För att inte översvämma er med info så delar jag upp svaren i lite olika delar. Ett stort tack till Anders Thunström för att han tog sig tid att svara på frågorna (era). Ett tack även till Peter Gustafsson för att han förmedlade kontakten.
1.Vad tycker Du de andra toppländerna är bättre på än Sverige när det gäller:
- Organisationen i förbund och distriktsförbund?
- Arbetssätt för att låta dom bästa träna med varandra under bästa ledning och support.
- Innovationer i spelet
Rent Org. massigt, sa tror jag Svensk Pingis fortfarande ar OK. Vissa av de Europeiska forbunden har dock hardare ”topp-styrning” av de basta talangerna, med ganska lyckade tranings-Centres i Tyskland och Frankrike, men den ”Svenska” modellen med stark klubb-verksamhet och bra utbilding i klubb kan fortfarande fungera.
HELA Europa har hamnat pa efterkalken nar det galler utveckling av spelet, KINA framfor allt men aven andra Asiatiska lander ar battre framme med nyheter och utveckling av spel-teknik. Jag tror aven Coacher ar battre utbildade an de motsvarande i Asien, med undantag av Mr. Gustafsson i Grostorp.(lol). Nyckeln ar att komma med ”nasta drag” som i en schack-match ungefar, Europeiska coacher maste komma med nytankade i spelet for att komma i fatt Kineserna. Det kanns som att ”glappet” ar storre an nagonsin.
2.Berodde framgångarna under 80-talet och 90-talet på något speciellt inom svensk bordtennis eller var det bara en lycklig slump med några träningsvilliga supertalanger som råkade komma från samma land vid samma tidpunkt?
Den vikitigaste orsaken var att det var ett helt gang av talanger som var tillrackligt ”galna” att tro att de kunde bli bast och hade som malsattning att sla Kineserna och hela konkaraongen. Det ar en ”myt”, kanske fortfarande en ”myt” att J-O, Applet & Co. INTE tranade, det ar ju helt lojligt att tro att det bara var talang. Den generation tranade mer pingis an nagaon annan generation hade gjort och gor an idag. Vi spelade ALLTID pingis. Att de dessutom var Super-talanger eller talanger utover det vanliga gjorde i kombination att de var mycket svarslagna nar de var som bast.
3.Hur kommer det sig att svensk bordtennis alltid varit så otroligt dålig på att marknadsföra sporten trots alla framgångar? Pingis borde ha blivit populärt och spelarna stora profiler. Det är underligt att intresset för pingis kan vara så otroligt lågt. Under en säsong får vi max 5 minuters elitserie-pingis i sportnytt, medan det läggs sisådär 200 timmar på att bevaka den marginella idrotten skidskytte.
Som sport att pingis popular i Asien, i vissa delar popular i Europa ocksa, men INTE i det stora hela sa popular. Vissa av andringarna av reglerna gjorda av ITTF var att fa en ”battre produkt” att marknadsfora. Rakningen var 1 andringen att forsoka ge pingisen ett battre lage att bli popular.
A andra sidan, sa ar marknads-foring nagot som kostar pengar och man maste forsoka ”sticka ut” nasan och tycka att sin produkt ar bra och att man kan markandsfora sporten.
Hur SBTF skoter sig kan jag inte, men inom ITTF har vi val pa ett ”hyfsat” satt forsokt utveckla och marknadsfora oss med ITTF Pro Tour etc. etc. Tyvarr sa skulle ett sadan ”koncepts” ha utvecklats langt innan det gjordes, kanske pa Stellan & Kjell’s tid nar sporthallarna var fulla nar det spelades hog-klassig pingis, vi maste hela tiden leka ”catch-up”.
4. Är den ”svenska modellen” tillräcklig numera att fostra morgondagens spelare? Vad behöver kompletteras, utvecklas osv för att den ska bli bättre?
Jag tror det finns en Svensk Idrotts modell som ar MYCKET bra. Hur skulle vi annars vara sa in i he-e bra i sport i jamforelse med andra lander som har fler innevanare etc. etc. ? Jag har ju bott i Kanada sedan 1996, och jag anser Svensk idrotts modell ar overlagsen den Kanadensiska t.ex.
Men a andra sidan, en model ar i princip some en bil, den maste FORANDRAS arligen for att kunna vara bra, Volvo har nya bil-produker varje ar. Det ar samma sak med den ”Svenska modellen”, den maste forfinas, forbattras och andras pa arligen for att vara konkurrans-kraftig, om dagens Svenska pingis-modell at modern nog att kallas for arsmodell 2008, kan bara SBTF svara pa.
5.När var J-O som bäst? Vm 1989, OS 1992 eller VM1997?
Jag ar inte saker, jag vet dock attr han var oerhort bra under OS i Barcelona. Har var ocksa oerhort bra i VM i New Dehli 87, nar han krossade den ”Kinesiska muren” for 1:a gangen och akte dit i Finalen mot Jiang med knappast mojliga marginal, men har var ”tung” i VM 97 ocksa, aven i Sydney-OS tror jag han spelade mycket nara sin hogsta-kapacitet. -89 blev han ju Varldsmastare, sa inte mycket att tillagga dar!
Del 2 imorgon missa inte den!!
