Nu kommer ännu en gästblogg från en division 2 serie. Hör av er om ni vill ha med något på bloggen jag publicerar det mesta som ni kanske har förstått efter att ha läst Ice Bears tarvligheter.

Nu till en mer ödmjuk herre som jag dock haft ett eget fall out på i en matchsituation men mer om det en annan gång..

*

Gästkrönika från div 2 NSS

Stämmer in i föregående gästkrönikörs golfklingande metafor om tredje sammandraget – moving days. Visserligen ägde div 2 NSS sammandrag rum i norra Uppsala, men att en serie med det nordligast belägna laget 45 km nordost om Uppsala kallas nordsvenska södra får förmodligen riktiga norrlänningar som Bobo Lindmark och Ove Johansson att fnysa. Nordsvenska södra låter mer som ett uttagningslopp för travhästar som näppeligen klarar kilometern under 1.30.

Nog om dessa för läsaren fullkomligt ointressanta betraktelser – show’em som action!

Att Vireberg som hittills inte tappat en enda poäng skulle kvarstå som serieledare var ingen högoddsare. Laget dessutom förstärkt med självaste David Gustafsson som var på ett strålande spelhumör. Han var aldrig riktigt nära en förlust, även om Stratos Tobias Persson, bara han hade luftat stämbanden lite mer och inte varit så likgiltig vid bordet, kanske kunnat hota honom. Alltid intressant att se hur en spelare med meriter som får oss spelare på denna nivå att framstå som lallare klarar sig i en comeback. David har för er som inte vet, vunnit JVM och slagit en inte helt obekant spelare vid namn Samsonov. Men, en lång tids bortovaro från matchmomentet kan fälla den tidigare bäste. Davids spelglädje räddade Virebergarna från att bidra till spänning om seriesegern, i sin sista match släppte man poäng till ungtupparna i Stratos. Eller snarare tvärtom, Stratos ledde hela vägen, men rutinen räddade poängen. Vireberg spelar i ettan nästa år, inget snack om den saken.

Betydligt mer spänning blir det i kampen om andraplatsen. Österåker Oysters, 3 poäng efter Vireberg och en poäng före både Stratos och Västerås, kan mycket väl knipa den åtråvärda kvalplatsen. Om vilja och ambition får styra, ska definitivt Stratos ta kvalplatsen. De är unga och på väg uppåt. Herrarna Lasse Eriksson i Västerås och Mellnäs i Oysters är förvisso på väg uppåt i sin pingiskarriär, men ingen kan med bästa vilja i världen påstå att de är unga.

Hur ser formkurvorna ut i lagen som gör upp om andraplatsen? Västerås har sedan sitt katastrofala första sammandrag, där de bara tog en poäng, radat upp fem segrar i följd. Ett jämnt och svårslaget lag som dessutom har seriens kanske bäste spelare, Anders Eriksson. Stratos har varit lite upp och ner, sett till spelarmaterialet skulle de kanske ha nosat Vireberg tätt i hälarna. Starkt att ta poäng av Vireberg, på papperet den ”enklaste resan” kvar eftersom de mött Vireberg två gånger. Men då krävs seger mot Österåker Oysters, vilket inte alltid är det lättaste. Fråga bara Stratos om första mötet. Oysters har nog det tuffaste matchprogrammet kvar, men en Perra Eriksson som blir bättre ju bättre motstånd han möter och en Olle Svensson som för ovanlighetens skull eventuellt inte har en lördagstenta för första gången, kommer att göra livet surt för de flesta lag.

Toppkvartetten har 6 poäng ned till bottentrion. Och det kan bli en riktig rysare det också. Sunnersta fick välförtjänt sina första poäng, de har varit nära flera gånger, och har fått ett nytillskott, Jacob Hjelmer. En sådan rekrytering leder ofta till att övriga spelare höjer sin nivå, så även i detta fall. Oysters var mycket nära att falla, men såg med två dubblar till att vinna med minsta möjliga marginal. Upplands Ekeby har fallit som en sten, inte så mycket tabellmässigt, men ligger nu farligt nära kval- och nedflyttningsplats. Gissar att Ekström, Wärngren o co, som står över omgång 11, kommer till hallen lite tidigare för att se upplösningen av bottenmötet mellan Rimbo och Sunnersta. En inte helt vild gissning är att Ekeby hoppas på delad poäng i det mötet.

Spännande alltså, precis som det ska vara. Stort tack till Sunnersta och Haeggis för ett bra arrangemang. Men tänk vilka sköna tusenlappar ni kunde dragit in till klubben genom lite kaffe-, korv- och godisförsäljning 

nedan följer ännu en gästblogg från Islandstorget Ice bears.

Jag tycker att det är viktigt att alla får komma till tals och därför får skribenten denna plats trots att han tar sig friheter med att göra påhopp som kan skada hans sak (vad den nu än är). Jag vill påminna skribenten om att det finns en klubb i västra stockholm som är sponsrade av en ”oljefond” och har en oljeshejk som passiv förgrundsfigur, snacka om att sitta på pengar och snacka om att vara en köpeklubb. Kanske inte Chelseas då det är ett fint område till skillnad från var den klubb håller till (ABC) kanske mer Loftus road och Queens Parka Rangers.

Gällande kommentaren om att göra en ”ängby” så kanske man istället skulle ge upp serien helt och hållet och bara sluta kämpa, nej men vänta. Det var ju det Ängby gjorde.

Trevlig läsning och ett stort tack för texten!

*

Div 2 ÖSN

Tredje sammandraget innebär alltid ”Moving Day” för lagen. Vilka ska ta chansen att ta hänga på i toppen? Kommer någon att hamna hopplöst på efterkälken? För att få svar på dessa frågor så åkte Islandstorget Ice Bears till Södertälje för att spela det tredje sammandraget i Div. 2 ÖSN.

Att Södertälje är en hockeystad märkts överallt. Från de lite småalkade hockeysupportrarna i Södertäljetröjor på den lokala pizzerian till det faktum att vi spelade i en ishall. Golvet var så halt att det bara var dra på sig hjälmen, påminna om att tacklingar inte är tillåtna och ge sig ut och köra.

Första fajten var mot Stockholms-Posten som, precis som sitt moderbolag, brukar ha svårt att leverera när det är halt. Däremot så har de en av seriens bästa spelare i Thomas Eriksson. Det visade sig bli den första stenhårda lagmatchen av många den här helgen. I en mycket svängig match så hade Ice Bears ledningen med 5-2, som snabbt tappades till 5-6 men där vi lyckades knyta åt säcken med 8-6 till slut. Två stabila poäng och fortfarande i serieledning, samtidigt som Södertälje förlorade mot Solna.

Lunchen är inte mycket att säga om, men två saker kan konstateras: Om ni vill ha ett stort utbud av kebab så är Södertälje en bra stad. Om ni inte gillar fefferoni, så vill Eric Ericson ha dem.

Nästa match mot det rutinerade Back som är ett lurigt gäng fyllt med mer eller mindre gamla gubbar (det är i och för sig en beskrivning som passar in på i princip alla lag i serien). Rutin är i alla fall ingen bristvara i det laget och det skulle visa sig vara en mycket värdefull tillgång. Efter en stenhård öppning där fem av sju matcher avgjordes i skilje så ledde vi med 5-3. Efter att dubblarna återigen havererat så stod det 5-5. Lagen delade broderligt på de sista matcherna och det slutade 7-7 efter att Jens Aspengren utnyttjat att hallen inte passade deffar. Mer än så kan inte skrivas om den matchen eftersom lagledaren fick skjuts hem av Back och ett löfte är ett löfte. I samband med matchen levererade Jonas Stener följande replik till lagledare: ”Mötte du spelarna från Back mycket när ni var yngre?”. Även om jag varit med ett tag så är spelarna i Back i snitt 15 år äldre. Jonas stod över nästa lagmatch. Det kan bero på vårt rotationsschema för att orka med sammandragen, men ryktesspridningen var igång.

På söndagen var det dags för omladdning och första matchen gick mot Stocksund som har haft en tuff säsong. Vad som på förhand borde ha varit en given seger för Ice Bears blev en mycket tuff fajt. Lagen följdes åt till 4-4 innan vi på något underligt sätt lyckades vinna två dubblar. Ossa-Nosse i Stocksund var heltänd och lyckades rädda en poäng åt Stocksund i sista matchen. Ett oväntat och ovälkommet poängtapp i vår jakt på div 1.

Chans till revansch i sista fajten mot Innerstan, också kallat Div 2 ÖSNs Chelsea (ett ihopköpt lag med rika ägare), mot Ice Bears, motsvarigheten till Barcelona (en ärorik underdog-tradition med fokus på egna produkter). Mycket prestige inför matchen. Återigen en stenhård fajt som var lika inför dubblarna. Även den här gången vann vi också två dubblar och kunden göra ett ryck till 8-6. Märkligt att det ska vara så stor skillnad mellan dubblarna från dag till dag, men skönt och viktigt att vi kunde knyta till säcken.

Eftersom vi inte lyckades rycka och utöka vår serieledning så funderar vi på att skriva över lite spelare från Råcksta och Ängby till Islandstorget för att säkra avancemanget till div.1. Eller att de äldre spelarna (Andreas Larsson och Jensa Aspengren) börjar träna mer. Max kanske kan ordna en omröstning på bloggen om vilket sätt vi ska välja?

I övrigt kan konstateras att:

• Vi saknar fortfarande sponsorer
• Huvudsta hamnade hopplöst på efterkälken eftersom det är svårt att spela lagmatcher med två friska spelare
• Våra låga snittålder på spelartruppen kommer att vara avgörande i längden
• Jens är som Teddy Lucic – anpassar sig efter motståndet. Tyvärr är han alltid lite sämre än motståndaren, vilket gör det svårt för honom att vinna matcher
• Vi är bättre än vad vi visade
• Vi har fortfarande allt i egna händer – en poäng efter Solna och två före Södertälje
• Bra arrangemang och bra resultatuppdateringar av Södertälje
• Det var ingen bra hall för deffar
• Datarankingen är rättvis i sin nuvarande utformning
• Vi spelade maximalt antal matcher (singel/dubbel) som är möjligt för ett lag att spela på ett sammandrag