?
Det är fel att ta bort en spelstil på det sättet. Det är annorlunda om det fortfarande hade varit tillåtet med samma färg på gummiplattorna men nu är det bara ett dumt förbud.

Hur har du påverkats av de olika regelförändringarna:
Serveregeln: Lite försämring för mig men jag har nog anpassat mig ganska bra tycker jag.
Den större bollen: Det blir mindre skruv och tråkigare pingis nu. Mer robotlikt från flera spelare.
Först till elva istället för tjugoett: Helt OK.
Limförbudet: Limningen borde ha få ha funnits kvar förutsatt att det inte var skadligt. Som det är nu så är det problem vi inte hade tidigare som till exempel att Wang Liqin, Crisan, Korbel och andra blir diskvalificerade på tävlingar. Sånt fanns inte förr.

OK då bryter jag av med en fråga. Vad tycker du om att Wang Liqin blev diskad nu nyligen?
OK att han blir diskad om han spelar med felaktig utrustning, alla vet vad som gäller.

Han sjunker inte i dina ögon på grund av detta?
Nej inte alls.

wang_liqin_21_02_10_Large

Världsfemman Wang Liqin är världens fjärde bästa spelare genom tiderna, han har den bästa forehanden i öppet spel genom tiderna, han har den bästa inställningen vid bordet men han spelar ibland med för tjocka plattor.

Tillbaka till regelförändringarna. Hur påverkades du av regelförändringarna, till det bättre eller till det sämre?
Jag har nog inte påverkats mer än någon annan egentligen så oförändrat blir mitt svar.

Hur har spelet förändrats under din tid som spelare, ej gällande regler utan det jag är ute efter är hur spelet förändrats?
Det har blivit mycket snabbare. Det är fler robotar nu, inte lika stor variation eller lika många spelstilar.

Har förändringarna legat i det materiella eller rent träningsmässigt?
Det hänger ihop. När materialet blir snabbare så måste spelarna bli snabbare och starkare. Utvecklingen är oundviklig. Jämför med hur jag spelade i början av 80-talet och slutet av 80-talet bara och jämför sedan med idag eller för tio år sedan, ganska stora skillnader som går hand i hand med material och givetvis träningsutveckling.

Vilka förändringar skulle du vilja få till stånd inom pingisen?
Fler stora seriösa tävlingar. Bättre Pro Tour tävlingar till exempel, det har inte skett speciellt mycket på länge. Det är bra att det sker saker på webben och på TV men det skulle kunna bli ännu mer. I Kina är det mycket bättre än någon annanstans.

Men om vi ser rent på regelförändringar. Om jag föreslår lite saker så får du kommentera kort vad du tycker och varför.

Större boll?
Dåligt.

Högre nät?
Dåligt.

Större bord?
Dåligt.

Det har varit för många ändringar på sistone. Det blir svårt för dom som är utanför pingisen att hänga med. Dessutom så skulle alla dessa ändringar medföra enorma kostnader för producenterna i utvecklingskostnader som dom sedan måste ta ut på användarna. Sen så tror jag att just dessa ändringar som du nämner skulle medföra för likartat spel och ännu fler robotar som spelar likadant.

Vad tror du om endast två spelare per nation på VM och OS?
Värdelöst. Dom allra bästa ska vara med. Är en nation bäst så är dom väl det och då får väl dom andra försöka bli bättre.

*

Nästa del kommer att behandla hur J-O har utvecklat sin spelstil och sitt spelsinne och tankar kring det taktiska spelet. Men även hur han ser på Kina kontra europa och Sverige.

*

Många undrar hur J-O utvecklat sin spelstil och sitt spelsinne. Även en del frågor kom upp kring hans taktiska sinne. Dessa saker som kanske gjort J-O så känd och folkkär.

Jag har förstått att Kina betytt en hel del för dig som spelare. När reste du dit för första gången?`

1980

Hur påverkade det dig som spelare?

Hård träning fick en ny betydelse för mig. Jag förstod vad det skulle krävas av mig för att bli bäst i världen.

Hur många gånger har du varit i Kina?

Cirka 100 gånger.

Hur stor är du i Kina idag?

Lika stor som förr. Jag är fortfarande där så ofta att jag är lika populär nu som när jag var som bäst.

Nu till ett mer speltekniskt moment. Hur tänkte du när du servade? Hur såg upplägget ut? Hur varierade de serven när du gjorde samma rörelse? Hur la du märke till att en motståndare hade svårt för vilken serve?

Känner mig för innan, studerar min motståndare och försöker hitta en taktik som jag sedan provar,. Individuellt mot vilken spelare typ av spelare jag möter. Har alltid en klar taktik.

Om du möter en spelare du inte har mött förr eller har så bra koll på?

Ser hur motståndaren rör sig. Ser hur han håller i racketen. Sedan provar jag lite olika servar för att hitta rätt taktik.

Vilken del av ditt spel har du ägnat mest tid åt att utveckla?

Serve och retur. Serven har jag nött och nött, spelat mycket matchspel. Returer har jag lärt genom att kolla på andra spelare och sedan testa själv.

Hur fick du så bra speluppfattning?

Titta mycket pingis och annan sport. Har alltid lekt med boll. Om jag har mött eller set en spelare förr så kommer jag ihåg vad spelaren är bra på. Sedan så läser på, går igenom spelare innan jag ska möta dom. Inget åt slumpen. Mycket taktik. När jag var liten lekte jag alltid med boll och lärde mig hur den fungerar.

Var i låg din största styrka som spelare?

Serve och variation. Speluppfattningen och det taktiska.

Vad var din största svaghet?

Flippen, backhandspelet offensivt.

Ibland kunde returspelet vara en svaghet men ibland var det en styrka. Jag kunde vara lite ojämn där.

Vilken taktik fungerade bäst mot dig?

Inte väcka björnen som sover. Lugna spelare. Bra bh-spelare.

När du var liten fick du uppmuntran att spela med känsla som du sedan blev så känd för eller kom det naturligt?

Jag lärde mig själv. Tränarna påverkade inte där. Jag spelade otroligt mycket matcher och testade allt möjligt. Spel med fel hand. Off mot deff och så vidare.

En del säger att du tränade dåligt/lite när du var ung och att du bara var en talang, vad säger du om det?

Spelade 6-7 timmar om dagen sen när jag var 14 år. Spelade med a-landslaget (Ulf Thorsell, Roger Lagerfeldt, Mikael Appelgren) varje morgon och kväll och ibland mellan träningarna så körde jag ännu mer sedan tillkom alla tävlingar. Så om det är lite träning låter jag någon annan avgöra.

En del har bra serve en del andra sämre, det kan inte bara vara träning. Var ligger skillnaden?

Handleden och timing. Svårt att få det bra om du inte har det. Jörgen Persson har till exempel bättre backhandserve än jag då han var tvungen för att han inte hade så bra forehandserve. Man har talang för olika saker.

Du skyndar ofta på spelet mellan bollarna när det går bra för dig är det medvetet och i så fall varför?

Taktiskt, spelare behöver tid för att förbereda sig, speciellt om de har svårt för min serve. Då vill man pressa dom så att dom inte hinner tänka för mycket. Snällast vinner inte. Pingis är mycket taktik.

*

Efter detta så ägnade vi oss en stund att diskutera europeisk och svensk pingis jämfört med kinesisk pingis. Ett ämne som är ständigt aktuellt.

Hur ska Europa kunna ta upp kampen med Kina?

Svårt, satsa enormt på duktiga ungdomar med specialträning, samarbete med träningsläger i Europa, europaläger för 12-14 ålder och uppåt.

Kan den europeiska skolan någonsin närma sig den kinesiska och i så fall hur då?

Genom att göra som jag precis sa men samtidigt behålla kreativiteten och försöka utveckla sig så mycket som möjligt.

Vad kan Sverige göra för att få fram bättre spelare?

Samma som jag föreslår för Europa fast då på svensk basis såklart.

Finns det några program för att ta fram duktiga juniorer?

Nej inte idag. Vissa europeiska länder är bättre men ingen är nära Kina.

Tror du att Sverige någonsin kommer att komma tillbaka som toppnation igen?

Det kan gå. Med bra samarbete inom Sverige och med andra länder, det gäller att ta hand om talangerna. Talangerna finns pingis är en klassisk sport i Sverige

Hur skulle du vilja få pingisen större i världen utanför Kina?

Bra turneringar, skippa källarsporten, ta hand om spelarna, ETTU måste promota spelarna bättre, skapa profiler, större europaavtal med tv.

Sätta spelarna före funktionärerna. ETTU är för dåliga jämfört med ITTF. Jämför top-12 som ETTU förstört helt och hållet idag.

Har du någonsin funderat på att åka till USA och få igång pingisen där?

Jag har varit i kontakt med SPIN i New York. Susan Sarandon var ju över här i Sverige och vill ha över mig, det kanske kan bli något men det får ske i mån av tid.

Vad tycker om pingisens status/situation just nu i Sverige och världen?

Bra i Asien. Tyskland är helt OK men för lite på TV. Statusen har sjunkit i Frankrike och Belgien, de saknar storstjärnor. På det hela taget är statusen inte så hög i Europa. I Sverige är statusen ganska OK nu med tv-sändningar nu men man behöver fler klubbar och spelare. Man behöver öka på bredden.

*

Nu har vi kommit fram till den sista delen i intervjun och den behandlar J-Os karriär en del personliga frågor och en del tips och råd från honom.

*

Ett annat stort ämne som man alltid undrar mycket över är J-Os karriär och en mängd frågetecken behöver rätas ut.

Vilken är din största triumf?

OS1992, slog störst i Sverige som ensam guldmedaljör för Sverige. OS är det största att vinna. Det massmediala intresset var enormt. Dessutom hade jag förberett mig så länge för denna turnering.

Vad är du stoltast över med din pingiskarriär?

Inställningen till sporten. Jag älskar pingis.

Vilken är din enskilt roligast match?

Oj, det är många. Kan inte komma på någon så här direkt.

Vilken är din absolut bästa match där ALLTING satt?

Kvartsfinal och semifinal i Delhi 1987 mot Chen Longcan och Teng Yi jag var sjuk innan i dysenteri och missade lagfinalen. Helt klart det bästa jag spelat.

Vilken är din tyngsta förlust?

Det är många haha! Men den mot Ma Lin 1999 i semifinalen i Eindhoven VM då jag hade 2-0 och 16-11. Fram till dess var det lekstuga. En riktigt tung förlust.

Vilken är din tyngsta period som spelare?

Efter min fotskada 2002 då jag inte kunde spela under så lång tid.

Var du någonsin nära på att sluta med pingis i unga år?

Nej, jag var för bra för att sluta.

(Waldner säger detta utan att tveka eller att le, ännu ett tecken på hans målmedvetenhet

Har du alltid velat bli bäst i världen?

Ja.

(samma sak här inte en ansiktsmuskel som rör sig)

Vad var din främsta drivkraft genom åren (turneringssegrar, tävlandet den perfekta matchen)?

Tävlandet i sig. Jag älskar att tävla och jag tävlar i allt hela tiden.

Hur motiverar du dig idag?

Så få matcher idag att det inte är svårt fokusera dessutom så spelar jag i ett bra ochkul lag. Tränar inte lika mycket nu som förr. Men det enklaste är att jag älskar sporten.

När ska du sluta att spela?

Fulda ett år till sen får vi se.

Kommer du att spela i Pingisligan innan du slutar?

Troligen men nu är det för stor skillnad. Knappt någon publik och dåliga arrangemang i den svenska Pingisligan jämfört med Tyskland.

Har du någonsin velat bli en tränare eller coach?

Inte än. Men om jag skulle bli det så skulle det nog vara mer som coach än som tränare. Jag gillar matchsituationerna.

Vad ska du göra när du slutar med pingis som spelare?

Inom pingisen skulle jag nog fortsätta men vet inte exakt som vad men kanske coach eller för någon producent.

Ångrar du något från din karriär?

Nej, sån är inte jag.

Hur högt rankad skulle du vara idag på världsrankingen?

Cirka 50.

Kommer du någonsin att tävla som veteran på VM och annat?

Tror inte det.

När du vann SM 2006 så spelade du inte VM efter det samma år, varför?

Det hade jag bestämt redan innan. Min rygg skulle inte orka med den satsning som krävs för ett VM. Jag vet som krävs för en sådan satsning och det skulle jag inte ha klarat av.

Varför uteblev du från US Open 1997?

Arrangemanget var uruselt och många åka hem. Ville visa att det var för dåligt. Någon gång måste man säga ifrån när arrangörerna är för dåliga. Hade dock gärna spelat själva turneringen men nu blev det inte så.

Förlorar du fler jämna matcher numera än förr och i så fall varför?

Jag förlorar fler jämna matcer nu. För lite matchspel, jag har inte tillräcklig matchvana. Därför är det viktigt med Safirs Internationella och SM. Det är kul att tävla.

Hur hårt tränar pingisspelare jämfört med andra idrotter? Jämför tex Bowling.som många säger att man kan bli bra i utan att träna riktigt hårt.

Alla sporter kräver hård träning. Alla tränar hårt sen är det givetvis så att visa uthållighetssporter kräver fler timmar än vad andra sporter gör. Men mitt svar är att alla pingisspelare på toppnivå är vältränade och tränar hårt.

Som pingisspelare är det viktigt med bra fysik för att kunna hålla fokus i en sådan koncentrationssport som pingis är. Sen så är fysiken givetvis viktig för alla andra delar i spelet.

Nu över till en del personliga frågor även om jag utelämnat de flesta delar som inte berör bordtennis. Det här är inte en skvallerintervju utan en om bordtennis.

Varför har du aldrig tagit körkort?

Jag var på väg att ta det men sen så missade jag teoriprovet och efter det blev det aldrig av. Jag hade övningskört och kunde köra men sen så rann det ut i sanden.

Vem är Sveriges största talang just nu?

Mikael ”Äpplet” Appelgren hahaha.. svårt vi har många duktiga.

Vad tycker du om Alexander Franzén och hans chanser att bli bra?

Mycket bra, kul att han tävlar internationellt. Ska bli kul att se honom spela dubbel med Jörgen Persson på SM (dom gick till semifinal kan sedan tilläggas).

Har du några tvångstankar när du spelar pingis?

Nej

Vad gör dig nervös när du spelar?

Tänker inte så. Jag är positiv hela tiden. Jobba på nästa boll och försök vinna den då blir man inte så nervös.

Om du inte hade spelat pingis vad hade du gjort då?

Fotboll eller tennis. Idrott garanterat och något med en boll.

Finns det någon artist eller idrottsstjärna i världen du känner igen dig i? Typ Maradona, Federer, Mick Jagger eller någon annan. Någon speciell anledning?

Nej inte riktigt. Alla stora idrottsmän är speciella på sitt eget sätt och då menar jag speciella på ett bra sätt.

När ska du vara med i mästarnas mästare?

Ska ej vara med, vill inte vara instängd i en stuga i 20 dagar.

Så du räknar med att vara där hela vägen fram och vinna?

Jag räknar med att vinna. Vem kan slå mig i svärdet, jag har ju rätt bra reaktioner haha.

Du framställs ibland som en ensamvarg, hur ser du på det?

Både och. När man inte lever i ett förhållande blir det lite så. Men jag trivs med alla människor, gillar folk men gillar att vara hemma efter ha rest så mycket. Värdesätter tid med sig själv. Beror på hur man ser på saker och ting.

Hur går det med din restaurang W? Någon favoriträtt och drink på den menyn?

Det är stängd nu, byter ägare nu. Avvaktar vad som händer. Köttbullarna är annars min favorit på menyn av dryckerna har jag ingen favorit.

Hur bra koll har du på pingisen idag? Kollar du Tv, resultat, pratar med andra spelare, ledare osv?

Hela tiden. Jag pratar med svenskarna i landslaget, kollar resultat och videoklipp från pro touren. Följer det mesta som går att se. Kollar mycket på tv och pratar mycket med andra om pingis allt från gamla spelare som nu är ledare eller med aktiva spelare. Jag har bra koll.

Hur ser du på Kina. Jag har fått för mig att det är lite som ditt andra hemland, stämmer det?

Jag gillar Kina eftersom pingis är så stort där och att jag har varit där så mycket. Alltid kul att vara där.

Skulle du kunna tänka dig att flytta dit och bosätta dig?

Nej, jag är för hemmakär.

Hur stor är du i Kina, Tyskland och Sverige?

I Kina är jag jättestor, bara halvstor i Tyskland och här hemma är det som det är.

Är du intresserad av att spela Modum Open?

Om man har tid. Vet ej när den är. Tar gärna emot inbjudan.

*

Slutligen så kom vi fram till en del frågor som får fungera som råd till spelare.

Hur mycket ska man träna för att bli bra?

5-6 timmar om dagen från12-14års ålder under 6 dagar i veckan. cirka 30 timmar/vecka

Vad är viktiga egenskaper för att bli riktigt bra på pingis?

Taktik, spelsinne, serve retur, fotarbete. Har man allt det så är man en bra bit på väg.

Vad tycker du är viktiga råd till spelare under matcher? Kan man påverka?

Enormt viktigt. Vissa kan man coacha mycket. Viktigt med en bra coach. Alla kan inte bli coachade på samma sätt. Svensk pingis lite för dålig på detta, känsla för spelaren. Helheten. Känna spelaren. Ett råd som fungerar på en spelare fungerar inte för en annan. Angående träning så är det viktigt att känna spelaren man tränar också så att man inte trycker på för hårt eller för lite.

Om man är en glad amatör på 40+ ska man träna för att bli bättre och försöka vinna turneringar eller ska man bara spela för att det är kul? Du måste välja ett svar.

Då ska man spela för att det är kul och för motionens skull.

*

Med detta så är intervjun med J-O Waldner avslutad och jag hoppas att ni gillat den. Om ni har några frågor till mig om den eller om nivill använda er av den på något sätt är ni välkomna att höra av er till mig nedan eller via mail på pingisfan@gmail.com

Vill återigen påpeka att det inte är tillåtet att använda sig av detta material utan min skriftliga tillåtelse.

Etiketter: ,
Postat i Reportage | 7 kommentarer »

Matchen har börjat

lördag, 16 januari, 2010

Detta inlägg är skrivet dag för dag och handlar om en och samma match i ett försök att delge er hur mina tankar vandrat kring en och samma match under en längre tid.

Jag börjar skriva detta inlägg idag den 29/12 klockan 20.36 och kommer att fortsätta skriva i detta inlägg fram till dess att det publiceras den 16/1 klockan 14.00 vi har då förmodligen spelat klart.

Varför publiceras detta inlägg just då kanske ni frågar er? Av rubriken att döma så kan ni säkert ana att det handlar om en match men det är inte vilken match som helst utan det är seriefinal mellan Ängby SK och Norrtulls SK i div 1 Östra.

Förutsättningarna är som sådana att Ängby har bättre matchskillnad samt en poäng upp på oss i NSK. Det innebär att NSK måste vinna för att ha en chans att vinna serien om bägge lagen förblir obesegrade gentemot de övriga lagen. Klar fördel för Ängby alltså.

Vi i Norrtull kommer i denna match som det ser ut just nu att mönstra följande lag. Mattias Andersson, Jens Karlsson, Ludvig Hedlund, Tobbe Bergman. David Gustafsson jobbar tyvärr denna lördag och kan alltså inte medverka vilket såklart är ett avbräck men det är något vi vetat om i flera veckor redan och är redo för drabbningen oavsett. En del kanske undrar om andra spelare i truppen som Nyqvist, S. Hedlund, Esbati eller Silver men de är i dagsläget inte aktuella och detta är vårt starkast möjliga lag som vi mönstrar.

Ängby kommer att spela med Morten Hyrup Rasmussen, Martin Singh och Gustaf Ericson tillsammans med vad jag tror blir Johan Rosenberg. Ett starkt lag för att vara division 1. De har även möjligheten att spela med Berglund eller Loso men jag tror på Rosenberg.

Ängby ser sig själva som favoriter men jag tycker nog att vi har ett något starkare lag än dom och vi kommer välförberedda och vi har nog klurat mer än dom inför den här matchen. Förbedelserna är rigorösa inför detta möte. Vi kommer eventuellt till och med att med oss en hejaklack till denna match, bara en sådan sak.

Jag kommer medvetet på bloggen att inte blåsa upp denna match så mycket då det kanske fungerar som extra tändvätska för Ängby och det vill jag ju inte. Samtidigt så måste jag få skriva av mig om matchen då den är på mitt sinne alldeles för ofta. Min kära sambo undrar (det har hon gjort länge) om detta verkligen är sunt?

Vadan denna besatthet kan man med all rätt fråga sig?

Jo, så här är det. Jag har ALDRIG medverkat som ledare eller spelare i en match och besegrat Ängby. Jag har varit nära ett par gånger men aldrig vunnit. Det är tungt. Ängby är en dominant av stockholmspingisen och en storklubb som jag själv alltid velat vinna över, lite känsla av att vara den lilla utmanaren mot den stora röda maskinen. den 16/1 har vi chansen!

Lördagen 2/1-10 klockan 01.18

Har funderat lång tid över laguppställningen inför matchen och har nog en plan för hur vi ska ställa upp laget. Dubbelparen är också klara. Andersson/Karlsson och Bergman/Hedlund blir det. Bergman/Hedlund är ganska safe i spelet och kommer att komplettera varandra bra medan Andersson/Karlsson är rätt stora killar som jag tror kan spela bra tillsammans. Den exakta laguppställningen är inte bokad med just nu är det följande som gäller:

1.Jens Karlsson
2.Mattias Andersson
3.Tobias Bergman
4.Ludvig Hedlund

Så ser resonemanget ut just nu två veckor innan match.

Klockan 23.48 3/1-10

Fortsatt diskussion om matchen ikväll. Varken Thomas Johansson eller Nisse Sandberg kommer att vara med på matchen som coacher vilket är lite synd. Om vi vinner så hade det varit en stark känsla att tacka för matchen efteråt.

Klockan 12.12 5/1-10

Det blir middag på fredagen med laget inför matchen dels som uppladdning men även för att fira Mattias Anderssons födelsedag som äger rum den 15:e. Funderar på något ställe på Södermalm då Jens och Mattias bor vid Medborgarplatsen mitt i Bajenland (åh så vackert). Funderar på Pelikan som har grym husmanskost eller om det blir en klassiker på Kvarnen, i dessa kvarter är jag som fisken i vattnet, här rör jag mig snabbare och lättare än någon annanstans. Jag bor ju nu på ”fel” sida om Slussen och det sticker i alla mina bajenvänners hjärta och även i mitt eget,  men jag bor väldigt nära Norrtull som också är mig så nära så det värmer lite grann. Nog med bajennostalgi, fokus på matchen.

Klockan 23.55 7/1-10

Idag är en bra dag. Funderar som så ofta på matchen och hade idag en liten träff med JÖ efter att vi spelat tennis. Som vanligt ett givande samtal kring klubben men också en hel del utbyte av tankar kring matchen. Jag börjar tro att han snart är lika laddad som jag. Nåja, han når snart 50% av mitt intresse.

Klockan 21.55 11/1-10

Måndagsträningen avslutad och det var 14 man på plats, alla verkade taggade. det är ju sammandrag även för Östermalm och Innerstan denna helg, mycket som står på spel. Jens Karlsson ringde mig idag och uppmärksammade mig på att Gustaf Ericson i fyra av sin sex lagmatcher hittills under säsongen har spelat som fjärdegubbe. Hur påverkar det oss egentligen, värt att fundera på en stund till.

Nisse Sandberg ska förresten tydligen med nu trots allt, ossa.

Klockan 23.23 15/1

Hemkommen sen en stund efter middag med laget. Ny uppställning framklurad men samma dubbelpar. Vi har spenderat kvällen på södermalm med middag och mycket pingissnack. en trevlig kväll inte helt utan missöden då någon galning vägrade låta oss sitta i fred och kom vid upprepade tillfällen bort till oss och störde oss med sin närvaro, en ytterst märklig människa som man först skrattar åt men sen funderar på om han inte är en sådan där galning som helt plötsligt bara skjuter ihjäl när man sitter där i godan ro.

Nåja.

Matchen startar som sagt klockan 11.00 i morgon och det ska bli mycket kul och spännande och jag önskar Ängby all lycka till (dock inte för mycket).

Om jag inte skriver på ett par dagar efter detta inlägg så har det inte gått så bra.. jag är en något av en humörmänniska när det gäller sådant här. Hoppas ingen telefon går sönder under helgen, dom har en tendens att göra det i pingishallar när det går dåligt för mig, det är inte bra.

Vi ses på andra sidan. In i dimman gossar!

Postat i Reportage | 7 kommentarer »

På besök i Eslöv hos svenska mästarna

fredag, 11 december, 2009

Tisdag eftermiddag och pågatåget rullar ut från Malmö station, jag är på väg till Eslöv. Eslöv denna lilla skånska stad som inte är känt för så mycket mer än att Felix gurkor kommer härifrån, för mig så är dock Eslöv känt och entydigt med en sak och bara en sak, pingis.

Vädret är varmt och skönt nere och lite avundsjuk är jag allt då hösten är nära i Stockholm. Jag kliver av på Eslövs station och det första jag ser är Martin Lovén en av gymnasisterna, han ser inte mig eller så känner han helt sonika inte igen mig.

Jag hinner inte mer än ner för trappan på stationen förrän Mattias Andersson möter upp mig för vår bokade fika på Grappa, stans enda vettiga café. Vi sitter där en timme ungefär och pratar pingis över en cola och i mitt fall en helt OK mozzarella och pesto toast. Mattias hinner med och berätta en sjukt kul anekdot om när Chen Jian (den äldre) spelade för Eslöv och var med och tog Eslöv till deras första SM-final som de senare förlorade. Den historien förtjänar sin egen plats i pingishistorien och kommer en helt annan gång. (Ni har nu förresten fått höra den via  anekdotstafetten). Vi pratar dessutom vidare om andra saker som jag kommer att avslöja längre ner i texten.

Jag och Mattias bestämmer att jag skulle möta upp honom i hallen vid klockan sju då träningen för A-laget och pingisgymnasisterna skulle dra igång. Då EM är bara dagar bort så saknas stora delar av Eslövs A-lag. Johan Axelqvist och Robert Svensson ska bägge två vara med på uppladdningsläger med det svenska landslaget och Kasper Sternberg för det danska. Kvar är då enbart Mattias Stenberg då Zhao Peng ännu inte anslutit till Eslövs träningar eller ens kommit till Sverige.

Någon timme senare är jag på väg till fots från hotellet mot Eslövs träningshall och det tar väl cirka femton minuter att gå innan jag hittar fram hallen. Jag anländer lagom till uppvärmningen som jag iakttar genom den öppna dörren i smyg då jag inte vill störa just då eller hamna i samtal med någon spelare innan de börjat träna. När inslagningen väl börjat går jag in och kollar hur de har ställt upp och jag växlar även några ord med Mattias Andersson, försöker hålla låg profil för att inte störa får dock några igenkännande nickar och hälsningar som jag snabbt besvarar på samma sätt. Mattias ställer fram en stol och säger ”Slå dig ner och känn dig som hemma” fast på skånska då såklart. Två timmar pingisträning som ren observatör är en ny upplevelse för mig och jag gottar mig in det. Jag kollar även runt lite på hur de prytt väggarna med olika kollage av tidningsurklipp och annat, imponerande texter om föreningen som vunnit SM-guld fem år i rad.

DSC02823

Hallen är en perfekt träningshall bortsett från storleken och när jag påpekar det då jag snabbt höra att det är klart att de kommer att få en dubbelt så stor yta att spela på, närmare 1000kvm. Hallen ägs av en möbelhandlare som gillar pingisen och hjälper dom på många sätt. Att pingisen är viktig för kommunen märks på många sätt och inte minst genom att kommunen satsar 200.000kr på att pingisgymnasiet ska kunna bli ännu bättre och till och med kanske uppnå Riksidrottsgymnasium 2010/2011 tillsammans med Köping. Otroligt viktigt för svenska pingisklubbar att få sådant stöd och väldigt roligt för Eslöv.

Det är bra tempo på hela gruppen och grabbarna kör på riktigt bra. Flera bollar per bord ger högt tempo och spelarna jagar efter bollarna för att utnyttja träningstiden maximalt. Samtidigt som träningen pågår så står nästa generation Stenberg och nöter forehand mot pingisroboten i cirka 45 minuter innan det är dags för läxläsning. Pappa Mattias Stenberg som har haft problem med sitt knä enda sedan SM-finalen då menisken började krångla och som dessutom sedan råkade ut för en bilolycka på en övning under hans polisutbildning som han just nu genomgår kliver av efter halva träningen. Han har kört med Mattias Pernhult som varit en av dom kört på hårdast i gruppen under träningen. Det jag blev mest imponerad av var Stenbergs backhand. Jag har aldrig sett honom träna annat än på inslagning och dylikt men då har inte denna backhand skådats. Med lite efterforskning får jag höra att han har en jäkla backhand på träning men inte riktigt släpper loss den på match vilket jag som åskådare nu med denna vetskap tycker är riktigt synd för det skulle göra Stenberg inte bara bättre utan ännu mer sevärd.

DSC02817

Stenberg med matteläxan, viktigt att kunna räkna till 11 och kanske längre.

Träningen fortsätter i samma  höga tempo och Mattias Andersson driver på de unga och efterfrågar skärpa och högt tempo vilket han får av alla iblandade. De tre som kör bäst är Mattias Pernhult, Adam Andersson och Viktor Fredriksson. Alla de andra kör på bra och det är få bollar som slås bort i onödan eller ens blir lajbollar av, dock är stämningen hög och humöret gott. Högt tempo och bra körning är min uppfattning av Eslövs träning och det är en ganska stor kontrast från mitt eget Norrtull där känslorna är utan på huden och vrålen skallar i med och motgång genom lokalen.

DSC02821

Träningen avslutas med två stycken innebandymatcher som fysaktivitet då killarna har kört på riktigt bra. Det blir prestigematch mellan ettorna och tvåorna på gymnasiet där ingen vill förlora och Mattias Anderssons instruktioner är klara ”Slå inte ihjäl varandra nu” fast på skånska då såklart. Tvåorna vinner bägge matcherna, den första matchen är jämn men sen är det stora siffror i den andra.

Efter träningen så möter jag och Mattias upp mellanbror Andersson, Peter. Givetvis så samlas vi på Grappa där jag är för andra gången den dagen och Mattias för tredje gången den dagen. Vi tre sitter och tar en stilla fika och snackar om hur Eslöv arbetar med sponsorer, ungdomar och gymnasiet. Innan vi mötte upp Peter så visade Mattias mig var gymnasisterna bor. Varje elev har möjlighet att köra 8 pass under måndag till fredag. Eleverna och elitlaget kör 6 pass i veckan tillsammans och det är lite olika beroende på vilka som är där beroende på skolschema och annat. Mattias berättar och visar mig runt på området som visar närheten till fina idrottsmöjligheter inom andra områden, fotbollsplaner

Eslövs gymnasieelever får en gedingen och hård pingisutbildning och det som är det främsta målet här är pingisen. Hård körning kommer generera bättre spelare. Men det är inte bara träning i hallen utan också möjligheter att under sin gymnasietid (som kan vara på tre eller fyra år) få åka till Kina på träningsläger och just nu håller man dessutom på att ordna finansiering för en eventuell resa till Wien i Påsk.

Eslöv drivs i stort sätt av familjen Andersson. De tre bröderna gör alla ett hästjobb för klubben och den som inte märks mest utåt av oss som inte har insikt eller stenkoll på klubbens historik är storebror Thomas som är ordförande. Han sköter det mesta och har koll på allt i klubben. Andersson har fått detta arv av sin far Birger som fortfarande är aktiv i klubben och jag tror inte att bröderna hade kunnat komma ifrån att bli föreningsmänniskor som genuint bryr sig om pingis och sin egen förening. Även mamma och syster Andersson hjälper till vid allt som rör klubbens verksamhet. En otrolig kraft för en förening! Här pratar vi otaliga obetalda timmar som byggt upp och som driver klubbens kärnverksamhet med en hel del andra ideela krafter som jag tror att alla föreningar är beroende av.

DSC02828DSC02826

Samtalet med bröderna Andersson fortsätter någon timme tills vi vid halv tolv får höra från personalen att det stängt för en halvtimme sedan. Vi har då haft ett trevligt snack om pingis sett från deras ögon och från deras verksamhet och jag är imponerad och glad över att få se och höra så mycket från dessa pingisprofiler som gör så mycket gott för sin klubb och även för svensk pingis. Vi har även hunnit avhandla diverse anekdoter som mer eller mindre lämpar sig för bloggen.

Men vi pratade även om lite andra saker som till exempel att Mattias Andersson kommer att spela för Norrtulls SK efter jul, femfaldig svensk mästare i lag rad till Norrtulls SK. Dessutom bestämde vi då om en träningsmatch som faktiskt kommer att äga rum nästa vecka och då kommer några spelare från Norrtull under lördagen att spela två stycken matcher mot Eslöv PK och Eslöv AI. En kul resa för oss från Stockholm och förhoppningsvis en kul grej även för dom. EAI får nu också chansen att ge igen för elaka kommentarer jag kan ha yttrat under årens lopp vid bordet, den värsta och samtidigt den bästa hämnden. Givetvis så kommer detta att dokumenteras och komma här på sidan.

Mattias är helt klar och frågan är om man inte skulle försöka få med med Pidde också?

Tack för att jag fick komma och besöka er träning och sitta och snacka med er, ni förgyllde min tisdagskväll som annars hade kunnat bli lite långsam.

Postat i Reportage | 6 kommentarer »

Reportage

fredag, 27 november, 2009

Här kommer det att vara längre reportage som berättar om mina eller kanske andras resor eller upplevelser inom pingisen.

Först ut kommer ett reportage om Eslöv och mitt besök där som jag hade för någon månad sedan. Förslag på reportage tages tacksamt emot!

Postat i Reportage | 3 kommentarer »

En resa till pingisparadiset, del 2

fredag, 27 november, 2009

Lördagsmorgon på hotellet och en skön hotellfrukost som väntar inför en fullspäckad pingisdag. Det kan knappast börja bättre.

Jag var bland de första ner till frukosten men först av alla var Anders Johansson från Ochsenhausen. Vi fortsatte att prata pingis och det är inte svårt att snacka pingis med varken mig eller Anders, vi gillar det ganska mycket om man säger så.

Spelarna ramlade in efter en. Äpplet, Jörgen och J-O var bland de första. Men innan dom kom var Ovtcharov där och jag hann slänga ur mig att Appelgren redan var i hallen och tränade. Han skrattade då nervöst och sa att det var bra för att då skulle Äpplet vara trött när de möttes, ack vad fel han skulle få. Sist av alla till frukosten var Ma Long som kommit först sent på fredagskvällen.

Transporten till hallen gick smidigt och då jag kom med spelarna så var jag först på plats av alla åskådare. De portabla läktarna var på plats och den röda mattan utrullad. Hallen var redo för pingis, nu saknades bara publiken och dom skulle komma.

Inslagningen var ostrukturerad då det bara fanns två bord att slå in på om man bortser från ett bord i hörnet där det inte fanns någon matta. De yngre spelarna var hetast och tog plats direkt vid bordet där de dunkade forehand mot forehand i ett hyggligt tempo. Men när de äldre kom in i hagen så var det bara för att ungdomarna att flytta på sig. Det var mycket roande att se J-O be Ovtcharov och Baum spela på hörnbordet och för att han och Äpplet skulle kunna slå in. Tyskarna förpassade sig ner till hörnet men insåg att de inte gav något att spela där så de la ner inslagningen, hur kul som helst!

När alla spelarna var på plats så blev inslagningen som sådan att man slog med den som stod framme vid bordet. Det var alltså cirka sex spelare på varje bord. Mall Long och Äpplet slog ett bar bollar loop-mot-loop där Äpplet mer fiskar än loopar men där han deffar in en boll för att kolla Ma Longs känsla för skruvbytet, världstrean drog in loopen nät in, inga konstigheter.

I dagens första match så ställdes J-O mot Ma Long. Världens bästa spelare genom tiderna mot världens bästa spelare just nu. J-O sa sig vara i bra ordning och kände att han kunde störa den unga kinesen.
”Jag har ju slagit ett par kineser genom åren så det har en hel del respekt för mig.”

Matchen startade precis som J-O hade snackat om. Janne var i bra ordning med fötter och Ma Long hade lite problem med serveretur och de eviga temposkiftningarna som J-O gör så bra. Till sist så vinner Ma Long med 3-1 men det är som sagt inte utan problem. Janne hade setboll till 2-1 och då vet man inte hur det hade gått sen.

I de andra grupperna sker en del skrällar men ingen skräll är större än den Mikael Appelgren ställer till med när han slår Dima Ovtcharov. Den unge tysken som är upptränad av sin pappa som en gång i tiden förlorat mot Appelgren visade upp en väldigt nervös sida och hanhade varit nervös inför mötet länge. Redan veckan innan hade han förhört sig med Jörgen Persson om hur mycket Appelgren tränade och hur bra han var. Hela fredagen så blev han fortsatt trimmad av alla om vilken match det skulle bli. Från början såg det ut som om Dima skulle köra över Appelgren men sedan hittade stockholmaren in i matchen och vann första och smög sig ifatt och om i andra set för att i tredje komfortabelt vinna matchen med 3-0.


Med tanke på att det var prispengar på spel och att Ovtcharov sedan slog Crisan med 3-0 så vore det skäl och bevis nog att Ovtcharov var i helt OK form och verkligen hade något att spela för. Oavsett så var det en fantastisk match att se och få uppleva på plats.

I Jörgens grupp så hade Baum slagit Schlager med 3-1 och när Jörgen klev ut mot schlager så chansspelade österrikaren en del med långa server och sedan tokdrag på Jörgens öppningar. Chansningarna höll och det blev klara 3-0 till Schlager. Med det var Jörgen utslagen och matchen mot Baum betydelselös. Jörgen hade haft bra chans att vinna den om han verkligen velat men motivationen var större hos Baum som vann en hård skiljematch där Jörgen inte slet ihjäl sig. Samtidigt så spelade Appelgren mot Crisan. Förutsättningarna var enkla. Ett set räckte för Appelgren för att ordna avancemang. Om Appelgren förlorar med 3-0 så blir det bollräkning och där är han körd då Ovtcharov slagit Crisan större än vad Appelgren vunnit över Ovtcharov.

Matchen startade bra för Appelgren med 5-0. Men då hände något och vips så hade rumänen sopat hem 11 raka bollar och vunnit setet med 11-5. Andra set började bra för Appelgren och han fick 2-0 direkt men ännu en gång hände något med rumänen. 11-3 i andra set och Appelgren tvärsist i gruppen på bollräkning just då efter 3-22 på de senaste 25 bollarna.

Crisan behövde alltså i det läget bara vinna tredje set så skulle han vara vidare. Men som den ängsliga spelare han är så vek han ner sig. Appelgren startade återigen med 5-0 och när första bollen föll till Crisan så anade jag oråd men denna gång höll Appelgren undan och vann tredje set enkelt och var med det gruppvinnare och klar för semifinal mot Timo Boll som enkelt vunnit sin grupp mot Chen weixing och Torben Wosik.

I den andra semifinalen så möttes Ma Long och Patrick Baum och det blev en väldigt hård batalj där Baum hade greppet om matchen enda in i slutet men misslyckades med att knyta till säcken. Ma Long klar för semifinal.

Appelgren mot Boll kunde på förhand bara sluta på ett sätt och det med en seger för Boll. Högt tempo och bollsäker så in i vassen var melodin för tysken och Appelgren var aldrig i närheten av att hota om segern eller ens i något set.

Final mellan Boll och Ma Long alltså.

Mellan och medan matcherna så spenderade jag tiden i VIP-loungen där de givetvis såväl varm som kall mat och alla sorters drycker. Mat och dryck serverades i hallen i stora lass och trots digra prispengar så var det nog en mycket lyckosam affär för arrangörerna detta. Tyskarna kan verkligen det här med arrangemang kring pingis.

Inför semifinalerna så var det jag Persson och Primorac som diskuterade mest kring matcherna och även kring andra spelare som inte var på plats. Bland annat diskuterade vi ”kantbollen” från OS i matchen mellan Jörgen och Samsonov. Primorac var mycket förvånad över att Samsonov försökte ta den poängen då han tidigare varit känd för att vara en sådan sportsman. Persson och Primorac påpekade dock att Samsonov på sistone har varit inblandad i liknande situationer där motståndaren blivit arg över hans sätt att försöka ta poäng, synd om han på äldre dar ska förstör sitt rykte den gode Samsonov.

Nåja.

Appelgren åkte ju ut och mötte då upp oss tre i Loungen för något att äta och dricka. Waldner hade rest iväg till Fulda för att spela seriematch (de vann 3-0, Waldner och Robert Svensson vann sina matcher bägge två i skilje) så vi fick klara oss utan honom så länge.

Finalen var ganska välspelad men Ma Long spelade inte så bra som jag har sett honom göra tidigare och det utnyttjade Bol till fullo och vann i skilje efter att ha haft matchbollar redan i fjärde set. En skalp för Boll som nu slagit Ma Long två gånger i rad, det trodde jag inte at han var mäktig.

Boll vann alltså före Ma Long och på delad tredjeplats kom Appelgren och Baum. 12 000€ till Boll. 6 000€ till Ma Long och 3 000 var till semifinalisterna Appelgren och Baum.

Efter den mycket lyckade och trevliga tävlingen så bar det iväg tillbaka till hotellet där det inmundigandes det lite drickbara aptitretare inför spelarbanketten.

Återigen var jag oerhört malplacerad då det var pingisstjärnor och folket kring Donic och arrangörerna på plats. Till bords så delade vi upp oss så att svenskarna satt med svenskarna. Primorac hängde dock på Persson och Appelgren så han var med i våra samtal och det föll en hel del vassa kommentarer om diverse världsklassspelare från såväl idag som från förr. Snacket blev roligare och roligare med tiden och med supén i baren efteråt då Schlager mötte upp oss så var det mycket anekdoter som ramlade in och snacket höll en härligt låg nivå. Världsartister men vanliga och mycket trevliga människor allihopa. Mumma för en pingisnörd.

Efter middagen och avslutande supén så var det fria aktiviteter och de flesta gick och lade sig för att resa hem nästa dag til respektive land. Jag och svenskarna var de mest skötsamma och det finns inget mer att berätta om resten av kvällen eller natten. Eller?

Postat i Reportage | 1 kommentar »

En resa till pingisparadiset, del 1

fredag, 27 november, 2009

Ska i några delar försöka beskriva en pingisresa till paradiset för en nörd som jag själv.

På onsdagskvällen bestämdes det att jag skulle till Energis Masters i Saarbrücken. på fredagen. Mikael Appelgren hade bjudit med mig till denna tävling och jag kunde inte ordna till detta förrän i sista sekunden. Gud vad jag inte ångrar mig!

Fredagen började på Arlanda Express och en snabb tur ut till Arlanda för att ta flyget till Frankfurt. Först ett stopp för frukost. Jag, J-O och Äpplet börjar dagen med att totalt såga PSV och deras värvning av Toivonen för nästan femtio miljoner för att snabbt konstatera att Eguren och Petter Andersson var rena fyndlirarna och att de reades bort. Oron för Hammarbys nästa säsong var och är påtaglig.

På planet så började vi prata om deras lottning och J-O undrade hur bra Ma Long är just nu. Han vet att han är bra men HUR bra. Min åsikt som jag snabbt förmedlade var att han är bäst just nu, bättre än alla de andra kineserna. Diskussionen fortsatte och frågan var om vem som hade bäst chans: J-O mot Ma Long eller Äpplet mot Ovtcharov. Vi var eniga om att Äpplet hade bättre chans.

Desto mer vi pratade så blev däremot oddsen bättre och bättre. J-O resonerade som så att OM han fick en bra start OCH Ma Long grenade lite på serven OCH att Jannes ben var igång så kanske han kunde vinna. Äpplet tänkte spela långt ner i backhand på den unge tysken och sedan bara mosa ut honom i andra hörnet. Enkelt på en flygplansstol på väg till Frankfurt.

Väl på plats i Frankfurt så väntade det två bilar från Donic för att hämta upp oss. Österrikes landslagsman Chen Weixing mötte även han upp och fick direkt en massa gliringar från de två svenska toppspelarna.

Bilresan gick snabbt och bra och efter en lunch med tillhörande öl för mig så var det dags att fota för Donics katalog. J-O, Äpplet och Jörgen på plats och dessutom Patrick Baum, Adrian Crisan och Dimitrij Ovtcharov hela Donic-stallet alltså.

Jörgen hade kommit kvällen innan efter att ha spelat Tournaments of Champions i Kina i helgen och det märktes snabbt att de var svenskarna som hade mest rutin och de höll låda med de andra. Ovtcharov var den som snackade mest av de yngre och han verkade orolig på riktigt för sin match mot Appelgren. Jag försäkrade honom om att Äpplet spelar pingis sex dagar i veckan och snittar cirka 8-10 pass. Oron växte och Ovtcharov konstaterade kallt:
”I will lose for sure.”

Efter fotograferingen så bar det av till hallen där det tränades och byggdes friskt. Tävlingen skulle spelas på två bord med tre läktare runt borden. Fyra grupper med tre spelare i varje, gruppsegraren till semifinal.

J-O och Äpplet spelade bara en kvart medan Ovtcharov och Baum dunkade på som aldrig förr. Jörgen spelade med Crisan och bägge två vägrade att missa.

Kommentarerna från de svenska spelarna ven runt huvudena på de andra spelarna hela tiden och respekten för våra svenska superlirare var ytterst påtaglig. De här tre herrarna är sjukt stora i detta pingisgalna land. Alla tre har i många år spelat i tyska ligan och de har i evigheter spelat med DONIC snacka om att de är populära

Efter den korta träningen var det gemensam middag för alla spelare och alla som hade hand om turneringen och så var det jag. En katt bland hermeliner. Den enda som saknades var MA Long som inte kommit med flyget ännu.

Jag avslutade kvällen med ett långt och mycket intressant samtal med Anders Johansson som är tränare i Ochsenhausen. Samtalet berörde inställning, förutsättningar, svenska bordtennisförbundet, svenska och utländska spelare, CL, tyska ligan, målsättningar och mycket mera.

Sen var det dags för bingen och ladda batterierna för ännu en dag i pingisparadiset. Del två av denna berättelse senare.

Postat i Reportage | Inga kommentarer »

Nyare poster »
Blogg listad på Bloggtoppen.se